Johan Dahlin
f1d717def4
44 KiB
Video - Block 11 - Immunologi
Video Transcript
- Duration: 40:34
- Segments: 734
- Resolution: 640x480
0:00 Roger kommer ju över till den tredje rutan
0:03 det som vi beskrev i uppdelningen av ett immunsvar.
0:05 När vi nu behöver kommunicera och aktiverade förvärv
0:08 i immunsystemet, medför det immunsystemet
0:10 aktiverade förvärvade.
0:14 Hur känner du T-celler i en mikrober?
0:15 Ja T-celler känner inte igen hela mikrober och antingen
0:18 utan peptider från dessa.
0:20 Så det skiljer sig alltså här har vi inte tal under samma
0:22 där vi använder patent recognition receptorer som känner igen någonting
0:26 på ytan av bakterien, utan detta är någonting
0:30 som T-cellerna behöver få presenterat för sig.
0:32 De presenteras på ytan.
0:34 De sällan som presenterar detta
0:37 de kallar vi för antigenpresenterande celler.
0:39 De behöver bryta ner mikroberna
0:41 och sedan presentera detta på något som kallas för MHC-molekyler.
0:45 MHC står för major, histor,
0:48 kompatibillety, cornflakesmolekyler.
0:51 Därför använder man oftast förkortningen MHC.
0:54 De här molekylerna upptäcktes tidigare i humant och kallades då för HLR
1:00 innan man hade förstått vilken funktion de här hade.
1:02 Så man fann de här anti-genom på ytan av polyekocyter.
1:08 Då kallar man dem för ett lukosytaentrum och man visste inte vad de var.
1:12 Sedan kunde man då visa att MHC-molekylerna, HLA-molekylerna,
1:15 har samma sak. Därför har både HLA levt kvar som namn och det finns kvar i humant.
1:20 Men MHC-molekyler använder vi när vi ska beskriva det i vilken speciell som helst som råtta, mus eller något annat djur.
1:30 Och det som aktiverar T-sälarna i det och att
1:33 den får presenterat för sig en MHC-molekyl och en peptid.
1:38 Och det är det som T-säljningsreceptorn känner igen och kan aktiveras av.
1:42 Alltså inte direkt hela mikroben, utan delar presenterade för sig.
1:47 Och det som vi behöver presenteras är det som kallas för antigenpresentation.
1:52 Och det sker med hjälp av MHC-molekyl.
1:55 Detta delas upp. Det finns två olika sätt som detta görs.
2:00 MHC-cirklas 1-molnekyler som visar upp häftider från antigen som finns intraselodärt.
2:04 Eller om man ska vara mer exakt i intrasytoplosomatiskt.
2:08 Och det presenteras då för CD-8 positiva cytotoxiska teser.
2:12 Sen har vi MHC-molekyler som uppvisar peptider från antigen som har tagits upp från exogent
2:18 utifrån de fagocytiska celler och det presenteras för CD-4 positiva T-hjälpars celler.
2:25 Logiken bakom den här uppdelningen försöker den här nästan vildvisa
2:30 att om vi har antigen eller patogener som lever i cytosolen av en cell
2:36 då har kroppen inte mycket kvar att göra för att motverka detta
2:40 utan behöver tala om för cytotoxiska teser att den här cellen
2:44 är infekterad och behöver
2:46 induceras dödligt så att andra celler kan ta upp den här patogenen
2:50 och i så fall vara mer effektiva att bryta ner den
2:53 så att den inte kan fördela på sig och expandera.
2:56 Så antingen som finns i cytosolen, det vill säga då
3:00 den här bakterien, det äldre viruset,
3:02 behöver visas upp på MHCillas 1-molekyl
3:04 för cytotoxiska teser.
3:06 Om vi däremot har patogener, som jag sa innan,
3:10 som kan överleva i fagocytiska celler efter att de har tagits upp
3:14 då behöver inte den här markifieringen egentligen induceras
3:16 död i, utan den behöver få hjälp att bli
3:18 hyperaktiverad.
3:20 Och då visar materialet som finns i de fagosytiska cellerna
3:23 in i deras bakooler
3:24 det som har tagits upp från utsidan
3:26 upp på MHCCas två molorkyler
3:28 för cd4-postypatellhjälpaceller
3:30 som därmed kan utsöndra cytokiner och aktivera makrofaler.
3:34 Längst ut till höger har vi då B-celler som vi än så länge inte har pratat så mycket om på kursen
3:38 men de har ju då på sin yta yt-antikroppar
3:41 eller B-cellsreceptorn som är samma namn
3:45 som då har en väldigt hög specificitet för en typ av antingen
3:49 som den då kan ta upp när receptomererar den i 22s
3:52 och presentera degraderade för att
3:54 det är ett anteen som tagits ut från utsidan
3:56 kan ta ner detta, bryta ner och presentera
4:00 på MHC2-moorkyler.
4:02 B-celler kan då få hjälp av T-hjälpaceller
4:05 att hjälpa vår process som gör att dess yta
4:08 antikroppar blir än mer effektiva.
4:10 Så återigen här, här behöver den här cellen
4:12 hjälp och då presenteras exoena antigen
4:14 på MHC2.
4:19 Vad är det de presenterar? Vad är det egentligen
4:20 T-cellsreceptorn ser?
4:21 Hur visas de här antigenerna upp?
4:24 Det här är dels en tredimensionell bild
4:26 som visar peptiden i rött
4:28 och MHC-molekylen i vitt
4:30 Det enklaste sättet du ser detta är egentligen som en varmkorv och bröd
4:33 där brödet då utgör mc-molekylen
4:36 och korven är mc-petin.
4:44 Hur genererar vi nu de här peptiderna som ska laddas på hemochsiffrorna
4:47 eller MC2-molekylen?
4:51 Här kommer detta då först överskådligt.
