# Video -  Block 11 - Immunologi

**Video Transcript**

- Duration: 40:34
- Segments: 734
- Resolution: 640x480

---

**[0:00 - 0:03]**  Roger kommer ju över till den tredje rutan

**[0:03 - 0:05]**  det som vi beskrev i uppdelningen av ett immunsvar.

**[0:05 - 0:08]**  När vi nu behöver kommunicera och aktiverade förvärv

**[0:08 - 0:10]**  i immunsystemet, medför det immunsystemet

**[0:10 - 0:12]**  aktiverade förvärvade.

**[0:14 - 0:15]**  Hur känner du T-celler i en mikrober?

**[0:15 - 0:18]**  Ja T-celler känner inte igen hela mikrober och antingen

**[0:18 - 0:20]**  utan peptider från dessa.

**[0:20 - 0:22]**  Så det skiljer sig alltså här har vi inte tal under samma

**[0:22 - 0:25]**  där vi använder patent recognition receptorer som känner igen någonting

**[0:26 - 0:29]**  på ytan av bakterien, utan detta är någonting

**[0:30 - 0:32]**  som T-cellerna behöver få presenterat för sig.

**[0:32 - 0:34]**  De presenteras på ytan.

**[0:34 - 0:37]**  De sällan som presenterar detta

**[0:37 - 0:39]**  de kallar vi för antigenpresenterande celler.

**[0:39 - 0:41]**  De behöver bryta ner mikroberna

**[0:41 - 0:45]**  och sedan presentera detta på något som kallas för MHC-molekyler.

**[0:45 - 0:48]**  MHC står för major, histor,

**[0:48 - 0:51]**  kompatibillety, cornflakesmolekyler.

**[0:51 - 0:53]**  Därför använder man oftast förkortningen MHC.

**[0:54 - 0:59]**  De här molekylerna upptäcktes tidigare i humant och kallades då för HLR

**[1:00 - 1:02]**  innan man hade förstått vilken funktion de här hade.

**[1:02 - 1:08]**  Så man fann de här anti-genom på ytan av polyekocyter.

**[1:08 - 1:12]**  Då kallar man dem för ett lukosytaentrum och man visste inte vad de var.

**[1:12 - 1:15]**  Sedan kunde man då visa att MHC-molekylerna, HLA-molekylerna,

**[1:15 - 1:20]**  har samma sak. Därför har både HLA levt kvar som namn och det finns kvar i humant.

**[1:20 - 1:29]**  Men MHC-molekyler använder vi när vi ska beskriva det i vilken speciell som helst som råtta, mus eller något annat djur.

