medical-notes/content/Föreläsningar/0930 GI Histologi 1.md

[# Powerpoint

https://canvas.gu.se/courses/91586/files/10070141?wrap=1

# Video
[https://www.youtube.com/watch?v=my2URoMvdW4](https://www.youtube.com/watch?v=my2URoMvdW4 "https://www.youtube.com/watch?v=my2URoMvdW4") Digestion I [https://www.youtube.com/watch?v=2CfzZrN5d3I](https://www.youtube.com/watch?v=2CfzZrN5d3I "https://www.youtube.com/watch?v=2CfzZrN5d3I") Digestion II
[https://www.youtube.com/watch?v=uSlmZJ9s2GQ](https://www.youtube.com/watch?v=uSlmZJ9s2GQ "https://www.youtube.com/watch?v=uSlmZJ9s2GQ") Digestion III

# Målbeskrivning

I
	**Slemhinna** (mucosa): epitel m/basalmembran, lamina propria (lucker bindväv), slemproducerande körtlar i epitelet eller bindväven. I de flesta fall submucosa under slemhinnan
	**Munslemhinna**, flerskiktat oförhornat skivepitel, lamina propria. Submukosa, spottkörtlar.
	**Läpp**: hud, läppröda, munslemhinna.
	**Tunga**: Flerskiktat skivepitel, skelettmuskel, papilla filiforme, fungiforme, circumvallata, foliate. **Mukösa** och serösa små spottkörtlar. Smaklökar: sinnesceller, stödjeceller, basala celler/stamceller. Von Ebners körtlar.
	**Tänder**: Emalj, dentin, odontoblaster, cement, cementoblaster, pulpa. Alveolarben,
	periodentalligamentet.
	**Tandutveckling**: emaljorganet, ameloblaster, odontoblaster
	**Spottkörtlar**: Glandula parotis, submandibularis, sublingualis. Acinus/körteländstycke; skarvstycke/intercalated duct; sekretrör/striated duct; utförsgång. Serösa, mukösa och seromukösa acinini (m/Gianuzzi halvmåne); myoepiteliala celler.
	**Tonsiller**: Tonsilla palatina, lymffolliklar, germinalcentra, flerskiktat skivepitel, kryptor celler/stamceller. Von Ebners körtlar.

Förekomst, funktion och histologisk uppbyggnad av slemhinnor
Tandens uppbyggnad och embryonal tandutveckling
Struktur och funktion för de stora spottkörtlarna. Skillnader mellan dem
Struktur för tonsiller

II
	Mucosa: epitel, basalmembran, lamina propria, muscularis mucosa. Submucosa,
	Meissners plexus. Muscularis externa, plexus myentericus/Auerbachs plexus. Adventitia, serosa. Mesotel. MALT.
	**Esofagus**: Flerskiktat skivepitel, skelett- och glattmuskel. Körtlar i submukosa
	**Magsäck (ventrikel):** Cardia, corpus, fundus, antrum, pylorus. Enskiktat cylinderepitel.
	Foveolae/gastric pits: ytepitelceller. Tubulära körtlar: mukösa halsceller, parietalceller,
	huvudceller/zymogenceller, endokrina celler, stamceller. Neutraliserande slem, saltsyra,
	pepsinogen, zymogengranula, histamin, gastrin.


--------
	**Tunntarm**: Duodenum, jejunum, ileum. Ytforstoring genom permanenta slemhinneveck (plikae), villus, Lieberkuhns kryptor och mikrovilli. Enterocyter m/mikrovilli, bägarceller och endokrina celler. Panethceller och stamceller enbart i kryptor. Lacteal. Fenestrerade kapillärer. Glycokalyx, membranbundna enzymer, tex enterokinas (aktiverar trypsin). Brunners körtlar (duodenum). Lymfatisk vävnad, GALT. Peyers plaque (ileum).
	**Tjocktarm**: Appendix, caecum, colon ascendens, transversum, descendens och sigmoideum. Rektum, analkanal, anus. Taenia coli, haustra coli. Kryptor, enterocyter, bägarceller, stamceller, extern och intern sfinkter.

