1
0

vault backup: 2026-01-19 14:08:41
All checks were successful
Deploy Quartz site to GitHub Pages / build (push) Successful in 5m15s

This commit is contained in:
2026-01-19 14:08:41 +01:00
parent f4b89a21c0
commit 9d186a13b2
327 changed files with 28 additions and 0 deletions

View File

@@ -0,0 +1,420 @@
# Resultat Grafer Vattenbalans.pdf
**OCR Transcript**
- Pages: 7
- OCR Engine: pymupdf
- Quality Score: 1.00
---
## Page 1
Datum: yyyymmdd
Grupp:
xxx
Tabell 1: Flöde
Skriv in urinvolymer i ml nedan - i vita rutor
Tidpunkt
0
30
60
90
Fp A: Vatten
140
60
11
50
Fp B: Vatten + Minirin
80
75
175
420
Fp C: Furix
242
110
330
260
Fp D: Resorb
84
31
62
310
Tabell 2: Urin densitet
Skriv in densiteten nedan - i vita rutor
Tidpunkt
0
30
60
90
Fp A: Vatten
1.025
1.020
1.020
1.010
Fp B: Vatten + Minirin
1.010
1.050
1.005
1.005
Fp C: Furix
1.015
1.000
1.000
1.005
Fp D: Resorb
1.010
1.015
1.010
1.005
Tabell 3: Kalium-förlust
Skriv in Kalium-värde i mmol/l - justera för extra spädning!
Tidpunkt
0
30
60
90
Fp A: Vatten
120
71
61
19
Fp B: Vatten + Minirin
32
33
26
14
Fp C: Furix
36
13
12
13
Fp D: Resorb
60
76
49
20
Tabell 4: Natrium-förlust
Skriv in Natrium-värde i mmol/l - justera för extra spädning!
Tidpunkt
0
30
60
90
Fp A: Vatten
77
80
119
51
Fp B: Vatten + Minirin
175
127
107
64
Fp C: Furix
134
89
34
89
Fp D: Resorb
202
134
101
46
Tabell 5: Klorid-förlust
Skriv in Klorid-värde i mmol/l - justera för extra spädning!
Tidpunkt
0
30
60
90
Fp A: Vatten
310
251
238
80
Fp B: Vatten + Minirin
173
158
114
69
Fp C: Furix
169
102
50
104
Fp D: Resorb
230
222
156
63
---
## Page 2
Här är urinflödet beräknat i ml/min
120
0
15
45
75
105
250
2.0
0.4
1.7
8.3
360
2.5
5.8
14.0
12.0
330
3.7
11.0
8.7
11.0
470
1.0
2.1
10.3
15.7
120
1.000
1.005
1.000
1.005
120
0
0
30
60
90
6
16.8
4.3
0.7
1.0
18
2.6
2.5
4.6
5.9
18
8.7
1.4
4.0
3.4
20
5.0
2.4
3.0
6.2
Uträknad Natrium-förlust i mmol (Na+-mätvärde*urin
120
0
0
30
60
90
1
10.8
4.8
1.3
2.6
9
14.0
9.5
18.7
26.9
126
32.4
9.8
11.2
23.1
1
17.0
4.2
6.3
14.3
Uträknad Klorid-förlust i mmol (Cl+-mätvärde*urinvo
120
0
0
30
60
90
6
43.4
15.1
2.6
4.0
20
13.8
11.9
20.0
29.0
141
40.9
11.2
16.5
27.0
9
19.3
6.9
9.7
19.5
Uträknad Kalium-förlust i mmol (K+-mätvärde*urinvo
OBS! Lägg endast in data i vita cellerna!
Allt annat räknas ut av Excel automatiskt!