**[1:30 - 1:33]**  Och det som aktiverar T-sälarna i det och att

**[1:33 - 1:38]**  den får presenterat för sig en MHC-molekyl och en peptid.

**[1:38 - 1:42]**  Och det är det som T-säljningsreceptorn känner igen och kan aktiveras av.

**[1:42 - 1:47]**  Alltså inte direkt hela mikroben, utan delar presenterade för sig.

**[1:47 - 1:52]**  Och det som vi behöver presenteras är det som kallas för antigenpresentation.

**[1:52 - 1:55]**  Och det sker med hjälp av MHC-molekyl.

**[1:55 - 1:59]**  Detta delas upp. Det finns två olika sätt som detta görs.

**[2:00 - 2:04]**  MHC-cirklas 1-molnekyler som visar upp häftider från antigen som finns intraselodärt.

**[2:04 - 2:08]**  Eller om man ska vara mer exakt i intrasytoplosomatiskt.

**[2:08 - 2:11]**  Och det presenteras då för CD-8 positiva cytotoxiska teser.

**[2:12 - 2:18]**  Sen har vi MHC-molekyler som uppvisar peptider från antigen som har tagits upp från exogent

**[2:18 - 2:23]**  utifrån de fagocytiska celler och det presenteras för CD-4 positiva T-hjälpars celler.

**[2:25 - 2:30]**  Logiken bakom den här uppdelningen försöker den här nästan vildvisa

**[2:30 - 2:36]**  att om vi har antigen eller patogener som lever i cytosolen av en cell

**[2:36 - 2:40]**  då har kroppen inte mycket kvar att göra för att motverka detta

**[2:40 - 2:44]**  utan behöver tala om för cytotoxiska teser att den här cellen

**[2:44 - 2:46]**  är infekterad och behöver

**[2:46 - 2:50]**  induceras dödligt så att andra celler kan ta upp den här patogenen

**[2:50 - 2:53]**  och i så fall vara mer effektiva att bryta ner den

**[2:53 - 2:56]**  så att den inte kan fördela på sig och expandera.

**[2:56 - 3:00]**  Så antingen som finns i cytosolen, det vill säga då

**[3:00 - 3:02]**  den här bakterien, det äldre viruset,

**[3:02 - 3:04]**  behöver visas upp på MHCillas 1-molekyl

**[3:04 - 3:06]**  för cytotoxiska teser.

**[3:06 - 3:10]**  Om vi däremot har patogener, som jag sa innan,

**[3:10 - 3:14]**  som kan överleva i fagocytiska celler efter att de har tagits upp

**[3:14 - 3:16]**  då behöver inte den här markifieringen egentligen induceras

**[3:16 - 3:18]**  död i, utan den behöver få hjälp att bli

**[3:18 - 3:20]**  hyperaktiverad.

**[3:20 - 3:23]**  Och då visar materialet som finns i de fagosytiska cellerna

**[3:23 - 3:24]**  in i deras bakooler

**[3:24 - 3:26]**  det som har tagits upp från utsidan

**[3:26 - 3:28]**  upp på MHCCas två molorkyler

**[3:28 - 3:30]**  för cd4-postypatellhjälpaceller

**[3:30 - 3:33]**  som därmed kan utsöndra cytokiner och aktivera makrofaler.

**[3:34 - 3:38]**  Längst ut till höger har vi då B-celler som vi än så länge inte har pratat så mycket om på kursen

**[3:38 - 3:41]**  men de har ju då på sin yta yt-antikroppar

**[3:41 - 3:45]**  eller B-cellsreceptorn som är samma namn

**[3:45 - 3:49]**  som då har en väldigt hög specificitet för en typ av antingen

**[3:49 - 3:52]**  som den då kan ta upp när receptomererar den i 22s

**[3:52 - 3:54]**  och presentera degraderade för att

**[3:54 - 3:56]**  det är ett anteen som tagits ut från utsidan

**[3:56 - 4:00]**  kan ta ner detta, bryta ner och presentera

**[4:00 - 4:02]**  på MHC2-moorkyler.

**[4:02 - 4:05]**  B-celler kan då få hjälp av T-hjälpaceller

**[4:05 - 4:08]**  att hjälpa vår process som gör att dess yta

**[4:08 - 4:10]**  antikroppar blir än mer effektiva.

**[4:10 - 4:12]**  Så återigen här, här behöver den här cellen

**[4:12 - 4:14]**  hjälp och då presenteras exoena antigen

**[4:14 - 4:17]**  på MHC2.

**[4:19 - 4:20]**  Vad är det de presenterar? Vad är det egentligen

**[4:20 - 4:21]**  T-cellsreceptorn ser?

**[4:21 - 4:23]**  Hur visas de här antigenerna upp?

**[4:24 - 4:26]**  Det här är dels en tredimensionell bild

**[4:26 - 4:28]**  som visar peptiden i rött

**[4:28 - 4:29]**  och MHC-molekylen i vitt

**[4:30 - 4:33]**  Det enklaste sättet du ser detta är egentligen som en varmkorv och bröd

**[4:33 - 4:36]**  där brödet då utgör mc-molekylen

**[4:36 - 4:41]**  och korven är mc-petin.

**[4:44 - 4:47]**  Hur genererar vi nu de här peptiderna som ska laddas på hemochsiffrorna

**[4:47 - 4:50]**  eller MC2-molekylen?

**[4:51 - 4:54]**  Här kommer detta då först överskådligt.

**[4:54 - 4:56]**  När det gäller mantier som tas upp från utsidan

**[4:56 - 5:00]**  så kommer detta då endusiteras eller faggociteras.

**[5:00 - 5:02]**  tas in i en endosom

**[5:02 - 5:04]**  och degraderas till peptider.

**[5:07 - 5:08]**  In i det endoplasmatiska artikeln

**[5:08 - 5:10]**  syntetiseras då EMH-cirklastvå molekyler

**[5:10 - 5:12]**  som transporteras ut till

**[5:14 - 5:16]**  den här platsen, den här endosomen

**[5:16 - 5:18]**  där vi har de degraderade peptiderna.

**[5:20 - 5:23]**  EMH-cirklastvå molekylen laddas då

**[5:23 - 5:25]**  i endosomen och presenteras

**[5:25 - 5:26]**  för civila prostituerade att hjälpas eller.

**[5:28 - 5:30]**  När det gäller EMO-cirklass 1

**[5:30 - 5:34]**  våra antingen som fanns inne i cytopol, inne i cytoplasma redan

**[5:34 - 5:38]**  detta behöver degraderas med hjälp av en protein

**[5:38 - 5:40]**  som kallas för proteasomolet multiproteinkomplex

**[5:40 - 5:44]**  och sedan pumpas de här peptiderna in i det endoplasmatiska retiklet

**[5:44 - 5:47]**  där EMO-cirklas 1-molekylerna kan laddas

**[5:47 - 5:49]**  och sen transporteras ut ytan.

**[5:49 - 5:52]**  EMO-cirklas 1-molekylerna laddas i det endoplasmatiska retiklet

**[5:52 - 5:56]**  EMO-cirklas 2-molekyler laddas i endosomer.

**[5:56 - 6:00]**  Nu ska vi gå lite mer på djupet i hur EMOCAC2-molekylen

**[6:00 - 6:02]**  molekylerna kan laddas med för tid.

**[6:03 - 6:06]**  Så det som händer är då att, som USA innan, att fagocyteras

**[6:06 - 6:07]**  antigen tas upp.

**[6:07 - 6:09]**  En dissociom är endosom

**[6:09 - 6:10]**  och sen så

**[6:10 - 6:12]**  kommer det lysosomer dit

**[6:12 - 6:14]**  fyserande lysosomer som gör rätta miljön

**[6:14 - 6:16]**  än mer aktiv och enzymerna

**[6:16 - 6:18]**  är aktiva och kan då

**[6:18 - 6:20]**  bryta ner proteiner till ett tid.

**[6:21 - 6:22]**  Genom att cykla två molekyler

**[6:22 - 6:24]**  syntetiseras då det endoprasmatiska

**[6:24 - 6:27]**  etiklet som en alform betakedja.

