# Video -  Block 11 - Immunologi

**Video Transcript**

- Duration: 40:34
- Segments: 734
- Resolution: 640x480

---

**0:00**
Roger kommer ju över till den tredje rutan

**0:03**
det som vi beskrev i uppdelningen av ett immunsvar.

**0:05**
När vi nu behöver kommunicera och aktiverade förvärv

**0:08**
i immunsystemet, medför det immunsystemet

**0:10**
aktiverade förvärvade.

**0:14**
Hur känner du T-celler i en mikrober?

**0:15**
Ja T-celler känner inte igen hela mikrober och antingen

**0:18**
utan peptider från dessa.

**0:20**
Så det skiljer sig alltså här har vi inte tal under samma

**0:22**
där vi använder patent recognition receptorer som känner igen någonting

**0:26**
på ytan av bakterien, utan detta är någonting

**0:30**
som T-cellerna behöver få presenterat för sig.

**0:32**
De presenteras på ytan.

**0:34**
De sällan som presenterar detta

**0:37**
de kallar vi för antigenpresenterande celler.

**0:39**
De behöver bryta ner mikroberna

**0:41**
och sedan presentera detta på något som kallas för MHC-molekyler.

**0:45**
MHC står för major, histor,

**0:48**
kompatibillety, cornflakesmolekyler.

**0:51**
Därför använder man oftast förkortningen MHC.

**0:54**
De här molekylerna upptäcktes tidigare i humant och kallades då för HLR

**1:00**
innan man hade förstått vilken funktion de här hade.

**1:02**
Så man fann de här anti-genom på ytan av polyekocyter.

**1:08**
Då kallar man dem för ett lukosytaentrum och man visste inte vad de var.

**1:12**
Sedan kunde man då visa att MHC-molekylerna, HLA-molekylerna,

**1:15**
har samma sak. Därför har både HLA levt kvar som namn och det finns kvar i humant.

**1:20**
Men MHC-molekyler använder vi när vi ska beskriva det i vilken speciell som helst som råtta, mus eller något annat djur.