4:54 När det gäller mantier som tas upp från utsidan
4:56 så kommer detta då endusiteras eller faggociteras.
5:00 tas in i en endosom
5:02 och degraderas till peptider.
5:07 In i det endoplasmatiska artikeln
5:08 syntetiseras då EMH-cirklastvå molekyler
5:10 som transporteras ut till
5:14 den här platsen, den här endosomen
5:16 där vi har de degraderade peptiderna.
5:20 EMH-cirklastvå molekylen laddas då
5:23 i endosomen och presenteras
5:25 för civila prostituerade att hjälpas eller.
5:28 När det gäller EMO-cirklass 1
5:30 våra antingen som fanns inne i cytopol, inne i cytoplasma redan
5:34 detta behöver degraderas med hjälp av en protein
5:38 som kallas för proteasomolet multiproteinkomplex
5:40 och sedan pumpas de här peptiderna in i det endoplasmatiska retiklet
5:44 där EMO-cirklas 1-molekylerna kan laddas
5:47 och sen transporteras ut ytan.
5:49 EMO-cirklas 1-molekylerna laddas i det endoplasmatiska retiklet
5:52 EMO-cirklas 2-molekyler laddas i endosomer.
5:56 Nu ska vi gå lite mer på djupet i hur EMOCAC2-molekylen
6:00 molekylerna kan laddas med för tid.
6:03 Så det som händer är då att, som USA innan, att fagocyteras
6:06 antigen tas upp.
6:07 En dissociom är endosom
6:09 och sen så
6:10 kommer det lysosomer dit
6:12 fyserande lysosomer som gör rätta miljön
6:14 än mer aktiv och enzymerna
6:16 är aktiva och kan då
6:18 bryta ner proteiner till ett tid.
6:21 Genom att cykla två molekyler
6:22 syntetiseras då det endoprasmatiska
6:24 etiklet som en alform betakedja.
6:27 Men det syntetiseras också
6:28 en annan viktig komponent som kallas för invägande
6:30 EMOC2-molekylen och den här binder i molekylens klyfta
6:34 där peptiderna ska binda.
6:36 Och på så sätt skyddar den emocyklas 2-molekylen från att binda
6:40 preptider inne i det endoplasmatiska retiklet.
6:42 Den stabiliserar även emocyklas 2-molekylen
6:44 och är också en signalkedja för
6:48 hur den här emocyklas 2-molekylen nu kan lämna via
6:51 Golgi och ut till den endosom
6:54 där peptiderna hade degraderats i lysosomer.
6:58 Det som man nu har är att
7:00 emocyklas 2-molekylen har ju i sin antigenbindande eller
7:02 peptidbindande klyfta sitter ju en del av
7:06 inveriand chain och skyddar inbindningar.
7:10 Då behövs det ytterligare ett protein som finns här,
7:12 som kallas DM eller Element för HLADM.
7:15 Och det är ett protein som påverkar emocymolekylen,
7:20 de cicastomolekylen, så att den bit av
7:24 inveriand chain som fanns kvar i emocymopras 2-molekylen
7:30 när den kommer fram till endosomen kan sparkas ut.
7:33 Och då blir emocyklas 2-molekylen fri från den här
7:36 inverian chain och till denna kan emptyden bindas
7:40 och transporteras ut till ytan.
7:44 Så om vi då kunde visa i celllinjen, den här molekylen
7:46 som gör detta kallas då för HLADM.
7:49 Vad man kunde visa i celllinjen som saknade
7:51 HLADM var att de presenterade
7:54 i och för sig molekyler på ytan
7:56 men alla de presenterade samma koptid.
8:00 och den peptiden kom då från
8:04 inveriant chain som var den som satt dit.
8:06 Så HLARDM är helt essentiell för emocyklas 2-prestation av peptid.
8:14 För att den ser till att emocyklas 2-molekylen töms från sin inveriant chain
8:17 och kan ladda med rätt betid och komma ut till ytan
8:21 för presentation för emocynt, för cd4-postyren
8:24 till hjälp av källor.
8:28 HEMO siffras 1
8:30 då syntetiseras proteiner i cyteplasman.
8:33 Detta kan ju vara virus som nu har infekterat cellen
8:37 och som får cellen att inte bara producera kroppsegna proteiner
8:41 utan även virusproteiner.
8:44 De här proteinerna kommer sedan att märkas in
8:46 med hjälp av något som kallas för UBICWITEIN.
8:48 De kommer att UBIQIT inhaleras
8:51 och på så sätt märkas ut för degradering av proteasomen
8:55 som är ett multiprotein-komplex
8:57 som egentligen då pressar igenom
9:00 proteinet, genom protesommen, då skär den i små peptidbitar.
9:04 I stort sett som man skivar en limpa bröd i bitar.
9:08 De här proteinerna finns nu i cytoplasman och behöver pumpas in i det plasmatiska retiklet.
9:13 Och det gör de med hjälp av ett protein som kallas för tapp
9:17 som står för TANT Transporter Associative vid Antichen Prosters.
9:21 De här försöker man ha pedagogisk och genuint namn
9:24 som visar verkligen vad den gör.
9:26 När peptiderna väl har pressats in, pumpats in
9:30 ATP-beroendeprocess, den kräver energi för att pumpa in,
9:34 kan de här peptiderna då binda till de MHziklas 1-molekyler
9:38 som genereras i den tropasmatiska artikeln.
9:41 Och till skillnad från de MHziklas 2-molekyler
9:43 så genereras de här inte tillsammans med en Imperial
9:47 de har alltså ingen peptid laddad i sig.
9:49 På så sätt kan då peptiden
9:53 som har pumpats in i den tropasmatiska artikeln
9:55 binda till MHzikas 1-molekylerna, stabilisera dem
9:58 och sen transportera ut dem till ytan.