Histologisk uppbyggnad från esofagus till analkanal.
Esofagus struktur och funktion.
Övergången esofagus/magsäck.
Magsäckens histologiska uppbyggnad och skillnader mellan olika delar av magsäcken.
Slemhinnans celltyper, funktion och lokalisation.
Histologisk uppbyggnad av tjocktarmens vägg.
Skillnad mellan colon och rektum. Funktion för tjocktarm.
Övergång rektum/analkanal

III
	**Lever**: Hepar, lobus dexter, sinister, quadratus och caudatus.
	Hilus. arteria hepatica, vena porta. Venöst portakretslopp.
	Leverlobulus. Hepatocyter. Gallcanaliculi. Periportalt
	fält/portatriad: artär, ven gallgång, lymfkärl. Sinusoider,
	centralven, Kupfferceller. Ito-celler/hepatic stellate cell. A-
	vitamin.
	**Gallgångar, gallblåsa**: Ductus hepaticus dx och sin. Ductus
	cysticus, ductus choledochus. Gallblåsa/ vesica fellae. Enskiktat
	cylinderepitel,
	lamina propria, ingen submucosa, muskularis externa,
	adventitia, adventitia eller serosa. Galla, gallsalter.
	**Pankreas, Bukspottkörteln**: Exokrin del: serösa acini, långa
	Histologisk uppbyggnad av en leverlobulus.
	Funktion och organisation av ingående celler.
	Strömningsriktning för blod, galla och lymfa.
	Struktur och funktion för gallblåsan. skarvstycken/intercalated ducts,
	utförsgångar. Inga myoepiteliala celler, inga sekretrör/striated
	ducts. Matsmältningsenzymer i zymogengranula.
	Endokrin del: Langerhans cellöar/pankreasöar. Endokrina
	celler, fenestrerade kapillärer. Alfa- och betaceller. Glucagon,
	insulin.
	
Histologisk uppbyggnad av en leverlobulus.
Funktion och organisation av ingående celler.
Strömningsriktning för blod, galla och lymfa.
Struktur och funktion för gallblåsan.
Struktur och funktion för pancreas exokrina och endokrina del.
Översiktlig funktion för Glucagon och insulin
Känna till diabetes typ I och II