**1:30**
Och det som aktiverar T-sälarna i det och att

**1:33**
den får presenterat för sig en MHC-molekyl och en peptid.

**1:38**
Och det är det som T-säljningsreceptorn känner igen och kan aktiveras av.

**1:42**
Alltså inte direkt hela mikroben, utan delar presenterade för sig.

**1:47**
Och det som vi behöver presenteras är det som kallas för antigenpresentation.

**1:52**
Och det sker med hjälp av MHC-molekyl.

**1:55**
Detta delas upp. Det finns två olika sätt som detta görs.

**2:00**
MHC-cirklas 1-molnekyler som visar upp häftider från antigen som finns intraselodärt.

**2:04**
Eller om man ska vara mer exakt i intrasytoplosomatiskt.

**2:08**
Och det presenteras då för CD-8 positiva cytotoxiska teser.

**2:12**
Sen har vi MHC-molekyler som uppvisar peptider från antigen som har tagits upp från exogent

**2:18**
utifrån de fagocytiska celler och det presenteras för CD-4 positiva T-hjälpars celler.

**2:25**
Logiken bakom den här uppdelningen försöker den här nästan vildvisa

**2:30**
att om vi har antigen eller patogener som lever i cytosolen av en cell

**2:36**
då har kroppen inte mycket kvar att göra för att motverka detta

**2:40**
utan behöver tala om för cytotoxiska teser att den här cellen

**2:44**
är infekterad och behöver

**2:46**
induceras dödligt så att andra celler kan ta upp den här patogenen

**2:50**
och i så fall vara mer effektiva att bryta ner den

**2:53**
så att den inte kan fördela på sig och expandera.

**2:56**
Så antingen som finns i cytosolen, det vill säga då

**3:00**
den här bakterien, det äldre viruset,

**3:02**
behöver visas upp på MHCillas 1-molekyl

**3:04**
för cytotoxiska teser.

**3:06**
Om vi däremot har patogener, som jag sa innan,

**3:10**
som kan överleva i fagocytiska celler efter att de har tagits upp

**3:14**
då behöver inte den här markifieringen egentligen induceras

**3:16**
död i, utan den behöver få hjälp att bli

**3:18**
hyperaktiverad.

**3:20**
Och då visar materialet som finns i de fagosytiska cellerna

**3:23**
in i deras bakooler

**3:24**
det som har tagits upp från utsidan

**3:26**
upp på MHCCas två molorkyler

**3:28**
för cd4-postypatellhjälpaceller

**3:30**
som därmed kan utsöndra cytokiner och aktivera makrofaler.

**3:34**
Längst ut till höger har vi då B-celler som vi än så länge inte har pratat så mycket om på kursen

**3:38**
men de har ju då på sin yta yt-antikroppar

**3:41**
eller B-cellsreceptorn som är samma namn

**3:45**
som då har en väldigt hög specificitet för en typ av antingen

**3:49**
som den då kan ta upp när receptomererar den i 22s

**3:52**
och presentera degraderade för att

**3:54**
det är ett anteen som tagits ut från utsidan

**3:56**
kan ta ner detta, bryta ner och presentera

**4:00**
på MHC2-moorkyler.

**4:02**
B-celler kan då få hjälp av T-hjälpaceller

**4:05**
att hjälpa vår process som gör att dess yta

**4:08**
antikroppar blir än mer effektiva.

**4:10**
Så återigen här, här behöver den här cellen

**4:12**
hjälp och då presenteras exoena antigen

**4:14**
på MHC2.

**4:19**
Vad är det de presenterar? Vad är det egentligen

**4:20**
T-cellsreceptorn ser?

**4:21**
Hur visas de här antigenerna upp?

**4:24**
Det här är dels en tredimensionell bild

**4:26**
som visar peptiden i rött

**4:28**
och MHC-molekylen i vitt

**4:30**
Det enklaste sättet du ser detta är egentligen som en varmkorv och bröd

**4:33**
där brödet då utgör mc-molekylen

**4:36**
och korven är mc-petin.

**4:44**
Hur genererar vi nu de här peptiderna som ska laddas på hemochsiffrorna

**4:47**
eller MC2-molekylen?

**4:51**
Här kommer detta då först överskådligt.

**4:54**
När det gäller mantier som tas upp från utsidan

**4:56**
så kommer detta då endusiteras eller faggociteras.

**5:00**
tas in i en endosom

**5:02**
och degraderas till peptider.

**5:07**
In i det endoplasmatiska artikeln

**5:08**
syntetiseras då EMH-cirklastvå molekyler

**5:10**
som transporteras ut till

**5:14**
den här platsen, den här endosomen

**5:16**
där vi har de degraderade peptiderna.

**5:20**
EMH-cirklastvå molekylen laddas då

**5:23**
i endosomen och presenteras

**5:25**
för civila prostituerade att hjälpas eller.

**5:28**
När det gäller EMO-cirklass 1

**5:30**
våra antingen som fanns inne i cytopol, inne i cytoplasma redan

**5:34**
detta behöver degraderas med hjälp av en protein

**5:38**
som kallas för proteasomolet multiproteinkomplex

**5:40**
och sedan pumpas de här peptiderna in i det endoplasmatiska retiklet

**5:44**
där EMO-cirklas 1-molekylerna kan laddas

**5:47**
och sen transporteras ut ytan.

**5:49**
EMO-cirklas 1-molekylerna laddas i det endoplasmatiska retiklet

**5:52**
EMO-cirklas 2-molekyler laddas i endosomer.

**5:56**
Nu ska vi gå lite mer på djupet i hur EMOCAC2-molekylen

**6:00**
molekylerna kan laddas med för tid.

**6:03**
Så det som händer är då att, som USA innan, att fagocyteras

**6:06**
antigen tas upp.

**6:07**
En dissociom är endosom

**6:09**
och sen så

**6:10**
kommer det lysosomer dit

**6:12**
fyserande lysosomer som gör rätta miljön

**6:14**
än mer aktiv och enzymerna

**6:16**
är aktiva och kan då

**6:18**
bryta ner proteiner till ett tid.

**6:21**
Genom att cykla två molekyler

**6:22**
syntetiseras då det endoprasmatiska

**6:24**
etiklet som en alform betakedja.

**6:27**
Men det syntetiseras också

**6:28**
en annan viktig komponent som kallas för invägande

**6:30**
EMOC2-molekylen och den här binder i molekylens klyfta

**6:34**
där peptiderna ska binda.

**6:36**
Och på så sätt skyddar den emocyklas 2-molekylen från att binda

**6:40**
preptider inne i det endoplasmatiska retiklet.

**6:42**
Den stabiliserar även emocyklas 2-molekylen

**6:44**
och är också en signalkedja för

**6:48**
hur den här emocyklas 2-molekylen nu kan lämna via

**6:51**
Golgi och ut till den endosom

**6:54**
där peptiderna hade degraderats i lysosomer.

**6:58**
Det som man nu har är att

**7:00**
emocyklas 2-molekylen har ju i sin antigenbindande eller

**7:02**
peptidbindande klyfta sitter ju en del av

