From 91be51f3c3c47d5202b9c8c7ca23eed005d9b407 Mon Sep 17 00:00:00 2001 From: Johan Dahlin Date: Thu, 8 Jan 2026 13:05:54 +0100 Subject: [PATCH] vault backup: 2026-01-08 13:05:54 --- .../IRprep/3 - Systema nervosum.md | 1540 +++++++++++++++++ .../IRprep/4 - Organa sensum.md | 398 +++++ .../IRprep/Målbeskrivning.md | 28 + 3 files changed, 1966 insertions(+) create mode 100644 content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/3 - Systema nervosum.md create mode 100644 content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/4 - Organa sensum.md create mode 100644 content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/Målbeskrivning.md diff --git a/content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/3 - Systema nervosum.md b/content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/3 - Systema nervosum.md new file mode 100644 index 0000000..7ab49f9 --- /dev/null +++ b/content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/3 - Systema nervosum.md @@ -0,0 +1,1540 @@ +# Systema nervosum +## Pars centrale + +Det mogna centrala nervsystemet (CNS, figur 3.1) består av CEREBRUM (storhjärna), DIENCEPHALON (mellanhjärna), TRUNCUS ENCEPHALI (hjärnstam i tre delar: MESENCEPHALON, PONS OCH MEDULLA OBLONGATA), CEREBELLUM (lillhjärna) samt MEDULLA SPINALIS (ryggmärg). + +### Terminologi + +Nervsystemet består av grå substans (cellkroppar; neuroner och glia) och vit substans (axoner, kallas även "fibrer"). I CNS omtalas grå substans som cortex (bark), nucleus (kärna) eller med egennamn medan ett knippe axon har flera olika namn (fasciculus, tractus, lemniscus, pedunculus). Axonknippen utanför CNS benämns nervus (t.ex. de tolv kranialnerverna eller de 31 paren spinalnerver). + +*Bildbeskrivning:* En saggitalsektion, en sidovy av den mänskliga hjärnan, som visar de rostrala delarna av nervsystemet. Cerebrum (storhjärnan), cerebellum (lillhjärnan), corpus callosum och corpus pineale är tydligt markerade. Mellanhjärnan, som kallas truncus encephali, är också illustrerad med sina delar: tegmentum, tectum, pons och medulla oblongata. Thalamus och hypothalamus är markerade som associerade strukturer. Hjärnstammen som består av mesencephalon, pons, medulla oblongata. + +FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +118 3 SYSTEMA NERVOSUM + +Insprängt i och mellan dessa strukturer återfinns de likvorfyllda ventriklarna som tar upp en signifikant del av volymen (två VENTRICULI LATERALES, en medial VENTRICULUS TERTIUS och en kaudal VENTRICULUS QUARTUS samt förbindelser mellan dessa). +För att förstå nervsystemets organisation är det enklast att först se på dess embryonala utveckling. Nervsystemets förstadium, neuralröret, består av fyra segment (1-4 nedan, figur 3.2). Det mesta kaudala (mot "svansen") segmentet bildar medulla spinalis medan de tre mer rostrala (mot "näbben") bildar fem hjärnblåsor (A-E). Figurer 3.3-3.6 illustrerar hjärnans utveckling. + +PROSENCEPHALON (1) utvecklas till TELENCEPHALON (A) som sedan mognar till cerebrum (de två hemisfärerna inklusive deras förbindelser) och diencephalon (B) (mellan hemisfärerna) som behåller sitt namn i det mogna stadiet. + +**Figur 3.2 Neuralrörets övergång i hjärnblåsor.** +En bild som visar utvecklingen av neuralröret till hjärnblåsor. Överst visas det initiala neuralröret uppdelat i fyra segment: +1. **prosencephalon (1)** +2. **mesencephalon (2) (C)** +3. **rhombencephalon (3)** +4. **medulla spinalis (4)** + +På höger sida av bilden visas de fem hjärnblåsorna som utvecklas från dessa segment: +* Från prosencephalon (1) utvecklas **telencephalon (A)** och **diencephalon (B)**. +* Mesencephalon (2) (C) behåller sitt namn som **mesencephalon (C)** (som i bilden är en kombination av nummer 2 och bokstav C). +* Från rhombencephalon (3) utvecklas **metencephalon (D)** och **myelencephalon (E)**. +* Medulla spinalis (4) behåller sitt namn. + +**Figur 3.3 Pars centrales differentiering.** +En serie av fyra bilder som illustrerar differentieringen av hjärnans centrala delar från 4 veckor till 6 veckor. +De fyra bilderna visar hur **telencephalon**, **diencephalon**, **mesencephalon**, **rhombencephalon** och **medulla spinalis** (inte namngiven i denna figur men representerad av den kaudala delen) utvecklas över tid. + +* Den första bilden (vid "4 veckor") visar de initiala segmenten: + * **telencephalon** (överst, blå) + * **diencephalon** (strax under telencephalon, också blå) + * **mesencephalon** (orange) + * **rhombencephalon** (grön). + +* De efterföljande bilderna visar en gradvis differentiering (pil märkt "differentiering") där: + * **telencephalon** och **diencephalon** fortsätter att utvecklas från den blå delen. + * **mesencephalon** (orange) blir mer distinkt. + * **rhombencephalon** (grön) utvecklas vidare. + +* Den sista bilden (vid "6 veckor") visar de slutgiltiga strukturerna: + * **telencephalon** (blå, överst) + * **diencephalon** (blå, under telencephalon) + * **mesencephalon** (orange) + * **metencephalon** (grön, från rhombencephalon) + * **myelencephalon** (grön, från rhombencephalon, placerad under metencephalon). + +FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 119 + +MESENCEPHALON (2) behåller sitt namn under sin utveckling till hjärnblåsa (C) och vidare till hjärnstammens mest rostrala del. + +RHOMBENCEPHALON (3) bildar dels METENCEPHALON (D) som kommer att bilda cerebellum och hjärnstammens mellersta segment pons, dels MYELECENPHALON (E) som mognar till hjärnstammens mest kaudala del medulla oblongata (lat. förlängda märgen). + +MEDULLA SPINALIS (4) behåller sin rörform under utvecklingen till moget stadium. + +Bildbeskrivning: + +Bilden visar en serie av diagram över differentieringen av olika delar av hjärnan. De tre huvudfigurerna (3.4, 3.5 och 3.6) är placerade bredvid varandra på sidan. + +**Figur 3.4 Prosencephalons differentiering:** +Denna figur, placerad till vänster, illustrerar utvecklingen av Prosencephalon (framhjärnan) i fyra steg (a, b, c, d) från ett tidigt rörformat stadium till mer komplexa strukturer. + +* **Steg a:** Visar en övergripande bild av ett tidigt hjärnrör, med etiketter för "telencephalon" och "diencephalon" som indikerar de initiala delarna av framhjärnan. Över det rörformade stadiet finns en liten övre vy av samma struktur, som liknar en utbredd ”T”-formad struktur (över den ”telencephalon” etiketten), som illustrerar hur hjärnböljan ser ut i början. +* **Steg b:** Visar en mer utvecklad struktur där "ventriculi laterales" (sidoventriklarna) och "ventriculus tertius" (tredje ventrikeln) börjar ta form inom telencephalon respektive diencephalon. Formen är nu mer utvidgad och kurvig. +* **Steg c:** Här ses ytterligare differentiering där "cortex cerebri" (hjärnbarken), "thalamus" och "hypothalamus" identifieras. Ventriklarna är tydligare avgränsade, och hjärnans yttre form har blivit mer komplex. +* **Steg d:** Det slutliga steget visar full utveckling av framhjärnan med specificering av "corpus callosum", "capsula interna" och andra djupare strukturer. Hjärnans form liknar mer en moget utvecklad framhjärna. + +**Figur 3.5 Mesencephalons differentiering:** +Denna figur, som ligger i mitten och till höger om Figur 3.4, visar differentieringen av Mesencephalon (mitthjärnan). + +* Överst visas ett en hjärnrörsstruktur där "telencephalon", "mesencephalon" och "rhombencephalon" är markerade i olika färger (blått, rött, grönt för de respektive delarna, där mesencephalon är röd). En pil pekar nedåt mot nästa stadium som är "differentiering". +* Nedanför pilen visas tre differentiella strukturer associerade med mesencephalon: "tectum" (taket), "aqueductus cerebri" (cerebral akvedukt) och "tegmentum" (golvet). Dessa strukturer representeras som tvärsnitt av hjärnröret, där tectum är den övre delen (ser ut som en röd båge), aqueductus cerebri är håligheten i mitten (en liten ellips) och tegmentum är den nedre delen (en röd oval). + +**Figur 3.6 Rhombencephalons differentiering:** +Denna figur, placerad längst ner till höger, visar differentieringen av Rhombencephalon (bakhjärnan). + +* Överst är återigen en bild av hjärnröret med "telencephalon", "mesencephalon" och "rhombencephalon" markerade (blå, röd och grön färg). En pil pekar nedåt. +* Nedanför pilen, efter "differentiering", visas de strukturer som utvecklas från rhombencephalon: "cerebellum" (lillhjärnan, grön oregelbunden form upptill), "pons" (hjärnbryggan, grön oval form till höger), och "ventriculus quartus" (fjärde ventrikeln, grön oregelbunden form till vänster). + +Alla figurer bidrar till en helhetsbild av hur centrala nervsystemets huvuddelar utvecklas från ett gemensamt rörformat embryo stadium. + +FÖR FATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +## 3 SYSTEMA NERVOSUM + +I bilden visas två schematiska teckningar av hjärnans vänstra sida, med de olika loberna och gyri markerade. + +**Bild 1 (Övre)** + +Ett diagram som visar hjärnans yta med anatomiska landmärken. + +* Vänster sida: + * **lobus frontalis** (frontalloben) är avgränsad och innehåller: + * gyrus frontalis superior (övre pannlobsvindlingen) + * gyrus frontalis medius (mellersta pannlobsvindlingen) + * gyrus frontalis inferior (nedre pannlobsvindlingen) + * polus frontalis (pannloben) + * sulcus lateralis (sidofåran) + * gyri orbitales (orbitalvindlingarna) +* Mitten: + * **gyrus precentralis** (precentrala vindlingen) + * **gyrus postcentralis** (postcentrala vindlingen) +* Höger sida: + * **lobus parietalis** (hjässloben) och **lobus occipitalis** (nackloben) är avgränsade. + * sulcus centralis (mittfåran) + * lobulus parietalis superior (övre hjässloben) + * lobulus parietalis inferior (nedre hjässloben), som innehåller: + * gyrus supramarginalis (supramarginala vindlingen) + * gyrus angularis (angulara vindlingen) + * **sulcus parietooccipitalis** (parietooccipitala fåran) + * polus occipitalis (occipitalpolen) + * incisura preoccipitalis (preoccipitala inskärningen) +* Under de centrala och parietala delarna visas **gyrus temporalis superior** (övre tinninglobsvindlingen), **gyrus temporalis medius** (mellersta tinninglobsvindlingen), och **gyrus temporalis inferior** (nedre tinninglobsvindlingen). + * sulcus lateralis (lateralfåran) + * polus temporalis (tinningloben) + * lobus temporalis (tinningloben) + +**Bild 2 (Nedre)** + +Ett diagram som visar hjärnans funktionella indelning, med områden färgkodade. + +* **Röda områden (motoriska funktioner):** + * primär motorbark (röd) + * supplementär motorbark (ljusröd) + * premotorisk bark (ljusorange) + * "frontala ögonfältet" (orange) + * prefrontal associationsbark (lila, framför motoriska områden) + * Brocas area (motorisk språkbark) (mörkblå, nedre frontallob) +* **Blå områden (somatosensoriska funktioner):** + * gyrus precentralis (blå linje) + * primär somatosensorisk bark (mörkblå) + * sekundär somatosensorisk bark (ljusblå) + * parietal associationsbark (ljusare blå, bakom somatosensoriska områden) +* **Gröna områden (visuella och auditiva funktioner):** + * visuell associationsbark (grön, i den bakre delen av hjärnan) + * sekundär synbark (ljusgrön) + * primär synbark (mörkgrön) + * Wernickes area (sensorisk språkbark) (ljusgrön, tinninglob) + * sekundär hörselbark (mörkgrön, tinninglob) + * primär hörselbark (mörkgrön, tinninglob) + +**Figur 3.7 Cerebrums vindlingar och fåror med funktionell indelning, vänster sida, lateral vy.** + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 121 + +**Bildbeskrivning:** En medicinsk illustration av högra hjärnhalvan som visar en sagittal snittvy från insidan. Olika delar av hjärnan är namngivna och färgkodade för att visa deras position och relation till varandra. Hjärnbarken och de inre strukturerna som talamus och limbiska loben är tydligt markerade. Pilarna pekar på specifika gyri (vindlingar) och sulci (fåror) inom hjärnan. + +Figur 3.8 Cerebrums högra hemisfär, sagittalsnitt, medial vy. + +**CEREBRUM** +Cerebrums hemisfärer beskrivs makroskopiskt framför allt efter dess indelning i lober, bark (CORTEX CEREBRI), vindlingar (gyri), fåror (sulci) och inskärningar (incisurae). Dessa illustreras i figurer 3.7-3.9. + +Definitionen av *lobus limbicus* varierar och inkluderar delar av de andra loberna. Den konvention som de flesta följer är att loben inkluderar *gyrus* och *sulcus cinguli*, *gyrus* och *sulcus parahippocampalis*, *gyrus dentatus*, *sulcus collateralis*, *sulcus rhinalis* och *hippocampus fimbrier* (men inte hippocampus) som de viktigaste beståndsdelarna. + +LOBUS INSULARIS (kallas även *insula*, figur 3.10) utgörs av grå substans som återfinns i botten av *sulcus lateralis*. Loben täcks av bark tillhörande andra lober (framför allt *lobus temporalis* och *lobus parietalis*). + +Hjärnlobernas viktigaste funktioner summeras i tabell 3.1. + +Utöver den grå substansen i *cortex cerebri* återfinns i cerebrums bas fyra viktiga grupperingar av cellkroppar i varje hemisfär: ncl. lentiformis (1), ncl. caudatus (2), *corpus amygdaloideum* (3) och *claustrum* (4). + +NUCLEUS LENTIFORMIS (1) avskiljs till två delar av en vertikal platta axonstråk. Den mediala delen benämns GLOBUS PALLIDUS medan den laterala benämns PUTAMEN. Den sistnämnda går vid dess anteriora slut över i NUCLEUS CAUDATUS (2). Namnet härstammar från dess svansformade utseende och strukturen ligger precis lateralt om thalamus i + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +122 3 SYSTEMA NERVOSUM + +Beskrivning av bild: Överst på sidan är en stor illustration av den mänskliga hjärnan sedd från undersidan (inferior vy). Hjärnan är detaljerat ritad och olika delar av den är färgade i vitt, ljusblått, mörkblått och lila. Från dessa delar går svarta linjer ut till textetiketter som identifierar specifika anatomiska strukturer: + +* **Polus frontalis:** Den allra främsta delen av frontalloben. (vit) +* **Lobus frontalis:** Den övre främre delen av hjärnan. (vit) +* **Fissura longitudinalis cerebri:** Den djupa fåran som delar cerebrum i två hemisfärer. (ses i mitten) +* **Lobus temporalis:** Den nedre, mörkblå delen av hjärnan på sidorna. +* **Diencephalon:** En liten lila struktur i mitten, under fissuran. +* **Lobus limbicus, gyrus parahippocampalis:** En del av limbiska systemet, lila/rosa område bakom diencephalon. +* **Sulcus collateralis:** En fåra som löper längs undersidan av temporalloben, pekas ut med en linje från mörkblå yta. +* **Sulcus hippocampalis:** En fåra parallellt med sulcus collateralis. +* **Incisura preoccipitalis:** En liten inskärning som markerar gränsen mellan temporalloben och occipitalloben. (ses längst bakre delen av den mörkblå loben) +* **Mesencephalon:** Mellanhjärnan, en grå-blå struktur centralt. +* **Lobus occipitalis:** Den bakre, turkosa delen av hjärnan. +* **Polus occipitalis:** Den allra bakre spetsen av occipitalloben. + +Under den stora bilden finns en mindre illustration av hjärnan, också sedd från sidan, där delar av temporalloben och parietalloben har "tagits bort" för att visa en djupliggande struktur. Denna illustration visar en vit hjärna med en gråbrun, veckad struktur synlig i mitten. En linje pekar från denna struktur till textetiketten: + +* **Insula:** Den djupliggande strukturen. + +**Figur 3.9** Cerebrums bas, inferior vy. + +**Figur 3.10** Insula. Delar av lobus temporalis och lobus parietalis borttagna. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR + +**3 SYSTEMA NERVOSUM** 123 +diencephalon samt ventriculus lateralis (lateral ventrikel). Strukturen omnämns ofta som att den har ett huvud, en kropp och en svans. Svansen övergår i CORPUS AMYGDALOIDEUM (3, "AMYGDALA"). Medan amygdala anses vara en del av det limbiska systemet (nedan) betraktas nucleus lentiformis (globus pallidus + putamen) och nucleus caudatus som de basala ganglierna (figur 3.11-3.13). + +Dessa strukturer har mycket invecklade förbindelser med varandra och med andra delar av hjärnan, vilka inte beskrivs här. Information från de flesta delar av cortex cerebri, thalamus, subthalamus, truncus encephali och cerebellum når de basala ganglierna. Informationen integreras och skickas tillbaka till dessa strukturer. Effekten är i de flesta fall att selektera mellan de handlingar andra delar av hjärnan förbereder samtidigt. Skador i de basala ganglierna kan till exempel leda till ofrivilliga rörelser och svårigheter att utföra rätt rörelser. Jämför detta med skador i cerebellum då effekten på motoriskt beteende leder till hackiga och inadekvat finjusterade rörelser: "Skador i cerebellum leder till avighet, skador i de basala ganglierna leder till meningslöshet.” + +Den fjärde ansamlingen grå substans, CLAUSTRUM (4, lat. mur, figur 3.13) är ett tunt stråk av cellkroppar lateralt om nucleus lentiformis vars funktion fortfarande är okänd. Dessa strukturer separeras från varandra av tre viktiga axonbanor. CAPSULA INTERNA mellan nc. lentiformis och nc. caudatus innehåller fibrer som förmedlar sensorisk information. + +Tabell 3.1 Hjärnlobernas viktigaste funktioner. + +| Lob | Starkt bidragande till: | +| :---------------- | :--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- | +| Lobus frontalis | Medveten tankeverksamhet, uppmärksamhet, språk, motorisk aktivitet, förutse konsekvenser, socialt beteende, bedöma likheter, fatta beslut | +| Lobus parietalis | Integrering av sensorisk information, rumsbearbetning (form, storlek, orientering), objektmanipulering | +| Lobus occipitalis | Syn, simulering\* | +| Lobus temporalis | Hörsel, språk, lukt, igenkänning av komplexa objekt (visuella såväl som auditiva) | +| Lobus limbicus | Emotioner\*\* | +| Lobus insularis | Smärta | + +Notera att nästan alla funktioner använder sig av flera, om inte alla, lober samtidigt. Det finns inga "språkcentrum" eller "syncentrum", bara delar av hjärnan som är mer inblandade i vissa funktioner än andra. + +\*När vi inbillar oss att vi ser saker med stängda ögon (visuella tankar, drömmar, hallucinationer) aktiveras delar av synbarken på samma vis som när vi de facto ser. + +\*\*Se limbiska systemet nedan. + +FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR + +# 3 SYSTEMA NERVOSUM + +**Figur 3.11 De basala gangliernas plats i cerebrum.** + +Bildbeskrivning: En schematisk illustration av hjärnan i profil. Övre delen av bilden visar en genomskärning av hjärnan där de basala ganglierna, thalamus och amygdala är markerade och namngivna. Pilar pekar från textetiketterna till motsvarande strukturer inuti hjärnan. De basala ganglierna visas som en grupp av kärnor, thalamus är placerad medialt och amygdala är lokaliserad nedanför och framför thalamus. + +**Figur 3.12 De basala ganglierna och thalamus. Vy från vänster.** + +Bildbeskrivning: En detaljerad schematisk illustration av djupare hjärnstrukturer, sett från vänster i en genomskärning. Flera delar av de basala ganglierna, thalamus och ventrikelsystemet är utritade och namngivna med pilar som pekar på specifika strukturer. Dessa inkluderar *ventriculus lateralis*, *nucleus caudatus (corpus, caput och cauda)*, *putamen*, *globus pallidus* och *thalamus*. Även *corpus amygdaloideum* är markerat. Strukturen visar de intrikata relationerna mellan dessa delar, speciellt hur *nucleus caudatus* svänger runt *thalamus* och hur andra kärnor som *putamen* och *globus pallidus* ligger i relation till varandra. + +--- + +## Snårig terminologi för de basala ganglierna + +När de basala ganglierna omtalas finns ett flertal parallella terminologier i bruk. *Globus pallidus* kallas även *pallidum* alternativt *paleostriatum*. Orden *striatum* alternativt *neostriatum* avser kombinationen av *nc. caudatus* och *putamen* (alltså inte *globus pallidus*). Namnet *striatum* härstammar från att området precis superiort om platsen där *nucleus caudatus* och *putamen* möts innehåller stråk av grå substans synliga genom axonknippen, vilket ger området ett randigt ("strierat") utseende. Ofta inkluderas dessutom *nucleus subthalamicus* (i diencephalon) till de basala ganglierna. Tyvärr råder ingen konsensus om vilken terminologi som bör användas och läsaren kommer att stöta på alla dessa olika varianter i olika sammanhang. + +--- + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 125 + +[En illustration som visar en coronal sektion av den mänskliga hjärnan, uppifrån sedd. Olika delar av hjärnan är noggrant märkta med linjer som pekar från namnen till motsvarande strukturer. Den övre delen visar kortikala gyrusar och sulci, medan de djupare strukturerna inkluderar basala ganglierna, limbiska systemet och delar av diencephalon. Linjer markerar bl.a.: gyrus frontalis superior, gyrus cinguli, nucleus caudatus (caput och cauda), fornix (corpus och pars libera/tecta), nucleus lentiformis (putamen, globus pallidus lateralis och medialis), gyri insulae, claustrum, corpus amygdaloideum, a. communicans posterior, hypothalamus, chiasma opticum, hypophysis, fissura longitudinalis cerebri, corpus callosum, ventriculus lateralis, capsula interna, capsula externa, capsula extrema, commissura anterior, tractus opticus, och gyrus parahippocampalis.] + +**Figur 3.13** Grå substans i +cerebrums bas. Frontalsnitt +i nivå med foramina inter- +ventricularia, posterior vy. + +från thalamus och lägre nivåer till cortex cerebri samt kortikospinala och kortikobulbära fibrer (cortex till ryggmärg respektive cortex till truncus encephali). CAPSULA EXTERNA mellan nc. lentiformis och claus-trum består till stor del av kolinerga fibrer från nucleus basalis och nuclei septales (båda i framhjärnans golv, rostralt om de basala ganglierna) till cortex cerebri. CAPSULA EXTREMA mellan claustrum och lobus insularis innehåller bland annat fibrer mellan dessa båda två strukturer samt fibrer mellan språkområden i gyrus frontalis inferior ("Brocas area”) och gyrus temporalis superior ("Wernickes area”). + +**DET LIMBISKA SYSTEMET** +Det limbiska systemet är en historisk, funktionell indelning av struk-turer tillhörande cerebrum (gyrus cinguli, hippocampus, amygdala, olfaktorisk bark m.m.), diencephalon (t.ex. hypothalamus) och mesen-cephalon. Namnet härstammar från latinets *limbus* (gräns eller kant) och strukturerna är centrerade kring thalamus. Dessutom bygger indel-ningen på det faktum att flera av dess kortikala strukturer till skillnad från *neocortex* med sina sex cell-lager endast har tre cell-lager, *allocortex*. Strukturerna är inblandade i emotioner, motivation, luktsinne samt + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +126 3 SYSTEMA NERVOSUM +inkodning av minnen. För det sistnämnda tros HIPPOCAMPUS (lat. sjöhäst, en del av lobus temporalis) som har förbindelser med stora delar av cerebrum vara central. Strukturen är också viktig för spatiell orientering. CORPUS AMYGDALOIDEUM (lat. mandelkropp), i gyrus parahippocampalis i den mediala temporalloben, är viktig för inlärning och emotioner, särskilt rädsla. +FORNIX (lat. valv) består av axon som förbinder hippocampus med hypothalamus, ncll. septales och CORPUS MAMILLARE (figurer 3.14-3.15). Corpus mamillare är en rund kärna vid fornix anteriora slut på var sida som tar emot signaler från hippocampus och amygdala och har efferenta kopplingar med thalamus. + +Beskrivning av bild 3.14: En schematisk illustration av den mänskliga hjärnan, sedd från sidan med en transparent/skuren yta för att visa de inre strukturerna. En gulaktig yta representerar hjärnans yttre kontur (gyrus cinguli). Inuti finns etiketter som pekar på olika delar: +- `gyrus cinguli` (cingulumgärna): Den övre yttre konturen av hjärnan. +- `thalamus`: En central oval struktur långt in i hjärnan. +- `fornix`: En bågformad struktur som sträcker sig från hippocampus mot thalamus. +- `corpus mamillare` (mammillarkroppen): En liten, rund struktur nära thalamus och fornix. +- `hypothalamus`: En liten struktur belägen under thalamus. +- `bulbus olfactorius` (luktloben): En avlång struktur framför hypothalamus. +- `amygdala`: En mandelformad struktur belägen nära hippocampus, under thalamus. +- `hippocampus`: En sjöhästformad struktur som sträcker sig från amygdala och som fornix är kopplad till. + +Bildtext: Figur 3.14 Fornix plats i cerebrum, vy från vänster. + +Beskrivning av bild 3.15: En mer detaljerad schematisk illustration av djupare hjärnstrukturer, speciellt fornix och dess relationer, sedd från en snett framifrån-nedifrån vy. Färgerna är blekare, mer beige/vit. Detaljerna som visas inkluderar: +- `fornix, corpus` (fornix, kropp): Den huvudsakliga, centrala delen av fornix. Det är en bred, bågformad struktur. +- `corpora mamillaria` (mammillarkropparna): Två små, runda strukturer placerade nära fornix, corpus. +- `commissura anterior` (främre kommissuren): En tunn, bandliknande struktur som korsar mittlinjen, placerad framför corpora mamillaria. +- `corpus amygdaloideum` (mandelkroppen): En stor, mandelformad struktur belägen under fornix, corpus. +- `fornix, commissura` (fornix, kommissur): En del av fornix som sträcker sig horisontellt, nära toppen av hippocampus. +- `fornix, crus` (fornix, skänkel): En del av fornix som förgrenar sig och sträcker sig bakåt/nedåt. +- `hippocampus`: En stor, C-formad struktur som bildar basen för fornix och som är kopplad till corpus amygdaloideum. + +Bildtext: Figur 3.15 Fornix och commissura anterior, vy från vänster. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 127 +STORA FÖRBINDELSER INOM OCH MELLAN HEMISFÄRERNA +Den största förbindelsen mellan hemisfärerna, CORPUS CALLOSUM ("hjärnbalken" eller den "kolossala kommissuren”), är också den största strukturen av vit substans i CNS. Hundratals miljoner axoner kommunicerar med motsvarande områden i motsatt hemisfär. + +COMMISSURA ANTERIOR anteriort om fornix respektive COMMISSURA POSTERIOR bör även lyftas fram som särskilt viktiga. Dessa tre förbindelser ses i figur 3.16. + +Förbindelser inom hemisfärerna illustreras i figur 3.17. FASCICULUS LONGITUDINALIS INFERIOR förbinder lobus occipitalis med lobus tempora- + +[En detaljerad medicinsk illustration visar en frontal sagittalsektion av hjärnan som belyser corpus callosum och de omgivande strukturerna. Textetiketter pekar på "radiatio corporis callosi", "commissura anterior" (med sub-etiketterna "pars anterior" och "pars posterior"), och "commissura posterior". Till höger finns ytterligare etiketter för "corpus callosum" och dess delar: "genu", "rostrum", "truncus", och "splenium".] + +**Figur 3.16** Corpus callosum, commissura anterior och commissura posterior Topografisk översikt, vy från vänster + +[En annan detaljerad medicinsk illustration visar en lateral vy av hjärnan, fokus på olika fasciculi. Etiketter pekar på "cingulum", "fasciculus longitudinalis", "fasciculus uncinatus", och "fasciculus longitudinalis inferior".] + +**Figur 3.17** Förbindelser inom hemisfärerna, vänster hemisfär, lateral vy. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +128 3 SYSTEMA NERVOSUM + +Figur 3.18 **Thalamus** kärnor och projektioner. Färger indikerar vilka delar av thalamus som kommunicerar med motsvarande delar av cortex. a) Horisontalsnitt, thalamus sinister och cerebrums vänstra hemisfär, b–c) lateral respektive medial vy över thalamus projektionsområden, d) thalamus sinister och thalamus dexter isolerade. + +lis, medan FASCICULUS LONGITUDINALIS SUPERIOR förbinder lobi frontalis, parietalis, temporalis och occipitalis. FASCICULUS UNCINATUS förbinder det limbiska systemet (framför allt hippocampus och amygdala) med lobus frontalis. CINGULUM medger kommunikation inom det limbiska systemets komponenter. + +DIENCEPHALON + +Diencephalon ("mellanhjärnan") utgörs till sin största del av THALAMUS (figur 3.18), en stor omkopplingsstation för all sensorik (förutom lukt) på väg till cortex cerebri och kommunikation mellan cerebrums delar. + +a + +**Bildbeskrivning**: En komplex illustration som visar olika aspekter av thalamus och dess relation till hjärnans struktur. + +* Vänster sida (a): En tvärsnittsvy av hjärnan (horisontalsnitt) som visar vänster hjärnhalva med thalamus på vänster sida. Olika delar av thalamus är färgkodade och etiketterade: + * *ventriculus lateralis* + * *capsula interna* + * *nuclei reticulares* + * *nuclei anteriores* + * *nuclei mediales* + * *nuclei mediani, adhesio interthalamica* + * *nuclei ventrales: nucleus ventralis anterior, nucleus ventralis intermedius, nucleus ventralis posterolateralis, nucleus ventralis posteromedialis* + * *nucleus parafascicularis* + * *nucleus centromedianus* + * *nuclei dorsales: nucleus posterior, nuclei pulvinares* + * *(nuclei metathalami): nucleus corporis geniculati lateralis, nucleus corporis geniculati medialis* + * *ventriculus lateralis* +* Övre högra sidan (b): En lateral vy av hjärnans yta, troligen cortex, med olika lober färgkodade för att illustrera thalamus projektionsområden. +* Mitten högra sidan (c): En medial vy av hjärnan som visar samma färgkodade projektionsområden som i (b). +* Nedre högra sidan (d): En isolerad, tredimensionell vy av thalamus, både den vänstra (sinister) och den högra (dexter), där olika kärnor är färgkodade för att visa deras position och relation till varandra. + +FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 129 +Denna bild visar en sagittalvy av hypotalamus som illustrerar dess olika kärnor och deras relation till adenohypofysen och neurohypofysen. Den övre delen av bilden visar en schematisk teckning av hjärnan där hypotalamus och dess omgivande strukturer är markerade för att visa dess placering och sammankopplingar. Speciella kärngrupper inom hypotalamus och deras respektive funktioner är tydligt namngivna med pilar som pekar från boxar med text till rätt område. De markerade kärnorna är: + +* **area hypothalamica lateralis** +* **nuclei preoptici** +* **nucleus anterior hypothalami** +* **nucleus suprachiasmaticus** +* **nucleus supraopticus** +* **nucleus paraventricularis** +* **nucleus dorsomedialis** +* **nucleus dorsalis hypothalami** +* **nucleus tegmentales** (nuclei corporis mamillaris) +* **nucleus ruber** +* **nucleus ventromedialis hypothalami** +* **nuclei tuberales och arcuati** (infundibulares) + +Även **adenohypophysis** och **neurohypophysis** visas, vilket framhäver hypotalamus roll i att reglera hormoner. + +**Figur 3.19 Hypothalamus, medial vy** + +Thalamus sinister och thalamus dexter kommunicerar även med varandra genom axoner i ADHESIO INTERTHALAMICA som korsar ventriculus tertius (se s. 163). + +SUBTHALAMUS (superiolateralt om hypothalamus, inte illustrerad) innehåller bland annat den ovan nämnda nucleus subthalamicus. HYPOTHALAMUS (figur 3.19) är central för reglering av homeostasen. En sammanfattning av de funktioner som kärnor i hypothalamus bidrar till anges i tabell 3.2. + +Hypophysis och glandula pinealis (inferioposteriort om thalamus; bildar tillsammans med sin stjälk EPITHALAMUS) är endokrina organ som beskrivs på s. 290. + +**Tabell 3.2 Kärnor i hypothalamus.** + +| Kärna | Bidrar till att reglera | +| :-------------------------- | :-------------------------------------------- | +| Ncl. paraventricularis | Vätskebalans, stress | +| Ncl. preopticus medialis | Blodtryck | +| Area hypothalamica rostralis | Kroppstemperatur | +| Area hypothalamica posterior | Huttrande (höjer kroppstemperaturen) | +| Ncl. supraopticus | Vätskebalans | +| Ncl. suprachiasmaticus | Dygnsrytm | +| Ncl. dorsomedialis | Magtarmkanalens funktioner | +| Ncl. ventromedialis | Mättnadskänsla | + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 130 3 SYSTEMA NERVOSUM + +## CEREBELLUM + +CEREBELLUM ("lillhjärnan”) vilar på mesecenphalon som en ticka på ett träd genom tre "fötter" (lat. *pedunculus*) bestående av axoner. PEDUNCULUS CEREBELLARIS SUPERIOR (även *brachium conjunctivum*) innehåller framför allt efferenta fibrer från laterala cerebellum till cerebrums motoriska och frontala kognitiva bark. Axoner från PEDUNCULUS CEREBELLARIS MEDIUS (även *brachium pontis*) och PEDUNCULUS CEREBELLARIS INFERIOR (även *corpus restiforme*) förbinder cerebellum med pons (indirekt afferens från cortex cerebri) respektive medulla oblongata och medulla spinalis (båda bidirektionella). Cerebellum har även visat sig ha förbindelser med de basala ganglierna. + +Idag råder konsensus om att cerebellum koordinerar bland annat motorik och kognitiva funktioner, till exempel uppmärksamhet, emotioner och språk genom att justera precision och timing. Skador leder därför inte till avsaknad av funktioner, utan exempelvis till imperfekta rörelser. **Bildtext: En detaljerad svensk beskrivning av cerebellum, dess utseende och dess förbindelser med andra hjärndelar.** Cerebellum illustreras i figurer 3.20-3.21. + +Cerebellums avsnitt i medellinjen kallas VERMIS på grund av dess maskliknande utseende. Vardera hemisfären benämns HEMISPHERIUM CEREBELLI och precis som cortex cerebri beskrivs CORTEX CEREBELLI med hjälp av vindlingar och fåror. Då dessa är mindre används dock termerna FOLIA CEREBELLI respektive FISSURAE CEREBELLI. +Cerebellum har tre lober som illustreras i figur 3.20. LOBUS ANTERIOR CEREBELLI skiljs från LOBUS POSTERIOR CEREBELLI av FISSURA PRIMA. Loberna delas vidare in i lobuli som inte beskrivs i detalj här. Bakloben har en tydlig utbuktande lobulus, TONSILLA CEREBELLI. + +LOBUS FLOCCULONODULARIS består av NODULUS vid vermis anterioinferiora ände och FLOCCULUS sinister och dexter. Dessa strukturer har viktiga kopplingar till ncll. vestibulares (s. 140) och är således viktiga för balansfunktioner. + +Grå substans återfinns förutom i cortex cerebelli i de så kallade djupa kärnorna, där den mest laterala, NUCLEUS DENTATUS, är den största. + +## TRUNCUS ENCEPHALI + +TRUNCUS ENCEPHALI (lat. hjärnstam) består av mesencephalon, pons och medulla oblongata (figurer 3.22-3.24). En stor del av volymen utgörs av axoner i de motoriska och sensoriska systemen (t.ex. tractus corticospinalis, lemniscus medialis, tractus spinothalamicus), samt av kranialnervskärnorna och deras axoner. Medvetandegrad, sömncykel, hjärtrytm och andning regleras av neurala nätverk i hjärnstammen. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +```markdown +3 SYSTEMA NERVOSUM 131 + +a +I bilden "a" visas ett cerebellum (lillhjärna) i ett mediansnitt. Till vänster syns delar av mesencephalon (mitthjärnan) och fjärde ventrikeln. Från toppen av cerebellära vermis sträcker sig märkt culmen, vars övre del ligger under tectum mesencephali (mitthjärnans tak) och aqueductus mesencephali. Från ventrikeln sträcker sig en linje ner mot lingula cerebelli. + +Vermis, den centrala delen av lillhjärnan, är uppdelad i flera lober, numrerade med romerska siffror (III, IV, V, VI, VII etc.) och namngivna: +- culmen +- lobulus centralis +- lingula cerebelli +- declive +- folium vermis +- uvula vermis +- tuber vermis +- pyramis vermis +- nodulus + +Till höger om vermis anges specifika lober: +- lobus cerebelli anterior +- fissura prima +- lobus cerebelli posterior +- lobus flocculonodularis + +b +Bilden "b" visar cerebellums främre yta efter dissekering av pedunculi cerebellares (cerebellära stjälkar). +Från den övre delen av cerebellära hemispherium (lillhjärnans hemisfär) sträcker sig tre pedunculi: +- pedunculus cerebellaris superior (övre cerebellära stjälken) +- pedunculus cerebellaris medius (mellersta cerebellära stjälken) +- pedunculus cerebellaris inferior (nedre cerebellära stjälken) + +Till höger syns: +- flocculus +- fissura horizontalis +- fissura posterolateralis + +I den nedre delen av bilden, märkt uvula vermis, och nodulus syns även hemispherium cerebelli. + +c +Bilden "c" visar cerebellums posteroinferiora vy. + +Från den vänstra sidan syns: +- fissura horizontalis +- tonsilla cerebelli +- flocculus + +Från den högra sidan syns: +- tuber vermis +- pyramis vermis +- uvula vermis +- nodulus +- hemispherium cerebelli + +Figur 3.20 Cerebellum. a) Vermis olika avsnitt, mediansnitt, b) cerebellums anteriora yta efter dissektion av pedunculi cerebellares, anterior vy, c) posteroinferior vy. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +``` +132 3 SYSTEMA NERVOSUM + +**[Bildbeskrivning: En medicinsk illustration som visar mänsklig hjärnanatomi. Överst till vänster visas en schematisk frontalvy av lillhjärnan (cerebellum) med dess olika delar och kopplingar. Överst till höger finns en frontalvy som visar hjärnstammen med kranialnerverna och andra strukturer. Delar av illustrationen är tydligt märkta med latinska namn som beskriver anatomiska strukturer och nervbanor.]** + +* ventriculus quartus +* medulla cerebelli +* nodulus +* medulla oblongata + +**Figur 3.21** Cerebellums grå och vita substans, snett snitt, posterior vy. + +* lamina tecti +* pedunculus cerebellaris superior +* lingula cerebelli +* plexus choroideus ventriculi quarti +* nucleus dentatus +* cortex cerebelli +* tonsilla cerebelli + +* tractus olfactorius +* n. opticus (nc. II) +* chiasma opticum +* tractus opticus +* infundibulum +* corpora mammillares +* mesencephalon: crus cerebri + +* n. oculomotorius (nc. III) +* n. trochlearis (nc. IV) +* pons +* n. trigeminus (nc. V) +* n. abducens (nc. VI) +* n. facialis (nc. VII): + * n. intermedius + * n. vestibulocochlearis (nc. VIII) + * n. glossopharyngeus (nc. IX) + * n. vagus (nc. X) + * n. accessorius (nc. XI) + * n. hypoglossus (nc. XII) + +**Figur 3.22** Anteriora truncus encephali, anterior vy. + +* oliva +* pyramides medullae oblongatae +* medulla oblongata +* n. spinalis C1, radices anteriores +* pyramides, decussatio + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 133 + +[En detaljerad illustration av hjärnstammen sedd från sidan, uppdelad i olika anatomiska regioner och nerver som förgrenar sig från den.] + +**Figur 3.23** Laterala truncus encephali, lateral vy efter avlägsnande av pedunculi cerebellares +* brachium colliculi inferioris +* corpus geniculatum mediale +* corpus geniculatum laterale +* tractus opticus +* pedunculus cerebri +* pons +* n. trigeminus (nc. V) + * radix motoria + * radix sensoria +* n. facialis (nc. VII) +* n. vestibulocochlearis (nc. VIII) +* pyramis medullae oblongatae +* n. glossopharyngeus (nc. IX) +* n. hypoglossus (nc. XII) +* n. vagus (nc. X) +* n. accessorius (nc. XI) + * radices craniales + * radices spinales +* n. cervicalis (C1) + * radix anterior + * radix posterior +* -pulvinar thalami +* -glandula pinealis +* -colliculus superior +* -colliculus inferior +* -n. trochlearis (nc. IV) +* -pedunculus cerebellaris superior +* -fossa rhomboidea, sulcus medianus +* -pedunculus cerebellaris medius +* -pedunculus cerebellaris inferior + +[En detaljerad illustration av hjärnstammen sedd bakifrån, uppdelad i olika anatomiska regioner och nerver som förgrenar sig från den.] + +**Figur 3.24** Posteriora truncus encephali, posterior vy efter avlägsnande av pedunculi cerebellares. +* colliculus inferior +* pedunculus cerebri +* n. trochlearis (nc. IV) +* pedunculus cerebellaris superior +* pedunculus cerebellaris medius +* pedunculus cerebellaris inferior +* sulcus medianus +* trigonum nervi hypoglossi +* trigonum nervi vagi +* sulcus medianus +* -velum medullare superius +* -locus caeruleus +* -colliculus facialis +* -area vestibularis +* -apertura