# Demokompendie

MUN OCH TÄNDER (kapitel 16; plate 48 - 55)
1. LÄPP (plate 48)
Läpparna bekläds av tre sorters epitel. Mest perifert, tunn hud med ett flerskiktat förhornat
skivepitel, hårfolliklar, talg- och svettkörtlar. Det ==läppröda== partiet är täckt av tunn hud, med
extra tunt förhornat lager, med bindvävspapiller som skjuter högt upp mot ytan. Hårfolliklar
saknas. På insidan övergår epitelet till i ett oförhornat flerskiktat skivepitel, typiskt för
munslemhinnan. Centrum av läppen består av ==tvärstrimmig muskulatur== (m. orbicularis oris). I
lamina propria kan man på läppens insida finna små spottkörtlar.
MT6 -läpp.
2. TANDANLAG, TIDIGT - SENT (Fig 16.11)
Preparat från tidigt tandanlag och sent mer välutvecklat tandanlag finns. Båda preparaten har
beteckningen MT7.
==Tidigt anlag==: Anlaget ligger i det blivande alveolarutskottet, och har förbindelse med det orala
epitelet via lamina dentalis. Runt anlaget ligger en bindvävskapsel. Ameloblaster och
odontoblaster är ännu ej utdifferentierade. Perifert, närmast lamina dentalis, ligger det yttre
emaljepitelet. På ett ställe syns en inbuktning i anlaget, utgörande det inre emaljepitelet, från
detta lager bildas senare tanden. Mellan det yttre och inre emaljepitelet kan i en del preparat
reticulum stellate skönjas. Tandpapillen, den blivande pulpan, utgörs av den bindväv som
buktar in mot inre emaljepitelet. Innanför det inre emaljepitelet ligger stratum intermedium.
==Senare anlag==: I vissa preparat är tandanlaget mer utvecklat. ==Ameloblaster och odontoblaster==
har nu utdifferentierats. Reticulum stellate har tryckts samman och syns ej så bra. Under de
cylindriska ameloblasterna ligger utlöst emalj. I en del preparat finns rester av emaljmatrix
kvar mellan ameloblastlagret och dentinet. Mellan dentinet och perifera pulpan ligger
odontoblaster. I hela dentinet syns tydliga kanaler i vilka odontoblasternas utskott ligger.
3. HEL TAND (Fig 16.8)
Tanden har urkalktats varför emaljen har lösts bor. Man kan se tandköttet/gingivan, ==dentin==,
cement, periodontalligamentet och alveloarbenet. Rotcementet utkläder dentinet från emalj-
gränsen till ändan av roten. Det är acellulärt närmast emaljen och cellulärt längst ned. De i
cementet förekommande cellerna, cementocyterna, ligger i lakuner, vilka kommunicerar via
canaliculi. Detta ger cellerna ett spindelliknande utseende.
MT11 (ej i alla lådor) slipsnitt, längs eller tvärs. MT19, tand in situ (OBS! I MT19 är
emaljen utlöst genom urkalkningsprocessen).
4. TUNGA (plate 48 - 50; Fig 16.4-6)
Tungans yta är täckt av ett flerskiktat skivepitel. Under detta finns en tunn lamina propria som
skjuter upp i epitelet. På tungans ovansida finns talrika ==papillae filiforme== med förhornade
toppar. Denna papillform dominerar på tungspetsen. ==Papillae fungiforme==, som är färre till
antalet, har en rundad topp och skjuter upp ovanför ytan. De har en tydlig kärna av bindväv,
lamina propria, och i vissa fall ses smaklökar. Mot tungroten finns en tredje typ av papill,
==papillae vallatae (papilla circumvallata),== som är stora runda vårtliknande strukturer omgivna
av en "vallgrav". I deras centrala delar finns bindväv, lamina propria. I papillens epitel finns
==smaklökar==, lökformade strukturer som sträcker sig genom hela epitelet, vinkelrätt mot ytan. I
anslutning till papilla vallatae finns serösa körtlar, ==x==, som mynnar i
vallgraven botten. Muskelvävnaden i tungan består av skelettmuskulatur som ligger som ett