**[6:27 - 6:28]**  Men det syntetiseras också

**[6:28 - 6:30]**  en annan viktig komponent som kallas för invägande

**[6:30 - 6:34]**  EMOC2-molekylen och den här binder i molekylens klyfta

**[6:34 - 6:36]**  där peptiderna ska binda.

**[6:36 - 6:40]**  Och på så sätt skyddar den emocyklas 2-molekylen från att binda

**[6:40 - 6:42]**  preptider inne i det endoplasmatiska retiklet.

**[6:42 - 6:44]**  Den stabiliserar även emocyklas 2-molekylen

**[6:44 - 6:48]**  och är också en signalkedja för

**[6:48 - 6:51]**  hur den här emocyklas 2-molekylen nu kan lämna via

**[6:51 - 6:54]**  Golgi och ut till den endosom

**[6:54 - 6:58]**  där peptiderna hade degraderats i lysosomer.

**[6:58 - 7:00]**  Det som man nu har är att

**[7:00 - 7:02]**  emocyklas 2-molekylen har ju i sin antigenbindande eller

**[7:02 - 7:06]**  peptidbindande klyfta sitter ju en del av

**[7:06 - 7:09]**  inveriand chain och skyddar inbindningar.

**[7:10 - 7:12]**  Då behövs det ytterligare ett protein som finns här,

**[7:12 - 7:15]**  som kallas DM eller Element för HLADM.

**[7:15 - 7:20]**  Och det är ett protein som påverkar emocymolekylen,

**[7:20 - 7:24]**  de cicastomolekylen, så att den bit av

**[7:24 - 7:30]**  inveriand chain som fanns kvar i emocymopras 2-molekylen

**[7:30 - 7:33]**  när den kommer fram till endosomen kan sparkas ut.

**[7:33 - 7:36]**  Och då blir emocyklas 2-molekylen fri från den här

**[7:36 - 7:40]**  inverian chain och till denna kan emptyden bindas

**[7:40 - 7:42]**  och transporteras ut till ytan.

**[7:44 - 7:46]**  Så om vi då kunde visa i celllinjen, den här molekylen

**[7:46 - 7:49]**  som gör detta kallas då för HLADM.

**[7:49 - 7:51]**  Vad man kunde visa i celllinjen som saknade

**[7:51 - 7:54]**  HLADM var att de presenterade

**[7:54 - 7:56]**  i och för sig molekyler på ytan

**[7:56 - 7:59]**  men alla de presenterade samma koptid.

**[8:00 - 8:04]**  och den peptiden kom då från

**[8:04 - 8:06]**  inveriant chain som var den som satt dit.

**[8:06 - 8:14]**  Så HLARDM är helt essentiell för emocyklas 2-prestation av peptid.

**[8:14 - 8:17]**  För att den ser till att emocyklas 2-molekylen töms från sin inveriant chain

**[8:17 - 8:21]**  och kan ladda med rätt betid och komma ut till ytan

**[8:21 - 8:24]**  för presentation för emocynt, för cd4-postyren

**[8:24 - 8:26]**  till hjälp av källor.

**[8:28 - 8:30]**  HEMO siffras 1

**[8:30 - 8:33]**  då syntetiseras proteiner i cyteplasman.

**[8:33 - 8:37]**  Detta kan ju vara virus som nu har infekterat cellen

**[8:37 - 8:41]**  och som får cellen att inte bara producera kroppsegna proteiner

**[8:41 - 8:43]**  utan även virusproteiner.

**[8:44 - 8:46]**  De här proteinerna kommer sedan att märkas in

**[8:46 - 8:48]**  med hjälp av något som kallas för UBICWITEIN.

**[8:48 - 8:51]**  De kommer att UBIQIT inhaleras

**[8:51 - 8:55]**  och på så sätt märkas ut för degradering av proteasomen

**[8:55 - 8:57]**  som är ett multiprotein-komplex

**[8:57 - 8:59]**  som egentligen då pressar igenom

**[9:00 - 9:03]**  proteinet, genom protesommen, då skär den i små peptidbitar.

**[9:04 - 9:07]**  I stort sett som man skivar en limpa bröd i bitar.

**[9:08 - 9:13]**  De här proteinerna finns nu i cytoplasman och behöver pumpas in i det plasmatiska retiklet.

**[9:13 - 9:17]**  Och det gör de med hjälp av ett protein som kallas för tapp

**[9:17 - 9:21]**  som står för TANT Transporter Associative vid Antichen Prosters.

**[9:21 - 9:23]**  De här försöker man ha pedagogisk och genuint namn

**[9:24 - 9:26]**  som visar verkligen vad den gör.

**[9:26 - 9:30]**  När peptiderna väl har pressats in, pumpats in

**[9:30 - 9:34]**  ATP-beroendeprocess, den kräver energi för att pumpa in,

**[9:34 - 9:38]**  kan de här peptiderna då binda till de MHziklas 1-molekyler

**[9:38 - 9:41]**  som genereras i den tropasmatiska artikeln.

**[9:41 - 9:43]**  Och till skillnad från de MHziklas 2-molekyler

**[9:43 - 9:47]**  så genereras de här inte tillsammans med en Imperial

**[9:47 - 9:49]**  de har alltså ingen peptid laddad i sig.

**[9:49 - 9:53]**  På så sätt kan då peptiden

**[9:53 - 9:55]**  som har pumpats in i den tropasmatiska artikeln

**[9:55 - 9:58]**  binda till MHzikas 1-molekylerna, stabilisera dem

**[9:58 - 10:00]**  och sen transportera ut dem till ytan.

**[10:00 - 10:04]**  utanför ytan för att visa Cyloly 8-pestiva testerna.

**[10:04 - 10:08]**  Så om man har en cell som inte har tapp,

**[10:08 - 10:12]**  det vill säga kan inte pumpa in peptiderna in i det plasmatiska artikeln,

**[10:12 - 10:16]**  då kommer MH230-molekylerna inte att kunna binda in till peptider

**[10:16 - 10:18]**  i och med att det inte finns tillräckligt mycket peptider in i

**[10:18 - 10:20]**  det plasmatiska artikelnyt.

**[10:20 - 10:23]**  Cellen kommer, i och med att kunna transportera ut

**[10:23 - 10:25]**  IMH2 CV-molekylerna till ytan,

**[10:25 - 10:27]**  men i och med att de inte har någon peptid i sig

**[10:27 - 10:30]**  så är de för instabila, faller då av.

**[10:30 - 10:34]**  Så tapp, är helt essentiell för att kunna presentera

**[10:34 - 10:38]**  antigen eller peptider på MHziklas 1-molekyler.

**[10:41 - 10:44]**  Vissa typer av antigenprecenteringsceller,

**[10:44 - 10:47]**  de dendritiska cellerna, har också en förmåga att ta upp antigen

**[10:47 - 10:53]**  utifrån cytoplasman och transportera in det i cytoplasman.

**[10:53 - 10:55]**  Detta kallas för crosspresentation

**[10:55 - 10:57]**  därför att man korsar de här två vägarna

**[10:57 - 11:00]**  av MH-Cyclas 1 och MH-Cyclas 2.

**[11:00 - 11:05]**  Det gör att proteiner som finns utanför cellen än den didiska cellen, den kan också ta upp

**[11:05 - 11:10]**  form i sin omgivning och presentera det här på HMOcyklas 1-molekyler.

**[11:12 - 11:14]**  Vi kommer senare föreläsningar gå igenom varför detta är viktigt

**[11:14 - 11:21]**  men detta har att göra med virala infektioner där viruset inte infekterar den dridiska cellen

**[11:21 - 11:27]**  så behöver man ändå säkerställa att den dridiska cellen kan presentera virala antigen på HMOcyklas 1.