lateralis ventriculi quarti +* -fasciculus cuneatus +* -fasciculus gracilis + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 134 3 SYSTEMA NERVOSUM + +## Mesencephalon +"Mitt hjärnan" MESENCEPHALON, har tre huvudsakliga divisioner: TECTUM, TEGMENTUM OCH CRUS CEREBRI (figur 3.25). Tectum (lat. tak) avser de strukturer som är belägna dorsalt om aqueductus cerebri, medan tegmentum avser de strukturer som ligger ventralt om detta likvorrör. Crus cerebri ligger mest ventralt, framför substantia nigra (nedan), och termen avser oftast den vita substansen i motorbanorna tractus corticospinalis och tractus corticobulbaris. PEDUNCULUS CEREBRI (lat. hjärnfot) avser tegmentum och crus cerebri tillsammans. + +SUBSTANTIA GRISEA PERIAQUEDUCTALIS (den anglosaxiska termen periaqueductal gray, PAG, används ofta) är en gruppering cellkroppar kring aqueductus cerebri. Dessa är involverade i motoriska reaktioner på smärtstimulering och i modulering av smärtsignaler genom att denna typ av information hämmas (neuroner i medulla spinalis dorsalhorn stängs ner). Denna mekanism tros vara förklaringen till varför människor ibland inte upplever någon smärta alls, trots stora skador. + +FORMATIO RETICULARIS är en diffus och utbredd gruppering celler som reglerar medvetandegrad och sömncykler. NUCLEI RAPHES som producerar serotonin för distribution till merparten av CNS räknas ofta in i denna formation. + +På mesencephalons dorsalsida (tectum) syns de så kallade fyrhögarna ("kolliklarna”). COLLICULUS INFERIOR på var sida är framför allt en del av hörselsystemet (den största axonbanan härifrån leder till thalamus hörselkärna corpus geniculatum mediale) medan COLLICULUS SUPERIOR är en del av synsystemet. + +Tegmentum innehåller tre viktiga strukturer. NUCLEUS RUBER (lat. den röda kärnan) är en del av motorsystemet. Genom tractus rubro-spinalis modifieras armarnas motorik och dessutom finns kopplingar till cerebellum. SUBSTANTIA NIGRA får sitt namn från det melanin som de dopaminproducerande celler innehåller, vilket ger dem en mörkare färg. Bidirektionella kopplingar med de basala ganglierna gör att de oftast omtalas i samband med dessa. + +AREA TEGMENTALIS VENTRALIS nära mittlinjen producerar också dopamin. De är en del av det mesokortikolimbiska belöningssystemet, viktigt för motivering, inlärning och vanebildning men även vid exempelvis drogberoende. Den viktigaste anatomiska kopplingen för detta är kopplingen till frontalloben. + +Mesencephalons grå substans utgörs även av kärnor tillhörande nervi craniales III-IV. Nervus oculomotorius framträder nära mittlinjen, ventralt på mesencephalon nära gränsen till pons. Den enda + +**Bildbeskrivning:** Bilden visar en anatomisk illustration av hjärnan. +*En detaljerad beskrivning av bilden är inte tillgänglig på svenska, men den visar en illustration av Mesencephalon och dess associerade strukturer.* +*The image shows an anatomical illustration of the human brain, focusing on the mesencephalon (midbrain) and its sub-structures.* + +FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 135 + +**[Bildbeskrivning]** +En detaljerad medicinsk illustration som visar ett tvärsnitt genom mesencephalon och diencephalon i hjärnan, sett från en inferiör vinkel. Bilden är märkt med olika anatomiska strukturer samt deras latinska namn och tillhörande romerska siffror där tillämpligt. De märkta delarna inkluderar nervus opticus (nc. II), chiasma opticum, infundibulum, corpus mamillare, substantia nigra med pars reticularis och pars compacta, nucleus ruber, substantia grisea centralis, trigonum olfactorium, tractus opticus, crus cerebri, tegmentum mesencephali, pedunculus cerebri, corpus geniculatum laterale, corpus geniculatum mediale, metathalamus och pulvinar thalami, samt aqueductus mesencephali. + +Figur 3.25 Mesence-phalon och diencephalon, snett snitt, inferior vy. + +Kranialnerv som framträder på truncus encephalis dorsalsida är nervus trochlearis (nc. VI), som framträder från mesencephalons dorsalsida strax nedom colliculus inferior. De båda nn. trochleares (dexter och sinister) löper dock runt mesencephalon på ömse sidor och lämnar skallkaviteten på dess ventralsida. + +### Pons + +Pons vilar mot clivus (s. 102) i cranium och sträcker sig endast ett par centimeter i rostrocaudal riktning. Ordet pons betyder bro på latin och att strukturen fått detta namn har sin upprinnelse i att den kopplar samman medulla (spinalis och oblongata) med övriga CNS. PARS BASILA-RIS PONTIS OCH TEGMENTUM PONTIS åtskiljs genom att tegmentum har fler longitudinella axoner, medan pars basilaris har fler horisontellt löpande axoner. Pars basilaris innehåller NUCLEI PONTIS (omkopplingsstation för indirekta projektioner från cortex cerebri till cerebellum) medan övrig grå substans i pons återfinns i tegmentum. + +Nervus trigeminus (nc. V) framträder ungefär i mellanhöjd på pons laterala ventralsida. Nervi craniales VI–VIII framträder i gränsen mellan pons och medulla oblongata på ventralsidan. + +Pons innehåller dels delar av kranialnervskärnorna för nc. V-VIII (t.ex. sträcker sig trigeminuskärnorna hela vägen från medulla oblongata till mesencephalon), dels det så kallade *pontine respiratory group, PRG*, som reglerar andning, samt kärnor involverade i sömn, blåskontroll och balans med mera. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 3 SYSTEMA NERVOSUM +## Medulla oblongata +På ventralsidan av MEDULLA OBLONGATA (förlängda märgen) skådas makroanatomiskt en långsträckt ås belägen medialt, på var sida om mittlinjen. Denna struktur, **PYRAMIS** (pl. *pyramides*), utgörs av axoner i tractus corticospinalis, det vill säga axoner tillhörande övre motorneuron som bildar synapser med nedre motorneuron i medulla spinalis ventralhorn. Lateralt om pyramis ses nervrötterna till n. hypoglossus (nc. XII, nedan) träda fram, och lateralt om dessa **OLIVA**. Denna ovala utbuktning innehåller **NUCLEUS OLIVARIS SUPERIOR** som är involverad i hörselsystemet samt **NUCLEI OLIVARES INFERIORES** som kommunicerar med cerebellum och reglerar inlärning där. Vidare lateralt om oliva ses nervrötterna till nervi craniales IX-XI. + +På medulla oblongatas dorsalsida ligger **FASCICULUS GRACILIS** precis lateralt om mittlinjen och **FASCICULUS CUNEATUS** lateralt om fasciculus gracilis. Dessa strukturer kan synas som små utbuktningar och utgörs av axonknippen tillhörande det stora sensoriska bansystem som ibland refereras till som "dorsalkolumnen-mediala lemnisken” (se s. 159). Axoner i fasciculus gracilis kommer från organ inferiort om vertebra Th VI och superiort om denna nivå återfinns axonen i fasciculus cuneatus. + +Medulla oblongata innehåller kranialnervskärnor IX-XII i sin helhet och delar av kärnorna V, VII och VIII. + +Landmärket för medulla oblongatas övergång i medulla spinalis är en axonöverkorsning i pyramis på ventralsidan. Inferiort om överkorsningen kallas strukturen medulla spinalis. + +## Nervi craniales I–XII +Kranialnerverna tillhör egentligen det perifera nervsystemet (PNS) men beskrivs bäst här, då deras kärnor ligger i truncus encephali. Tolv par kranialnerver särskiljs från spinalnerverna för att de passerar genom öppningar i kraniet och delvis omsluts av derivat från meninges (hjärnhinnor, senare i kapitlet). Cellkropparna vars axon bildar dessa nerver eller tar emot känselreceptorers axon, undantaget n. olfactorius (nc. I), n. opticus (nc. II) och n. accessorius (nc. XI), kallas för kranialnervskärnor och ligger i truncus encephali organiserat efter sina funktioner i fyra kolumner (figur 3.26). + +Längst lateralt ligger en somato-afferent kolumn vars neuroner mottar hudsensorik. Medialt om denna ligger en viscero-afferent kolumn som tar emot sensorik från viscerala organ. Vidare medialt återfinns en viscero-efferent kolumn vars celler framför allt innerverar glatt muskulatur och körtlar i det parasympatiska autonoma nervsys- + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +Här är texten extraherad från bilden i Markdown-format, med strukturen intakt: + +3 SYSTEMA NERVOSUM 137 + +*(Bildbeskrivning: En schematisk representation av kranialnervskärnor och kolumner, i ett snitt genom fossa rhomboidea. Bilden visar olika nervkärnor (betecknade med romerska siffror såsom III, IV, VI, VII, VIII, IX, X, XI, XII) placerade i hjärnstammen, med områden som "sulcus medianus", "sulcus limitans" och "oliva" markerade.)* + +**Figur 3.26 Kranialnervs-kärnor och kolumner.** +Schematisk representation, snitt genom fossa rhomboidea + +temet och närmast mittlinjen ligger en somato-efferent kolumn vars celler innerverar tvärstrimmig, viljestyrd muskulatur. +Enskilda kranialnerver kan sedan bestå av axoner från en eller flera av dessa cellkroppskolumner. Således kan kranialnerver grovt delas in i strikt sensoriska, strikt motoriska eller blandade, eller mer specifikt som somatiskt sensoriska och visceralt motoriska. Det är precis lika viktigt, om inte ännu viktigare, att känna till kranialnervskärnorna placering som att vara bekant med kranialnervernas förlopp. I rutan nedan ges en + +**Översikt över kranialnervernas viktigaste funktioner** + +* **Nc. I (n. olfactorius):** lukt +* **Nc. II (n. opticus):** syn +* **Ncc. III, IV, VI (n. oculomotorius, n. trochlearis, n. abducens):** ögonrörelser, nc. III ackommoderar lens och kontraherar pupilla +* **Nc. V (n. trigeminus):** tuggrörelser, ansiktssensorik +* **Nc. VII (n. facialis):** ansiktsmotorik, salivproduktion, tårproduktion, smaksensorik ("facialis grimaserar, saliverar, gråter och smakar") +* **Nc. VIII (n. vestibulocochlearis):** hörsel, balans +* **Nc. IX (n. glossopharyngeus):** smaksensorik, salivproduktion, sensorik från sinus caroticus och glomus caroticum +* **Nc. X (n. vagus):** smaksensorik, sväljrörelser, talmotorik, lyfter gommen, visceral afferens och efferens +* **Nc. XI (n. accessorius):** motorisk innervering av m. sternocleidomastoideus och m. trapezius +* **Nc. XII (n. hypoglossus):** tungrörelser + +**Gemensamma funktioner** +* **Ögonrörelser:** ncc. III, IV, VI +* **Smak:** ncc. VII, IX, X +* **Salivproduktion:** VII, IX + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +138 3 SYSTEMA NERVOSUM + +första överblick över kranialnervernas viktigaste funktioner. Nerverna numreras traditionsenligt efter dessas rostrokaudala utträde istället för funktion. + +**DE TRE SENSORISKA KRANIALNERVERNA** + +De tre kranialnerver som har en rent sensorisk funktion är ncc. I, II och VIII. + +**Nervus olfactorius** + +NERVUS OLFACTORIUS, nc. I, beskrivs bäst i pluralisformen nervi olfactorii då nc. I utgörs av ett fyrtiotal korta separerade axonknippen (_fila olfactoria_) från luktreceptorer i näshålans tak som löper genom lamina cribrosa, till cellkroppar i BULBUS OLFACTORIUS. Hälften av dessa knippen grupperas till varsin "nervus olfactorius" dx och sin. Receptorerna reagerar på molekyler i luften och nervfibrer från dessa bipolära receptorceller bildar synapser med mitralceller i bulbus ofactorius. Dessa cellers axoner utgör TRACTUS OLFACTORIUS som förmedlar detektion av särskilda substanser till flera områden i cortex cerebri (bland dessa cortex entorhinalis, nucleus olfactorius och amygdala). + +* Funktion: lukt +* Passage: genom lamina cribrosa + +**Figur 3.27** Nervus olfactorius (nc. I), vy från vänster. + +En diagrammatisk, färgkodad illustration av nervus olfactorius och dess relaterade strukturer, sedd från vänster. Diagrammet visar olika delar av nervsystemet involverade i luktsinnet, med textetiketter som pekar på specifika anatomiska platser. + +Till vänster, vertikalt placerade från topp till botten: +* **tractus olfactorius** +* **bulbus olfactorius** +* **fila olfactoria** +* **sinnesceller** +* **os ethmoidale, lamina cribrosa** +* **dura mater cranialis** +* **nucleus olfactorius anterior** +* **trigonum olfactorium** + +Till höger, horisontellt placerade från topp till botten: +* **commissura anterior** (till kontralateral bulbus olfactorius) +* **uncus** +* **corpus amygdaloideum** +* **gyrus parahippocampalis** + +©FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 139 + +"Diagram föreställande optiska banor och synfält. Överst syns ett "gemensamt synfält", uppdelat i en röd (vänster) och en grön (höger) del. Därunder finns två ögon, vardera med ett "nasalt synfält" (rött) och ett "temporalt synfält" (grönt) visade. Nervbanor utgår från ögonen, de gröna representerar temporala synfält och de röda nasala synfält. + +Nervbanorna från de två ögonen möts i chiasma opticum (synnervkorsningen). De gröna banorna från de temporala synfälten fortsätter på samma sida, medan de röda banorna från de nasala synfälten korsar över till motsatt sida. Efter korsningen fortsätter banorna bakåt genom hjärnan som "radiatio optica" och slutar i "sulcus calcarinus", som representerar synbarken. + +Längs nervbanorna, vid sex olika punkter (numrerade 1 till 6), visas små diagram som illustrerar olika typer av synfältsbortfall (hemianopsi eller kvadrantanopsi) som kan uppstå vid skador på dessa områden. Diagrammen