tredimensionellt nätverk, där muskelcellerna löper i alla riktningar, vilket ger ett karaktäristiskt
utseende på muskulaturen i ett snitt av tungan. Buntar av muskelfibrer omges av ett rikligt
perimysium, i vilket blodkärl löper. I snitt från bakre delen av tungan ses ansamlingar av
mukösa och serösa spottkörtlar (glandulae linguales posterior). Vid tungroten finns
tungtonsillen. Papillae foliatae (papilla foliata), slutligen, ligger långt bak på tungans kant i
form av parallella veck som löper tvärs emot tungans längsriktning. Papillerna är täckta av
oförhornat epitel och separeras av djupa fåror som kantas av smaklökar. De återfinns främst
hos unga individer och kan vara svåra att identifiera hos äldre personer.
MT1 -tungrand (plastprep). MT2 -p. vallatae, apa, HTX-eosin.
MT3 -papilla filiformis. MT4 -papilla fungiformis, Htx-kromotrop.
MT12 -tunga, tvärsnitt, Htx-eosin.
5. TONSILLA PALATINA (plate 36)
Tonsilla palatina är en ansamlig av lymfoid vävnad. Är, till skillnad från de andra lymfoida
organen, på ovansidan täckt av ett flerskiktat plattepitel, som invagineras och bildar kryptor.
Man ser talrika lymffolliklar i den lymfoida vävnaden.
LY5 -tonsilla palatina, Htx-kromotrop.
6. SPOTTKÖRTLAR (plate 51 - 53; Fig 16.28)
Det finns tre typer av körteländstycken eller acinus: ==Serösa, mukösa och seromukösa==. I
seromukösa acini sitter några serösa celler ovanpå de mukösa som en halvmåne, Gianuzzis
halvmåne. Den relativa fördelningen av de olika typerna av acini varierar mellan de olika
spottkörtlarna. Serösa celler färgas mörkare med en tydlig rund cellkärna, de mukösa cellerna
färgas ljusare, ofta är cellkärnan tillplattad och ligger basalt i cellen.
Glandula parotis är den största av spottkörtlarna. Den är uteslutande serös. Körteln omges
av en välutvecklad bindvävskapsel, som skickar in septa i körteln och delar upp den i lober
och lobuli. I lobuli finns ofta små ansamlingar av fettceller bland serösa körtelacini. Man ser
svagt färgade ==skarvstycken== (eng. intercalated ducts) med en rad kubiska celler. I nära
anslutning till körtelacini finns ==sekretrör== (eng. striated ducts), uppbyggda av en rad cylindriska
celler, ofta med basal striering, betingad av basal veckbildning med anhopning av
mitokondrier. ==Utförsgångar== av varierande storlek är oftast omgivna av bindväv. De minsta
utförsgångarna har enkelt cylindriskt epitel, när gången blir större blir epitelet först flerradigt,
sedan två- eller flerskiktat i de största gångarna.
Glandula submandibularis är en blandad körtel som huvudsakligen av serösa och
seromukösa acini. I övrigt är körteln organiserad som glandula parotis. Korta skarvstycken
och långa sekretrör, samt utförsgångar.
Glandula sublingualis är också en blandad körtel, men är huvudsakligen mukös. Man kan se
enstaka helt serösa acini, men vanligare är seromukösa, bildande en Gianuzzis halvmåne.
Skarvstycken och sekretrör ej lika tydliga som i de övriga spottkörtlarna. Utförsgångar i
bindväven.
OBS! Uppbyggnaden av de olika spottkörtlarna, vad beträffar proportionerna mellan serösa
och mukösa ändstycken, varierar mycket mellan olika djurslag. Ovan givna beskrivning gäller
humana spottkörtlar. Vissa preparat kan vara tagna från andra däggdjur med en annorlunda
fördelning av serösa och mukösa ändstycken. Dessa preparat betecknas enbart spottkörtel i
preparatlistan.
MT13 -gl. parotis, Htx-eosin. MT14 -gl. sublingualis, Htx-eosin. MT15 -gl. submandibularis,
homo, Htx-eosin. MT16 -spottkörtel, Richardson (plastprep).
MT17 -spottkörtel, Htx (plastprep).

