All checks were successful
Deploy Quartz site to GitHub Pages / build (push) Successful in 1m47s
1 line
11 KiB
Markdown
1 line
11 KiB
Markdown
DNA-replikation www.pitt.edu E.Coli DNA spread on a slide - En jĂ€mförelse mellan eukaryota och prokaryota genom - GrundlĂ€ggande enzymatiska processer vid eukaryot DNA replikation (mycket lik prokaryot!) - FörelĂ€sningen tĂ€cker bl.a.: - Leading och Lagging strand - Processivity och proofreading - Replikationsgaffel och replisome - Superhelicitet och topoisomeraser - Nukleaser och ligaser Dagens förelĂ€sningBakteriella genom - CirkulĂ€rt, dubbelstrĂ€ngad DNA- kromosom (haploid) - Storleken varierar mellan olika typer av bakterier: 0,5 â 11,0 Mbp* - Hos E. coli: ca. 4400 gener - Bakterier kan ocksĂ„ innehĂ„lla plasmider: smĂ„, cirkulĂ€ra, dubbelstrĂ€ngade DNA- molekyler: 3-5 kbp** - Plasmider innehĂ„ller fĂ„ gener och kan överföras mellan bakterier â jmfr. antibiotikaresistens *Mbp = Mega-base-pair, d.v.s. miljoner baspar, **kbp = kilo base pair, d.v.s. tusen baspar Eukaryota genom (mĂ€nniska) - LinjĂ€ra, dubbelstrĂ€ngade DNA- kromosomer - 23 kromosom-par, d.v.s. totalt 46 kromosomer dĂ„ vĂ„ra celler Ă€r diploida - Storleken för enskilda kromosomer varierar mellan 50 â 300 Mbp - En haploid uppsĂ€ttning kromosomer motsvarar ca. 3 Gbp*, d.v.s. 3 miljarder baspar och en typisk cell innehĂ„ller dĂ€rför 6 Gbp. - 30 000 gener (i dubbel uppsĂ€ttning) *Gbp = Giga-base-pair, d.v.s. miljarder baspar DNA-replikation Den centrala dogmen Innan celldelning sĂ„ mĂ„ste DNA kopieras: DNA replikation De tvĂ„ strĂ€ngarna kan separeras och komplementĂ€ra sekvenser syntetiseras. PĂ„ det viset skapas tvĂ„ identiska dotter-molekyler. PĂ„ grund av att de tvĂ„ dottermolekylerna som bildas innehĂ„ller en gammal (parental) strĂ€ng och en nybildad (nascent) strĂ€ng, sĂ„ brukar man sĂ€ga att DNA replikation Ă€r semikonservativ! DNA replikation Ă€r semikonservativReplikationsbubblor och origins DNA replikation startar vid sĂ€rskilda âorigins of replicationâ. FrĂ„n dessa origins bildas öppningar i DNA- molkylen: replikationsbubblor I replikationsbubblor anvĂ€nds parentalt DNA som mall för syntes av nytt DNA. Replikationsbubblor blir allt större och vĂ€xer i tvĂ„ riktningar. NĂ€r replikationsbubblor nĂ„r varandra, smĂ€lter de samman. I ytterkanterna av varje replikationsbubbla finns det tvĂ„ replikationsgafflar, dĂ€r syntes av nytt DNA sker. Bakteriell DNA replikation startar ocksĂ„ frĂ„n ett âorigin of replicationâ âą Bidirektionell âą Ett origin âą TvĂ„ replikationsgafflar Problem vid DNA-replikation (1) DNA-replikation sker i riktningen 5ïą-till-3ïą, men de tvĂ„ strĂ€ngarna i DNA-helixen har motsatt riktning (antiparallella). Replikationsgaffeln Ă€r dĂ€r DNA-syntes sker. Gaffeln rör sig i en riktning och bĂ„da strĂ€ngarna kopieras samtidigt. DNA-polymeraser kan endast syntetisera DNA