---
## Page 3
Total volym
511
1110
1272
957
120
1.4
6.5
5.9
9.4
nvol)
120
0.3
3.2
41.6
0.5
ol)
120
1.5
7.2
46.5
4.2
ol)
---
## Page 4
15
45
75
105
0
2
4
6
8
10
12
14
16
18
URINFLÖDE
Fp
Fp
Fp
Fp
Urinflöde (ml/min)
0
30
60
90
120
1.000
1.050
1.100
DENSITET
Fp
Fp
Fp
Fp
Densitet
---
## Page 5
A: Vatten
B: Vatten + Minirin
C: Furix
D: Resorb
A: Vatten
B: Vatten + Minirin
C: Furix
D: Resorb
0
30
60
90
120
0
5
10
15
20
KALIUMFÖRLUST
Kaliumförlust (mmol)
0
30
60
90
120
0
10
20
30
40
50
NATRIUMFÖRLUST
Natriumförlust (mmol)
0
30
60
90
120
0
10
20
30
40
50
KLORIDFÖRLUST
Kloridförlust (mmol)
---
## Page 6
(No content)
---
## Page 7
Fp A: Vatten
Fp B: Vatten + Minirin
Fp C: Furix
Fp D: Resorb
Fp A: Vatten
Fp B: Vatten + Minirin
Fp C: Furix
Fp D: Resorb
Fp A: Vatten
Fp B: Vatten + Minirin
Fp C: Furix
Fp D: Resorb
---

View File

@@ -0,0 +1,39 @@
# Vattenbalans_exempel resultat_HT25.pdf
**OCR Transcript**
- Pages: 3
- OCR Engine: pymupdf
- Quality Score: 1.00
---
## Page 1
A) 1L vatten
B) 1L vatten + Minirin
C) Furix
D) 1L resorb
Urinflöde (ml/min)
---
## Page 2
Densitet (SG)
A) 1L vatten
B) 1L vatten + Minirin
C) Furix
D) 1L resorb
---
## Page 3
Förlust av elektrolyter; Kalium, Natrium och Klorid (mmol)
---

View File

@@ -0,0 +1,393 @@
# Vattenbalanslaboration Kompendium 2024-1.pdf
**OCR Transcript**
- Pages: 8
- OCR Engine: pymupdf
- Quality Score: 1.00
---
## Page 1
2024-10-01
VATTENBALANS
Bakgrund
Upprätthållandet av ett konstant kristalloidosmotiskt tryck i kroppsvätskorna är en förutsättning
för en normal cellfunktion. Eftersom en osmotisk jämvikt råder över cellmembranen kommer
förskjutningar i extracellulärrummets saltkoncentration att omedelbart återspeglas i den
intracellulära vätskan. Detta medför konsekvenser för de livsavgörande metaboliska
processerna i cellens inre. Normalt sker vätske- och salttillförsel i samband med vätske- och
födo-intag, vilket innebär att extracellulärvätskan t.ex. vid vattenintag plötsligt utsätts för en
stark utspädning. Under mellanperioderna tenderar den att bli alltmer koncentrerad, då
metabolismen och därmed bildningen av nedbrytningsprodukter fortskrider. Detta förhållande
ställer stora krav på kroppens förmåga att snabbt och effektivt eliminera varje förändring i
osmolariteten.
De osmolära regleringsmekanismerna justerar i första hand vattenintag och vattenutsläpp, vilket
leder till ett nära konstant kristalloidosmotiskt tryck, trots att belastningen på systemet varierar.
Reglering av kroppens saltbalans sker också med höggradig precision, men inträder betydligt
långsammare. Ett tillfälligt ökat vattenintag kommer därmed att resultera i en vattendiures och
ett vätskedeficit inducerar törst omgående och antidiures (d.v.s. njurarna utsöndrar en
koncentrerad urin). Kontrollen av kroppsvätskornas osmolaritet sker bl.a. från hypothalamisk
nivå genom antidiuretiskt hormon (ADH-mekanismen).