GASTROINTESTINALKANALEN
GENERELL UPPBYGGNAD FRÅN OCH MED ESOFAGUS (kapitel 17)
Från och med esofagus och hela vägen ned genom digestionskanalen gäller följande
uppbyggnad av väggen, från lumen och utåt.
I. Mukosa = slemhinna
Epitel på basalmembran
Lamina propria: lucker bindväv
Muscularis mucosa: glattmuskel
II. Submukosa: lucker till stram bindväv, blodkärl, nerver. I submukosan finns nervplexa:
plexus submucosae eller Meissners plexus.
III. Muscularis externa:
Inre cirkulärt
Yttre longitudinellt
Muskulaturen i muscularis externa är glatt, med undantag för övre delen av esofagus samt
anus, där det finns tvärstrimmig muskulatur. Mellan de två muskellagren ses plexus
myentericus eller Auerbachs plexus. Meissners och Auerbachs plexa tillhör ENS och består
av grupper av nervceller, nervutskott och gliaceller, ofta avgränsade av bindväv.
IV. Serosa eller adventitia
Serosa: lucker bindväv, samt enskiktat skivepitel kallat mesotel,
= det viscerala bladet av
peritoneum Adventitia: bindväv som övergår i omgivande strukturers bindvävslager
Delar av digestionskanalen med fri yta mot bukhålan täcks av serosa, medan strukturer som
binds upp mot omgivande bindväv avslutas med adventitia.
I anslutning till alla slemhinnor kan man finna lymfatisk vävnad i form av lymfolliklar, dessa
ligger i allmänhet i submukosan.
1. ESOFAGUS (Matstrupe) (plate 54, 55; Fig 17.2; 17.3; 17.4; 17.6)
Uppbyggnad av väggen enligt ovan. Epitelet är ett tjockt, ==flerskiktat oförhornat plattepitel==. I
submukosan och mukosan kan finnas enstaka körtlar, huvudsakligen mukösa
(oesophaguskörtlar). I övre delen av esofagus utgörs muscularis externa av ==skelettmuskulatur==,
medan den i nedre delen (GI2) utgörs av ==glatt muskulatur==. I den mellersta delen finns båda
typerna av muskelceller blandade. Ytterst finns adventitia. Övergången mellan esofagus och
ventrikeln i cardia, övre magmunnen, är distinkt och avgränsad. Man ser hur matstrupens
flerskiktade plattepitel övergår i magsäckens enskiktade cylinderepitel (Fig 17.6).
GI2 -esofagus, nedre delen, Htx-v. Gieson. GI3 -esofagus och ventrikel, Htx-eosin
2. VENTRIKEL - MAGSÄCK (plate 56 - 58; Figs 17.8;17.14–16)
Övergången från matstrupen till magsäcken är mycket skarp. Epitelet övergår tvärt från
matstrupens flerskiktade skivepitel till magsäckens cylinderepitel.
Mukosan i magsäcken är rikt veckad och beklädd med ett enskiktat cylinderepitel =
ytepitelceller, dessa bildar slem. Ytepitelet går ner i små håligheter, kryptor, kallade ==foveolae==
==gastricae== (ang. gastric pits). I dessas botten mynnar en till två körtlar, ==glandulae gastricae==.
Körtlarna är enkla tubulära körtlar som sträcker sig genom hela mukosan ner mot muscularis
mucosa.
Muscularis externa består av tre lager, som inte är skarpt avgränsade. Ytterst ett longitudinellt
lager, innanför det ett cirkulärt lager och innerst mot submukosan ett snett förlöpande lager.
I körtlarna i corpus- och fundusdelen av magsäcken ses tre typer av celler:
3. ==Mukösa halsceller==, ligger apikalt i glandulae gastricae. Lite tillplattade celler som ligger
mellan parietalcellerna - slemproducerande.
4. ==Parietalceller==, i hela glandulae gastricae, men dominerar i mellersta delen av körtlarna.
Färgas röda eller orange, producerar HCl och ”intrinsic factor”. Är relativt stor och rund till
trekantig.
5. ==Huvudceller==, framför allt basalt i glandulae gastricae. Färgas något mörkare än de mukösa
halscellerna och producerar pepsin.
Därtill finns: 4. enteroendokrina celler, kallas även APUD-celler, som dock inte kan ses utan
specialfärgning. 5. "Stamceller" ligger i övre delen av körtlarna, ses ej utan specialfärgning.
Preparat GI4 är från gris, grisens magsäck är mycket lik människans vad beträffar
cellsammansättning och slemhinnans tjocklek.
Vid cardia, övre magmunnen och vid pylorus, nedre magmunnen, saknas parietalceller och
huvudceller, övriga celltyper finns. Körtlarna där domineras av slemproducerande celler (Fig
17.14; 17.15; 17.16).
Vid övergången mellan ventrikel och duodenum i pylorus - nedre magmunnen (GI7) -
förtjockas l muscularis externa (inre cirkulärt lager) - pylorus-sphinktern. I submukosan inom
duodenum uppträder mukösa körtlar - ==Brunners körtlar==. Lamina muscularis mucosa splittras
upp. De för tunntarmen typiska tarmvilli ses nu. Epitelet är här uppbyggt huvudsakligen av