**[11:30 - 11:34]**  Vad är det då egentligen tesas vid 16 bindor till?

**[11:34 - 11:38]**  Är det bindor på både i mocenmolekylen och peptiden?

**[11:38 - 11:41]**  Det är det som försöker åskådliggöras här i den nedre halvan av den här figuren.

**[11:41 - 11:46]**  Där man ser de angöringspunkter som tesas vid 17 binder till dels peptiden som ligger där

**[11:46 - 11:49]**  och själva mocenmolekylen.

**[11:49 - 11:53]**  Här ser vi det i en mer schematisk bild.

**[11:53 - 11:58]**  Där vi ser tesas vid septorn i blått, mocenmolekylen i gult och peptiden i rött.

**[11:58 - 12:00]**  Då ser vi att tesas receptorn intrigerar båda.

**[12:00 - 12:02]**  Både med peptiden och en mocenmolekyl.

**[12:04 - 12:06]**  Så nu börjar vi komma in på T-cellerna också.

**[12:06 - 12:08]**  De har vi inte haft föreläsningar om än.

**[12:08 - 12:13]**  Men varje individ uttrycker då fler än en variant av MSC-molekyler på ytan av en cell.

**[12:14 - 12:17]**  Varje cell kan ha flera olika varianter av MSC-molekyler.

**[12:19 - 12:23]**  Teserna däremot, finns det miljontals olika T-cellers receptor i en individ.

**[12:24 - 12:27]**  Men varje tesel uttrycker då bara en typ av T-cells-eceptorn.

**[12:28 - 12:30]**  Så vi har många olika T-celler, miljontals olika celler.

**[12:30 - 12:34]**  och det beror då på vilka T-cells-receptorer vi uttrycker.

**[12:36 - 12:39]**  Så hur kan man nu generera en T-cells-receptor?

**[12:39 - 12:44]**  Ja, då börjar man alltså från en omogen cell

**[12:44 - 12:47]**  som än så länge har hela sitt genom.

**[12:47 - 12:51]**  Men sen genom rekombinering så klipper man bort vissa av de här segmenten

**[12:51 - 12:54]**  och sen arrangerar ihop dem, rearrangerar dem.

**[12:54 - 12:57]**  Och det innebär att man från samma genomiska material

**[12:57 - 12:59]**  kan skapa T-cells-receptorer som sen

**[13:00 - 13:02]**  ser olika ut från olika celler.

**[13:02 - 13:04]**  Men när man väl har fått en teselverktor

**[13:04 - 13:06]**  att uttrycka en teselverktor

**[13:06 - 13:10]**  så är det ändå ett uttryck.

**[13:10 - 13:12]**  M och C-molekyler då, de skapas inte

**[13:12 - 13:16]**  genom omkombinering av insegner.

**[13:16 - 13:18]**  Det som gör att vi kan uttrycka fler

**[13:18 - 13:20]**  O och M och C-monekyler

**[13:20 - 13:21]**  på samma celltid

**[13:21 - 13:25]**  är det som då, ska vi säga, lite mer klassisk genetik.

**[13:25 - 13:28]**  Så genom selektion kan då uppstå som tryck

**[13:28 - 13:30]**  så att vi kommer få fram att vi behöver olika former

**[13:30 - 13:32]**  av samma gen.

**[13:32 - 13:35]**  Så i det här fallet försöker vi redovisa det i bilden.

**[13:35 - 13:38]**  Att vi kan ha ett selektionstryck på så att vi har fått

**[13:38 - 13:42]**  vissa mutationer som sen då har behållts under revolutionen.

**[13:42 - 13:46]**  Så att samma gen kan antingen vara uppe i röd eller blå i det här fallet.

**[13:46 - 13:49]**  Det är samma gen med två olika varianter av.

**[13:49 - 13:52]**  Om båda de här uttrycks så får vi kodominentexpedition.

**[13:52 - 13:56]**  Vi har inte en dominant och restriktivt andag.

**[13:56 - 14:00]**  Om man då tänker sig att vi har två individer som

**[14:00 - 14:01]**  sen då får avkomma

**[14:01 - 14:03]**  så kommer den att kunna uttrycka

**[14:03 - 14:05]**  dels en gen från mamman

**[14:05 - 14:06]**  och dels en gen från pappan.

**[14:06 - 14:08]**  Och då skulle det här fallet kunna vara

**[14:08 - 14:11]**  den ljusglimten från pappa och den gröna från mamma.

**[14:11 - 14:14]**  Dess syskon kan då uttrycka en helt annan variant

**[14:14 - 14:16]**  på sin yta i och med att den kan ha

**[14:16 - 14:18]**  haft den röda eller den gula.

**[14:18 - 14:20]**  Röda från pappa eller gula från mamma.

**[14:20 - 14:22]**  Så då har de olika uttryck

**[14:22 - 14:24]**  av just samma gensimmel.

**[14:24 - 14:26]**  Så det är alltså 25% chans att

**[14:26 - 14:30]**  en syskonuttryck ärver exakt samma anlag.

**[14:30 - 14:34]**  som ser från sina föräldrar.

**[14:34 - 14:36]**  Och vad pratar vi om det här nu?

**[14:36 - 14:40]**  Jo, det är för att det är detta som då vi har en av grunddelarna

**[14:40 - 14:42]**  i varför m och c-molekyler.

**[14:42 - 14:44]**  Varför kan du uttrycka fler stycken?

**[14:44 - 14:46]**  Så vi ärvde dem från föräldrarna.

**[14:46 - 14:48]**  Vi har kodominant Explosion.

**[14:48 - 14:49]**  Men ovanpå detta så har människor

**[14:49 - 14:50]**  tre gensegment

**[14:50 - 14:52]**  som kodar för m och cyklasett.

**[14:52 - 14:54]**  Och som jag sa innan så hade vi kvar

**[14:54 - 14:56]**  den här benämningen som används

**[14:56 - 14:58]**  för mat och m och c-molekyler.

**[14:58 - 14:59]**  Det är HLA.

**[14:59 - 15:00]**  Och då kallas de för det här.

**[15:00 - 15:02]**  HLAB.

**[15:02 - 15:04]**  Eller HLAC.

**[15:04 - 15:06]**  Och för MHC2

**[15:06 - 15:06]**  så har vi samma.

**[15:06 - 15:08]**  Vi har tre stycken gensegment.

**[15:08 - 15:10]**  De kallas här för HLADP.

**[15:10 - 15:12]**  Det är QDR.

**[15:12 - 15:14]**  Så vi hade polymorfism.

**[15:14 - 15:15]**  Som vi ser uppe.

**[15:15 - 15:16]**  Där vi uttrycker.

**[15:16 - 15:18]**  Vi har två varianter av samma igen.

**[15:18 - 15:20]**  Sen kan vi ha tre upprepade gensegment

**[15:20 - 15:21]**  av samma.

**[15:21 - 15:24]**  Då får vi något som kallas för polygeni.

**[15:24 - 15:26]**  Kombinerar vi både polygeni,

**[15:26 - 15:28]**  Polymorfism.

**[15:28 - 15:30]**  Då får vi det som vi ser längst ner i bilden.

**[15:30 - 15:32]**  Det vill säga att man har ärvt från sin mamma.

**[15:32 - 15:34]**  Tre gener.

**[15:34 - 15:36]**  Och från sin pappa tre ingredienssegment.

**[15:36 - 15:39]**  Men de är inte identiska genom polymorfism.

**[15:39 - 15:41]**  Så om vi nu tar detta.

**[15:41 - 15:45]**  Som ett exempel. Så blir det som att en individ kan då.

**[15:45 - 15:47]**  Till max uttryckas sex olika.

**[15:47 - 15:50]**  Emmacyklas 1, äldre Emmacyklas 2-mål.

**[15:50 - 15:52]**  Så bilden är nere.

**[15:52 - 15:53]**  Som vi exemplifierar med färg.

**[15:53 - 15:54]**  När vi benämner detta människor.

**[15:54 - 15:57]**  Så är det färg vi differentierar detta med.

**[15:57 - 16:00]**  Utan då tar vi HLA eller Emmacyklas 1.

**[16:00 - 16:01]**  Exemplet.

**[16:01 - 16:04]**  Så skulle det ljusblå kunna motsvara att man får sin mamma.

**[16:04 - 16:07]**  Var använder en H ärvt en HLA2.

**[16:07 - 16:10]**  Och istället för en färg på sin pappa, den röda

**[16:10 - 16:13]**  så har vi ett annat nummer på detta. Så då har man ärvt HLA.

**[16:13 - 16:15]**  A42.

**[16:15 - 16:18]**  Sen går vi över till nästa gen då, som är HLAB.

**[16:18 - 16:21]**  Prova att använda ett HLAB 4 från mamma.

**[16:21 - 16:24]**  Och HLAB 43 från pappa.

**[16:24 - 16:26]**  och den sista genen då blir HLAC.

**[16:28 - 16:30]**  15 och HLAC.

**[16:30 - 16:32]**  83 från mamma.

**[16:32 - 16:34]**  Och på så sätt har vi då en uppsättning

**[16:34 - 16:36]**  när de här alla tre

**[16:36 - 16:38]**  uttrycks av kodominantexplosion.

**[16:38 - 16:40]**  Får vi ungefär sex olika gener.

**[16:43 - 16:46]**  Och varför är den här MHC-molekylen

**[16:46 - 16:47]**  diversiteten viktig?

**[16:47 - 16:50]**  Räcker det inte med en uppsättning av museimolekyler?

**[16:51 - 16:54]**  Nej, det har visats att

**[16:54 - 16:56]**  alla peptider kan inte binda

**[16:56 - 16:57]**  in i moseimolekyler.

**[16:57 - 17:00]**  Vi måste kunna visa upp flera olika peptider från en patogen.

**[17:00 - 17:03]**  Och ju fler MHC-molekyler vi har

**[17:03 - 17:06]**  det ökade chansen till epizootier från olika mikrober

**[17:06 - 17:09]**  kan presenteras för T-cellerna.

**[17:09 - 17:11]**  Det sista som står här är att detta skapar problem

**[17:11 - 17:13]**  i transplantationsreaktioner

**[17:13 - 17:16]**  då MHC-molekylerna är de viktigaste avstötningsreaktionerna.

**[17:16 - 17:18]**  Så hur fungerar nu detta?

**[17:18 - 17:20]**  Jo, det har ni inte hört än

**[17:20 - 17:21]**  om T-cellsutveckling

**[17:21 - 17:23]**  men T-cellsutvecklingen sker då i Tymos

**[17:23 - 17:26]**  där T-cellerna utvecklas och utbildas

**[17:26 - 17:30]**  genom att se MHC-molekyl.

**[17:30 - 17:32]**  transplantationsreaktion, där jag sa att jag beskrev det innan,

**[17:32 - 17:34]**  att det var väldigt då sannolikhet att man hade samma

**[17:34 - 17:38]**  mmoseim exakt samma mmoseimorsrättning som en annan individ.

**[17:38 - 17:41]**  Bara på en gen så var det ju 25% chans att man hade

**[17:41 - 17:44]**  där vi har kodominanta expeditioner, att man har samma uttryck som sin

**[17:44 - 17:48]**  syskon. Om man då har tre jänssegment, så blir sannolikheten ännu mindre.