Den glomerulära filtrationshastigheten (GFR) uppgår till ca 125 ml/min, vilket innebär att ca
180 liter primärurin bildas varje dygn. Den vätska som utgör primärurinen kommer temporärt
att lämna blodbanan för att sedan till ca 80 % passivt reabsorberas. Detta sker tillsammans med
den aktiva reabsorptionen av natrium, vilket sker i proximala tubuli och samlingsrören. Den
slutliga urinens volym är ca 1 l/dygn. Medan den proximala reabsorptionen konstant utgör ca
80 % av GFR kommer den distala vattenreabsorptionen att vara föremål för stora variationer
från nära nog 0 % vid maximal vattendiures (då urinen innehåller 50 mOsm/l) till 19,5 % vid
maximal antidiures (motsvarande en urinosmolaritet på 1 400 mOsm/l). Detta sammanhänger
med den från hypothalamus-hypofys-systemet ADH inducerade kontrollen av den distala
vattenreabsorptionen. ADH ökar permeabiliteten för vatten i samlingsrören via inkorporering
av aquaporiner till cellmembranet. Vid en hög blodkoncentration av ADH återvinns en
procentuellt större mängd vatten.
ADH-mekanismen påverkar vattenreabsorptionen och avgör om den finala urinen skall bli
hypoton (d.v.s. med lägre saltkoncentration än blodplasma, vilken då koncentreras) eller
hyperton (d.v.s. mer koncentrerad än blodplasma, som då tenderar att utspädas). Frisättningen
av ADH regleras från de s.k. osmoreceptorerna, som återfinns i hypothalamus (N.
paraventricularis och N. supraopticus). Dessa receptorer reagerar på förändringar i
kroppsvätskornas saltkoncentration. En ökad extracellulär saltkoncentration leder således till
en vattenpassage från osmoreceptorerna ut i det extracellulära rummet, varvid cellvolymen
minskar. Detta stimulerar till ADH-frisättning, vilket medför en ökad vattenreabsorption i
njurarna och normalisering av kroppsvätskornas osmolaritet. På motsvarande sätt kommer en
utspädning av extracellulärvätskan att leda till en vattentransport in i osmoreceptorerna vilka
då sväller och inhiberar ADH-frisättningen. Den distala reabsorptionen av vatten minskar och
saltkoncentrationen i kroppsvätskorna stiger. Detta sker dock först efter en latensperiod, då det
ADH som redan finns i blodet bryts ner.
1
---
## Page 2
2024-10-01
Om en frisk individ snabbt dricker 1-2 L vatten, kommer salthalten i blodplasma och
interstitialvätskan att minska då vatten diffunderar mycket lätt från tarmlumen in i blodet. Den
sänkta osmolariteten i blodplasma är som mest uttalad ca 30 min efter vattenintaget. Ändringen
i osmolariteten uppgår maximalt till 2-3 % (d.v.s. från normalvärdet 300 ner till ca 294 mOsm/l)
vilket medför en kraftig ökning av urinflödet genom inhibition av nybildningen av ADH. Denna
ökning av diuresen börjar ca 20-30 min efter vätskeintaget och är störst ungefär en timma efter
vattenintaget (A i fig. 1). Fördröjningen av diuresen hänger samman med nedbrytningen av
cirkulerande ADH. Genom denna relativt snabba elimination av vätskeöverskottet, kommer
saltkoncentrationen i kroppsvätskorna att snabbt återgå till normalvärdet.
Fig. 1
Om samma försöksperson istället intar exakt samma volym av en med blodet isoton lösning
(fysiologisk koksaltlösning), kommer detta inte att ändra extracellulärvätskans osmolaritet.
Däremot ökar extracellulärvätskans totala saltmängd, vilken är bestämmande för dess volym.
Kroppen försöker hålla kroppsvätskornas volym konstant, men denna reglering sker inte lika
snabbt som den osmotiska regleringen (kurva B i fig. 1). Den utsöndrade urinen kommer i detta
fall att vara nästan isoton med blodet. Medan ett vätskeintag av 1 L vatten avlägsnas ur kroppen
inom 2-3 timmar, kommer ett intag av motsvarande volym fysiologisk koksaltlösning inte att
vara utsöndrad förrän efter ca 24 timmar.