**7:06**
inveriand chain och skyddar inbindningar.

**7:10**
Då behövs det ytterligare ett protein som finns här,

**7:12**
som kallas DM eller Element för HLADM.

**7:15**
Och det är ett protein som påverkar emocymolekylen,

**7:20**
de cicastomolekylen, så att den bit av

**7:24**
inveriand chain som fanns kvar i emocymopras 2-molekylen

**7:30**
när den kommer fram till endosomen kan sparkas ut.

**7:33**
Och då blir emocyklas 2-molekylen fri från den här

**7:36**
inverian chain och till denna kan emptyden bindas

**7:40**
och transporteras ut till ytan.

**7:44**
Så om vi då kunde visa i celllinjen, den här molekylen

**7:46**
som gör detta kallas då för HLADM.

**7:49**
Vad man kunde visa i celllinjen som saknade

**7:51**
HLADM var att de presenterade

**7:54**
i och för sig molekyler på ytan

**7:56**
men alla de presenterade samma koptid.

**8:00**
och den peptiden kom då från

**8:04**
inveriant chain som var den som satt dit.

**8:06**
Så HLARDM är helt essentiell för emocyklas 2-prestation av peptid.

**8:14**
För att den ser till att emocyklas 2-molekylen töms från sin inveriant chain

**8:17**
och kan ladda med rätt betid och komma ut till ytan

**8:21**
för presentation för emocynt, för cd4-postyren

**8:24**
till hjälp av källor.

**8:28**
HEMO siffras 1

**8:30**
då syntetiseras proteiner i cyteplasman.

**8:33**
Detta kan ju vara virus som nu har infekterat cellen

**8:37**
och som får cellen att inte bara producera kroppsegna proteiner

**8:41**
utan även virusproteiner.

**8:44**
De här proteinerna kommer sedan att märkas in

**8:46**
med hjälp av något som kallas för UBICWITEIN.

**8:48**
De kommer att UBIQIT inhaleras

**8:51**
och på så sätt märkas ut för degradering av proteasomen

**8:55**
som är ett multiprotein-komplex

**8:57**
som egentligen då pressar igenom

**9:00**
proteinet, genom protesommen, då skär den i små peptidbitar.

**9:04**
I stort sett som man skivar en limpa bröd i bitar.

**9:08**
De här proteinerna finns nu i cytoplasman och behöver pumpas in i det plasmatiska retiklet.

**9:13**
Och det gör de med hjälp av ett protein som kallas för tapp

**9:17**
som står för TANT Transporter Associative vid Antichen Prosters.

**9:21**
De här försöker man ha pedagogisk och genuint namn

**9:24**
som visar verkligen vad den gör.

**9:26**
När peptiderna väl har pressats in, pumpats in

**9:30**
ATP-beroendeprocess, den kräver energi för att pumpa in,

**9:34**
kan de här peptiderna då binda till de MHziklas 1-molekyler

**9:38**
som genereras i den tropasmatiska artikeln.

**9:41**
Och till skillnad från de MHziklas 2-molekyler

**9:43**
så genereras de här inte tillsammans med en Imperial

**9:47**
de har alltså ingen peptid laddad i sig.

**9:49**
På så sätt kan då peptiden

**9:53**
som har pumpats in i den tropasmatiska artikeln

**9:55**
binda till MHzikas 1-molekylerna, stabilisera dem

**9:58**
och sen transportera ut dem till ytan.

**10:00**
utanför ytan för att visa Cyloly 8-pestiva testerna.

**10:04**
Så om man har en cell som inte har tapp,

**10:08**
det vill säga kan inte pumpa in peptiderna in i det plasmatiska artikeln,

**10:12**
då kommer MH230-molekylerna inte att kunna binda in till peptider

**10:16**
i och med att det inte finns tillräckligt mycket peptider in i

**10:18**
det plasmatiska artikelnyt.

**10:20**
Cellen kommer, i och med att kunna transportera ut

**10:23**
IMH2 CV-molekylerna till ytan,

**10:25**
men i och med att de inte har någon peptid i sig

**10:27**
så är de för instabila, faller då av.

**10:30**
Så tapp, är helt essentiell för att kunna presentera

**10:34**
antigen eller peptider på MHziklas 1-molekyler.

**10:41**
Vissa typer av antigenprecenteringsceller,

**10:44**
de dendritiska cellerna, har också en förmåga att ta upp antigen

**10:47**
utifrån cytoplasman och transportera in det i cytoplasman.

**10:53**
Detta kallas för crosspresentation

**10:55**
därför att man korsar de här två vägarna

**10:57**
av MH-Cyclas 1 och MH-Cyclas 2.

**11:00**
Det gör att proteiner som finns utanför cellen än den didiska cellen, den kan också ta upp

**11:05**
form i sin omgivning och presentera det här på HMOcyklas 1-molekyler.

**11:12**
Vi kommer senare föreläsningar gå igenom varför detta är viktigt

**11:14**
men detta har att göra med virala infektioner där viruset inte infekterar den dridiska cellen

**11:21**
så behöver man ändå säkerställa att den dridiska cellen kan presentera virala antigen på HMOcyklas 1.

**11:30**
Vad är det då egentligen tesas vid 16 bindor till?

**11:34**
Är det bindor på både i mocenmolekylen och peptiden?

**11:38**
Det är det som försöker åskådliggöras här i den nedre halvan av den här figuren.

**11:41**
Där man ser de angöringspunkter som tesas vid 17 binder till dels peptiden som ligger där

**11:46**
och själva mocenmolekylen.

**11:49**
Här ser vi det i en mer schematisk bild.

**11:53**
Där vi ser tesas vid septorn i blått, mocenmolekylen i gult och peptiden i rött.

**11:58**
Då ser vi att tesas receptorn intrigerar båda.

**12:00**
Både med peptiden och en mocenmolekyl.

**12:04**
Så nu börjar vi komma in på T-cellerna också.

**12:06**
De har vi inte haft föreläsningar om än.

**12:08**
Men varje individ uttrycker då fler än en variant av MSC-molekyler på ytan av en cell.

**12:14**
Varje cell kan ha flera olika varianter av MSC-molekyler.

**12:19**
Teserna däremot, finns det miljontals olika T-cellers receptor i en individ.

**12:24**
Men varje tesel uttrycker då bara en typ av T-cells-eceptorn.

**12:28**
Så vi har många olika T-celler, miljontals olika celler.

**12:30**
och det beror då på vilka T-cells-receptorer vi uttrycker.

**12:36**
Så hur kan man nu generera en T-cells-receptor?

**12:39**
Ja, då börjar man alltså från en omogen cell

**12:44**
som än så länge har hela sitt genom.

**12:47**
Men sen genom rekombinering så klipper man bort vissa av de här segmenten

**12:51**
och sen arrangerar ihop dem, rearrangerar dem.