enterocyter (cylindriska celler). Dessutom finns här bägarceller.
GI3 -övergång esofagus - ventrikel. GI4 -corpus ventriculi, gris, Htx-eosin.
GI5 corpus ventriculi, McManus. GI6 -cardia ventriculi, Richardson. GI7 -övergång pylorus
- duodenum, Htx-eosin.
- ------
1. TUNNTARM (plate 59 - 61)
Övergången från magsäcken till tunntarmen är mycket skarp. Mukosans organisation ändras
tvärt från magsäckens foveolae och körtlar till tunntarmens villi och kryptor.
Tunntarmen utmärks av att mukosan är försedd med fingerlika utskott: ==villi = tarmludd== (Fig.
17.19). Vid basen av villi mynnar ==kryptor (Lieberkühns kryptor),== som kan betraktas som enkla
tubulära körtlar. Villi och kryptor täcks av ett enradigt cylinderepitel. Merparten av cellerna
utgörs av ==enterocyter== med välutvecklade ==mikrovilli = brush border==. Insprängt mellan
enterocyterna finns ==bägarceller==. Mellan epitelcellerna ses varierande antal lymfocyter. I botten
av kryptorna finns ==Panethceller== (Fig 17.23) med stora acidofila granula. Mitoser ses ibland i
kryptorna. För att se stamceller, som inte är i mitos, och endokrina celler krävs
specialfärgningar. Lamina propria är lucker bindväv, cellrik och innehåller immunceller,
framför allt lymfocyter, plasmaceller och eosinofila granulocyter. Tunntarmen, utom
duodenum, ligger intraperitonellt och avslutas således ytterst med serosa = peritoneums
viscerala blad.
2. DUODENUM (Tolvfingertarm) (plate 59; Fig 17.25)
Uppbyggd som ovan. Speciellt för duodenum gäller: 
	1. Submukosan innehåller mukösa
körtlar: ==Brünners körtlar==. Duodenum är den enda del av tarmen där det finns körtlar i
submukosan. 
	2. Relativt få bägarceller och relativt lite lymfatisk vävnad. 
	3. Duodenum har adventitia, då den ligger retroperitonealt.
GI7 -pylorus/duodenum, HTX-eosin. GI8 -duodenum, HTX-eosin
4. JEJUNUM - ILEUM (plate 60 och 61)
Uppbyggda som tunntarmen beskriven ovan. Det finns inget helt säkert sätt att histologiskt
skilja jejunum och ileum. Relativa skillnader finns:1. Antalet bägarceller ökar ju längre distalt
i tunntarmen man kommer. 2. Mängden lymfatisk vävnad ökar ju längre distalt i tarmen man
kommer. Den lymfatiska vävnaden ligger ofta som enskilda folliklar i bindväven. I distala
ileum finns stora ansamlingar av lymfoid vävnad, ==Peyers plack==, med lymffolliklar belägna i
lamina propria och submukosan (Fig 17.20). Lymffolliklar som buktar in i lumen är klädda
med ett follikelassocierat epitel bestående av enterocyter och M-celler. Insprängt i epitelet
finns också dendritiska celler. För att säkert urskilja dessa celler krävs specialfärgningar.
Utspända lactealer syns centralt i villi (GI9). I prep. GI9 ses även ==Panethceller==, längst ner i
kryptorna, med tydliga gulröda granula.
GI9, GI13, GI14 -jejunum. GI10 -ileum.
5. GROVTARM/TJOCKTARM (plate 62 – 64)
Tjocktarmen saknar villi. Epitelytan är slät. Raka tubulära körtlar eller kryptor mynnar på ytan.
Epitelet på ytan och i kryptorna är enkelt cylindriskt och består av enterocyter, liknande dem i
tunntarmen, men med mindre välutvecklade mikrovilli, samt bägarceller. Även endokrina celler
finns, liksom ”stamceller”
, dessa sitter i övre delen av kryptorna.
6. APPENDIX (plate 63; Fig 17.30)
Blindtarmens bihang är mycket rik på ==lymfoid vävnad==, som ligger i ansamlingar. Ofta ser man
lymffolliklar. Mukosan är organiserad i huvudsak som i kolon, men de tubulära körtlarna är
fåtaliga, kortare och mer oregelbundna. Vanligen ses tarminnehåll i lumen. Submukosan är
rikt vaskulariserad.
GI15 - appendix, Htx-v. Gieson.
7. KOLON (plate 62)
Mukosaytan är jämn, bestående av cylindriska celler och bägarceller. Från ytan löper ==tubulära==
==körtlar== ned (Lieberkühnska kryptor). I körtlarna är bägarceller talrikt förekommande.
Panethceller saknas. Lamina propria är rik på lymfoid vävnad. Muscularis externa har som
tidigare ett inre cirkulärt lager, men det yttre longitudinella lagret är uppdelat i tre distinkta
band, ==taeniae coli==. I lumen av preparat GI16 (apa) finns fixerat tarminnehåll - växtdelar i olika
stadier av nedbrytning.
GI16 -kolon, GI19 –kolon
8. REKTUM
Mukosan är uppbyggd på samma sätt som i kolon. Bägarcellerna utgör ca 50 % av
epitelcellerna. Det yttre lagret i muscularis externa är inte längre uppdelat i taenia coli, utan