Kurva A i figur 1 illustrerar den friska njurens svar på hydrering och kännetecknas av att en
stor volym utspädd urin utsöndras relativt snabbt. Denna typ av ökad diures kallas vattendirures.
Tid (min)
20
15
10
5
0
0
120
30
60
90
Diures (ml/min)
A
B
2
---
## Page 3
2024-10-01
I figur 2 illustreras den drastiska effekten på urinflödet av ADH. Försökspersonen intar i slutet
av perioden (A) en stor vattenvolym som resulterar i en kraftig ökning av diuresen, vilket
observeras ca 30 min senare (B). Under denna period får vederbörande ersätta den utsöndrade
urinmängden genom att dricka lika mycket vätska som gått förlorad och drivs därför till en
konstant vattendiures. Under period (C) erhåller denna försöksperson en konstant infusion av
ADH och diuresen kommer (trots det hydrerade tillståndet) att reduceras ner till den normala
volymen av ca 1 ml/min. Denna diures kvarstår så länge infusionen av ADH pågår, men då
infusionen upphör (i början av period D) kommer med en latenstid av ca 30 min diuresen stiga
till det för vattendiuresen normala värdet. Försöket i fig. 2 illustrerar alltså att en artificiell
tillförsel av ADH drastiskt kan öka reabsorptionen av vatten i samlingsrören även under ett väl
hydrerat tillstånd.
Fig. 2
Under normala förhållanden inträffar den här illustrerade antidiuresen då det
kristalloidosmotiska trycket stiger till förhöjda värden men en liknande effekt kan också
observeras vid en reducerad blodvolym, även utan ökad osmolaritet.
De här relaterade två diurestyperna (vattendiures och antidiures) utgör fysiologiska svar på
hydrering resp. dehydrering. Effekterna utlöses genom ADH-mekanismen och påverkar därför
vattenreabsorptionen.
Under experimentella och vissa patologiska förhållanden kan också den proximala, passiva
reabsorptionen av vatten påverkas. Om primärurinens koncentration av osmotiskt aktiva, inte
reabsorberbara substanser ökar så kan den passiva reabsorptionen (som ju helt beror på osmos)
inte ske i normal omfattning. Diuresen ökar i proportion till de osmotiskt aktiva ämnena i
primärurinen, eftersom dessa drar med sig motsvarande mängd vatten. Genom att till blodet
tillföra sådana filtrerbara substanser som inte kan reabsorberas i tubuli (t.ex. mannitol eller
rörsocker) kan den proximala vattenreabsorptionen reduceras, och den s.k. osmotiska diuresen
H2O
ADH
A
B
C
D
16
12
4
0
8
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Diures (ml/min)
Tid (tim)
3
---
## Page 4
2024-10-01
uppträder. Eftersom man här även påverkar den procentuellt sett större delen av
vattenreabsorptionen kommer den osmotiska diuresen att resultera i en betydligt större
urinvolym än vad som någonsin kan framkallas genom vattendiures. En osmotisk diures iakttas
under patologiska förhållanden vid diabetes mellitus, då ofta så höga plasmakoncentrationer av
glukos uppträder att den tubulära apparatens reabsorptionskapacitet för glukos överskrids. Den
glukos som inte reabsorberas tubulärt drar genom sin osmotiska aktivitet med sig vatten som
utsöndras med den finala urinen.
Eftersom reabsorptionen av vatten i proximala tubuli är passivt betingad och går parallellt med
den aktiva reabsorptionen av natrium är detta påverkbart om natriumreabsorptionen inhiberas.