**12:54**
Och det innebär att man från samma genomiska material

**12:57**
kan skapa T-cells-receptorer som sen

**13:00**
ser olika ut från olika celler.

**13:02**
Men när man väl har fått en teselverktor

**13:04**
att uttrycka en teselverktor

**13:06**
så är det ändå ett uttryck.

**13:10**
M och C-molekyler då, de skapas inte

**13:12**
genom omkombinering av insegner.

**13:16**
Det som gör att vi kan uttrycka fler

**13:18**
O och M och C-monekyler

**13:20**
på samma celltid

**13:21**
är det som då, ska vi säga, lite mer klassisk genetik.

**13:25**
Så genom selektion kan då uppstå som tryck

**13:28**
så att vi kommer få fram att vi behöver olika former

**13:30**
av samma gen.

**13:32**
Så i det här fallet försöker vi redovisa det i bilden.

**13:35**
Att vi kan ha ett selektionstryck på så att vi har fått

**13:38**
vissa mutationer som sen då har behållts under revolutionen.

**13:42**
Så att samma gen kan antingen vara uppe i röd eller blå i det här fallet.

**13:46**
Det är samma gen med två olika varianter av.

**13:49**
Om båda de här uttrycks så får vi kodominentexpedition.

**13:52**
Vi har inte en dominant och restriktivt andag.

**13:56**
Om man då tänker sig att vi har två individer som

**14:00**
sen då får avkomma

**14:01**
så kommer den att kunna uttrycka

**14:03**
dels en gen från mamman

**14:05**
och dels en gen från pappan.

**14:06**
Och då skulle det här fallet kunna vara

**14:08**
den ljusglimten från pappa och den gröna från mamma.

**14:11**
Dess syskon kan då uttrycka en helt annan variant

**14:14**
på sin yta i och med att den kan ha

**14:16**
haft den röda eller den gula.

**14:18**
Röda från pappa eller gula från mamma.

**14:20**
Så då har de olika uttryck

**14:22**
av just samma gensimmel.

**14:24**
Så det är alltså 25% chans att

**14:26**
en syskonuttryck ärver exakt samma anlag.

**14:30**
som ser från sina föräldrar.

**14:34**
Och vad pratar vi om det här nu?

**14:36**
Jo, det är för att det är detta som då vi har en av grunddelarna

**14:40**
i varför m och c-molekyler.

**14:42**
Varför kan du uttrycka fler stycken?

**14:44**
Så vi ärvde dem från föräldrarna.

**14:46**
Vi har kodominant Explosion.

**14:48**
Men ovanpå detta så har människor

**14:49**
tre gensegment

**14:50**
som kodar för m och cyklasett.

**14:52**
Och som jag sa innan så hade vi kvar

**14:54**
den här benämningen som används

**14:56**
för mat och m och c-molekyler.

**14:58**
Det är HLA.

**14:59**
Och då kallas de för det här.

**15:00**
HLAB.

**15:02**
Eller HLAC.

**15:04**
Och för MHC2

**15:06**
så har vi samma.

**15:06**
Vi har tre stycken gensegment.

**15:08**
De kallas här för HLADP.

**15:10**
Det är QDR.

**15:12**
Så vi hade polymorfism.

**15:14**
Som vi ser uppe.

**15:15**
Där vi uttrycker.

**15:16**
Vi har två varianter av samma igen.

**15:18**
Sen kan vi ha tre upprepade gensegment

**15:20**
av samma.

**15:21**
Då får vi något som kallas för polygeni.

**15:24**
Kombinerar vi både polygeni,

**15:26**
Polymorfism.

**15:28**
Då får vi det som vi ser längst ner i bilden.

**15:30**
Det vill säga att man har ärvt från sin mamma.

**15:32**
Tre gener.

**15:34**
Och från sin pappa tre ingredienssegment.

**15:36**
Men de är inte identiska genom polymorfism.

**15:39**
Så om vi nu tar detta.

**15:41**
Som ett exempel. Så blir det som att en individ kan då.

**15:45**
Till max uttryckas sex olika.

**15:47**
Emmacyklas 1, äldre Emmacyklas 2-mål.

**15:50**
Så bilden är nere.

**15:52**
Som vi exemplifierar med färg.

**15:53**
När vi benämner detta människor.

**15:54**
Så är det färg vi differentierar detta med.

**15:57**
Utan då tar vi HLA eller Emmacyklas 1.

**16:00**
Exemplet.

**16:01**
Så skulle det ljusblå kunna motsvara att man får sin mamma.

**16:04**
Var använder en H ärvt en HLA2.

**16:07**
Och istället för en färg på sin pappa, den röda

**16:10**
så har vi ett annat nummer på detta. Så då har man ärvt HLA.

**16:13**
A42.

**16:15**
Sen går vi över till nästa gen då, som är HLAB.

**16:18**
Prova att använda ett HLAB 4 från mamma.

**16:21**
Och HLAB 43 från pappa.

**16:24**
och den sista genen då blir HLAC.

**16:28**
15 och HLAC.

**16:30**
83 från mamma.

**16:32**
Och på så sätt har vi då en uppsättning

**16:34**
när de här alla tre

**16:36**
uttrycks av kodominantexplosion.

**16:38**
Får vi ungefär sex olika gener.

**16:43**
Och varför är den här MHC-molekylen

**16:46**
diversiteten viktig?

**16:47**
Räcker det inte med en uppsättning av museimolekyler?

**16:51**
Nej, det har visats att

**16:54**
alla peptider kan inte binda

**16:56**
in i moseimolekyler.

**16:57**
Vi måste kunna visa upp flera olika peptider från en patogen.

**17:00**
Och ju fler MHC-molekyler vi har

**17:03**
det ökade chansen till epizootier från olika mikrober

**17:06**
kan presenteras för T-cellerna.

**17:09**
Det sista som står här är att detta skapar problem

**17:11**
i transplantationsreaktioner

**17:13**
då MHC-molekylerna är de viktigaste avstötningsreaktionerna.

**17:16**
Så hur fungerar nu detta?

**17:18**
Jo, det har ni inte hört än

**17:20**
om T-cellsutveckling

**17:21**
men T-cellsutvecklingen sker då i Tymos

**17:23**
där T-cellerna utvecklas och utbildas

**17:26**
genom att se MHC-molekyl.

**17:30**
transplantationsreaktion, där jag sa att jag beskrev det innan,

**17:32**
att det var väldigt då sannolikhet att man hade samma

**17:34**
mmoseim exakt samma mmoseimorsrättning som en annan individ.

**17:38**
Bara på en gen så var det ju 25% chans att man hade

**17:41**
där vi har kodominanta expeditioner, att man har samma uttryck som sin

**17:44**
syskon. Om man då har tre jänssegment, så blir sannolikheten ännu mindre.

**17:50**
Det som händer är då att T-cellerna i kroppen när de nu får se ett

**17:55**
transplanterat organ eller transporterade celler, som uttrycker

**18:00**
fel MSC-molekyl, MSC-molekyl som de aldrig sett innan,

**18:03**
då aktiveras ungefär 10% av immuncellsreceptorerna,

**18:07**
cellerna, T-cellerna,