muscularis externa består av två kontinuerliga lager, ett yttre longitudinellt och ett inre
cirkulär.
GI17 -rektum (ej i alla lådor). GI18 -rektum/analkanal.
9. ANALKANAL och ANUS (plate 64; Fig 17:32)
Där distala rektum övergår i analkanalen, ersätts det cylindriska epitelet av ett ==flerskiktat==
==plattepitel==. Strax distalt om denna zon ser man en förtjockning av det inre cirkulära
muskellagret, ==inre sfinktern==. Distalt om övergången, övergår muscularis externa till att bli
tvärstrimmig muskulatur, yttre sfinktern samt musculus levator ani. Den yttre sfinktern ses i
allmänhet inte i preparaten. I subumukosan i anus finns rikligt med stora tunnväggiga vener,
vilka bildar ett plexus (hemorrhoidalvener). Ytterst i anus, ändtarmsöppningen, övergår det
flerskiktade plattepitelet till att bli förhornat, hud.
GI18 -rektumrektum och analkanal. GI21 -anus.
10. LEVER (Plate 65 och 66; fig 18.4; 18.9; 18.13)
Levern byggs upp av fyra lober och ett stort antal lobuli. Centralt i varje ==lobulus== finns en
==centralven==. Leverceller, ==hepatocyter==, radierar ut från ==centralvenen==. Mellan
hepatocytsträngarna löper ==sinusoider==, vilka tömmer sig i centralvenen. Sinusoiderna kantas av
endotelceller och fagocyterande ==kupfferceller==. Utanför sinusoiden ligger Disses spatium, ett
smalt utrymme mellan blodkärlsväggen och hepatocyterna. Där återfinner man itoceller
(stellatceller) som bland annat lagrar A-vitamin. Där flera leverlobuli möts bildas ==periportala==
==fält==. Här ser man en gren av:
==A. hepatica==, litet lumen, tjock vägg, i allmänhet inga blodkroppar.
==V. porta==, stort lumen, tunn vägg, innehåller i allmänhet blodkroppar
==Gallgång==, kubiskt eller cylindriskt epitel beroende på storleken. Dessutom finns lymfkärl och
nerver.
OBS. LP 1 är grislever. I detta preparat ser man tydligt de sexkantiga leverlobuli beroende på
att det i grislever finns bindvävstråk som avdelar lobuli. Så ser det inte ut i människa och
andra species, utan leverlobuli är där mer oregelbundet uppbyggda.
LP1 -lever, svin, triple-stain. LP2 -lever, azan. LP4 -lever, Kupfferceller, tusch. LP5 -lever
och gallblåsa, Htx-eosin (apa).
11. GALLBLÅSA/GALLGÅNGAR (plate 67; Fig 18.15; 18.17)
Gallblåsan är uppbyggd av mukosa, muscularis externa och adventitia eller serosa. Mukosan
är veckad och bildar pseudovilli. Den består av ett enskiktat cylinderepitel med mikrovilli (i
prep. ser det på sina ställen ut som ett flerradigt cylinderepitel, sannolikt beroende på hur
snittet har gjorts) samt en lamina propria, bestående av lucker bindväv. Submukosa finns ej i
gallblåsan.
Muscularis består av buntar av glatt muskulatur, utan distinkt organisation. Gallblåsans fria
yta är täckt av serosa, ytan som binds upp mot levern har adventitia. Adventitia är tjock och
består av lucker bindväv med blodkärl.
LP5 -lever och gallblåsa, Htx-eosin, apa. LP6 –gallblåsa, homo, htx/eosin.
12. PANKREAS (Bukspottkörteln) (plate 68; Fig 18.19; 18.22; 18.23).
Bukspottkörteln har en större exokrin och en mindre endokrin del. Parenkymet är uppdelat i
lober och lobuli av bindvävssepta.
Den exokrina delen är organiserad som en serös spottkörtel, dock saknas sekretrör. Pankreas
har i stället extra långa ==skarvstycken== (intercalated ducts). Den första delen av dessa är
nerdragna i de ==serösa ändstyckena==, detta ser man som en lite ljusare cell som ligger mitt i acini,
denna kallas centroacinär cell. Skarvstyckena har kubiskt epitel och har en mindre diameter
än en acinus. ==Utförsgångar== av olika storlekar är i allmänhet omgivna av bindväv. De minsta
utförsgångarna har enkelt cylinderepitel, de större flerradigt eller flerskiktat epitel.
Pankreas endokrina del utgörs av isolerade grupper av celler, ==Langerhans cellöar==. Dessa
ljusare celler är tydligt urskiljbara bland de serösa körtelalveolerna. B-cellerna som dominerar
har en ljusare cellkärna och ligger ofta centralt i cellön. Säker identifiering kräver
specialfärgning (Fig. 18.24).
(I vissa preparat kan man se s.k. Vater Paccinis korpusklar, ett tryckavkännande sinnesorgan,
som består av lamellära, koncentriska strukturer av ungefär samma storlek som en
Langerhansk cellö eller större).
LP8 -duodenum-pancreas. LP10 -pancreas, Htx-eosin. LP11 -pancreas, azan. LP12 -
pankreas, triple-stain