**[17:50 - 17:55]**  Det som händer är då att T-cellerna i kroppen när de nu får se ett

**[17:55 - 17:59]**  transplanterat organ eller transporterade celler, som uttrycker

**[18:00 - 18:03]**  fel MSC-molekyl, MSC-molekyl som de aldrig sett innan,

**[18:03 - 18:07]**  då aktiveras ungefär 10% av immuncellsreceptorerna,

**[18:07 - 18:09]**  cellerna, T-cellerna,

**[18:09 - 18:13]**  och blir hyperaktiverad och avdödar den här väldigt

**[18:13 - 18:14]**  effekten, den här transplantationen,

**[18:14 - 18:17]**  därför att de ser någonting som de aldrig har sett innan,

**[18:17 - 18:18]**  det vill säga en helt främmande MSC-molekyl.

**[18:20 - 18:23]**  Det var det som man upptäckte detta

**[18:23 - 18:26]**  och man försökte då underandra första världskriget

**[18:26 - 18:29]**  när man såg de brännskaderman fick och försökte transplantera

**[18:30 - 18:31]**  mellan skadade människor,

**[18:32 - 18:36]**  att de inte kunde ta emot huvudtransplantationer.

**[18:37 - 18:39]**  Man försökte då föra över detta och jobbade med försöksdjur

**[18:39 - 18:43]**  och kunde då jobba fram genom bakkorsning

**[18:43 - 18:46]**  så att man korsade de här råttorna med varandra

**[18:46 - 18:50]**  och finna det gensegment som var det viktiga för en avstötningsreaktion

**[18:50 - 18:54]**  och den kallades man då för major historkompatibility complex

**[18:55 - 18:58]**  det vill säga det komplex på generna i genomet

**[18:58 - 18:59]**  som var viktig för avstötningsreaktionen.

**[19:00 - 19:02]**  De var alltså inte histokompatibla.

**[19:02 - 19:05]**  Därav kommer då namnet MHC.

**[19:08 - 19:10]**  Så varför man nu har, vad man nu gör

**[19:10 - 19:11]**  till exempel i NNUTRAS kanske

**[19:11 - 19:14]**  Tobiasregistret, det är att man får reda på

**[19:14 - 19:17]**  vilken håluppställning när man ställer upp i detta

**[19:17 - 19:20]**  att man kan få reda på vilken håluppsättning man har

**[19:20 - 19:23]**  och då kan man förutspå huruvida

**[19:23 - 19:26]**  ett transplanterat organ från en person

**[19:26 - 19:30]**  har chans att kunna överleva i en annan människa.

**[19:30 - 19:33]**  för man har lärt sig att vissa MHC-kombinationer fungerar inte.

**[19:33 - 19:36]**  Det är svårt att få en perfekt match, men då vet man i alla fall

**[19:36 - 19:41]**  att de MHC-molekylerna som man kan undvika vid en transplantations-reaktion

**[19:41 - 19:44]**  och försöka få en så bra match som möjligt

**[19:44 - 19:47]**  för organet LBN-mine som man donerar.

**[19:50 - 19:53]**  Som vi nu sammanfattar i MHC-molekyler, MHC1 och MHC2

**[19:53 - 19:56]**  MHC1-molekylerna presenterar peptider från intras eller lära

**[19:56 - 19:59]**  eller de ville skulle vara lite mer exakta, cytoproblem

**[20:00 - 20:02]**  cytoplasmatiska, antingen,

**[20:02 - 20:05]**  medan MHC2 presenterar peptider från extra cellulära antigen.

**[20:06 - 20:08]**  Genom cyklas 1 laddades peptiderna inne i

**[20:08 - 20:12]**  på MHC-molekylerna i den där plasmatiska kritiken,

**[20:12 - 20:14]**  medan MHC2 var ute i endosomer.

**[20:15 - 20:18]**  Genom cyklas 1 känns genomsyratoxiska t-celler

**[20:18 - 20:20]**  och MHC2-tjänster återigen av

**[20:20 - 20:23]**  34 positiva hjälpbaserade.

**[20:23 - 20:26]**  Följaktligen blir MHC1 ett viktigt

**[20:26 - 20:28]**  för intresselulära patogener,

**[20:28 - 20:30]**  framför allt patogener som väver cytoplasmaler.

**[20:30 - 20:32]**  produceras inom proteinisk ytoplasma, såsom virus.

**[20:33 - 20:37]**  Medan MHC2-molekylen blir viktig för bekämpning av extra cellulära patiener.

**[20:39 - 20:43]**  Alla celler har MHC1, alla celler med kärna har MHC1 på ytan

**[20:43 - 20:46]**  och på kanske så sätt informerar om vad de har i sin cytoplasma

**[20:46 - 20:49]**  om de har blivit virusinfekterade eller inte.

**[20:50 - 20:52]**  MHC2 är det framför allt något som uttrycks

**[20:52 - 20:54]**  på antigen presenterande celler.

**[20:54 - 20:56]**  Man skulle kunna säga att alla celler som har MHC-klass 1

**[20:56 - 20:59]**  har förmågan att presentera ett antigen

**[21:00 - 21:02]**  presenterande cell.

**[21:02 - 21:03]**  Så egentligen när vi pratar om

**[21:03 - 21:04]**  cirklarnas två uttryckande celler

**[21:04 - 21:06]**  så är detta då

**[21:06 - 21:08]**  professionella antigenpresenterande celler.

**[21:08 - 21:10]**  Men oftast förkortar man och säger

**[21:10 - 21:12]**  bara antigenpresenterande celler.

**[21:14 - 21:16]**  Vilka är nu de antigenpresenterande celler?

**[21:16 - 21:18]**  Advirox, makrofagerna

**[21:18 - 21:20]**  som tar upp sitt antigen genom

**[21:20 - 21:22]**  Augustidos, de har vi beskrivit innan.

**[21:22 - 21:25]**  B-cellerna då, som jag pratade om snabbt innan

**[21:25 - 21:27]**  har på sin yta B-cellsreceptorer

**[21:27 - 21:29]**  eller B-cellsreceptorn som tar upp

**[21:30 - 21:32]**  en mycket specifikt med sin ytantikropp

**[21:32 - 21:34]**  tar upp den och degraderar den.

**[21:34 - 21:40]**  Så den är ju inte på så sätt en fagocyty-cell som äter allt runt omkring sig

**[21:40 - 21:44]**  utan en väldig finsmakare och plockar bara upp det som ens yta antikropp binder in.

**[21:44 - 21:46]**  Och sen har vi den dritiska cellen

**[21:46 - 21:49]**  som har fått sitt namn på den grekiska Dendros

**[21:49 - 21:51]**  som står för grenar

**[21:51 - 21:52]**  och som sticker ut dem här

**[21:52 - 21:54]**  och får då en väldigt stor cellyta

**[21:54 - 21:55]**  och tar hela tiden upp antingen

**[21:55 - 21:59]**  genom pinnostros eller makroperingstros, drickromsig omgivning

**[21:59 - 22:00]**  eller fagocyterar.

**[22:00 - 22:05]**  Det som finns runt omkring i extra cellulär vätska också.

**[22:11 - 22:14]**  Av dessa projektuella antigenpresenterande celler

**[22:14 - 22:17]**  så är då den vitiska cellen de absolut viktigaste

**[22:17 - 22:19]**  när det gäller att aktivera nejva t-celler.

**[22:19 - 22:22]**  Så den vitiska cellen finns i alla vävnader.

**[22:22 - 22:25]**  Perifera så även limfoida organ.

**[22:25 - 22:28]**  Och deras uppgift är då att fungera som spejel

**[22:28 - 22:30]**  det vill säga ta upp information

**[22:30 - 22:32]**  från den perifera vävnaden.

**[22:32 - 22:34]**  Sedan via den nymfatiska kärlen

**[22:34 - 22:36]**  transportera inlett till lymfknutan

**[22:36 - 22:38]**  för att visa upp antigenen då

**[22:38 - 22:40]**  presenterade på mocemolekyler

**[22:40 - 22:42]**  för naiva t-celler.

**[22:44 - 22:48]**  En enditisk cells vandring startar i benmärgen

**[22:48 - 22:50]**  som alla andra vita blodkroppar

**[22:50 - 22:52]**  kommer sedan ut i blodet som en prekurs

**[22:52 - 22:54]**  och som sedan då

**[22:54 - 22:56]**  tar sig ut i perifera vävnaden.

**[22:56 - 23:00]**  Där finns den kreditska cellen då

**[23:00 - 23:04]**  Nu är vi ute i perifer vävnad och avvaktar under ett par dagar

**[23:04 - 23:30]**  och så tar sedan upp material och transporterar detta via

**[23:30 - 23:34]**  eller damms till patent recognition receptorer.

**[23:37 - 23:44]**  Till skillnad från i makrofagen och så kommer den dritiska cellen att vilja bege sig av från den perifera vävnaden in till den dränerade lymfkniven.

**[23:44 - 23:48]**  De får göra detta behöver den ändra sitt kemokinreceptoruttryck.

**[23:48 - 23:52]**  Den kommer att uppreglera en kemokinreceptor som heter CCR7

**[23:52 - 24:00]**  som gör att den här den dritiska cellen först kan migrera till de lymfatiska kärlen, sedan via lymfan då transporteras

**[24:00 - 24:08]**  in i lymfknutan där den sedan vidare transporteras in till T-cellsområdet i lymfknutan.

**[24:08 - 24:13]**  Och det är era för att CCR7 känner igen de kemokiner som hela tiden utsöndras

**[24:13 - 24:18]**  vid i T-cellsområdet i lymfknutarna.

**[24:18 - 24:24]**  Och de här kemokinerna uppregleras också vid inflammation

**[24:24 - 24:27]**  nära de lymfatiska kärlen där de börjar.

**[24:27 - 24:30]**  Så på så sätt används kemokininceptor 7.

**[24:30 - 24:33]**  CCR7, dels för att ta sig ut till lymfvand

**[24:33 - 24:38]**  och sedan när man kommer fram till lymfknutan även in till T-cellsområdet.

**[24:39 - 24:44]**  Och hur ser nu det här ut om vi tittar på detta i ett experimentellt system?

**[24:44 - 24:48]**  Här har vi de här experimenten.

**[24:48 - 24:55]**  Så att in ett litet rör i de afferenta lymffan som går från tarmen till de dränerande lymfknutorna.

**[24:55 - 24:59]**  Och under steritetsförhållande så ser ni den övre bilden.

**[25:00 - 25:06]**  som då är lymfocyter, det vill säga B och T-celler som recirkulerar runt i lymfa och blod.

**[25:06 - 25:15]**  När vi nu har gett den här råttorna en stimuli, det vill säga en pamp i tarmen

**[25:15 - 25:24]**  kommer detta att aktivera de bredidiska cellerna att bege sig från den dränerande vävnaden in till lymfknuten.