**18:09**
och blir hyperaktiverad och avdödar den här väldigt

**18:13**
effekten, den här transplantationen,

**18:14**
därför att de ser någonting som de aldrig har sett innan,

**18:17**
det vill säga en helt främmande MSC-molekyl.

**18:20**
Det var det som man upptäckte detta

**18:23**
och man försökte då underandra första världskriget

**18:26**
när man såg de brännskaderman fick och försökte transplantera

**18:30**
mellan skadade människor,

**18:32**
att de inte kunde ta emot huvudtransplantationer.

**18:37**
Man försökte då föra över detta och jobbade med försöksdjur

**18:39**
och kunde då jobba fram genom bakkorsning

**18:43**
så att man korsade de här råttorna med varandra

**18:46**
och finna det gensegment som var det viktiga för en avstötningsreaktion

**18:50**
och den kallades man då för major historkompatibility complex

**18:55**
det vill säga det komplex på generna i genomet

**18:58**
som var viktig för avstötningsreaktionen.

**19:00**
De var alltså inte histokompatibla.

**19:02**
Därav kommer då namnet MHC.

**19:08**
Så varför man nu har, vad man nu gör

**19:10**
till exempel i NNUTRAS kanske

**19:11**
Tobiasregistret, det är att man får reda på

**19:14**
vilken håluppställning när man ställer upp i detta

**19:17**
att man kan få reda på vilken håluppsättning man har

**19:20**
och då kan man förutspå huruvida

**19:23**
ett transplanterat organ från en person

**19:26**
har chans att kunna överleva i en annan människa.

**19:30**
för man har lärt sig att vissa MHC-kombinationer fungerar inte.

**19:33**
Det är svårt att få en perfekt match, men då vet man i alla fall

**19:36**
att de MHC-molekylerna som man kan undvika vid en transplantations-reaktion

**19:41**
och försöka få en så bra match som möjligt

**19:44**
för organet LBN-mine som man donerar.

**19:50**
Som vi nu sammanfattar i MHC-molekyler, MHC1 och MHC2

**19:53**
MHC1-molekylerna presenterar peptider från intras eller lära

**19:56**
eller de ville skulle vara lite mer exakta, cytoproblem

**20:00**
cytoplasmatiska, antingen,

**20:02**
medan MHC2 presenterar peptider från extra cellulära antigen.

**20:06**
Genom cyklas 1 laddades peptiderna inne i

**20:08**
på MHC-molekylerna i den där plasmatiska kritiken,

**20:12**
medan MHC2 var ute i endosomer.

**20:15**
Genom cyklas 1 känns genomsyratoxiska t-celler

**20:18**
och MHC2-tjänster återigen av

**20:20**
34 positiva hjälpbaserade.

**20:23**
Följaktligen blir MHC1 ett viktigt

**20:26**
för intresselulära patogener,

**20:28**
framför allt patogener som väver cytoplasmaler.

**20:30**
produceras inom proteinisk ytoplasma, såsom virus.

**20:33**
Medan MHC2-molekylen blir viktig för bekämpning av extra cellulära patiener.

**20:39**
Alla celler har MHC1, alla celler med kärna har MHC1 på ytan

**20:43**
och på kanske så sätt informerar om vad de har i sin cytoplasma

**20:46**
om de har blivit virusinfekterade eller inte.

**20:50**
MHC2 är det framför allt något som uttrycks

**20:52**
på antigen presenterande celler.

**20:54**
Man skulle kunna säga att alla celler som har MHC-klass 1

**20:56**
har förmågan att presentera ett antigen

**21:00**
presenterande cell.

**21:02**
Så egentligen när vi pratar om

**21:03**
cirklarnas två uttryckande celler

**21:04**
så är detta då

**21:06**
professionella antigenpresenterande celler.

**21:08**
Men oftast förkortar man och säger

**21:10**
bara antigenpresenterande celler.

**21:14**
Vilka är nu de antigenpresenterande celler?

**21:16**
Advirox, makrofagerna

**21:18**
som tar upp sitt antigen genom

**21:20**
Augustidos, de har vi beskrivit innan.

**21:22**
B-cellerna då, som jag pratade om snabbt innan

**21:25**
har på sin yta B-cellsreceptorer

**21:27**
eller B-cellsreceptorn som tar upp

**21:30**
en mycket specifikt med sin ytantikropp

**21:32**
tar upp den och degraderar den.

**21:34**
Så den är ju inte på så sätt en fagocyty-cell som äter allt runt omkring sig

**21:40**
utan en väldig finsmakare och plockar bara upp det som ens yta antikropp binder in.

**21:44**
Och sen har vi den dritiska cellen

**21:46**
som har fått sitt namn på den grekiska Dendros

**21:49**
som står för grenar

**21:51**
och som sticker ut dem här

**21:52**
och får då en väldigt stor cellyta

**21:54**
och tar hela tiden upp antingen

**21:55**
genom pinnostros eller makroperingstros, drickromsig omgivning

**21:59**
eller fagocyterar.

**22:00**
Det som finns runt omkring i extra cellulär vätska också.

**22:11**
Av dessa projektuella antigenpresenterande celler

**22:14**
så är då den vitiska cellen de absolut viktigaste

**22:17**
när det gäller att aktivera nejva t-celler.

**22:19**
Så den vitiska cellen finns i alla vävnader.

**22:22**
Perifera så även limfoida organ.

**22:25**
Och deras uppgift är då att fungera som spejel

**22:28**
det vill säga ta upp information

**22:30**
från den perifera vävnaden.

**22:32**
Sedan via den nymfatiska kärlen

**22:34**
transportera inlett till lymfknutan

**22:36**
för att visa upp antigenen då

**22:38**
presenterade på mocemolekyler

**22:40**
för naiva t-celler.

**22:44**
En enditisk cells vandring startar i benmärgen

**22:48**
som alla andra vita blodkroppar

**22:50**
kommer sedan ut i blodet som en prekurs

**22:52**
och som sedan då

**22:54**
tar sig ut i perifera vävnaden.

**22:56**
Där finns den kreditska cellen då

**23:00**
Nu är vi ute i perifer vävnad och avvaktar under ett par dagar

**23:04**
och så tar sedan upp material och transporterar detta via

**23:30**
eller damms till patent recognition receptorer.

**23:37**
Till skillnad från i makrofagen och så kommer den dritiska cellen att vilja bege sig av från den perifera vävnaden in till den dränerade lymfkniven.

**23:44**
De får göra detta behöver den ändra sitt kemokinreceptoruttryck.

**23:48**
Den kommer att uppreglera en kemokinreceptor som heter CCR7

**23:52**
som gör att den här den dritiska cellen först kan migrera till de lymfatiska kärlen, sedan via lymfan då transporteras