En sådan inhibition är medicinskt önskvärd och har kliniskt stort värde vid behandling av många
sjukdomstillstånd (hjärtinsufficiens, arteriell hypertension). Farmaka med en effekt som
inhiberar reabsorptionen av natrium påverkar också den friska njurens utsöndring av natrium
och vatten. Detta är ett tillstånd som påminner mycket om osmotisk diures. Förutom ett ökat
urinflöde observeras en ökning av den totala osmolära utsöndringen.
Laborationen avser att belysa kroppens svar på ett ökat vattenintag (vattendiures), effekten av
artificiellt tillfört ADH (Minirin, för inducering av antidiures) samt resultatet av en partiellt
blockerad natriumreabsorption (ger en effekt som liknar den vid osmotisk diures). Det
diuretiska läkemedel som används vid laborationen (Furix) har troligen sin huvudsakliga effekt
på den tjocka uppåtstigande delen av Henles slynga (TAL), där den hämmar Na-K-Cl-
pumpen.
Följande variabler studeras under laborationen:
Urinens volym
Förlust av salter (Na+ K+ Cl-)
Urinens specifika densitet (som ett mått på urinens osmolära koncentration, ju fler
joner/liter, desto högre densitet)
Definitioner
Om en mol (som består av 6,023 x 1023 molekyler) av ett ämne löses i vatten så att man får en
liter lösning, blir lösningen 1 molar (1 M). Om 1 M av ett ej dissocierande ämne (t.ex. glukos)
löses i en liter vatten, kommer denna lösning att innehålla 6,023 x 1023 molekyler/L och
lösningen kallas 1 molar eller 1 osmolar. Om man istället löser 1 M av ett dissocierande ämne,
t.ex. NaCl, i 1 liter vatten, kommer 6,023 x 1023 NaCl-molekyler att dissocieras i 6,023 x 1023
Na+ och lika många Cl-, d.v.s. antalet partiklar blir det dubbla. Lösningen blir då 2-osmolar.
Den osmolära koncentrationen i kroppsvätskorna är vanligtvis ca 300 milliOsmolar. Ca 90-95
% av denna osmolära koncentration utgörs av univalenta joner, Na+, Cl- och HCO3
-. Man kan
därför, ur osmotisk synpunkt, ersätta kroppsvätskorna med en NaCl-lösning på ca 9 gram NaCl
per liter vatten.
4
---
## Page 5
2024-10-01
FÖRSÖKETS UTFÖRANDE
Laborationen utförs i grupp. Inom gruppen utses 4 försökspersoner. Det är fördelaktigt om
försökspersonerna i varje grupp har utsetts innan laborationstillfället. Försöket förbereds och
fullföljs enligt Tabell 1.1 eller 1.2.
Undersökning av urinproven
1) Volymen
mäts exakt med hjälp av mätrör.
2) Urinens densitet (SG)
bestäms med urinsticka. På urinstickan kan man även läsa av pH,
leukocyter, nitrit, glukos, ketoner, urobillogen, billirubin och Hb.
Häll över ca 10 ml urin till ett 15 ml rör, doppa urinstickan i röret och läs av stickan
med hjälp av urinanalysinstrumentet (laborationshandledarna hjälper till vid de
första analyserna). Släng ej provet förrän analysen har fungerat och maskinen har
rapporterat ett mätvärde.
3) Förlust av kalium, natrium och kloridjoner
mäts med en elektrolytanalysator.
Använd pipett och ta 100µl urin från 15 ml röret till ett litet rör.
Klicka på provröret på elektrolytanalysatorns skärm och följ instruktionerna
Maskinen suger upp med nål och får värden på skärmen
Mätvärden från urinproverna noteras i ett Excel dokument där grafer skapas se Canvas,
Vattenbalanslaborationen modulen.