i 5ïą â 3ïą-riktning. En av DNA strĂ€ngarna tillverkas genom kontinuerlig DNA-syntes, medan den andra syntetiseras i form av korta fragment. Vid replikations-gaffeln syntetiseras en av de tvĂ„ strĂ€ngarna kontinuerligt i 5ïą â 3ïąriktningen. Denna strĂ€ng kallas âleading strandâ Den andra strĂ€ngen syntetiseras ocksĂ„ i 5ïą â 3ïą, men p.g.a. av att DNA helixen Ă€r antiparallell, sĂ„ sker denna syntes i form av smĂ„ fragment - Okazaki fragment. Denna strĂ€ng som skapas som fragment kallas âlagging strandâ. Genom att de tvĂ„ strĂ€ngarna syntetiseras pĂ„ detta vis sĂ„ kan replikationsgaffeln hela tiden röra sig i en riktning. Okazaki-fragment Ă€r 100 - 200 nukleotider (nts) lĂ„nga i eukaryoter, 1000 â 2000 nts i prokaryoter. Vid replikationsgaffeln syntetiseras en av DNA strĂ€ngarna genom kontinuerlig DNA-syntes, medan den andra syntetiseras som fragment. Enzymerna vid replikationsgaffelnDNA-polymeras Katalyserar pĂ„kopplingen av nya nukleotider till 3ÂŽ-Ă€nden pĂ„ den vĂ€xande DNA-molekylen. NĂ€r rĂ€tt nukleotid Ă€r pĂ„ plats, sĂ„ sker en konformationell förĂ€ndring i DNA-polymeraset Detta stimulerar pĂ„kopplingen av den nya nukleotiden. NĂ€r pyrofosfat spjĂ€lkas av, sĂ„ öppnar sig DNA- polymeraset igen. DNA-polymeraset hjĂ€lper till att vĂ€lja ut rĂ€tt nukleotid DNA-polymeras pĂ„minner om en högerhand som öppnar och stĂ€nger sig Ett DNA-polymeras mĂ„ste bĂ„de vara noggrant och effektiv âFidelitetâ DNA-polymeraset fĂ„r inte göra fel - rĂ€tt nukleotid mĂ„ste inkorporeras âProcessivitetâ DNA-polymeraset mĂ„ste effektivt kunna replikera lĂ„nga strĂ€ckor av DNA För att öka pĂ„ fidelitet kontrollĂ€ser DNA- polymeraser den nya DNA strĂ€ngen DNA-polymeras kĂ€nner av om en felaktig nukleotid har satts in i strĂ€ngen. Om det sker âbackarâ DNA-polymeraset och anvĂ€nder sin har en 3â â 5â exonukleas-aktivtet för att ta bort den felaktiga nukleotiden. Sedan sĂ€tts en ny nukleotid in! KontrollĂ€sa = Proofreading Processivitet = förmĂ„gan att koppla pĂ„ mĂ„nga nukleotider till den vĂ€xande DNA-strĂ€ngen, utan att polymeraset lossnar frĂ„n mallstrĂ€ngen. DNA-polymeraser fĂ„r hjĂ€lp med detta av ett specialiserat protein, som fungerar likt en âsliding clampâ (en glidande klĂ€mma!) Sliding clamp bildar en ring som hĂ„ller kvar DNA-polymeraset pĂ„ mallstrĂ€ngen. Kan inte lossna frĂ„n DNA lika lĂ€tt och hastigheten pĂ„ DNA-syntesen ökar upp till 50 gĂ„nger! DNA-polymeraser mĂ„ste vara processiva! Utan sliding clamp: 10-20 nt/s Med sliding clamp: 500-1000 nt/s Problem vid DNA-replikation (2) DNA-polymeraser kan inte starta DNA replikation de novo. De behöver en primer. En speciell typ av RNA-polymeras som kallad primas, syntetiserar en kort RNA-strĂ€ng (â5 nukleotider) som Ă€r komplementĂ€r till mall-DNA. Denna RNA-strĂ€ng anvĂ€nds sedan som en primer för DNA syntes. En RNA-primer anvĂ€nds som startpunkt frĂ„n vilket