**24:00**
in i lymfknutan där den sedan vidare transporteras in till T-cellsområdet i lymfknutan.

**24:08**
Och det är era för att CCR7 känner igen de kemokiner som hela tiden utsöndras

**24:13**
vid i T-cellsområdet i lymfknutarna.

**24:18**
Och de här kemokinerna uppregleras också vid inflammation

**24:24**
nära de lymfatiska kärlen där de börjar.

**24:27**
Så på så sätt används kemokininceptor 7.

**24:30**
CCR7, dels för att ta sig ut till lymfvand

**24:33**
och sedan när man kommer fram till lymfknutan även in till T-cellsområdet.

**24:39**
Och hur ser nu det här ut om vi tittar på detta i ett experimentellt system?

**24:44**
Här har vi de här experimenten.

**24:48**
Så att in ett litet rör i de afferenta lymffan som går från tarmen till de dränerande lymfknutorna.

**24:55**
Och under steritetsförhållande så ser ni den övre bilden.

**25:00**
som då är lymfocyter, det vill säga B och T-celler som recirkulerar runt i lymfa och blod.

**25:06**
När vi nu har gett den här råttorna en stimuli, det vill säga en pamp i tarmen

**25:15**
kommer detta att aktivera de bredidiska cellerna att bege sig från den dränerande vävnaden in till lymfknuten.

**25:24**
Det är det vi kan se om vi tittar på den nedre mikroskopbilden där vi nu ser större celler.

**25:30**
Och man kan även bli till god vilja se att de här börjar sticka ut armar.

**25:34**
Och så är alltså den dritiska cellen som man vet sig nu av från perifera vävnader.

**25:39**
Och längst ner i ett högerhörn ser vi om vi nu har mätt frekvensen eller antalet av den dritiska celler.

**25:44**
Så ser vi att det på början finns en hela tiden liten migration av den dritiska cellen.

**25:50**
Men den ökar då väldigt kraftigt upp och har en topp ungefär 10-12 timmar efter det att streamen har gett.

**25:56**
Och sen sjunker det här ner igen tillbaka till steristativ nivåer.

**26:00**
och det får ungefär 24 timmar.

**26:03**
För den dritiska cellen ökar sitt kemokrinreceptoreceptoretryck

**26:06**
och beger sig av från perifera vävnader.

**26:10**
Det andra som kan verka lite ologiskt är att de dritiska cellerna

**26:16**
nedreglerar sin antigenprocessning.

**26:18**
Och egentligen är det kanske inte bara processningen

**26:20**
utan framförallt upptaget som minskar.

**26:22**
Det som ändrits i logiken bakom detta är att

**26:25**
när väl en pant har bundit in och aktiverat den dritiska cellen

**26:30**
och anser sällan att den har fått i sig tillräckligt med information

**26:33**
och behöver inte ta upp mer antingen.

**26:35**
Utan antingen innehöll ju, det som den hade

**26:37**
fagiciterat eller citerat, innehöll ju en pamp.

**26:40**
Och då räcker det för den nitiska cellen att ha fått signalen

**26:43**
i någonting farligt. Jag tar upp detta och degraderar det.

**26:46**
Jag behöver inte ta upp mer antingen och ger mig i stället av så fort

**26:48**
som möjligt till den dränerade lymfknytaren.

**26:52**
Och det vi ser och följande slajd, det vill

**26:54**
säga att upptaget av ett extra celler lärt antingen,

**26:57**
det kommer nog att minska cellen kommer inte att vara lika

**27:00**
mycket på det, och även degraderingen kommer att minska.

**27:04**
Så det är framför allt upptaget med MHC klass 2 som går ner.

**27:11**
Det andra som den dritiska cellen gör

**27:14**
är att den uppreglerar MHC2-molekyler och MHC1-molekyler på ytan.

**27:19**
Detta är för att optimera interaktioner med T-celler.

**27:22**
Så här gäller alltså det viktiga för den dysiska cellen

**27:25**
att försöka få ut så mycket MHC-molekyler

**27:28**
med peptider som möjligt

**27:30**
för att kunna visa upp detta i lymfknuten för T-celler som passerar förbi.

**27:35**
Och här har vi en bild på detta.

**27:37**
Nu i detta skeende hittar vi mikroskop så upp i det högra hörnet ser vi den dritiska cellen

**27:41**
som finns ute i perifer vävnad i mitten i lymfan

**27:44**
och längst ner ser vi lymfskid vävnad.

**27:47**
De här cellerna eller de här snitten av celler,

**27:51**
vävnadssnitten har färgats antingen i rött för lysosomaraproteiner

**27:55**
eller grönt för det här mocemolekyler.

**27:57**
Om vi tittar längst upp så ser vi att vi har den dritiska

**28:00**
celler ute i perifer vävnad där de har det mesta av

**28:02**
MH2-molekylerna intracellulärt och även till viss del på ytan.

**28:08**
Det som sen händer när de nu har blivit aktiverade och bege sig in i lymfan

**28:11**
är att det får en kollokalisation av de lysosomala proteinerna och MHC2-molekylerna.

**28:17**
Nu är det alltså i det området som vi beskrev innan när vi pratade om

**28:20**
MHC2-laddning, det vill säga MHC2 laddade sig ute i endosomer

**28:25**
där det degraderade materialet hade presenterats och degraderats.

**28:30**
och det var dit MHC2-molekylen laddades transporterades

**28:34**
med hjälp av Invergent Chain.

**28:37**
Så här har vi mötet mellan antigen,

**28:40**
degraderat antigen och MHC2-molekyler som nu laddas.

**28:44**
Och då får vi en kolokalisation och vi ser den här gula färgen

**28:46**
och rött och grönt på samma plats.

**28:49**
Och sen när vi går ner och tittar när väl den ditiska cellen

**28:51**
nått fram till lymfknuten, då är alla MHC2-molekylerna

**28:54**
ute på den didiska cellens armar.

**29:00**
Somalaproteinerna då, de vill ladda till i stort sett alla

**29:02**
MHC2-molekyler och fört ut dem till ytan

**29:05**
för att öka sannolikheten för att kunna presentera

**29:09**
antigenet för T-celler. T-cellerna ser ju endast MHC-molekylen med dubtid.

**29:18**
Den hittills behöver också informera T-cellen

**29:21**
om att den har mött någon en mikrob, dvs. den har

**29:23**
mött någonting farligt.

**29:28**
Och det som händer där

**29:30**
börjar är att detta krävs två signaler

**29:33**
för att aktivera naiva T-celler.

**29:36**
Den första är då den antigenspecifika,

**29:38**
vi kallar den för MHC, vi kallar den för signal 1.

**29:40**
Vi får bilden här, det är den där MHC-molekylen

**29:42**
visar upp hur tid

**29:44**
och T-cellsreceptorn i blått binder in

**29:46**
och skickar då in rätt signal

**29:48**
om den binder både till peptid och MHC-molekyl.

**29:51**
Detta är då en CD4-positiv

**29:52**
hjälparsell och den har då CD4-molekylen på utsidan.

**29:56**
Det är det ni ser i orange här.

**29:58**
Men den binder på utsidan av MHC