visar cirklar uppdelade i fyra kvadranter med antingen vita (normal syn) eller svarta (synbortfall) områden." + +Figur 3.28 Nervus opticus (nc. II). Schematisk representation av nervus opticus och vidare projektioner till synbark. Färgerna illustrerar var respektive delar av synfältet bearbetas. Diagram illustrerar synbortfall efter skador vid sex olika platser. + +**Nervus opticus** + +Med cellkroppar i retina (dess ganglieceller) och axon som löper omslutna av meninges genom canalis opticus till fossa cranii media är N. OPTICUS, nc. II, egentligen inte en kranialnerv. Den har indelats så av historiska skäl men är i strikt bemärkelse del av encephalon på ett sätt som de andra "riktiga" kranielnerverna inte är. I fossa cranii media bildar de CHIASMA OPTICUM ("synnervkorsningen") där fibrer temporalt + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 140 3 SYSTEMA NERVOSUM + +(mot os temporale) om fovea fortsätter ipsilateralt medan fibrer nasalt (mot nasus) om fovea korsar över till kontralaterala sidan. Efter chiasma opticum sker namnbyte till TRACTUS OPTICUS trots att någon synapsbildning inte har skett. De flesta av fibrerna bildar synapser i CORPUS GENICULATUM LATERALE som är en av thalamus kärnor (s. 128 och 133). +Överkorsningen av drygt hälften av fibrerna i nn. optici är nödvändig för perception av djup. Höger synfälts fotoner landar på retinas vänstra hälft (temporalt på vänster retina, nasalt på höger retina) och vice versa. Det superiora synfältets fotoner landar på retinaes nedre hälft medan det inferiora synfältet registreras på den övre hälften. Detta arrangemang leder till att de nasala fibrerna korsar över så att vänster synfält bearbetas i lobus occipitalis dexter medan höger synfält bearbetas i lobus occipitalis sinister. Det superiora synfältet bearbetas inferiort om sulcus calcarinus medan det inferiora synfältet bearbetas superiort om sulcus calcarinus. Arkitekturen gör att en skada till exempel i höger hemisfärs synbark superiort om sulcus calcarinus leder till bortfall i det vänstra inferiora synfältet i båda ögonen. + +* Funktion: syn +* Passage: från retina genom canalis opticus till chiasma opticum och vidare till thalamus corpus geniculatum laterale via tractus opticus + +## Nervus vestibulocochlearis + +NERVUS VESTIBULOCOCHLEARIS, nc. VIII, (balans och hörsel) utgörs av två nerver som delvis löper tillsammans, därav samlingsnamnet. Den vestibulära nerven (n. vestibularis) bildas av axoner från bipolära celler i GANGLION VESTIBULARE. De perifera processerna kontaktar receptorer i sacculus, utriculus och båggångarna (s. 178) medan de centrala processerna från och med inträdet till meatus acusticus internus i höjd med medulla oblongatas övergång i pons åtföljs av n. cochelaris. I pons och medulla oblongata återfinns fyra kranialnervskärnor (NUCLEI VESTIBULARES) på var sida. + +Hörseldelen av nc. VIII består även av axoner från bipolära celler (GANGLION SPIRALE) vars perifera processer kontaktar sinnesceller för hörsel (s. 177) och vars centrala processer (n. cochlearis) löper tillsammans med n. vestibularis genom meatus acusticus internus för att sedan avvika till två nuclei COCHLEARES i medulla oblongata och pons. Notera att även n. facialis (nc. VII) samt a. och v. labyrinthi löper genom samma kanal. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 141 + +**Figurbeskrivning:** En detaljerad diagram över innerörat och dess nervsystem. Bilden visar cochlean (snäckan), vestibularis (balansorganet) samt de relaterade nervganglierna och kärnorna. Pilarna och linjerna pekar på och namnger de olika delarna, som ganglion spirale cochleae, ganglion vestibulare, n. vestibularis, n. cochlearis och n. vestibulocochlearis (nc. VIII). Den nedre delen av bilden visar också de cochleära och vestibulära kärnorna (nucleus cochlearis anterior, lateralis, superior, posterior, inferior och medialis). Texten ”Figur 3.29 Nervus vestibulocochlearis (nc. VIII), superior vy” är placerad bredvid illustrationen. Illustrationen är i en ljusgul/beige färg för de neuralsbanorna och en rosa/grå färg för övriga strukturer, med blåa nervändar som ser ut som bubblor. + +* **Funktion:** balans och hörsel +* **Passage:** från auris interna genom meatus acusticus internus till pons och medulla oblongata + +DE FEM MOTORISKA KRANIALNERVERNA +De fem kranialnerver som har rent motorisk funktion är ncc. III, IV, VI, XI, XII. + +**Ögonnerverna:** N. oculomotorius, N. trochlearis och N. abducens +**NERVUS OCULOMOTORIUS**, nc. III, bildas av axoner från flera hjärnstamskärnor. **NUCLEUS NERVI OCULOMOTORII**, i den mest mediala somato-efferenta kolumnen kring acqueductus cerebri i mesencephalon, innerverar tvärstrimmig muskulatur (fyra av de sex musculi externi bulbi oculi, se s. 183). **NUCLEI ACCESSORII NERVI OCULOMOTORII** (Edinger-Westphals kärna) bryter dock mot den generella arkitekturen genom att denna visceroefferenta kärna snarast ligger i samma somato-efferenta kolumn, superiort om nucleus nervi oculomotorii. Axon från den accessoriska kärnan ger parasympatisk aktivering av **GANGLION CILIARE** vars postsynaptiska fibrer kontraherar pupilla och ackomoderar lens enligt s. 182. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +Här är texten i markdown-format, med beskrivningar av bilderna: + +142 3 SYSTEMA NERVOSUM + +**NERVUS TROCHLEARIS, nc. IV**, cellkroppar (NUCLEUS NERVI TROCHLEARIS) ligger också i mesencepahlons mediala somato-efferenta kolumn, kaudalt om n. oculomotorius kärnor. Nerven aktiverar m. obliquus superior. Notera att n. trochlearis är unik på två vis: det är den enda kranialnerven som lämnar hjärnstammen på dorsalsidan och den har sitt ursprung i motsatta sidans kärna (axonerna korsar över till kontralaterala sidan innan nerven utträder). + +**NERVUS ABDUCENS, nc. VI**, kärna (NUCLEUS NERVI ABDUCENTIS) återfinns i samma somato-efferenta kolumn men relativt långt ifrån de två andra, nära ventriculus quartus i pons. Axonen lämnar hjärnstammen än längre inferiort, i vinkeln mellan pons och medulla oblongatas pyramis. Nerven innerverar bara m. rectus lateralis. + +Kranialnervskärnornas läge i hjärnstammen gör att en undersökning av ögonrörelser ibland kan ge god information om nivån på en skada i hjärnstammen. + +Alla tre ögonnerver ansvarar även för proprioception i mm. externi bulbi oculi. + +* **Funktion:** ögonrörelser enligt s. 183, kontraherar pupilla, ackomoderar lens, proprioception mm. externi bulbi oculi. +* **Passage:** samtliga löper genom sinus cavernosus och fissura orbitalis superior in till orbita. + +**Figur 3.30** Nn. oculomotorius (nc. III), trochlearis (nc. IV) och abducens (nc. VI), vänster sida. + +*(Här skulle en bild av nätverket av nerver runt ögat, sedd från vänster sida, finnas. Bilden visar hur nervus oculomotorius (nc. III), nervus trochlearis (nc. IV) och nervus abducens (nc. VI) förgrenar sig och innerverar de olika ögonmusklerna. Specifika delar av nervsystemet, såsom "radix sensoria (nasociliaris) ganglii ciliaris" och "radix sympathica ganglii ciliaris", tillsammans med "n. oculomotorius (nc. III), r. superior" och "r. parasympathica (oculomotoria) ganglii ciliaris", är också markerade, liksom "n. ciliaris longus" och "nn. ciliares breves". Kärnorna för dessa nerver, som "nucleus accessorius nervi oculomotorii", "nucleus nervi oculomotorii", "nucleus nervi trochlearis", "nucleus nervi abducentis", visas som referenspunkter längre bort från ögat. Kopplingen till "n. opthalmicus (nc. V₁)" är också angiven.)* + +FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 143 + +Nervus accessorius +NERVUS ACCESSORIUS, nc. XI, definieras som en kranialnerv men är egentligen en spinalnerv som har det udda förloppet att löpa upp och in i kraniet genom foramen magnum och sedan ut igen genom foramen jugulare utan att bilda några intrakraniella synapser. Cellkropparna återfinns således i medulla spinalis. + +* Funktion: innerverar m. trapezius och m. sternocleidomastoideus +* Passage: från halsryggmärgen upp och in i kraniet genom foramen magnum, ut och ner från kraniet genom foramen jugulare + +**En detaljerad beskrivning av bilden saknas men visas istället: En anatomisk schematisk teckning som visar kranialnerver, specifikt nervus accessorius (kranialnerv XI) och dess relation till omgivande strukturer. Teckningen presenterar en främre vy av nacken och övre bröstryggen, där benstrukturer som kotor och kraniebasen är synliga i en neutral färg. Stora muskler som m. sternocleidomastoideus och m. trapezius är bortskurna eller delvis borttagna för att exponera djupare strukturer. Nervus accessorius avbildas med sina kraniala och spinala rötter, som möts och löper genom foramen magnum. Nerven fortsätter sedan ut genom foramen jugulare, tillsammans med nervus vagus (kranialnerv X). Grenar från nervus accessorius och cervikala nerver (C2, C3, C4) visas innervtera relevanta muskler.** + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR + +Figur 3.31 Nervus accessorius (nc. XI), anterior vy, m. sternocleidomastoideus avklippt och m. trapezius till större delen borttagen. +144 +3 SYSTEMA NERVOSUM + +**Nervus hypoglossus** + +NERVUS HYPOGLOSSUS, nc. XII, är den enda kranialnerven från medulla oblongata som utträder anteriort istället för posteriort om oliva inferior. Axoner från en serie små nervrötter löper samman och lämnar kraniet genom canalis nervi hypoglossi. Här får nerven sällskap av spinalnerver som löper till några av de supra- och infrahyoidala musklerna. Inferiort och medialt om angulus mandibulae vrider sig nc. XII anteriort och förgrenar sig till det muskelkomplex som utgör och rör tungan (lingua). NUCLEUS NERVI HYPOGLOSSI är en lång kärna som sträcker sig superioinferiort genom medulla oblongata. + +* **Funktion**: innerverar tungmuskulatur +* **Passage**: från medulla oblongata anteriort om oliva inferior, ut genom canalis nervi hypoglossi och inferiort/medialt om angulus mandibulae till lingua. + +**[BILD: En detaljerad medicinsk illustration som visar Nervus hypoglossus (kranialnerv XII) och dess relation till omgivande strukturer i nacke och huvud. På vänster sida av bilden syns en sektionsvy av munhålan och tungan, med nerver som förgrenar sig ut i tungans muskler. På höger sida av bilden, skärs huvudet och nacken i en frontalvy, med ryggraden som centrum. Olika delar av nervsystemet, inklusive nervkärnor (nucleus nervi hypoglossi), hypoglossusnerven själv (n. hypoglossus (nc. XII)), och cervikala nerver (n. cervicalis (C1), n. cervicalis (C2), n. cervicalis (C3)) med deras anteriora rami (r. anterior), är tydligt märkta. Nervkärnan är markerad i rött högst upp. Nerven löper ner längs halsen och förgrenar sig till tungans muskler. Bilden är schematiskt åskådliggjord för att visa nervens förlopp och dess förbindelser med de cervikala segmenten.]** + +Figur 3.32 Nervus hypoglossus (nc. XII), schematiskt mediansnitt, vy från vänster. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR + +# DE FYRA BLANDADE KRANIALNERVERNA + +De fyra blandade nervi craniales, V, VII, IX och X, har många olika funk-tioner men en gemensam funktion är att de sköter systema digestoriums tvärstrimmiga muskulatur. N. trigeminus, nc. V, innerverar tuggmuskulaturen, n. facialis, nc. VII, rör på läpparna och n. glossopharyngeus, nc. IX, samt n. vagus, nc. X, innerverar muskulaturen för sväljrörelser. + +## Nervus trigeminus + +Namnet NERVUS TRIGEMINUS, nc. V, "trillingnerven”, härstammar från att nervens intrakraniella ganglion, GANGLION TRIGEMINALE, avger tre stora grenar som innerverar olika delar av huvudet. Själva n. trigeminus är en kort stam som löper från laterala pons till gangliet beläget lateralt om sinus cavernosus i fossa cranii media. N. trigeminus består av en större sensorisk rot och en mindre motorisk rot. + +Den motoriska roten härstammar från NUCLEUS MOTORIUS NERVI TRI-GEMINI i pons mediala somato-efferenta kolumn. Den sensoriska rotens axoner, varav de flesta har sitt ursprung i ganglion trigeminales pseu-dounipolära neuron, terminerar i två olika kärnor i den somato-affe-renta kolumnen (den mest laterala) genom stora delar av hjärnstammen: NUCLEUS PRINCIPALIS NERVI TRIGEMINI Och NUCLEUS SPINALIS NERVI TRIGEMINI. Den tredje sensoriska trigeminuskärnan, NUCLEUS MESENCEPHALICUS NERVI TRIGEMINI, är ett specialfall. Den innehåller muskelafferenters gangliecel-ler som, ovanligt nog, befinner sig inuti hjärnstammen och inte i själva trigeminusgangliet. I denna kärna sker således inte någon synaptisk omkoppling av sensoriska signaler. De centrala axonerna från neuronen i den mesencephala trigeminuskärnan terminerar i den motoriska tri-geminuskärnan och i de båda andra sensoriska trigeminuskärnorna. + +De sensoriska fibrerna går efter inträde i pons rakt in, upp eller ner till de sensoriska kärnorna. Dessa passager tar upp en signifikant del av hjärn-stammens volym under namnet TRACTUS SPINALIS NERVI TRIGEMINI. Efter synaptisk omkoppling i de sensoriska kärnorna leds information via kontralaterala thalamus till cortex