10:00 utanför ytan för att visa Cyloly 8-pestiva testerna.
10:04 Så om man har en cell som inte har tapp,
10:08 det vill säga kan inte pumpa in peptiderna in i det plasmatiska artikeln,
10:12 då kommer MH230-molekylerna inte att kunna binda in till peptider
10:16 i och med att det inte finns tillräckligt mycket peptider in i
10:18 det plasmatiska artikelnyt.
10:20 Cellen kommer, i och med att kunna transportera ut
10:23 IMH2 CV-molekylerna till ytan,
10:25 men i och med att de inte har någon peptid i sig
10:27 så är de för instabila, faller då av.
10:30 Så tapp, är helt essentiell för att kunna presentera
10:34 antigen eller peptider på MHziklas 1-molekyler.
10:41 Vissa typer av antigenprecenteringsceller,
10:44 de dendritiska cellerna, har också en förmåga att ta upp antigen
10:47 utifrån cytoplasman och transportera in det i cytoplasman.
10:53 Detta kallas för crosspresentation
10:55 därför att man korsar de här två vägarna
10:57 av MH-Cyclas 1 och MH-Cyclas 2.
11:00 Det gör att proteiner som finns utanför cellen än den didiska cellen, den kan också ta upp
11:05 form i sin omgivning och presentera det här på HMOcyklas 1-molekyler.
11:12 Vi kommer senare föreläsningar gå igenom varför detta är viktigt
11:14 men detta har att göra med virala infektioner där viruset inte infekterar den dridiska cellen
11:21 så behöver man ändå säkerställa att den dridiska cellen kan presentera virala antigen på HMOcyklas 1.
11:30 Vad är det då egentligen tesas vid 16 bindor till?
11:34 Är det bindor på både i mocenmolekylen och peptiden?
11:38 Det är det som försöker åskådliggöras här i den nedre halvan av den här figuren.
11:41 Där man ser de angöringspunkter som tesas vid 17 binder till dels peptiden som ligger där
11:46 och själva mocenmolekylen.
11:49 Här ser vi det i en mer schematisk bild.
11:53 Där vi ser tesas vid septorn i blått, mocenmolekylen i gult och peptiden i rött.
11:58 Då ser vi att tesas receptorn intrigerar båda.
12:00 Både med peptiden och en mocenmolekyl.
12:04 Så nu börjar vi komma in på T-cellerna också.
12:06 De har vi inte haft föreläsningar om än.
12:08 Men varje individ uttrycker då fler än en variant av MSC-molekyler på ytan av en cell.
12:14 Varje cell kan ha flera olika varianter av MSC-molekyler.
12:19 Teserna däremot, finns det miljontals olika T-cellers receptor i en individ.
12:24 Men varje tesel uttrycker då bara en typ av T-cells-eceptorn.
12:28 Så vi har många olika T-celler, miljontals olika celler.
12:30 och det beror då på vilka T-cells-receptorer vi uttrycker.
12:36 Så hur kan man nu generera en T-cells-receptor?
12:39 Ja, då börjar man alltså från en omogen cell
12:44 som än så länge har hela sitt genom.
12:47 Men sen genom rekombinering så klipper man bort vissa av de här segmenten
12:51 och sen arrangerar ihop dem, rearrangerar dem.
12:54 Och det innebär att man från samma genomiska material
12:57 kan skapa T-cells-receptorer som sen
13:00 ser olika ut från olika celler.
13:02 Men när man väl har fått en teselverktor
13:04 att uttrycka en teselverktor
13:06 så är det ändå ett uttryck.
13:10 M och C-molekyler då, de skapas inte
13:12 genom omkombinering av insegner.
13:16 Det som gör att vi kan uttrycka fler
13:18 O och M och C-monekyler
13:20 på samma celltid
13:21 är det som då, ska vi säga, lite mer klassisk genetik.
13:25 Så genom selektion kan då uppstå som tryck
13:28 så att vi kommer få fram att vi behöver olika former
13:30 av samma gen.
13:32 Så i det här fallet försöker vi redovisa det i bilden.
13:35 Att vi kan ha ett selektionstryck på så att vi har fått
13:38 vissa mutationer som sen då har behållts under revolutionen.
13:42 Så att samma gen kan antingen vara uppe i röd eller blå i det här fallet.
13:46 Det är samma gen med två olika varianter av.
13:49 Om båda de här uttrycks så får vi kodominentexpedition.
13:52 Vi har inte en dominant och restriktivt andag.
13:56 Om man då tänker sig att vi har två individer som
14:00 sen då får avkomma
14:01 så kommer den att kunna uttrycka
14:03 dels en gen från mamman
14:05 och dels en gen från pappan.
14:06 Och då skulle det här fallet kunna vara
14:08 den ljusglimten från pappa och den gröna från mamma.
14:11 Dess syskon kan då uttrycka en helt annan variant
14:14 på sin yta i och med att den kan ha
14:16 haft den röda eller den gula.
14:18 Röda från pappa eller gula från mamma.
14:20 Så då har de olika uttryck
14:22 av just samma gensimmel.
14:24 Så det är alltså 25% chans att
14:26 en syskonuttryck ärver exakt samma anlag.
14:30 som ser från sina föräldrar.
14:34 Och vad pratar vi om det här nu?
14:36 Jo, det är för att det är detta som då vi har en av grunddelarna
14:40 i varför m och c-molekyler.
14:42 Varför kan du uttrycka fler stycken?
14:44 Så vi ärvde dem från föräldrarna.
14:46 Vi har kodominant Explosion.
14:48 Men ovanpå detta så har människor
14:49 tre gensegment
14:50 som kodar för m och cyklasett.
14:52 Och som jag sa innan så hade vi kvar
14:54 den här benämningen som används
14:56 för mat och m och c-molekyler.