**30:00**
MH-civiltylen har alltså ingenting med

**30:01**
specificiteten för kubtiden att göra utan

**30:04**
en stabilisator av interaktion.

**30:06**
Så det är själva MHC-1-signal 1

**30:11**
som sker den här vägen.

**30:12**
Sen har vi då signal 2

**30:14**
och den utförs genom att den didiska cellen

**30:16**
uppreglerat de som kallas för kostimulatoriska molekyler.

**30:20**
Som ni ser här i bilden, CD80 och CD86

**30:22**
är två exempel på detta.

**30:24**
De kan då binda till CD-28 på den naiva T-cellen

**30:28**
och då skicka signal 2

**30:30**
Då har de fått de två signaler som behövs för att aktivera T-cellen.

**30:35**
Vidare för att den här T-cellen ska expandera.

**30:38**
Vi behöver fler av de här T-cellerna.

**30:40**
Den känner igen någonting som är farligt.

**30:42**
Vi vill expandera. Prolyferera kallar vi det.

**30:44**
Hur skall de här cellerna gå i delning?

**30:46**
Och då sker det med hjälp av cytokiner.

**30:48**
En autokvinsytokvinscytokvinscirkulation som T-cellen utsöndrar själv.

**30:52**
IL2 som vinner tillbaka på cellytan och på så sätt expanderar cellklonen

**30:58**
av viktiga T-celler.

**31:00**
Och vi kommer även att få andra cytokiner som sen kommer att differentiera

**31:03**
de här T-e-hjälparsellerna och Android-hjälparseller

**31:06**
mot olika typer av effektorfunktion.

**31:09**
Det kommer under senare föreläsning.

**31:10**
Två signaler plus cytokinsignalen,

**31:14**
cytokineffekten, är det nu som behövs för att aktivera T-cellen om differentierade.

**31:20**
Så det som jag beskrivit här är nu den ditiska cellen tar upp en mikrov.

**31:23**
Jag visade att detta leder till ökad migration in till lymfknuta.

**31:28**
Då kommer den ditiska cellen dels att visa

**31:30**
visa upp anteendet, mikrova anteendet på en och sikt

**31:34**
på klast två eller ett molekyler

**31:36**
samt kommer även att ge cytokinsignaler därför att den har

**31:38**
vunnit in med patendricagnition-receptorer.

**31:42**
Om den då möter olymfknutan, en mikrobpeptid

**31:44**
specifikt T-celler, som antesrecept

**31:47**
och som känner igen den här mikrobpeptiden

**31:49**
när den presenteras i en molekyl.

**31:50**
Då får vi expansion och anarkloner.

**31:54**
Det är det som händer när vi har en infektion.

**31:58**
Under sterestateförhållanden så kommer den

**32:00**
karditiska cellen att ta upp saker som finns runt omkring dem.

**32:03**
Det vill säga celler som dör av naturlig död och plockar upp

**32:06**
apototiskt kroppseget material.

**32:09**
Det är får som är visade. Det finns hela tiden en grundnivå

**32:12**
av migration av den dritiska cellen från periferin in till den dränerande lymfknuten.

**32:17**
Men de här kommer att visa upp emocenmolekylen. De kommer att visa upp

**32:21**
färre emocyklas gångmolekyler. De har ju inte blivit aktiverade.

**32:24**
Men några av dem kommer att visa upp det.

**32:26**
Och de kommer att kunna visa upp kroppseget material.

**32:30**
Och skulle då passera en t-cell som har fått en t-cellsreceptor som känner igen kroppseget material

**32:37**
och slunkit igenom den utbildning som annars sker i thymus

**32:40**
där vi selekterar bort t-celler som känner igen kroppseget material.

**32:43**
Om du nu ändå har kommit igenom den här negativa selektionen som den kallas

**32:48**
ut i periferin och stöter nu på den dritiska cell som visar upp kroppseget material

**32:54**
så kommer den här dritiska cellen endast att ge signal 1.

**32:57**
Den kommer inte att ge signal 2.

**32:58**
Här finns det inga kostymer eller datorer.

**33:00**
Det innebär att den kroppseget som känner igen kroppseget material, den här t-cellen, kommer nu att stängas av eller eventuellt till och med gå i apoptos.

**33:12**
På så sätt bibehåller vi då det som vi kallar tolerans mot kroppseget ancienteserna ska ju inte aktiveras av kroppseget material.

**33:24**
Sammanfattningsvis, vi jämför nu den dritiska cellen och makrofager, den ditiska cellens primära uppgift är att

**33:30**
ta upp makrofager, antingen, och presentera på ytan på m och c-morkivet

**33:35**
för att naiva t-celler addera den dränerande lymfknuten.

**33:38**
Makrofager däremot, de får justera mikroberna för att oskadliggöra dem.

**33:42**
De nekiska cellerna har i och med att deras funktion är att presentera lite mindre arsenaler

**33:46**
av mikrovnedbrytande substanser.

**33:49**
De ska ju kunna avdöda upptaget antigen

**33:53**
men inte fullt lika kapabla som makrofagerna på detta.

**33:58**
När vi ska ställa dem som har tagit upp ett antigen

**34:00**
mikrera till den dränerande lymfknuten,

**34:02**
medan makrofagerna stannar kvar i vävnader.

**34:08**
Och som sagt, en ditisk cellens huvuduppgift är att aktivera

**34:11**
niva t-celler i lymfknuten, medan makrofagens är att initiera

**34:15**
och rekrytera celler till en inflammation i de perifera vävnaderna.

**34:24**
Sammanfattningsvis står för det medfödda immunsystemet.

**34:26**
Det behöver verka snabbt för att det ska kunna stoppa spridningen av tillväxten.

**34:30**
Med mikroberna finns en hjälp för att göra detta.

**34:33**
Finns det då lösliga faktorer och även celler som antingen finns i vävnaden

**34:37**
eller rekryteras ut.

**34:39**
De lösliga faktorerna som jag har beskrivit är komplementsystemet

**34:43**
som kunde aktiveras på tre olika sätt.

**34:45**
Det var dels via antikroppar,

**34:47**
dels via manospinade lektin och även den alternativa vägen

**34:50**
när vi hade spontanhydrolysen som skedde nära en mikrof.

**34:54**
Detta kunde då leda till aktivering i form av att det bildas ett attackmemambrium

**35:00**
AN-attackkomplex som kunde göra hål i bakterien.

**35:03**
Vi kunde även rekrytera dit mer celler.

**35:06**
Med hjälp av de faktorer som klyvs av från komplementsystemet.

**35:10**
Och sist kunde vi även märka in komplementsnivån och märka in bakterien.

**35:14**
Göra den mer lättätligt, obsonisera.

**35:17**
På så sätt kan de akrofager som har komplement eller receptorer binda in och

**35:22**
faktortera och bryta ner bakterien.

**35:24**
Jag nämnde även interferoner, vilket var viktigt vid irala infektioner, då celler som

**35:30**
som vi utsöndrar interferoner kan påverka närliggande celler så att de inte transkriberar och translaterar proteiner lika effektivt.