5
---
## Page 6
2024-10-01
Försökspersoner
4st personer i varje grupp; A, B, C och D
A- Kontroll, endast vatten
B- Dricker vatten samt tar en tablett Minirin (syntetiskt ADH) samt dricker lika mycket
som personen kissat vid varje tidpunkt
C- Tar Furix (40mg) (vätskedrivande)
D- Dricker vatten med 8st upplösta Resorb tabletter (vätskeersättning)
Försöksupplägg förmiddag
Tabell 1.1. Försöksschema förmiddag
Tidpunkt
Åtgärder
Undersökning
Kvällen innan
Proteinrik kost bör inte ätas efter klockan 20. Drick 3
glas vatten innan läggdags. Inget intag av alkohol
På morgonen
Lätt frukost, undvik protein. Inget te eller kaffe
8.15
Genomgång
0 (8.30)
A. Töm blåsan, Drick 1 liter vatten
B. Töm blåsan, Drick 1 liter vatten, ta Minirin
C. Töm blåsan, Ta 40mg Furix
D. Töm blåsan, Drick 1 liter vatten med 8st Resorb
Volym
Urinsticka
Jonkoncentration
1 (9.00)
A. Töm blåsan
B. Töm blåsan, drick vatten (lika mycket som kissat)
C. Töm blåsan
D. Töm blåsan
Volym
Urinsticka
Jonkoncentration
2 (9.30)
A. Töm blåsan
B. Töm blåsan, drick vatten (lika mycket som kissat)
C. Töm blåsan
D. Töm blåsan
Volym
Urinsticka
Jonkoncentration
3 (10.00)
A. Töm blåsan
B. Töm blåsan, drick vatten (lika mycket som kissat)
C. Töm blåsan
D. Töm blåsan
Volym
Urinsticka
Jonkoncentration
4 (10.30)
A. Töm blåsan
B. Töm blåsan, drick vatten (lika mycket som kissat)
C. Töm blåsan
D. Töm blåsan
Volym
Urinsticka
Jonkoncentration
Städning
Ca 11.00
Genomgång resultat
Observera!
Kissa först, drick sen. Analysera bör alla hjälpas åt med.
6
---
## Page 7
2024-10-01
Försöksupplägg eftermiddag
Tabell 1.2. Försöksschema eftermiddag
Tidpunkt
Åtgärder
Undersökning
Kvällen innan
Proteinrik kost bör inte ätas efter klockan 20. Drick 3
glas vatten innan läggdags. Inget intag av alkohol
2 h innan
Inget te eller kaffe
13.15
Genomgång
0 (13.30)
A. Töm blåsan, Drick 1 liter vatten
B. Töm blåsan, Drick 1 liter vatten, ta Minirin
C. Töm blåsan, Ta 40mg Furix
D. Töm blåsan, Drick 1 liter vatten med 8st Resorb
Volym
Urinsticka
Jonkoncentration
1 (14.00)
A. Töm blåsan
B. Töm blåsan, drick vatten (lika mycket som kissat)
C. Töm blåsan
D. Töm blåsan
Volym
Urinsticka
Jonkoncentration
2 (14.30)
A. Töm blåsan
B. Töm blåsan, drick vatten (lika mycket som kissat)
C. Töm blåsan
D. Töm blåsan
Volym
Urinsticka
Jonkoncentration
3 (15.00)
A. Töm blåsan
B. Töm blåsan, drick vatten (lika mycket som kissat)
C. Töm blåsan
D. Töm blåsan
Volym
Urinsticka
Jonkoncentration
4 (15.30)
A. Töm blåsan
B. Töm blåsan, drick vatten (lika mycket som kissat)
C. Töm blåsan
D. Töm blåsan
Volym
Urinsticka
Jonkoncentration
Städning
Ca 16.00
Genomgång resultat
Observera!
Kissa först, drick sen. Analysera bör alla hjälpas åt med.
7
---
## Page 8
2024-10-01
Redovisning
Skicka era grafer till alva.johansson@gu.se.
Efter laborationen kommer några utav er presentera era grafer och resultat för varandra.
Se instruktioner och tider för labbgenomgången på Canvas Block 10.
8
---