Johan Dahlin
ae887ae3e3
2.3 KiB
date
| date |
|---|
| 2025-12-10 |
Samhällets ansvar
- strukturella vilkor
- många variabler
- samhäll förutsättningar, individ besult
- slå hål på "bara skärpa sig"
- exempel: hur ser förutsättningarna ut för ensamstående 3 barnsförälder, dubbla jobb, sover dålig, ångest?
Om jag börjar i samhällsperspektivet så vill jag ifrågasätta idén om att alla alltid kan “bara skärpa sig”. Möjligheten att leva hälsosamt är inte jämnt fördelad, utan hänger hårt ihop med saker som utbildningsnivå, inkomst, bostadsområde, arbetstider, stress, psykisk ohälsa, tidigare trauma och om man ens har tillgång till bra mat och trygga platser att röra sig på.
En person som jobbar skift, har ont om pengar, bor trångt, sover dåligt och kanske dessutom har ångest eller depression, har objektivt sämre förutsättningar att “ta tag i sin livsstil” än någon med stabil ekonomi, fasta rutiner och starkt socialt stöd. Och vid beroendesjukdomar har vi dessutom faktiska förändringar i hjärnans belöningssystem – det är inte bara en fråga om “karaktär”.
Här blir samhällets ansvar tydligt: det handlar inte bara om att informera, utan om att jämna ut skillnader i förutsättningar genom skola, bostadspolitik, arbetsmarknad, socialförsäkring och tillgång till vård och stöd. Jag säger inte att individen är utan ansvar, men det blir ganska oärligt att prata om helt fria val när startpunkten är så olika. Det är i det glappet, mellan idealet om autonomi och människors faktiska livsvillkor, som jag menar att samhällsansvaret ligger.´
Knyta ihop
- försöka summera frågan (utan svara) är vem som bär ansvaret?
- samhället bestämmer förutsättningarna
- sjukvården ansvar är att förklara sambandet levandsvanor/ohälsa
- respektera patientens beslut att röka/dricka eller låta bli, förutsättningarna bestämmer hur realistiskt
- för oss är utmaningen att hålla allt i huvudet, balansera stöd respekt och tydlighet
- slutsaten är ansvaret är delat men ej symmetriskt.
- samhället→spelplan
- vården→prof stöd
- patient→beslut
- bra vård kräver allt
Hur förenar läkaren medicinskt ledarskap, evidens, patientautonomi, teamets begränsningar och förebildsrollen i praktisk klinisk vardag?