**[25:24 - 25:30]**  Det är det vi kan se om vi tittar på den nedre mikroskopbilden där vi nu ser större celler.

**[25:30 - 25:34]**  Och man kan även bli till god vilja se att de här börjar sticka ut armar.

**[25:34 - 25:39]**  Och så är alltså den dritiska cellen som man vet sig nu av från perifera vävnader.

**[25:39 - 25:44]**  Och längst ner i ett högerhörn ser vi om vi nu har mätt frekvensen eller antalet av den dritiska celler.

**[25:44 - 25:50]**  Så ser vi att det på början finns en hela tiden liten migration av den dritiska cellen.

**[25:50 - 25:56]**  Men den ökar då väldigt kraftigt upp och har en topp ungefär 10-12 timmar efter det att streamen har gett.

**[25:56 - 26:00]**  Och sen sjunker det här ner igen tillbaka till steristativ nivåer.

**[26:00 - 26:03]**  och det får ungefär 24 timmar.

**[26:03 - 26:06]**  För den dritiska cellen ökar sitt kemokrinreceptoreceptoretryck

**[26:06 - 26:10]**  och beger sig av från perifera vävnader.

**[26:10 - 26:16]**  Det andra som kan verka lite ologiskt är att de dritiska cellerna

**[26:16 - 26:18]**  nedreglerar sin antigenprocessning.

**[26:18 - 26:20]**  Och egentligen är det kanske inte bara processningen

**[26:20 - 26:22]**  utan framförallt upptaget som minskar.

**[26:22 - 26:25]**  Det som ändrits i logiken bakom detta är att

**[26:25 - 26:30]**  när väl en pant har bundit in och aktiverat den dritiska cellen

**[26:30 - 26:33]**  och anser sällan att den har fått i sig tillräckligt med information

**[26:33 - 26:35]**  och behöver inte ta upp mer antingen.

**[26:35 - 26:37]**  Utan antingen innehöll ju, det som den hade

**[26:37 - 26:40]**  fagiciterat eller citerat, innehöll ju en pamp.

**[26:40 - 26:43]**  Och då räcker det för den nitiska cellen att ha fått signalen

**[26:43 - 26:46]**  i någonting farligt. Jag tar upp detta och degraderar det.

**[26:46 - 26:48]**  Jag behöver inte ta upp mer antingen och ger mig i stället av så fort

**[26:48 - 26:52]**  som möjligt till den dränerade lymfknytaren.

**[26:52 - 26:54]**  Och det vi ser och följande slajd, det vill

**[26:54 - 26:57]**  säga att upptaget av ett extra celler lärt antingen,

**[26:57 - 26:59]**  det kommer nog att minska cellen kommer inte att vara lika

**[27:00 - 27:04]**  mycket på det, och även degraderingen kommer att minska.

**[27:04 - 27:08]**  Så det är framför allt upptaget med MHC klass 2 som går ner.

**[27:11 - 27:14]**  Det andra som den dritiska cellen gör

**[27:14 - 27:19]**  är att den uppreglerar MHC2-molekyler och MHC1-molekyler på ytan.

**[27:19 - 27:22]**  Detta är för att optimera interaktioner med T-celler.

**[27:22 - 27:25]**  Så här gäller alltså det viktiga för den dysiska cellen

**[27:25 - 27:28]**  att försöka få ut så mycket MHC-molekyler

**[27:28 - 27:30]**  med peptider som möjligt

**[27:30 - 27:34]**  för att kunna visa upp detta i lymfknuten för T-celler som passerar förbi.

**[27:35 - 27:37]**  Och här har vi en bild på detta.

**[27:37 - 27:41]**  Nu i detta skeende hittar vi mikroskop så upp i det högra hörnet ser vi den dritiska cellen

**[27:41 - 27:44]**  som finns ute i perifer vävnad i mitten i lymfan

**[27:44 - 27:46]**  och längst ner ser vi lymfskid vävnad.

**[27:47 - 27:51]**  De här cellerna eller de här snitten av celler,

**[27:51 - 27:55]**  vävnadssnitten har färgats antingen i rött för lysosomaraproteiner

**[27:55 - 27:57]**  eller grönt för det här mocemolekyler.

**[27:57 - 28:00]**  Om vi tittar längst upp så ser vi att vi har den dritiska

**[28:00 - 28:02]**  celler ute i perifer vävnad där de har det mesta av

**[28:02 - 28:07]**  MH2-molekylerna intracellulärt och även till viss del på ytan.

**[28:08 - 28:11]**  Det som sen händer när de nu har blivit aktiverade och bege sig in i lymfan

**[28:11 - 28:17]**  är att det får en kollokalisation av de lysosomala proteinerna och MHC2-molekylerna.

**[28:17 - 28:20]**  Nu är det alltså i det området som vi beskrev innan när vi pratade om

**[28:20 - 28:25]**  MHC2-laddning, det vill säga MHC2 laddade sig ute i endosomer

**[28:25 - 28:30]**  där det degraderade materialet hade presenterats och degraderats.

**[28:30 - 28:34]**  och det var dit MHC2-molekylen laddades transporterades

**[28:34 - 28:37]**  med hjälp av Invergent Chain.

**[28:37 - 28:40]**  Så här har vi mötet mellan antigen,

**[28:40 - 28:44]**  degraderat antigen och MHC2-molekyler som nu laddas.

**[28:44 - 28:46]**  Och då får vi en kolokalisation och vi ser den här gula färgen

**[28:46 - 28:49]**  och rött och grönt på samma plats.

**[28:49 - 28:51]**  Och sen när vi går ner och tittar när väl den ditiska cellen

**[28:51 - 28:54]**  nått fram till lymfknuten, då är alla MHC2-molekylerna

**[28:54 - 29:00]**  ute på den didiska cellens armar.

**[29:00 - 29:02]**  Somalaproteinerna då, de vill ladda till i stort sett alla

**[29:02 - 29:05]**  MHC2-molekyler och fört ut dem till ytan

**[29:05 - 29:09]**  för att öka sannolikheten för att kunna presentera

**[29:09 - 29:14]**  antigenet för T-celler. T-cellerna ser ju endast MHC-molekylen med dubtid.

**[29:18 - 29:21]**  Den hittills behöver också informera T-cellen

**[29:21 - 29:23]**  om att den har mött någon en mikrob, dvs. den har

**[29:23 - 29:24]**  mött någonting farligt.

**[29:28 - 29:29]**  Och det som händer där

**[29:30 - 29:33]**  börjar är att detta krävs två signaler

**[29:33 - 29:36]**  för att aktivera naiva T-celler.

**[29:36 - 29:38]**  Den första är då den antigenspecifika,

**[29:38 - 29:40]**  vi kallar den för MHC, vi kallar den för signal 1.

**[29:40 - 29:42]**  Vi får bilden här, det är den där MHC-molekylen

**[29:42 - 29:44]**  visar upp hur tid

**[29:44 - 29:46]**  och T-cellsreceptorn i blått binder in

**[29:46 - 29:48]**  och skickar då in rätt signal

**[29:48 - 29:51]**  om den binder både till peptid och MHC-molekyl.

**[29:51 - 29:52]**  Detta är då en CD4-positiv

**[29:52 - 29:56]**  hjälparsell och den har då CD4-molekylen på utsidan.

**[29:56 - 29:58]**  Det är det ni ser i orange här.

**[29:58 - 30:00]**  Men den binder på utsidan av MHC

**[30:00 - 30:01]**  MH-civiltylen har alltså ingenting med

**[30:01 - 30:04]**  specificiteten för kubtiden att göra utan

**[30:04 - 30:06]**  en stabilisator av interaktion.

**[30:06 - 30:11]**  Så det är själva MHC-1-signal 1

**[30:11 - 30:12]**  som sker den här vägen.

**[30:12 - 30:14]**  Sen har vi då signal 2

**[30:14 - 30:16]**  och den utförs genom att den didiska cellen

**[30:16 - 30:20]**  uppreglerat de som kallas för kostimulatoriska molekyler.

**[30:20 - 30:22]**  Som ni ser här i bilden, CD80 och CD86

**[30:22 - 30:24]**  är två exempel på detta.