**35:38**
På så sätt kan man minska att närliggande celler, om de infekteras av virus, kommer att producera mindre viruspartiklar.

**35:47**
Jag nämnde även akutfasproteiner som frisätts från levern vid på grund av provinflammata ryska cytokiner.

**35:54**
Och en prov och en av dessa akutfasproteiner var de manospinnande lektiner som på så sätt åter aktiveras.

**36:00**
När det gäller cellerna så kan de ändå känna igen de vävnadsbundna cellerna.

**36:07**
De kan känna igen PAMS patogen associetium molekylopatons eller DAMPS som står för

**36:12**
Dangeroussocietium molekylopatons. Det är när en cell dör en onaturig död.

**36:16**
Cellerna i vävnaden som framförallt vi beskriver dem är makrofager som stannar kvar i vävnaden och utsöndrad

**36:23**
och cytokiner.

**36:25**
Markofagerna gör detta för att kunna skapa en lokal inflammation.

**36:30**
för att kunna rekrytera dit ytterligare celler.

**36:33**
Det är de cellerna som man framförallt rekryterar ut

**36:36**
under parifere inflammation, lokal inflammation,

**36:39**
är de neutrofiler som inte finns i vävnaderna från början

**36:42**
utan rekryteras ut från blodet.

**36:44**
För att kunna göra detta behöver makrofagerna påverka

**36:48**
det lokala blodkärlsändotelet.

**36:52**
Detta sker genom att dels göra det mer genomsläppligt.

**36:55**
Det görs av provinflammatoriska cytokiner

**36:58**
men även då ejkosamma

**37:00**
anoider som frisätts från cellmembranet.

**37:02**
Detta gör att blodkärlen dels dilateras och även blir mer genomsläppliga.

**37:09**
På så sätt kan cellerna lättare rekryteras ut.

**37:13**
Detta styrs också av att blodkärlsidotelets

**37:17**
selektiner förändras som gör att cellerna kan haka i och bromsa upp

**37:22**
och med hjälp av integriner på ytan av neutrofilerna

**37:25**
kan de nog binda till in och stanna upp helt på blodkärlsidotelet.

**37:30**
sen pressar sig igenom det mer genomsläppliga rovkärlsändotelet

**37:34**
och kommer ut i perifer vävnad.

**37:37**
Och sedan till sist, med detta gör man med hjälp av dpd

**37:40**
när den pressar sig igenom.

**37:42**
Och sen då, för att kunna bege sig mot området där infektionen är

**37:47**
så följer man den kemokingradient som har bildats från

**37:50**
makrofagen som har tagits upp

**37:53**
patogenen.

**37:54**
Och detta är det om den cytokin som utsöndras här

**37:57**
eller kemokinen är ILO8.

**38:00**
Det var det som behövdes för att skapa en lokal information.

**38:03**
Men vi har även de dritiska cellerna som istället för att stanna kvar

**38:06**
beger sig till det drimerande lymfkärlet via Afenentlyinfra tillbaka in till teselsområdet.

**38:15**
I den drimerande lymfknuten

**38:17**
Här kan den då aktivera dels cyptokiska teseln men även fyra positiva t-hjälpkärlor.

**38:23**
De fyra positiva t-hjälpacellerna kan sedan migrera ut tillbaka ut i vävnaden.

**38:30**
Och hjälpa makrofager på att bli bättre på att bryta ner.

**38:34**
Och de bakterier de hade fagocyterat som kanske då var virulensfaktorer

**38:39**
som gör att de kan överleva intresserad lärd.

**38:42**
Med hjälp av hyperaktivering av CD4

**38:44**
positiva identitet hjälpas eller blir då den här makrofagen ännu bättre och kan på så sätt då bryta ner och det avlöjda mikrofonen.

**38:51**
De CD4-hjälpacellerna kan också hjälpa B-celler till att utsöndra antikroppar

**38:56**
som har högraffinitet. Detta är en hjärminalscenter.

**39:00**
som ni kommer att höra om senare.

**39:03**
Så tillbaka till de nedritiska cellerna kommer även att kunna visa upp antien

**39:06**
på MHC-klass 1 för psykotoxiska t-celler.

**39:10**
Och här hade de nedritiska cellerna ytterligare en förmåga.

**39:12**
Det är inte bara att den nedritiska cellen behöver infekteras själv

**39:16**
och på så sätt få in antigenet i cytoplasma

**39:19**
och då presentera det på MHC-klass 1 efter transport in i den diplomatiska artikeln.

**39:25**
De sytotoxiska t-cellerna har också förmågan att kunna ta upp antien från utsidan.

**39:30**
Inte bara presentera det här på MHC klass 2-molekyler för serie 4-positiva t-hjälpars celler,

**39:34**
utan transportera in delar av detta in i cytoplasman.

**39:38**
Och väl inne i cytoplasman förföljer då samma degraderingsregler

**39:42**
som om det hade självproducerat antigenet i sin cytoplasma.

**39:46**
Och kan då presentera detta på MHC-klass 1.

**39:49**
Detta säkerställer då att den dritiska cellen inte behöver infekteras av virus

**39:54**
för att kunna aktivera cytotoxiska t-celler,

**39:56**
utan kan även ta upp antigen från en cell som finns i perifer vävnad

**40:00**
migratorisk, till exempel en epitelcell i munnen, som inte

**40:05**
infekterats om man har blivit infekterad kan man ju då inte komma i kontakt

**40:08**
med cytoxkriteser vad gäller lindknuten.

**40:10**
Och då kan den indritiska cellen då, trots att den inte infekterar

**40:13**
själv, plocka upp material från den avdödade, den döende

**40:18**
epitelcellen och presentera det här via något som kallas för kroppspresentation.

**40:26**
Och på så sätt säkerställer vi då aktiveringen av cyriatorisk dvt-celler

**40:30**
.