DNA polymeras kan starta. I vĂ„ra celler sitter primaset tillsammans med ett DNA-polymeras! Mer om denna speciella lösning i morgondagens videoförelĂ€sning! RNA primers behövs bĂ„de för att syntes av sĂ„vĂ€l leading som lagging strand Problem vid DNA-replikation (3) PĂ„ lagging-strĂ€ngen finns en RNA-primer i början av varje Okazaki-fragment! Vi vill inte ha strĂ€ckor av RNA i DNA-molekylen! Detta Ă€r ett problem som mĂ„ste Ă„tgĂ€rdas. RNA-primern mĂ„ste bort och ersĂ€ttas med DNA. Sedan mĂ„ste ryggraden pĂ„ DNA förslutas sĂ„ att det inte finns nĂ„gra ânicksâ, d.v.s. brott i socker-fosfat-ryggraden. Man brukar tala om: âOkazaki fragment maturationâ och denna process sker i tvĂ„ steg! 1. Primern (5â-RNA) tas bort frĂ„n det tidigare Okazaki-fragementet och ersĂ€tts med DNA 2. DNA-ligas sammanfogar DNA-fragmenten Fen 1 DNA polymeras kör in i RNA/DNA hybriden. Detta leder till att RNA primern lĂ€mnar DNA och bildar en âflapâ- struktur. Detta kallas strand displacement synthesis. RNA-flappen klyvs av flap endonuclease 1 (FEN1). Nicken i DNA ryggraden repareras sedan av DNA-ligas. Hur RNA-primern tas bort i eukaryoter. Nukleaser Ă€r enzymer som bryter ner polynukleotidkedjor (DNA eller RNA) genom att bryta fosfodiesterbindningar. TvĂ„ typer av nukleaser: Exonukleaser klyver av en nukleotid Ă„t gĂ„ngen frĂ„n Ă€ndar (antingen frĂ„n 5â eller 3â-Ă€nden). 5â till 3â exonukleas alt. 3â till 5â exonukleas. Endonukleaser klyver fosfodiesterbindningar i mitten av en lĂ€ngre polynukleotidkedja. t.ex. restriktionsenzymer som klyver vid en viss sekvens NĂ€r Okazaki-fragmentet har förlĂ€ngts sĂ„ allt RNA Ă€r borta och endast DNA finns kvar, lĂ€mnar DNA polymeras platsen. IstĂ€llet anlĂ€nder enzymet DNA-ligas, som binder till platsen för brottet i DNA- strĂ€ngen. DNA-ligaset katalyserar bildandet av en fosfodiester-bindning, som sluter brottet i DNA-strĂ€ngen. Sedan lĂ€mnar DNA-ligaset och en kontinuerling DNA- strĂ€ng har skapats! DNA-ligaser kan koppla samman DNA fragment. Enzymet katalyserar bildningen av en fosfodiesterbindning i en reaktion som krĂ€ver tillförd energi. Vanligtvis anvĂ€nds ATP. Problem vid DNA-replikation (4) DNA Ă€r dubbelstrĂ€ngat! Hur kan vi dela pĂ„ strĂ€ngarna sĂ„ att DNA replikation kan ske? För att syntetisera DNA mĂ„ste vi ocksĂ„ separera pĂ„ de gamla strĂ€ngarna. Det görs av en typ av enyzm som kallas âHelikasâ. Helikaser Ă€r motorproteiner som rör sig lĂ€ngs nukleinsyrors fosfodiester-ryggrad och vars funktion Ă€r att separera tvĂ„ sammanlĂ€nkade DNA strĂ€ngar och pĂ„ sĂ„ vis öppnar upp helix-strukturen. Det finns Ă€ven helikaser som fungerar pĂ„ RNA! Helikas Helikaset bestĂ„r av en ring-liknande struktur med sex likadana subenheter. Ringen sitter runt ena DNA-strĂ€ngen och rör sig fram utmed strĂ€ngen i steg som Ă€r beroende av ATP-hydrolys. Helikaset fungerar som en kil som ser till