**[30:24 - 30:28]**  De kan då binda till CD-28 på den naiva T-cellen

**[30:28 - 30:30]**  och då skicka signal 2

**[30:30 - 30:35]**  Då har de fått de två signaler som behövs för att aktivera T-cellen.

**[30:35 - 30:38]**  Vidare för att den här T-cellen ska expandera.

**[30:38 - 30:40]**  Vi behöver fler av de här T-cellerna.

**[30:40 - 30:42]**  Den känner igen någonting som är farligt.

**[30:42 - 30:44]**  Vi vill expandera. Prolyferera kallar vi det.

**[30:44 - 30:46]**  Hur skall de här cellerna gå i delning?

**[30:46 - 30:48]**  Och då sker det med hjälp av cytokiner.

**[30:48 - 30:52]**  En autokvinsytokvinscytokvinscirkulation som T-cellen utsöndrar själv.

**[30:52 - 30:58]**  IL2 som vinner tillbaka på cellytan och på så sätt expanderar cellklonen

**[30:58 - 31:00]**  av viktiga T-celler.

**[31:00 - 31:03]**  Och vi kommer även att få andra cytokiner som sen kommer att differentiera

**[31:03 - 31:06]**  de här T-e-hjälparsellerna och Android-hjälparseller

**[31:06 - 31:09]**  mot olika typer av effektorfunktion.

**[31:09 - 31:10]**  Det kommer under senare föreläsning.

**[31:10 - 31:14]**  Två signaler plus cytokinsignalen,

**[31:14 - 31:18]**  cytokineffekten, är det nu som behövs för att aktivera T-cellen om differentierade.

**[31:20 - 31:23]**  Så det som jag beskrivit här är nu den ditiska cellen tar upp en mikrov.

**[31:23 - 31:27]**  Jag visade att detta leder till ökad migration in till lymfknuta.

**[31:28 - 31:30]**  Då kommer den ditiska cellen dels att visa

**[31:30 - 31:34]**  visa upp anteendet, mikrova anteendet på en och sikt

**[31:34 - 31:36]**  på klast två eller ett molekyler

**[31:36 - 31:38]**  samt kommer även att ge cytokinsignaler därför att den har

**[31:38 - 31:40]**  vunnit in med patendricagnition-receptorer.

**[31:42 - 31:44]**  Om den då möter olymfknutan, en mikrobpeptid

**[31:44 - 31:47]**  specifikt T-celler, som antesrecept

**[31:47 - 31:49]**  och som känner igen den här mikrobpeptiden

**[31:49 - 31:50]**  när den presenteras i en molekyl.

**[31:50 - 31:53]**  Då får vi expansion och anarkloner.

**[31:54 - 31:57]**  Det är det som händer när vi har en infektion.

**[31:58 - 31:59]**  Under sterestateförhållanden så kommer den

**[32:00 - 32:03]**  karditiska cellen att ta upp saker som finns runt omkring dem.

**[32:03 - 32:06]**  Det vill säga celler som dör av naturlig död och plockar upp

**[32:06 - 32:09]**  apototiskt kroppseget material.

**[32:09 - 32:12]**  Det är får som är visade. Det finns hela tiden en grundnivå

**[32:12 - 32:17]**  av migration av den dritiska cellen från periferin in till den dränerande lymfknuten.

**[32:17 - 32:21]**  Men de här kommer att visa upp emocenmolekylen. De kommer att visa upp

**[32:21 - 32:24]**  färre emocyklas gångmolekyler. De har ju inte blivit aktiverade.

**[32:24 - 32:26]**  Men några av dem kommer att visa upp det.

**[32:26 - 32:30]**  Och de kommer att kunna visa upp kroppseget material.

**[32:30 - 32:37]**  Och skulle då passera en t-cell som har fått en t-cellsreceptor som känner igen kroppseget material

**[32:37 - 32:40]**  och slunkit igenom den utbildning som annars sker i thymus

**[32:40 - 32:43]**  där vi selekterar bort t-celler som känner igen kroppseget material.

**[32:43 - 32:48]**  Om du nu ändå har kommit igenom den här negativa selektionen som den kallas

**[32:48 - 32:54]**  ut i periferin och stöter nu på den dritiska cell som visar upp kroppseget material

**[32:54 - 32:57]**  så kommer den här dritiska cellen endast att ge signal 1.

**[32:57 - 32:58]**  Den kommer inte att ge signal 2.

**[32:58 - 33:00]**  Här finns det inga kostymer eller datorer.

**[33:00 - 33:11]**  Det innebär att den kroppseget som känner igen kroppseget material, den här t-cellen, kommer nu att stängas av eller eventuellt till och med gå i apoptos.

**[33:12 - 33:21]**  På så sätt bibehåller vi då det som vi kallar tolerans mot kroppseget ancienteserna ska ju inte aktiveras av kroppseget material.

**[33:24 - 33:30]**  Sammanfattningsvis, vi jämför nu den dritiska cellen och makrofager, den ditiska cellens primära uppgift är att

**[33:30 - 33:35]**  ta upp makrofager, antingen, och presentera på ytan på m och c-morkivet

**[33:35 - 33:38]**  för att naiva t-celler addera den dränerande lymfknuten.

**[33:38 - 33:42]**  Makrofager däremot, de får justera mikroberna för att oskadliggöra dem.

**[33:42 - 33:46]**  De nekiska cellerna har i och med att deras funktion är att presentera lite mindre arsenaler

**[33:46 - 33:49]**  av mikrovnedbrytande substanser.

**[33:49 - 33:53]**  De ska ju kunna avdöda upptaget antigen

**[33:53 - 33:57]**  men inte fullt lika kapabla som makrofagerna på detta.

**[33:58 - 34:00]**  När vi ska ställa dem som har tagit upp ett antigen

**[34:00 - 34:02]**  mikrera till den dränerande lymfknuten,

**[34:02 - 34:05]**  medan makrofagerna stannar kvar i vävnader.

**[34:08 - 34:11]**  Och som sagt, en ditisk cellens huvuduppgift är att aktivera

**[34:11 - 34:15]**  niva t-celler i lymfknuten, medan makrofagens är att initiera

**[34:15 - 34:23]**  och rekrytera celler till en inflammation i de perifera vävnaderna.

**[34:24 - 34:26]**  Sammanfattningsvis står för det medfödda immunsystemet.

**[34:26 - 34:30]**  Det behöver verka snabbt för att det ska kunna stoppa spridningen av tillväxten.

**[34:30 - 34:33]**  Med mikroberna finns en hjälp för att göra detta.

**[34:33 - 34:37]**  Finns det då lösliga faktorer och även celler som antingen finns i vävnaden

**[34:37 - 34:39]**  eller rekryteras ut.

**[34:39 - 34:43]**  De lösliga faktorerna som jag har beskrivit är komplementsystemet

**[34:43 - 34:45]**  som kunde aktiveras på tre olika sätt.

**[34:45 - 34:47]**  Det var dels via antikroppar,

**[34:47 - 34:50]**  dels via manospinade lektin och även den alternativa vägen

**[34:50 - 34:54]**  när vi hade spontanhydrolysen som skedde nära en mikrof.

**[34:54 - 35:00]**  Detta kunde då leda till aktivering i form av att det bildas ett attackmemambrium

**[35:00 - 35:03]**  AN-attackkomplex som kunde göra hål i bakterien.

**[35:03 - 35:06]**  Vi kunde även rekrytera dit mer celler.

**[35:06 - 35:10]**  Med hjälp av de faktorer som klyvs av från komplementsystemet.

**[35:10 - 35:14]**  Och sist kunde vi även märka in komplementsnivån och märka in bakterien.

**[35:14 - 35:17]**  Göra den mer lättätligt, obsonisera.

**[35:17 - 35:22]**  På så sätt kan de akrofager som har komplement eller receptorer binda in och

**[35:22 - 35:24]**  faktortera och bryta ner bakterien.

**[35:24 - 35:30]**  Jag nämnde även interferoner, vilket var viktigt vid irala infektioner, då celler som

**[35:30 - 35:38]**  som vi utsöndrar interferoner kan påverka närliggande celler så att de inte transkriberar och translaterar proteiner lika effektivt.