cerebri genom den korsande banan LEMNISCUS TRIGEMINALIS. + +Från GANGLION TRIGEMINALE avgår n. trigeminus i tre stora grenar: + +* n. ophthalmicus (nc. V₁) +* n. maxillaris (nc. V₂) +* n. mandibularis (nc. V₂) + +N. ophthalmicus innerverar hud och membran i ansiktet ovan ögon-höjd (inklusive näsrygg och cornea, samt anterior och supratentoriell dura mater). N. maxillaris innerverar framför allt hud och membran i ansiktet mellan ögon och mun (samt dura mater i anteriora fossa cranii media). N. mandibularis slutligen innerverar den inferiora tandraden, + +--- +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +146 +3 SYSTEMA NERVOSUM + +hud och membran i delarna av ansiktet i höjd med nedre delen av munnen och under munnen, samt uppåt, temporalt. Smakfibrer som innerverar de två främre tredjedelarna av linguas mucosa följer till en början denna division av trigeminus men avgår som CHORDA TYM-PANI, nc. VII. +Den motoriska roten löper inferiort om ganglion trigeminale, blandar sig med n. mandibularis vid passagen genom foramen ovale och innerverar bland annat mm. masticatorii (s. 203) och m. tensor tympani (s. 175). + +* Funktion: sensorik (ansikte, tänder, mun, näsa, temporalt), tuggrörelser, spänner trumhinnan +* Passage: samtliga från laterala pons, (n. ophthalmicus genom fissura orbitalis superior, (n. maxillaris genom foramen rotundum, (n. mandibularis genom foramen ovale + +**Figur 3.33** En detaljerad illustration från sidan av ett mänskligt huvud som visar trigeminusnerven (Nervus trigeminus, nc. V) och dess förgreningar. Illustrationen visar olika delar av nervsystemet, såsom kärnor i hjärnstammen och nervbanor som sträcker sig genom ansiktet och käken. Nerver som *n. ophthalmicus (V1)* syns övre delen av ansiktet, *n. maxillaris (V2)* i mitten, och *n. mandibularis (V3)* i underkäken. Ganglion och olika nervgrenar som **ganglion ciliare**, **n. infraorbitalis**, **n. lingualis**, **n. alveolaris inferior**, och **ganglion submandibulare** är tydligt märkta. Bilden ger en översikt över hur trigeminusnerven är strukturerad och var dess olika grenar befinner sig anatomiskt. + +FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 3 SYSTEMA NERVOSUM 147 + +Bildbeskrivning: En medicinsk illustration visar nervus facialis (ansiktsnerven) och dess grenar i en lateral vy av vänster sida av huvudet. Centralt syns ansiktsnerven och dess förgreningar som når olika delar av ansiktet. Flera nervbanor är markerade med text. + +Till vänster om ansiktet, från pannan ner till hakan, syns: +* n. petrosus profundus (sympatisk) +* rr. temporales +* rr. zygomatici +* chorda tympani +* rr. buccales +* n. lingualis +* rr. marginales mandibulae +* ganglion submandibulare + +Från det synliga örat och in mot huvudet syns: +* n. petrosus major (parasympatisk) +* meatus acusticus internus +* nucleus nervi facialis +* nucleus tractus solitarii +* nucleus spinalis nervi trigemini +* nucleus salivatorius superior +* n. auricularis posterior, r. auricularis +* plexus caroticus internus +* rr. colli + +En textruta under bilden lyder: + +Figur 3.34 Nervus facialis (nc. VII), lateral vy, vänster sida. + +## Nervus facialis + +NERVUS FACIALIS, nc. VII, har precis som n. trigeminus fyra komponenter. + +Den största komponenten är den blandat somatiska och motoriska med ursprung i NUCLEUS NERVI FACIALIS i pons. Efter passage genom canalis nervi facialis och foramen stylomastoideum delas nerven inuti gl. parotidea upp i fem motoriska grenar som innerverar ansiktets mimiska muskler. Under passagen genom canalis nervi facialis avger nerven också en motorisk gren till m. stapedius i mellanörat. + +Övriga tre divisioner har sina kärnor i medulla oblongata och löper i en del av n. facialis, benämnd n. intermedius. En visceromotorisk komponent med ursprung i NUCLEUS SALIVATORIUS SUPERIOR löper via n. petrosus major respektive chorda tympani till tår- och salivkörtlar. De två sensoriska divisionerna utgörs av axoner från bipolära neuron i GANGLION GENICULI. Smakafferenter från tungans främre två tredjedelar + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +148 3 SYSTEMA NERVOSUM + +samt palatum molle löper via chorda tympani till NUCLEI TRACTUS SOLI-TARII, medan somatisk sensorik kring ytterörat förmedlas till nucleus spinalis nervi trigemini (trots namnet mottar celler här alltså även information från andra kranialnerver). Den sensoriska innerveringen kring ytterörat betraktas ofta som insignifikant. +* Funktion: ansiktsmotorik inklusive läppar, salivproduktion, tårproduktion, smaksensorik, skydd mot starka ljud +* Passage: ut/inträde i höjd med medulla oblongatas övergång i pons, genom meatus acusticus internus, canalis facialis, foramen stylo-mastoideum och gl. parotidea + +**Nervus glossopharyngeus** + +NERVUS GLOSSOPHARYNGEUS, nc. IX, bildas av axoner tillhörande kärnor i samtliga fyra funktionella kolumner och har därmed fyra olika funk-tioner. De två efferenta funktionerna är relativt klara. Från NUCLEUS SALIVATORIUS INFERIOR (visceral efferent; parasympatisk) innerveras + +Figur 3.35 Nervus glossopharyngeus (nc. IX), schematiskt mediansnitt, vy från vänster. + +En detaljerad medicinsk illustration som visar nervus glossopharyngeus (kranialnerv IX) i ett schematiskt mediansnitt från vänster sida av huvudet. Bilden representerar ett snitt genom huvudet som visar de anatomiska relationerna för denna nerv. + +De anatomiska strukturerna som visas och pekas ut med etiketter är: +* **Plexus tympanicus**: Ett nätverk av nerver i trumhålan. +* **n. petrosus minor**: En nerv som grenar av från plexus tympanicus och går mot ganglion oticum. +* **ganglion oticum**: Ett autonomt ganglion (nervknut) som är associerat med nervus glossopharyngeus och styr salivkörtlar. +* **n. tympanicus**: En gren av glossopharyngeusnerven som bidrar till plexus tympanicus. +* **r. musculi stylopharyngei**: En gren som innerverar stylopharyngeusmuskeln. +* **rr. pharyngeales**: Grenar som bidrar till farynxplexus och innerverar muskler och slemhinnor i svalget. +* **nucleus tractus solitarii**: En kärna i hjärnstammen som tar emot smaksensationer och viscerala afferenter. +* **nucleus salivatorius inferior**: En parasympatisk kärna i hjärnstammen som styr salivsekretion. +* **nucleus ambiguus**: En motorisk kärna i hjärnstammen som innerverar muskler i svalget och struphuvudet. +* **nucleus och tractus spinalis nervi trigemini (nc. V)**: Kärnan och banan som tar emot smärtsignaler och temperatur från ansiktet, och som också kan ta emot information från andra kranialnerver. +* **n. glossopharyngeus (nc. IX)**: Huvudnerven som avbildas, kranialnerv IX. +* **ganglion superius** och **ganglion inferius**: Sensoriska ganglier associerade med glossopharyngeusnerven. +* **rr. tonsillares och lingualis**: Grenar som innerverar tonsiller och tungan. +* **r. sinus carotici**: En gren som innerverar sinus caroticus, en baroreceptor som reglerar blodtrycket. + +Illustrationen visar flera nervgrenar med tunna linjer, kärnor som skissade strukturer i hjärnan, och ganglier som små ovala eller runda strukturer längs nervbanorna. Skelettdelar av kraniet och käken är skissade i grått för anatomisk orientering. Färger används för att skilja på olika nervstrukturer, exempelvis röda linjer för några nervbanor och blåvita för andra kärnor. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +### 3 SYSTEMA NERVOSUM 149 + +spottkörteln gl. parotidea efter omkoppling i ganglion oticum, medan axoner från NUCLEUS AMBIGUUS (somatisk efferent) innerverar en enda muskel, m. stylopharyngeus. + +Som namnet indikerar är sensorik, inklusive smak, från tunga (den posteriora tredjedelen) och svalg de viktigaste funktionerna för denna nerv. Utöver afferenter från tunga och svalg leder även n. glossopharyngeus viscero-afferenta grenar från sinus caroticus baroreceptorer (blodtryck, s. 249) och glomus caroticums kemoreceptorer (blodgaser, s. 250). + +* Funktion: smaksensorik, salivproduktion, baro- och kemo-sensation +* Passage: utträder lateralt på medulla oblongata och lämnar cranium genom foramen jugulare (där dess sensoriska ganglier är belägna). + +#### Nervus vagus + +Den mycket långa NERVUS VAGUS, nc. X, (lat. vagus vandrande), löper ner till tungrot, gom, pharynx, larynx, hjärta, bronker, lungor och abdominala viscera. + +Innervering av tungroten är sensorisk (smak) medan innervering av mjuka gommen, pharynx och larynx är motorisk. Den motoriska innerveringen gör n. vagus viktig för att svälja och producera talljud. Ett exempel på detta är uttal av bokstaven K som unikt testar n. vagus innervering av mjuka gommen. + +Innervering av organ i thorax och abdomen är parasympatisk. Värt att notera är en viktig sidoskillnad vad gäller nervens grenar till halsen. N. vagus dx ger ifrån sig N. LARYNGEUS RECURRENS DX som krokar sig runt a. subclavia dx och stiger uppåt mellan oesophagus och trachea. N. LARYNGEUS RECURRENS SIN är signifikant längre och vänder upp först efter att ha krokat sig runt arcus aortae. + +GANGLION SUPERIUS i foramen jugulare och GANGLION INFERIUS inferiort om denna är somatiskt respektive visceralt sensoriska. + +Samtliga fyra kärnor relaterade till n. vagus återfinns i medulla oblongata och tre av dem delas av bland andra n. glossopharyngeus (ncl ambiguus, ncl spinalis nervi trigemini och ncl tractus solitarii). N. vagus unika kärna, NUCLEUS DORSALIS NERVI VAGI, ligger mot medulla oblongatas dorsala vägg. Denna kärna innehåller nervens preganglionära, parasympatiska neuron. + +Nervens mycket stora antal förgreningar beskrivs inte i detalj här. + +_FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR_ + +150 3 SYSTEMA NERVOSUM + +Beskrivning av bilden: En detaljerad schematisk illustration av vagusnerven (nc. X) och dess förgreningar i människokroppen. Bilden visar hur nerven utgår från hjärnan och sträcker sig genom hals, bröstkorg och buk, där den innerverar olika organ. Vagusnervens banor och kopplingspunkter är tydligt markerade med linjer, och olika grenar och plexa är namngivna för att visa deras förbindelser med olika kroppsdelar och organ. Blå linjer representerar vissa nervbanor och noder, medan röda linjer representerar karotissinus-nerven. Hjärna, struphuvud, lungor, hjärta, matstrupe, lever, magsäck, mjälte, njurar och tarmar är markerade för att visa nervens fördelning. + +n. vagus (nc. X), r. auricularis +n. vagus (nc. X), r. meningeus + +rr. linguales + +rr. tracheales et oesophageales +n. laryngeus recurrens dx +plexus pulmonalis och rr. bronchiales + +truncus vagalis posterior +r. hepaticus (omentum minus) +rr. coeliaci +plexus hepaticus + +n. vagus (nc. X) +nucleus dorsalis nervi vag +nucleus tractus solitarii +nucleus ambiguus +tractus et nucleus +spinalis nervi trigemini +ganglion superius (nc. X) +ganglion inferius (nc.) +n. vagus (nc. X), r. pharyngealis +n. vagus (nc. X), +r. communicans cum ramo sinus carotici (nc. IX) +plexus pharyngeus +n. laryngeus superior +r. cardiacus cervicalis superior +r. cardiacus cervicalis inferior +r. cardiacus thoracicus +n. laryngeus recurrens sin. +plexus pulmonalis +plexus cardiacus +plexus oesophageus +truncus vagalis anterior +rr. gastrici anteriores +plexus splenicus +plexus suprarenalis +plexus renalis +(rr. intestinales) + +Figur 3.36 Nervus +vagus (nc. X), schematisk +representation. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 151 + +* **Funktion**: smak, sväljrörelser, talmotorik, lyfter gommen, visceral afferens och efferens. +* **Passage**: lateralt från medulla oblongata, genom foramen jugulare, löper i halsen tillsammans med a. carotis communis och v. juglaris interna i vagina carotica. + +En sammanfattning av nervi craniales funktioner och passage anges i tabell 3.3 och kranialnervernas kärnor illustreras i bildbeskrivning 3.37. + +Bildbeskrivning 3.37: En illustration som visar kranialnervernas kärnor. (Observera: Denna bild är inte tillgänglig för textbeskrivning, utan endast den refererande texten "figur 3.37" finns i originaltexten.) + +Tabell 3.3 Sammanfattning nervi craniales. + +| Nervus cranialis | # | Typ | Passage genom cranium | +| :--------------------- | :-- | :--------- | :-------------------------------- | +| N. olfactorius | I | Sensorisk | Lamina cribrosa | +| N. opticus | II | Sensorisk | Canalis opticus | +| N. oculomotorius | III | Motorisk | Fissura orbitalis superior | +| N. trochlearis | IV | Motorisk | Fissura orbitalis superior | +| N. trigeminus | V | Blandad | V₁: fissura orbitalis superior
V₂: foramen rotundum