14:58 Det är HLA.
14:59 Och då kallas de för det här.
15:00 HLAB.
15:02 Eller HLAC.
15:04 Och för MHC2
15:06 så har vi samma.
15:06 Vi har tre stycken gensegment.
15:08 De kallas här för HLADP.
15:10 Det är QDR.
15:12 Så vi hade polymorfism.
15:14 Som vi ser uppe.
15:15 Där vi uttrycker.
15:16 Vi har två varianter av samma igen.
15:18 Sen kan vi ha tre upprepade gensegment
15:20 av samma.
15:21 Då får vi något som kallas för polygeni.
15:24 Kombinerar vi både polygeni,
15:26 Polymorfism.
15:28 Då får vi det som vi ser längst ner i bilden.
15:30 Det vill säga att man har ärvt från sin mamma.
15:32 Tre gener.
15:34 Och från sin pappa tre ingredienssegment.
15:36 Men de är inte identiska genom polymorfism.
15:39 Så om vi nu tar detta.
15:41 Som ett exempel. Så blir det som att en individ kan då.
15:45 Till max uttryckas sex olika.
15:47 Emmacyklas 1, äldre Emmacyklas 2-mål.
15:50 Så bilden är nere.
15:52 Som vi exemplifierar med färg.
15:53 När vi benämner detta människor.
15:54 Så är det färg vi differentierar detta med.
15:57 Utan då tar vi HLA eller Emmacyklas 1.
16:00 Exemplet.
16:01 Så skulle det ljusblå kunna motsvara att man får sin mamma.
16:04 Var använder en H ärvt en HLA2.
16:07 Och istället för en färg på sin pappa, den röda
16:10 så har vi ett annat nummer på detta. Så då har man ärvt HLA.
16:13 A42.
16:15 Sen går vi över till nästa gen då, som är HLAB.
16:18 Prova att använda ett HLAB 4 från mamma.
16:21 Och HLAB 43 från pappa.
16:24 och den sista genen då blir HLAC.
16:28 15 och HLAC.
16:30 83 från mamma.
16:32 Och på så sätt har vi då en uppsättning
16:34 när de här alla tre
16:36 uttrycks av kodominantexplosion.
16:38 Får vi ungefär sex olika gener.
16:43 Och varför är den här MHC-molekylen
16:46 diversiteten viktig?
16:47 Räcker det inte med en uppsättning av museimolekyler?
16:51 Nej, det har visats att
16:54 alla peptider kan inte binda
16:56 in i moseimolekyler.
16:57 Vi måste kunna visa upp flera olika peptider från en patogen.
17:00 Och ju fler MHC-molekyler vi har
17:03 det ökade chansen till epizootier från olika mikrober
17:06 kan presenteras för T-cellerna.
17:09 Det sista som står här är att detta skapar problem
17:11 i transplantationsreaktioner
17:13 då MHC-molekylerna är de viktigaste avstötningsreaktionerna.
17:16 Så hur fungerar nu detta?
17:18 Jo, det har ni inte hört än
17:20 om T-cellsutveckling
17:21 men T-cellsutvecklingen sker då i Tymos
17:23 där T-cellerna utvecklas och utbildas
17:26 genom att se MHC-molekyl.
17:30 transplantationsreaktion, där jag sa att jag beskrev det innan,
17:32 att det var väldigt då sannolikhet att man hade samma
17:34 mmoseim exakt samma mmoseimorsrättning som en annan individ.
17:38 Bara på en gen så var det ju 25% chans att man hade
17:41 där vi har kodominanta expeditioner, att man har samma uttryck som sin
17:44 syskon. Om man då har tre jänssegment, så blir sannolikheten ännu mindre.
17:50 Det som händer är då att T-cellerna i kroppen när de nu får se ett
17:55 transplanterat organ eller transporterade celler, som uttrycker
18:00 fel MSC-molekyl, MSC-molekyl som de aldrig sett innan,
18:03 då aktiveras ungefär 10% av immuncellsreceptorerna,
18:07 cellerna, T-cellerna,
18:09 och blir hyperaktiverad och avdödar den här väldigt
18:13 effekten, den här transplantationen,
18:14 därför att de ser någonting som de aldrig har sett innan,
18:17 det vill säga en helt främmande MSC-molekyl.
18:20 Det var det som man upptäckte detta
18:23 och man försökte då underandra första världskriget
18:26 när man såg de brännskaderman fick och försökte transplantera
18:30 mellan skadade människor,
18:32 att de inte kunde ta emot huvudtransplantationer.
18:37 Man försökte då föra över detta och jobbade med försöksdjur
18:39 och kunde då jobba fram genom bakkorsning
18:43 så att man korsade de här råttorna med varandra
18:46 och finna det gensegment som var det viktiga för en avstötningsreaktion
18:50 och den kallades man då för major historkompatibility complex
18:55 det vill säga det komplex på generna i genomet
18:58 som var viktig för avstötningsreaktionen.
19:00 De var alltså inte histokompatibla.
19:02 Därav kommer då namnet MHC.
19:08 Så varför man nu har, vad man nu gör
19:10 till exempel i NNUTRAS kanske
19:11 Tobiasregistret, det är att man får reda på
19:14 vilken håluppställning när man ställer upp i detta
19:17 att man kan få reda på vilken håluppsättning man har
19:20 och då kan man förutspå huruvida
19:23 ett transplanterat organ från en person
19:26 har chans att kunna överleva i en annan människa.
19:30 för man har lärt sig att vissa MHC-kombinationer fungerar inte.
19:33 Det är svårt att få en perfekt match, men då vet man i alla fall
19:36 att de MHC-molekylerna som man kan undvika vid en transplantations-reaktion
19:41 och försöka få en så bra match som möjligt
19:44 för organet LBN-mine som man donerar.