**[35:38 - 35:46]**  På så sätt kan man minska att närliggande celler, om de infekteras av virus, kommer att producera mindre viruspartiklar.

**[35:47 - 35:53]**  Jag nämnde även akutfasproteiner som frisätts från levern vid på grund av provinflammata ryska cytokiner.

**[35:54 - 36:00]**  Och en prov och en av dessa akutfasproteiner var de manospinnande lektiner som på så sätt åter aktiveras.

**[36:00 - 36:07]**  När det gäller cellerna så kan de ändå känna igen de vävnadsbundna cellerna.

**[36:07 - 36:12]**  De kan känna igen PAMS patogen associetium molekylopatons eller DAMPS som står för

**[36:12 - 36:16]**  Dangeroussocietium molekylopatons. Det är när en cell dör en onaturig död.

**[36:16 - 36:23]**  Cellerna i vävnaden som framförallt vi beskriver dem är makrofager som stannar kvar i vävnaden och utsöndrad

**[36:23 - 36:25]**  och cytokiner.

**[36:25 - 36:30]**  Markofagerna gör detta för att kunna skapa en lokal inflammation.

**[36:30 - 36:33]**  för att kunna rekrytera dit ytterligare celler.

**[36:33 - 36:36]**  Det är de cellerna som man framförallt rekryterar ut

**[36:36 - 36:39]**  under parifere inflammation, lokal inflammation,

**[36:39 - 36:42]**  är de neutrofiler som inte finns i vävnaderna från början

**[36:42 - 36:44]**  utan rekryteras ut från blodet.

**[36:44 - 36:48]**  För att kunna göra detta behöver makrofagerna påverka

**[36:48 - 36:52]**  det lokala blodkärlsändotelet.

**[36:52 - 36:55]**  Detta sker genom att dels göra det mer genomsläppligt.

**[36:55 - 36:58]**  Det görs av provinflammatoriska cytokiner

**[36:58 - 37:00]**  men även då ejkosamma

**[37:00 - 37:02]** anoider som frisätts från cellmembranet.

**[37:02 - 37:09]**  Detta gör att blodkärlen dels dilateras och även blir mer genomsläppliga.

**[37:09 - 37:13]**  På så sätt kan cellerna lättare rekryteras ut.

**[37:13 - 37:17]**  Detta styrs också av att blodkärlsidotelets

**[37:17 - 37:22]**  selektiner förändras som gör att cellerna kan haka i och bromsa upp

**[37:22 - 37:25]**  och med hjälp av integriner på ytan av neutrofilerna

**[37:25 - 37:30]**  kan de nog binda till in och stanna upp helt på blodkärlsidotelet.

**[37:30 - 37:34]**  sen pressar sig igenom det mer genomsläppliga rovkärlsändotelet

**[37:34 - 37:37]**  och kommer ut i perifer vävnad.

**[37:37 - 37:40]**  Och sedan till sist, med detta gör man med hjälp av dpd

**[37:40 - 37:42]**  när den pressar sig igenom.

**[37:42 - 37:47]**  Och sen då, för att kunna bege sig mot området där infektionen är

**[37:47 - 37:50]**  så följer man den kemokingradient som har bildats från

**[37:50 - 37:53]**  makrofagen som har tagits upp

**[37:53 - 37:54]**  patogenen.

**[37:54 - 37:57]**  Och detta är det om den cytokin som utsöndras här

**[37:57 - 38:00]**  eller kemokinen är ILO8.

**[38:00 - 38:03]**  Det var det som behövdes för att skapa en lokal information.

**[38:03 - 38:06]**  Men vi har även de dritiska cellerna som istället för att stanna kvar

**[38:06 - 38:14]**  beger sig till det drimerande lymfkärlet via Afenentlyinfra tillbaka in till teselsområdet.

**[38:15 - 38:17]**  I den drimerande lymfknuten

**[38:17 - 38:22]**  Här kan den då aktivera dels cyptokiska teseln men även fyra positiva t-hjälpkärlor.

**[38:23 - 38:29]**  De fyra positiva t-hjälpacellerna kan sedan migrera ut tillbaka ut i vävnaden.

**[38:30 - 38:34]**  Och hjälpa makrofager på att bli bättre på att bryta ner.

**[38:34 - 38:39]**  Och de bakterier de hade fagocyterat som kanske då var virulensfaktorer

**[38:39 - 38:42]**  som gör att de kan överleva intresserad lärd.

**[38:42 - 38:44]**  Med hjälp av hyperaktivering av CD4

**[38:44 - 38:50]**  positiva identitet hjälpas eller blir då den här makrofagen ännu bättre och kan på så sätt då bryta ner och det avlöjda mikrofonen.

**[38:51 - 38:56]**  De CD4-hjälpacellerna kan också hjälpa B-celler till att utsöndra antikroppar

**[38:56 - 39:00]**  som har högraffinitet. Detta är en hjärminalscenter.

**[39:00 - 39:03]**  som ni kommer att höra om senare.

**[39:03 - 39:06]**  Så tillbaka till de nedritiska cellerna kommer även att kunna visa upp antien

**[39:06 - 39:10]**  på MHC-klass 1 för psykotoxiska t-celler.

**[39:10 - 39:12]**  Och här hade de nedritiska cellerna ytterligare en förmåga.

**[39:12 - 39:15]**  Det är inte bara att den nedritiska cellen behöver infekteras själv

**[39:16 - 39:19]**  och på så sätt få in antigenet i cytoplasma

**[39:19 - 39:24]**  och då presentera det på MHC-klass 1 efter transport in i den diplomatiska artikeln.

**[39:25 - 39:30]**  De sytotoxiska t-cellerna har också förmågan att kunna ta upp antien från utsidan.

**[39:30 - 39:34]**  Inte bara presentera det här på MHC klass 2-molekyler för serie 4-positiva t-hjälpars celler,

**[39:34 - 39:38]**  utan transportera in delar av detta in i cytoplasman.

**[39:38 - 39:42]**  Och väl inne i cytoplasman förföljer då samma degraderingsregler

**[39:42 - 39:46]**  som om det hade självproducerat antigenet i sin cytoplasma.

**[39:46 - 39:49]**  Och kan då presentera detta på MHC-klass 1.

**[39:49 - 39:54]**  Detta säkerställer då att den dritiska cellen inte behöver infekteras av virus

**[39:54 - 39:56]**  för att kunna aktivera cytotoxiska t-celler,

**[39:56 - 40:00]**  utan kan även ta upp antigen från en cell som finns i perifer vävnad

**[40:00 - 40:05]**  migratorisk, till exempel en epitelcell i munnen, som inte

**[40:05 - 40:08]**  infekterats om man har blivit infekterad kan man ju då inte komma i kontakt

**[40:08 - 40:10]**  med cytoxkriteser vad gäller lindknuten.

**[40:10 - 40:13]**  Och då kan den indritiska cellen då, trots att den inte infekterar

**[40:13 - 40:18]**  själv, plocka upp material från den avdödade, den döende

**[40:18 - 40:22]**  epitelcellen och presentera det här via något som kallas för kroppspresentation.

**[40:26 - 40:30]**  Och på så sätt säkerställer vi då aktiveringen av cyriatorisk dvt-celler

**[40:30 - 40:33]**  .