att den dubbelstrĂ€ngade DNA molekylen separeras och tvĂ„ enkelstrĂ€ngar skapas. EnkelstrĂ€ngsbindande proteiner* EnkelstrĂ€ngat DNA har en tendens att baspara med sig sjĂ€lv och skapa underliga sekundĂ€rstrukturer. Det riskerar att störa DNA-polymeraset! För att förhindra att detta sker finns i sĂ€rskilda proteiner som binder till enkelstrĂ€ngat DNA och stabiliserar detta. I vĂ„ra celler heter det enkelstrĂ€ngsbindande proteinet âReplication protein Aâ (RPA) *PĂ„ engelska kallas denna grupp av proteiner single-stranded DNA-binding proteins â förkortas SSB 3â 5â Helikas och SSB-proteiner samverkar vid replikationsgaffeln SSB-proteiner stimulerar helikaset och gör att replikationsgaffeln rör sig snabbare framĂ„t SĂ€rskilt lagging strand Ă€r tĂ€ckt med SSB-proteiner Enzymerna vid replikationsgaffeln Problem vid DNA-replikation (5) NĂ€r man tvingar isĂ€r dubbelhelixen sĂ„ skapas topologiska problem. Varför och hur löser cellen detta? StrĂ€ngarna i ett linjĂ€rt, DNA fragment pĂ„ 260 bp vrider sig 25 hela varv kring varandra (10,4 bp per varv). Vi sĂ€ger att Linking number (Lk) Ă€r 25 för denna molekyl. Om vi försöker fĂ„ in samma antal hela varv pĂ„ en kortare molekyl, sĂ„ fĂ„r vi problem! Man brukar tala om topologisk stress! Om man har samma linking number pĂ„ en kortare DNA molekyl, dĂ„ skapas en topologisk stress. NĂ€r man tvingar in fler varv pĂ„ kortare strĂ€cka, sĂ„ bildas s.k. supercoils. Supercoils bildas t.ex. framför replikationsgaffeln nĂ€r man tvingar isĂ€r DNA. Detta kallas positiva supercoils!! Supercoils bildas framför replikationsgaffeln nĂ€r man tvingar isĂ€r DNA. Finns det möjligheter att ta bort supercoils? Topoisomeraser Ă€r enzymer som kan ta förĂ€ndra linking number (Lk) hos DNA! Det finns tvĂ„ typer av topoisomeraser: Typ I tar bort supercoils. Det Ă€r en termodynamiskt gynnsam reaktion och sker dĂ€rför utan att man behöver tillföra extra energi. Typ II tar bort, men kan ocksĂ„ skapa supercoils. Denna reaktion behöver ATP. Typ I topoisomeraser â klyver ena strĂ€ngen i DNA âą Typ I topoisomeraser klyver ena DNA strĂ€ngen âą Den klyvda strĂ€ngen roterar ett varv runt den andra strĂ€ngen. âą DNA klyvda DNA strĂ€ngen försluts. âą Lk förĂ€ndras pĂ„ detta sĂ€tt med 1. âą Reaktionen kan upprepas. Topoisomeras II - klyver bĂ„da strĂ€ngarna i DNA och för en annan dubbelstrĂ€ngad strĂ€cka igenom. Topoisomeras I Lk förĂ€ndras med en faktor 1. Topoisomeras II Lk förĂ€ndras med en faktor 2. Topoisomeras II sitter framför replikationsgaffeln och tar bort positiva supercoils! I bakterier kallas topoisomeras typ II ofta för Gyras. Gyras-hĂ€mmare Ă€r en viktig grupp av antibiotika! Ett exempel Ă€r Ciprofloxacin - ett bredspektrum- antibiotika som bl.a. ges vid svĂ„ra urinvĂ€gsinfektioner. TopoisomerashĂ€mmare anvĂ€nds Ă€ven vid cancerbehandling. Camptothecin inhiberar humant topoisomeras. |