19:50 Som vi nu sammanfattar i MHC-molekyler, MHC1 och MHC2
19:53 MHC1-molekylerna presenterar peptider från intras eller lära
19:56 eller de ville skulle vara lite mer exakta, cytoproblem
20:00 cytoplasmatiska, antingen,
20:02 medan MHC2 presenterar peptider från extra cellulära antigen.
20:06 Genom cyklas 1 laddades peptiderna inne i
20:08 på MHC-molekylerna i den där plasmatiska kritiken,
20:12 medan MHC2 var ute i endosomer.
20:15 Genom cyklas 1 känns genomsyratoxiska t-celler
20:18 och MHC2-tjänster återigen av
20:20 34 positiva hjälpbaserade.
20:23 Följaktligen blir MHC1 ett viktigt
20:26 för intresselulära patogener,
20:28 framför allt patogener som väver cytoplasmaler.
20:30 produceras inom proteinisk ytoplasma, såsom virus.
20:33 Medan MHC2-molekylen blir viktig för bekämpning av extra cellulära patiener.
20:39 Alla celler har MHC1, alla celler med kärna har MHC1 på ytan
20:43 och på kanske så sätt informerar om vad de har i sin cytoplasma
20:46 om de har blivit virusinfekterade eller inte.
20:50 MHC2 är det framför allt något som uttrycks
20:52 på antigen presenterande celler.
20:54 Man skulle kunna säga att alla celler som har MHC-klass 1
20:56 har förmågan att presentera ett antigen
21:00 presenterande cell.
21:02 Så egentligen när vi pratar om
21:03 cirklarnas två uttryckande celler
21:04 så är detta då
21:06 professionella antigenpresenterande celler.
21:08 Men oftast förkortar man och säger
21:10 bara antigenpresenterande celler.
21:14 Vilka är nu de antigenpresenterande celler?
21:16 Advirox, makrofagerna
21:18 som tar upp sitt antigen genom
21:20 Augustidos, de har vi beskrivit innan.
21:22 B-cellerna då, som jag pratade om snabbt innan
21:25 har på sin yta B-cellsreceptorer
21:27 eller B-cellsreceptorn som tar upp
21:30 en mycket specifikt med sin ytantikropp
21:32 tar upp den och degraderar den.
21:34 Så den är ju inte på så sätt en fagocyty-cell som äter allt runt omkring sig
21:40 utan en väldig finsmakare och plockar bara upp det som ens yta antikropp binder in.
21:44 Och sen har vi den dritiska cellen
21:46 som har fått sitt namn på den grekiska Dendros
21:49 som står för grenar
21:51 och som sticker ut dem här
21:52 och får då en väldigt stor cellyta
21:54 och tar hela tiden upp antingen
21:55 genom pinnostros eller makroperingstros, drickromsig omgivning
21:59 eller fagocyterar.
22:00 Det som finns runt omkring i extra cellulär vätska också.
22:11 Av dessa projektuella antigenpresenterande celler
22:14 så är då den vitiska cellen de absolut viktigaste
22:17 när det gäller att aktivera nejva t-celler.
22:19 Så den vitiska cellen finns i alla vävnader.
22:22 Perifera så även limfoida organ.
22:25 Och deras uppgift är då att fungera som spejel
22:28 det vill säga ta upp information
22:30 från den perifera vävnaden.
22:32 Sedan via den nymfatiska kärlen
22:34 transportera inlett till lymfknutan
22:36 för att visa upp antigenen då
22:38 presenterade på mocemolekyler
22:40 för naiva t-celler.
22:44 En enditisk cells vandring startar i benmärgen
22:48 som alla andra vita blodkroppar
22:50 kommer sedan ut i blodet som en prekurs
22:52 och som sedan då
22:54 tar sig ut i perifera vävnaden.
22:56 Där finns den kreditska cellen då
23:00 Nu är vi ute i perifer vävnad och avvaktar under ett par dagar
23:04 och så tar sedan upp material och transporterar detta via
23:30 eller damms till patent recognition receptorer.
23:37 Till skillnad från i makrofagen och så kommer den dritiska cellen att vilja bege sig av från den perifera vävnaden in till den dränerade lymfkniven.
23:44 De får göra detta behöver den ändra sitt kemokinreceptoruttryck.
23:48 Den kommer att uppreglera en kemokinreceptor som heter CCR7
23:52 som gör att den här den dritiska cellen först kan migrera till de lymfatiska kärlen, sedan via lymfan då transporteras
24:00 in i lymfknutan där den sedan vidare transporteras in till T-cellsområdet i lymfknutan.
24:08 Och det är era för att CCR7 känner igen de kemokiner som hela tiden utsöndras
24:13 vid i T-cellsområdet i lymfknutarna.
24:18 Och de här kemokinerna uppregleras också vid inflammation
24:24 nära de lymfatiska kärlen där de börjar.
24:27 Så på så sätt används kemokininceptor 7.
24:30 CCR7, dels för att ta sig ut till lymfvand
24:33 och sedan när man kommer fram till lymfknutan även in till T-cellsområdet.
24:39 Och hur ser nu det här ut om vi tittar på detta i ett experimentellt system?
24:44 Här har vi de här experimenten.
24:48 Så att in ett litet rör i de afferenta lymffan som går från tarmen till de dränerande lymfknutorna.
24:55 Och under steritetsförhållande så ser ni den övre bilden.
25:00 som då är lymfocyter, det vill säga B och T-celler som recirkulerar runt i lymfa och blod.
25:06 När vi nu har gett den här råttorna en stimuli, det vill säga en pamp i tarmen
25:15 kommer detta att aktivera de bredidiska cellerna att bege sig från den dränerande vävnaden in till lymfknuten.
25:24 Det är det vi kan se om vi tittar på den nedre mikroskopbilden där vi nu ser större celler.