V₃: foramen ovale | +| N. abducens | VI | Motorisk | Fissura orbitalis superior | +| N. facialis | VII | Blandad | Meatus acusticus internus | +| N. vestibulocochlearis | VIII | Sensorisk | Meatus acusticus internus | +| N. glossopharyngeus | IX | Blandad | Foramen jugulare | +| N. vagus | X | Blandad | Foramen jugulare | +| N. accessorius | XI | Motorisk | In: foramen magnum, Ut: foramen jugulare | +| N. hypoglossus | XII | Motorisk | Canalis nervi hypoglossi | + +**Delade nuclei craniales** + +| | | +| :----------------------- | :----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- | +| Ncl ambiguus | Sväljrörelser (ncc. IX och X) och tal (nc. X) | +| Ncl tractus solitarii | Smak (ncc. VII, IX, X), visceral sensorik (nc. X), baro- och kemoreception (nc. IX) | +| Nucleus spinalis nervi trigemini | Sensorik (ncc. V, VII, IX, X) | + +Notera hur nära ncl tractus solitarii, ncl ambiguus och ncc vestibulare ligger varandra. Samförekomst av symptom kan ge mycket precis skadelokalisation. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 3 SYSTEMA NERVOSUM + +`En detaljerad medicinsk illustration som visar en schematisk representation av kranialnerverna III-XII i medialplanet (a) och i posterior vy (b). Bilden är en utsnittad del av en medicinsk lärobokssida, med en sidrubrik "152 3 SYSTEMA NERVOSUM" i övre vänstra hörnet och "FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR" längst ner till höger. Texten beskriver olika nervstrukturer. Färgade linjer representerar nervbanor som strålar ut från olika kärnor i hjärnstammen.` + +``` +| Struktur på vänster sida av bilden (a) | Struktur på höger sida av bilden (a) | +|--------------------------------------------------|----------------------------------------------------| +| nucleus ruber | glandula pinealis | +| pedunculus cerebri, crus cerebri | nucleus accessorius nervi oculomotori | +| n. oculomotorius (nc. III) | nucleus nervi oculomotorii | +| nucleus nervi trochlearis | n. trochlearis (nc. IV) | +| n. trigeminus (nc. V) | nucleus mesencephalicus nervi trigemini | +| nucleus motorius nervi trigemini | (nucleus pontinus nervi trigemini) | +| pons | nucleus nervi abducentis | +| nucleus nervi facialis | nuclei vestibulares | +| n. facialis (nc. VII) | nucleus salivatorius superior | +| n. abducens (nc. VI) | nuclei cochleares | +| n. vestibulocochlearis (nc. VIII) | nucleus salivatorius inferior | +| n. glossopharyngeus (nc. IX) | nucleus dorsalis nervi vagi | +| n. vagus (nc. X) | nucleus nervi hypoglossi | +| n. hypoglossus (nc. XII) | nucleus ambiguus | +| n. accessorius (nc. XI) | nucleus tractus solitarii | +| | nucleus spinalis nervi trigemini | +| | nucleus nervi accessorii | +| | n. accessorius (nc. XI), radices spinales | +``` + +## Figur 3.37 +Nuclei craniales III-XII, schematisk representation i a) medianplanet och b) posterior vy +[Bildbeskrivning: En medicinsk illustration i färg som visar en ventral vy av hjärnstammens anatomiska position av olika nervkärnor (nuclei) och deras associerade nerver. Hjärnstammen är avbildad som en avlång struktur som utgår från mitthjärnan (mesencephalus) över pons (bryggan) till medulla oblongata (förlängda märgen). Olika kärnor är markerade med färgglada punkter – röda, orangea, gula, purpur, och blåa – som representerar olika nervkärnor. Linjer sträcker sig från dessa punkter till etiketter med latinska namn som identifierar de respektive kärnorna.] + +**Vänster sida (kraniala till kaudala kärnor):** + +* **nucleus accessorius nervi oculomotorii** (röd prick högst upp) +* **nucleus nervi oculomotorii** (röd prick strax under den föregående) +* **nucleus nervi trochlearis** (röd prick under ögonnervskärnorna) +* **nucleus motorius nervi trigemini** (orange prick i ponsnivå) +* **nucleus nervi abducentis** (orange prick strax under trigeminuskärnan) +* **nucleus nervi facialis** (orange prick under abducenskärnan) +* **nucleus salivatorius superior** (gul prick under facialiskärnan) +* **nucleus salivatorius inferior** (gul prick strax under den övre salivatoriska kärnan) +* **nucleus ambiguus** (lila prick) +* **nucleus dorsalis nervi vagi** (lila prick under abducenskärnan) +* **nucleus nervi hypoglossi** (lila prick) +* **nucleus nervi accessorii** (lila prick) + +**Höger sida (kraniala till kaudala kärnor):** + +* **nucleus mesencephalicus nervi trigemini** (blå-grön prick högst upp i mitthjärnan) +* **nucleus pontinus nervi trigemini** (blå prick i ponsnivå) +* **nucleus principalis posterior** (ljusblå prick) +* **nucleus vestibularis superior** (ljusblå prick, del av "nuclei vestibulares") +* **nucleus vestibularis lateralis** (ljusblå prick, del av "nuclei vestibulares") +* **nucleus vestibularis inferior** (ljusblå prick, del av "nuclei vestibulares") +* **nucleus vestibularis medialis** (ljusblå prick, del av "nuclei vestibulares") +* **nucleus spinalis nervi trigemini** (blå linje som sträcker sig nedåt från den pontina kärnan) +* **nucleus tractus solitarii** (grön prick) + +**Allmänna anteckningar:** + +* **SYSTEMA NERVOSUM** och sidnummer **153** är placerade i övre högra hörnet. +* "© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR" står i sidfoten. +154 3 SYSTEMA NERVOSUM + +### MEDULLA SPINALIS OCH BANSYSTEM + +MEDULLA SPINALIS, ryggmärgen (figur 3.38), tar vid efter medulla oblongata vid foramen magnum och sträcker sig kaudalt inuti canalis vertebralis ner till nivå L I–L II. Här slutar medulla spinalis och nerver till de nedre extremiteterna löper i en "hästsvansliknande" bunt, CAUDA EQUINA. Medulla spinalis är betydligt tjockare vid de regioner där spinalnerver går till armar och ben och många nerver finns tätt samlade. Dessa + +[En detaljerad bild av ryggraden och ryggmärgen i en schematisk frontalvy. Bilden visar olika segment av ryggmärgen och motsvarande kotor. På vänster sida av bilden är benämningarna för de olika segmenten av ryggmärgen listade, medan den högra sidan visar en illustration av själva ryggmärgen med dess nervrötter. + +**Segmenten inkluderar:** +* **segmenta cervicalia (C1-C8)**: Målade i gult högst upp. +* **segmenta thoracica (T1-T12)**: Målade i rött i mitten. +* **segmenta lumbalia (L1-L5)**: Målade i blått under de thorakala segmenten. +* **segmenta sacralia (S1-S5)**: Målade i grönt under de lumbala segmenten. +* **segmenta coccygea (Co1-Co3)**: Målade i den mörkaste gröna nyansen längst ner. +* **cauda equina**: Representeras av en samling nervfibrer som sträcker sig nedanför de sakrala segmenten. + +Brevid varje segmente ser man en rad med romerska siffror som indikerar positionen av ryggmärgskotorna. Nervrötterna strålar ut från ryggmärgen till sidorna. De cervikala segmenten finns i nackområdet, de thorakala i bröstområdet, de lumbala i ländryggen, de sakrala i korsbenet och de coccygeala i svanskotan.] + +Figur 3.38 Medulla spinalis uppdelning i segment, transversalsnitt. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 Systema Nervosum 155 + +förstoringar benämns INTUMESCENTIA CERVICALIS (C3-T2) respektive INTUMESCENTIA LUMBOSACRALIS (T11-S3). Övriga viktiga landmärken är dels FISSURA MEDIANA ANTERIOR, en fåra på ventralissidan, vari a. spinalis anterior löper, dels CONUS MEDULLARIS, det konformade slutet av medulla spinalis innan cauda equina tar vid. + +Medulla spinalis kan sägas ha tre funktioner: omkopplingsstation och ledningsrör för motorisk och sensorisk information, sista finjustering av motoriken och koordinering av lokala reflexer. + +Medulla spinalis SUBSTANTIA GRISEA (grå substans) är fjärilsformad i genomskärning. I mitten återfinns likvorröret canalis centralis (se nedan). "Vingarna" benämns CORNU ANTERIUS respektive CORNU POSTERIUS och ett sidoutskott benämns CORNU LATERALE. För medulla spinalis som helhet omtalas dessa strukturer av grå substans som kolumner: COLUMNA ANTERIUS, POSTERIUS och LATERALE. På svenska talar vi ofta om det motoriska "ventralhornet" och det sensoriska "dorsalhornet". Denna gråa substans beskrivs vidare i termer av numrerade laminae (I-X) och kärnor enligt figur [Bildbeskrivning: En schematisk illustration av en sektion av ryggmärgen, som visar placeringen av grå substans ("grisea") formad som en fjäril och omgiven av vit substans. I den grå substansen är de olika hornen (ventrala, dorsala, laterala) tydligt markerade.]. Nucleus thoracicus posterior på varje nivå bildar tillsammans Clarks kolumn. Lateralhornet är autonomt efferent (sympaticus på torakal och övre lumbal nivå och parasympaticus på sakral nivå). + +Där nerverna utträder från ryggmärgen benämns "nervrötterna" RADIX VENTRALIS (motoriska) respektive RADIX DORSALIS (sensoriska). Ventral- och dorsalrötter från respektive ryggmärgssegment förenas till en spinalnerv (TRUNCUS NERVI SPINALIS) som i sin tur delar sig i en mindre dorsal gren (RAMUS DORSALIS; innerverar muskulatur och hud i anslutning till kotpelaren) och en större ventral gren (RAMUS VENTRALIS; innerverar laterala och anteriora delar av bålen samt extremiteter). Dorsalrotsgangliet (GANGLION SENSORIUM NERVI SPINALIS), som innehåller de primärafferenta neuronens cellkroppar, är beläget i dorsalroten strax innan denna förenas med ventralroten. + +SUBSTANTIA ALBA (vit substans) omger den grå och utgörs till större delen av de långa bansystemen. En kliniskt viktig kunskap gällande dessa är att veta om och på vilken nivå axoner i bansystemet korsar medellinjen. Notera att namnen anger från vilken struktur axonerna härstammar och var de terminerar. Notera även att de flesta har inverterade motsvarigheter (t.ex. tractus spintotectalis och tractus tectospinalis). Nedan följer en beskrivning som utgår i bansystemens funktion, men makroanatomiskt talar vi också om FUNICULUS ANTERIOR, LATERALIS och POSTERIOR som enkom beskriver den främre, laterala och bakre vita substansen. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +156 3 SYSTEMA NERVOSUM + +Här finns en bild som visar tvärsnitt av ryggmärgen på tre olika nivåer: a) cervikal del, b) thorakal del, och c) lumbal del. Varje sektion är märkt med olika anatomiska strukturer. + +a) _Tvådimensionell illustration av ett transversellt snitt av ryggmärgen på cervikal nivå. Strukturen är relativt stor och omväxlar mellan grå- och vit substans. Vissa delar är svagt rosa eller orange och representerar troligtvis nervfibrer och cellkroppar._ + +Följande strukturer är utmärkta: + +* **sulcus medianus posterior** +* **substantia gelatinosa centralis** +* **funiculus lateralis** +* **canalis centralis** +* **radix anterior, funiculus anterior** +* **fissura mediana anterior** +* **fasciculus gracilis** +* **fasciculus cuneatus** +* **substantia gelatinosa** +* **columna posterior, cornu posterius** +* **columna anterior, cornu anterius** +* **commissura alba** +* **pia mater spinalis** + +b) _Denna bild är en tvärsnittsskiss av ryggmärgen på thorakal nivå. Utseendet liknar den cervikala delen men är mindre, och den centrala grå substansen har en annorlunda form, vilket indikerar en annan region i ryggmärgen._ + +Följande strukturer är utmärkta: + +* **sulcus medianus posterior** +* **columna posterior, cornu posterius** +* **substantia gelatinosa centralis** +* **columna anterior, cornu anterius** +* **commissura alba anterior** +* **fissura mediana anterior** +* **funiculus posterior** +* **columna posterior, cornu posterius** +* **funiculus lateralis** +* **columna intermedia, cornu laterale** +* **funiculus anterior** + +c) _Detta är en tvärsnittsskiss av ryggmärgen på lumbal nivå. Formen är oval och mer kompakt än de föregående bilderna, med en tydligt definierad grå substans i mitten._ + +Följande strukturer är utmärkta: + +* **sulcus medianus posterior** +* **radix posterior** +* **columna posterior, cornu posterius** +* **substantia gelatinosa centralis** +* **fissura mediana anterior** + +**Figur 3.39** Medulla spinalis i horisontalsnitt, a) pars cervicalis, b) pars thoracica, c) pars lumbalis. + +Afferenta bansystem + +Afferenta bansystem illustreras i (figurer 3.40-3.42). TRACTUS SPINO- THALAMICUS LATERALIS består av axoner som förmedlar information om smärta, klåda och temperatur (även grov känslosensorik genom TRACTUS SPINOTHALAMICUS ANTERIOR) till thalamus och vidare till cortex cerebri. TRACTUS SPINORETICULARIS (inte illustrerad) når formatio reticularis och bidrar till att man blir alert som respons på smärtfulla stimuli. TRACTUS SPINOTECTALIS (fibrer blandade med tractus spintohalamicus anterior) terminerar i tectum. En känd funktion är att signalering i detta ban- system leder till att colliculi superiores i tectum orienterar ögonen mot plötsliga externa stimuli. TRACTUS SPINOOLIVARIS förmedlar propriocep- tion till nuclei olivares och vidare till bland annat cerebellum. Dessa + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR + +3 SYSTEMA NERVOSUM 157 + +_En sektion av ryggmärgen med olika nervbanor inritade. De nervbanor som är markerade med rött är efferenta banor medan de gröna är afferenta. Överst är Fasciculus gracilis och Fasciculus cuneatus utritade. Från dessa sträcker sig Tractus spinocerebellaris posterior och Columna posterior, cornu posterius och canslis centralis samt Tractus spinocerebellaris anterior och columna anterior, cornu anterius. Till sist nämns även tractus spinothalamicus lateralis, Tractus spinoolivaris, Tractus spinothalamicus anterior och Tractus spinotectalis. På vänster sida av bilden är Tractus corticospinalis (pyramidalis) lateralis placerad. Från denna fortsätter Tractus rubrospinalis, Tractus reticulospinalis, Fibrae olivospinalis, Tractus