25:30 Och man kan även bli till god vilja se att de här börjar sticka ut armar.
25:34 Och så är alltså den dritiska cellen som man vet sig nu av från perifera vävnader.
25:39 Och längst ner i ett högerhörn ser vi om vi nu har mätt frekvensen eller antalet av den dritiska celler.
25:44 Så ser vi att det på början finns en hela tiden liten migration av den dritiska cellen.
25:50 Men den ökar då väldigt kraftigt upp och har en topp ungefär 10-12 timmar efter det att streamen har gett.
25:56 Och sen sjunker det här ner igen tillbaka till steristativ nivåer.
26:00 och det får ungefär 24 timmar.
26:03 För den dritiska cellen ökar sitt kemokrinreceptoreceptoretryck
26:06 och beger sig av från perifera vävnader.
26:10 Det andra som kan verka lite ologiskt är att de dritiska cellerna
26:16 nedreglerar sin antigenprocessning.
26:18 Och egentligen är det kanske inte bara processningen
26:20 utan framförallt upptaget som minskar.
26:22 Det som ändrits i logiken bakom detta är att
26:25 när väl en pant har bundit in och aktiverat den dritiska cellen
26:30 och anser sällan att den har fått i sig tillräckligt med information
26:33 och behöver inte ta upp mer antingen.
26:35 Utan antingen innehöll ju, det som den hade
26:37 fagiciterat eller citerat, innehöll ju en pamp.
26:40 Och då räcker det för den nitiska cellen att ha fått signalen
26:43 i någonting farligt. Jag tar upp detta och degraderar det.
26:46 Jag behöver inte ta upp mer antingen och ger mig i stället av så fort
26:48 som möjligt till den dränerade lymfknytaren.
26:52 Och det vi ser och följande slajd, det vill
26:54 säga att upptaget av ett extra celler lärt antingen,
26:57 det kommer nog att minska cellen kommer inte att vara lika
27:00 mycket på det, och även degraderingen kommer att minska.
27:04 Så det är framför allt upptaget med MHC klass 2 som går ner.
27:11 Det andra som den dritiska cellen gör
27:14 är att den uppreglerar MHC2-molekyler och MHC1-molekyler på ytan.
27:19 Detta är för att optimera interaktioner med T-celler.
27:22 Så här gäller alltså det viktiga för den dysiska cellen
27:25 att försöka få ut så mycket MHC-molekyler
27:28 med peptider som möjligt
27:30 för att kunna visa upp detta i lymfknuten för T-celler som passerar förbi.
27:35 Och här har vi en bild på detta.
27:37 Nu i detta skeende hittar vi mikroskop så upp i det högra hörnet ser vi den dritiska cellen
27:41 som finns ute i perifer vävnad i mitten i lymfan
27:44 och längst ner ser vi lymfskid vävnad.
27:47 De här cellerna eller de här snitten av celler,
27:51 vävnadssnitten har färgats antingen i rött för lysosomaraproteiner
27:55 eller grönt för det här mocemolekyler.
27:57 Om vi tittar längst upp så ser vi att vi har den dritiska
28:00 celler ute i perifer vävnad där de har det mesta av
28:02 MH2-molekylerna intracellulärt och även till viss del på ytan.
28:08 Det som sen händer när de nu har blivit aktiverade och bege sig in i lymfan
28:11 är att det får en kollokalisation av de lysosomala proteinerna och MHC2-molekylerna.
28:17 Nu är det alltså i det området som vi beskrev innan när vi pratade om
28:20 MHC2-laddning, det vill säga MHC2 laddade sig ute i endosomer
28:25 där det degraderade materialet hade presenterats och degraderats.
28:30 och det var dit MHC2-molekylen laddades transporterades
28:34 med hjälp av Invergent Chain.
28:37 Så här har vi mötet mellan antigen,
28:40 degraderat antigen och MHC2-molekyler som nu laddas.
28:44 Och då får vi en kolokalisation och vi ser den här gula färgen
28:46 och rött och grönt på samma plats.
28:49 Och sen när vi går ner och tittar när väl den ditiska cellen
28:51 nått fram till lymfknuten, då är alla MHC2-molekylerna
28:54 ute på den didiska cellens armar.
29:00 Somalaproteinerna då, de vill ladda till i stort sett alla
29:02 MHC2-molekyler och fört ut dem till ytan
29:05 för att öka sannolikheten för att kunna presentera
29:09 antigenet för T-celler. T-cellerna ser ju endast MHC-molekylen med dubtid.
29:18 Den hittills behöver också informera T-cellen
29:21 om att den har mött någon en mikrob, dvs. den har
29:23 mött någonting farligt.
29:28 Och det som händer där
29:30 börjar är att detta krävs två signaler
29:33 för att aktivera naiva T-celler.
29:36 Den första är då den antigenspecifika,
29:38 vi kallar den för MHC, vi kallar den för signal 1.
29:40 Vi får bilden här, det är den där MHC-molekylen
29:42 visar upp hur tid
29:44 och T-cellsreceptorn i blått binder in
29:46 och skickar då in rätt signal
29:48 om den binder både till peptid och MHC-molekyl.
29:51 Detta är då en CD4-positiv
29:52 hjälparsell och den har då CD4-molekylen på utsidan.
29:56 Det är det ni ser i orange här.
29:58 Men den binder på utsidan av MHC
30:00 MH-civiltylen har alltså ingenting med
30:01 specificiteten för kubtiden att göra utan
30:04 en stabilisator av interaktion.
30:06 Så det är själva MHC-1-signal 1
30:11 som sker den här vägen.
30:12 Sen har vi då signal 2
30:14 och den utförs genom att den didiska cellen
30:16 uppreglerat de som kallas för kostimulatoriska molekyler.
30:20 Som ni ser här i bilden, CD80 och CD86
30:22 är två exempel på detta.
30:24 De kan då binda till CD-28 på den naiva T-cellen
30:28 och då skicka signal 2
30:30 Då har de fått de två signaler som behövs för att aktivera T-cellen.
30:35 Vidare för att den här T-cellen ska expandera.
30:38 Vi behöver fler av de här T-cellerna.
30:40 Den känner igen någonting som är farligt.
30:42 Vi vill expandera. Prolyferera kallar vi det.
30:44 Hur skall de här cellerna gå i delning?
30:46 Och då sker det med hjälp av cytokiner.
30:48 En autokvinsytokvinscytokvinscirkulation som T-cellen utsöndrar själv.
30:52 IL2 som vinner tillbaka på cellytan och på så sätt expanderar cellklonen
30:58 av viktiga T-celler.
31:00 Och vi kommer även att få andra cytokiner som sen kommer att differentiera
31:03 de här T-e-hjälparsellerna och Android-hjälparseller
31:06 mot olika typer av effektorfunktion.
31:09 Det kommer under senare föreläsning.
31:10 Två signaler plus cytokinsignalen,
31:14 cytokineffekten, är det nu som behövs för att aktivera T-cellen om differentierade.
31:20 Så det som jag beskrivit här är nu den ditiska cellen tar upp en mikrov.
31:23 Jag visade att detta leder till ökad migration in till lymfknuta.
31:28 Då kommer den ditiska cellen dels att visa
31:30 visa upp anteendet, mikrova anteendet på en och sikt
31:34 på klast två eller ett molekyler
31:36 samt kommer även att ge cytokinsignaler därför att den har
31:38 vunnit in med patendricagnition-receptorer.
31:42 Om den då möter olymfknutan, en mikrobpeptid
31:44 specifikt T-celler, som antesrecept
31:47 och som känner igen den här mikrobpeptiden
31:49 när den presenteras i en molekyl.
31:50 Då får vi expansion och anarkloner.
31:54 Det är det som händer när vi har en infektion.
31:58 Under sterestateförhållanden så kommer den
32:00 karditiska cellen att ta upp saker som finns runt omkring dem.
32:03 Det vill säga celler som dör av naturlig död och plockar upp
32:06 apototiskt kroppseget material.
32:09 Det är får som är visade. Det finns hela tiden en grundnivå
32:12 av migration av den dritiska cellen från periferin in till den dränerande lymfknuten.
32:17 Men de här kommer att visa upp emocenmolekylen. De kommer att visa upp
32:21 färre emocyklas gångmolekyler. De har ju inte blivit aktiverade.
32:24 Men några av dem kommer att visa upp det.
32:26 Och de kommer att kunna visa upp kroppseget material.
32:30 Och skulle då passera en t-cell som har fått en t-cellsreceptor som känner igen kroppseget material
32:37 och slunkit igenom den utbildning som annars sker i thymus
32:40 där vi selekterar bort t-celler som känner igen kroppseget material.
32:43 Om du nu ändå har kommit igenom den här negativa selektionen som den kallas
32:48 ut i periferin och stöter nu på den dritiska cell som visar upp kroppseget material
32:54 så kommer den här dritiska cellen endast att ge signal 1.
32:57 Den kommer inte att ge signal 2.
32:58 Här finns det inga kostymer eller datorer.
33:00 Det innebär att den kroppseget som känner igen kroppseget material, den här t-cellen, kommer nu att stängas av eller eventuellt till och med gå i apoptos.
33:12 På så sätt bibehåller vi då det som vi kallar tolerans mot kroppseget ancienteserna ska ju inte aktiveras av kroppseget material.
33:24 Sammanfattningsvis, vi jämför nu den dritiska cellen och makrofager, den ditiska cellens primära uppgift är att
33:30 ta upp makrofager, antingen, och presentera på ytan på m och c-morkivet
33:35 för att naiva t-celler addera den dränerande lymfknuten.
33:38 Makrofager däremot, de får justera mikroberna för att oskadliggöra dem.
33:42 De nekiska cellerna har i och med att deras funktion är att presentera lite mindre arsenaler
33:46 av mikrovnedbrytande substanser.
33:49 De ska ju kunna avdöda upptaget antigen
33:53 men inte fullt lika kapabla som makrofagerna på detta.
33:58 När vi ska ställa dem som har tagit upp ett antigen
34:00 mikrera till den dränerande lymfknuten,
34:02 medan makrofagerna stannar kvar i vävnader.
34:08 Och som sagt, en ditisk cellens huvuduppgift är att aktivera
34:11 niva t-celler i lymfknuten, medan makrofagens är att initiera
34:15 och rekrytera celler till en inflammation i de perifera vävnaderna.
34:24 Sammanfattningsvis står för det medfödda immunsystemet.
34:26 Det behöver verka snabbt för att det ska kunna stoppa spridningen av tillväxten.
34:30 Med mikroberna finns en hjälp för att göra detta.
34:33 Finns det då lösliga faktorer och även celler som antingen finns i vävnaden
34:37 eller rekryteras ut.
34:39 De lösliga faktorerna som jag har beskrivit är komplementsystemet
34:43 som kunde aktiveras på tre olika sätt.
34:45 Det var dels via antikroppar,
34:47 dels via manospinade lektin och även den alternativa vägen
34:50 när vi hade spontanhydrolysen som skedde nära en mikrof.
34:54 Detta kunde då leda till aktivering i form av att det bildas ett attackmemambrium
35:00 AN-attackkomplex som kunde göra hål i bakterien.
35:03 Vi kunde även rekrytera dit mer celler.
35:06 Med hjälp av de faktorer som klyvs av från komplementsystemet.
35:10 Och sist kunde vi även märka in komplementsnivån och märka in bakterien.
35:14 Göra den mer lättätligt, obsonisera.
35:17 På så sätt kan de akrofager som har komplement eller receptorer binda in och
35:22 faktortera och bryta ner bakterien.
35:24 Jag nämnde även interferoner, vilket var viktigt vid irala infektioner, då celler som
35:30 som vi utsöndrar interferoner kan påverka närliggande celler så att de inte transkriberar och translaterar proteiner lika effektivt.
35:38 På så sätt kan man minska att närliggande celler, om de infekteras av virus, kommer att producera mindre viruspartiklar.
35:47 Jag nämnde även akutfasproteiner som frisätts från levern vid på grund av provinflammata ryska cytokiner.
35:54 Och en prov och en av dessa akutfasproteiner var de manospinnande lektiner som på så sätt åter aktiveras.
36:00 När det gäller cellerna så kan de ändå känna igen de vävnadsbundna cellerna.
36:07 De kan känna igen PAMS patogen associetium molekylopatons eller DAMPS som står för
36:12 Dangeroussocietium molekylopatons. Det är när en cell dör en onaturig död.
36:16 Cellerna i vävnaden som framförallt vi beskriver dem är makrofager som stannar kvar i vävnaden och utsöndrad
36:23 och cytokiner.
36:25 Markofagerna gör detta för att kunna skapa en lokal inflammation.
36:30 för att kunna rekrytera dit ytterligare celler.
36:33 Det är de cellerna som man framförallt rekryterar ut
36:36 under parifere inflammation, lokal inflammation,
36:39 är de neutrofiler som inte finns i vävnaderna från början
36:42 utan rekryteras ut från blodet.
36:44 För att kunna göra detta behöver makrofagerna påverka
36:48 det lokala blodkärlsändotelet.
36:52 Detta sker genom att dels göra det mer genomsläppligt.
36:55 Det görs av provinflammatoriska cytokiner
36:58 men även då ejkosamma
37:00 anoider som frisätts från cellmembranet.
37:02 Detta gör att blodkärlen dels dilateras och även blir mer genomsläppliga.
37:09 På så sätt kan cellerna lättare rekryteras ut.
37:13 Detta styrs också av att blodkärlsidotelets
37:17 selektiner förändras som gör att cellerna kan haka i och bromsa upp
37:22 och med hjälp av integriner på ytan av neutrofilerna
37:25 kan de nog binda till in och stanna upp helt på blodkärlsidotelet.
37:30 sen pressar sig igenom det mer genomsläppliga rovkärlsändotelet
37:34 och kommer ut i perifer vävnad.
37:37 Och sedan till sist, med detta gör man med hjälp av dpd
37:40 när den pressar sig igenom.
37:42 Och sen då, för att kunna bege sig mot området där infektionen är
37:47 så följer man den kemokingradient som har bildats från
37:50 makrofagen som har tagits upp
37:53 patogenen.
37:54 Och detta är det om den cytokin som utsöndras här
37:57 eller kemokinen är ILO8.
38:00 Det var det som behövdes för att skapa en lokal information.
38:03 Men vi har även de dritiska cellerna som istället för att stanna kvar
38:06 beger sig till det drimerande lymfkärlet via Afenentlyinfra tillbaka in till teselsområdet.
38:15 I den drimerande lymfknuten
38:17 Här kan den då aktivera dels cyptokiska teseln men även fyra positiva t-hjälpkärlor.
38:23 De fyra positiva t-hjälpacellerna kan sedan migrera ut tillbaka ut i vävnaden.
38:30 Och hjälpa makrofager på att bli bättre på att bryta ner.
38:34 Och de bakterier de hade fagocyterat som kanske då var virulensfaktorer
38:39 som gör att de kan överleva intresserad lärd.
38:42 Med hjälp av hyperaktivering av CD4
38:44 positiva identitet hjälpas eller blir då den här makrofagen ännu bättre och kan på så sätt då bryta ner och det avlöjda mikrofonen.
38:51 De CD4-hjälpacellerna kan också hjälpa B-celler till att utsöndra antikroppar
38:56 som har högraffinitet. Detta är en hjärminalscenter.
39:00 som ni kommer att höra om senare.
39:03 Så tillbaka till de nedritiska cellerna kommer även att kunna visa upp antien
39:06 på MHC-klass 1 för psykotoxiska t-celler.
39:10 Och här hade de nedritiska cellerna ytterligare en förmåga.
39:12 Det är inte bara att den nedritiska cellen behöver infekteras själv
39:16 och på så sätt få in antigenet i cytoplasma
39:19 och då presentera det på MHC-klass 1 efter transport in i den diplomatiska artikeln.
39:25 De sytotoxiska t-cellerna har också förmågan att kunna ta upp antien från utsidan.
39:30 Inte bara presentera det här på MHC klass 2-molekyler för serie 4-positiva t-hjälpars celler,
39:34 utan transportera in delar av detta in i cytoplasman.
39:38 Och väl inne i cytoplasman förföljer då samma degraderingsregler
39:42 som om det hade självproducerat antigenet i sin cytoplasma.
39:46 Och kan då presentera detta på MHC-klass 1.
39:49 Detta säkerställer då att den dritiska cellen inte behöver infekteras av virus
39:54 för att kunna aktivera cytotoxiska t-celler,
39:56 utan kan även ta upp antigen från en cell som finns i perifer vävnad
40:00 migratorisk, till exempel en epitelcell i munnen, som inte
40:05 infekterats om man har blivit infekterad kan man ju då inte komma i kontakt
40:08 med cytoxkriteser vad gäller lindknuten.
40:10 Och då kan den indritiska cellen då, trots att den inte infekterar
40:13 själv, plocka upp material från den avdödade, den döende
40:18 epitelcellen och presentera det här via något som kallas för kroppspresentation.
40:26 Och på så sätt säkerställer vi då aktiveringen av cyriatorisk dvt-celler
40:30 .