vestibulospinalis medialis och Tractus corticospinalis (pyramidalis) anterior._ + +**Figur 3.40** Medulla spinalis bansystem. Schematisk representation. Röd och grön färg illustrerar efferenta respektive afferenta bansystem. + +_En översiktlig bild av de sensoriska bansystemen för huden, som sträcker sig från ryggraden upp till hjärnan. De blåa nervbanorna representerar de som förmedlar finare känsel (stereognosis), och de gröna symboliserar de nervbanor som förmedlar information om smärta, klåda, temperatur och grov sensorik. Överst är Gyrus postcentralis markerad, därefter Fibrae thalamoparietales och Lemniscus medialis. Vidare noteras N. trigeminus (nc. V), Nuclei nervi trigemini och Decussatio lemniscorum, samt Nucleus gracilis. Slutligen, N. spinalis och Ganglion sensorium nervi spinalis finns längst ner på bilden. Högst upp på höger sida finns Fibraethalamoparietales och Thalamus följt av Nucleus cuneatus. Sedan kommer Tractus spinothalamicus lateralis, Tractus spinothalamicus anterior, Tractus spinoreticularis (fasciculus antero-lateralis), Tractus spinotectalis och Tractus spinoolivaris. Vid sidan av detta står det Fasciculus gracilis, Fasciculus cuneatus och Nucleus centralis._ + +**Figur 3.41** Bansystem för hudsensorik, schematisk representation. Grön färg indikerar bansystem som förmedlar information om smärta, klåda, temperatur och grov sensorik. Blå färg indikerar bansystem som förmedlar finare känsel (stereognosis). + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +158 +3 SYSTEMA NERVOSUM + +Figur 3.42 Bansystem för proprioception, schematisk representation. +banor formar tillsammans det så kallade anterolaterala systemet (varav en del når thalamus och därigenom cortex cerebri) och dess axoner korsar över omedelbart eller nästan omedelbart efter avgången från neuronens soma och löper upp mot hjärnstammen i den kontralaterala sidan av ryggmärgen. + +TRACTUS SPINOCEREBELLARIS ANTERIOR respektive POSTERIOR förmedlar proprioception till ipsilaterala cerebellum. Axonerna i tractus spino- cerebellaris posterior korsar inte över alls, medan de i tractus spino- cerebellaris anterior korsar över till kontralaterala sidan på spinal nivå och sedan korsar över igen på hjärnstamsnivå för att terminera i den ipsilaterala sidan av cerebellum. + +©FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 159 + +De tidigare nämnda fasciculus cuneatus och fasciculus gracilis ("dorsalkolumnen”) förmedlar både proprioception och stereognosis (precis taktil känsel, förmågan att känna form, textur, storlek m.m.). Överkorsning sker i hjärnstammen efter synaps i nucleus cuneatus (övre kroppshalvan) respektive gracilis (nedre kroppshalvan). Kom dock ihåg att en del taktil (grov) känsel förmedlas genom det direkt överkorsande anterolaterala bansystemet. + +**Efferenta bansystem** + +**TRACTUS CORTICOSPINALIS LATERALIS** och **ANTERIOR** (kallas tillsammans med **TRACTUS CORTICOBULBARIS** mellan cortex cerebri och truncus encephalis kranialnervskärnor för "pyramidbanan") består mestadels av motoraxoner från olika delar av motorisk bark i cerebrum (övre motorneuroner) till nedre motorneuroner i medulla spinalis cornu anterius. Namnet pyramidbanan kommer från att dess axoner är belägna i medulla oblongatas pyramis. Motoriska bansystem representeras schematiskt i figur 3.43. + +**Figur 3.43** Motoriska bansystem, schematisk representation. +Denna bild visar en detaljerad schematisk representation av det motoriska bansystemet i människans nervsystem. I den övre delen av bilden syns en sektion av hjärnan som visar gyrus precentralis, corpus striatum, thalamus och substantia nigra. Från gyrus precentralis och corpus striatum löper fibrer nedåt genom hjärnstammen och ryggmärgen. Till vänster om hjärnan visas fibrer som kopplar till nuclei pontis och därefter till cerebellum nucleus dentatus. Nedanför hjärnstrukturen syns hur banorna fortsätter ner genom ryggmärgen, avporträtterad som en central kanal. Från ryggmärgen går nervbanor ut mot muskler, symboliserade av muskler och rötter för nervbanor. + +Följande strukturer och banor är markerade med textetiketter och pilar: +* **gyrus precentralis** +* **fibrae corticospinales** +* **corpus striatum** +* **thalamus** +* **substantia nigra** +* **nuclei pontis** +* **fibrae pontocerebellares** +* **thalamus** (på höger sida, repetitivt) +* **(tractus rubrothalamicus)** +* **nucleus ruber** +* **(tractus cerebellorubralis)** +* **cerebellum nucleus dentatus** +* **tractus bulboreticulospinalis** +* **cornu anterius** +* **radix anterior (motoria)** +* **n. spinalis** +* **tractus rubrospinalis** +* **tractus reticulospinalis** +* **tractus vestibulospinalis** +* **tractus tectospinalis** + +FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +De kortikobulbära fibrerna korsar över precis innan de når sitt mål i hjärnstammen. Cirka 80 procent av fibrerna i `tracti corticospinales` korsar över i `medulla oblongatas decussatio pyramidum` (dessa formar den större delen av `tractus corticospinalis lateralis`), medan cirka 10 procent fortsätter ner på samma sida i den laterala banan. Resterande fibrer formar `tractus corticospinalis anterior` och korsar över i `medulla spinalis` på den nivå de kontaktar neuron i ventralhornet. + +**TRACTUS RUBROSPINALIS** består av axoner med ursprung i `nucleus ruber`. Bansystemet, litet till storleken, bidrar till motorisk kontroll av den övre extremiteten. Överkorsning sker i `mesencephalon` där `nucleus ruber` är belägen. + +**TRACTUS RETICULOSPINALIS** från `formatio reticularis` bidrar framför allt till hållning och gång. En medial del korsar inte över medan en lateral del gör det i `medulla oblongata`. + +**TRACTUS TECTOSPINALIS** medger reflexmässig kontroll av huvudhållning och handorientering som svar på visuella och auditiva stimuli. Fibrerna korsar delvis över i `mesecenphalon`. + +**TRACTUS VESTIBULOSPINALIS** utgår från `nuclei vestibulares` och är tillsammans med `tractus reticulospinalis` mycket viktig för den posturala kontrollen. + +## MENINGES +Det centrala nervsystemet täcks av tre lager skyddande **MENINGES** (hjärnhinnor, [Bildbeskrivning: En bild på hjärnhinnorna, dura mater, arachnoidea mater och pia mater, där deras placering och relation till varandra i hjärnan visas. Pilarna pekar mot varje hinna för att tydliggöra deras position. Figuren illustrerar också eventuella vener och artärer som finns i närheten.]): `dura mater`, `arachnoidea mater` och `pia mater` (lat. hård moder, spindelliknande moder respektive mjuk moder). + +Den yttersta hinnan, **DURA MATER**, består innanför kraniet av ett yttre periostealt blad som sitter fast i kraniet och ett inre blad som vid `foramen magnum` även följer med ner runt `medulla spinalis` som följaktligen bara skyddas av ett durablad. Där båda bladen förekommer är de sammansmälta till en struktur förutom vid durans duplikaturer (nedan) och venösa uppsamlingsbassänger. Som namnet anger är hinnan både hård och slittålig. + +Utmed `medulla spinalis` där ett yttre durablad saknas finns istället ett skikt av fettvävnad och blodkärl innanför ryggradens ben. Detta skikt benämns **SPATIUM EPIDURALE**. + +Innanför kraniet drar det inre durabladet vid flera ställen iväg från det periosteala bladet och bildar dubbelbladiga duplikaturer av duran. Den största av dessa är **FALX CEREBRI** ([Bildbeskrivning: En detaljerad bild av Falx Cerebri, som är en inväxt av dura mater som skiljer de två cerebrala hemisfärerna åt i hjärnan. Illustrationen visar Falx Cerebris form och placering mellan hemisfärerna, med fokus på dess struktur och relation till kraniets insida. Eventuella blodkärl eller sinus som är förknippade med Falx Cerebri kan också vara synliga för att ge en bättre förståelse av dess funktion.]), mellan cerebrums två hemisfärer, som således skiljs från varandra av ett tvåskiktat inre durablad (ett skikt från varje sida). +_Översättning av bildbeskrivningen:_ + +Bilden visar en detaljerad illustration av hjärnhinnorna och dess strukturer, sedd från en sidovy för att illustrera hur de överlappar och fäster vid olika delar av hjärnan och skallbenet. I bildens övre del ses hjärnhinnorna i lager. Dura mater, den yttersta och tjockaste hinnan, är visad som uppvikt för att avslöja de underliggande skikten. Strax under ligger arachnoidea mater, även den uppvikt. Den innersta hinnan, pia mater, följer hjärnans yta noggrant. + +Vener, specifikt venae superiores cerebri, avbildas som de korsar subaraknoidalrummet och perforerar dura mater för att dränera in i sinus sagittalis superior, en stor venös sinus som löper längs toppen av skallvalvet. Längs sinus sagittalis superior syns små utskott eller knoppar, märkta som granulationes arachnoideae, som är involverade i cerebrospinalvätskans absorption. + +Centralt i bilden är tältliknande strukturer som representerar tentorium cerebelli, en utvidgning av dura mater som avgränsar cerebrum från cerebellum. Andra durala veck som falx cerebri (inte explicit märkt men dess fästpunkt antyds) och falx cerebelli antyds. Sammanfattningsvis framstår bilden som en anatomisk schematisk teckning som belyser sambandet mellan hjärnhinnor, vener och sinuser i det kraniala utrymmet. + +_Meningar_: + +3 SYSTEMA NERVOSUM 161 + +dura mater (uppvikt). +venae superiores cerebri +arachnoidea mater (uppvikt) +pia mater +sinus sagittalis superior +granulationes arachnoideae + +Efter falx cerebri är TENTORIUM CEREBELLI (lat. tentorium, tält) den största duplikaturen. Denna skiljer cerebrum och cerebellum åt och delar in encephalon i en supratentoriell del och en infratentoriell del. "Tältformen" kommer sig av att falx cerebri fäster i och lyfter upp duplikaturen. Öppningen eller "inskärningen" ventralt på tentorium cerebellis fria kant, INCISURA TENTORII, låter truncus encephali passera men öppningen är större än hjärnstammen varför området blir kliniskt viktigt. Blödningar eller tumörer som tar upp plats supratentoriellt ger tryckökningar som kan pressa ner delar av mediala lobus temporalis genom detta utrymme. + +FALX CEREBELLI liknar falx cerebri och separerar på samma vis cerebellums hemisfärer medan DIAPHRAGMA SELLAE bildar ett tak över hypophysis vars infundibulum penetrerar duplikaturen. + +FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +162 3 SYSTEMA NERVOSUM + +**(Bildbeskrivning):** En schematisk illustration av hjärnans och kraniumets interna strukturer, med fokus på de venösa bihålorna (sinus) och durabladsstrukturer. Bilden visar en sagittal sektion av huvudet där skallen är antydd som en yttre linje. Inuti skallen syns hjärnan, och de olika durabladsveckningarna samt de anslutna venösa bihålorna är tydligt märkta. De venösa bihålorna är markerade med blå linjer. Några av de namngivna strukturerna inkluderar: + +* **falx cerebri:** En vertikal septum som delar cerebrum i två hemisfärer. +* **sinus sagittalis inferior:** En venös bihåla längs kanten av falx cerebri. +* **vena magna cerebri:** En stor ven som samlar blod från hjärnan. +* **sinus rectus:** En venös bihåla som bildas vid korsningen av falx cerebri och tentorium cerebelli. +* **tentorium cerebelli:** En horisontell septum som skiljer cerebrum från cerebellum. +* **sinus transversus:** Venösa bihålor som löper horisontellt längs bakre kanten av tentorium cerebelli. +* **confluens sinuum:** Punkt där flera venösa bihålor möts. +* **falx cerebelli:** En liten falx mellan cerebellära hemisfärerna. +* **sinus occipitalis:** En venös bihåla nära foramen magnum. +* **sinus sigmoideus:** En S-formad venös bihåla som dränerar in i vena jugularis interna. +* **sinus sagittalis superior:** En stor venös bihåla längs toppen av falx cerebri. +* **venae superiores cerebr:** Övre hjärnvener. +* **sinus petrosus superior:** En venös bihåla längs den övre kanten av pars petrosa av temporalbenet. +* **sinus petrosus inferior:** En venös bihåla längs den nedre kanten av pars petrosa. + +**Figur 3.45** Falx cerebri och tentorium cerebelli. + +Durabladen separeras också från varandra av stora venösa utrymmen _(sinus)_ vari encephalons stora vener tömmer sig. Dessa beskrivs i kapitel 10, Systema cardiovasculare (s. 235). +Den mellersta kärlfria hinnan, ARACHNOIDEA MATER, får sitt namn från nätliknande förbindelser med den innersta hinnan PIA MATER. Dessa båda har gemensamt embryonalt ursprung. Arachnoidea mater är inte förankrat vid dura mater men pressas mot denna av likvor som fyller utrymmet SPATIUM SUBARACHNOIDEUM mellan arachnoidea och pia mater. Denna konstruktion fungerar som en stötdämpare för nervvävnaden som delvis ”flyter” i likvor (se Likvorrum, nedan). Pia mater ligger an mot hjärnans och hjärnstammens yta medan det yttre skiktet av arachnoidea mater ligger an mot dura maters inre yta. På vissa platser kommer därför spatium subarachnoideum att vara relativt sett större vilket ger upphov till de så kallade subaraknoidala cisternerna (figur 3.46). CISTERNA CEREBELLOMEDULLARIS POSTERIOR (även omtalad som CISTERNA MAGNA), belägen mellan cerebellum och medulla oblongata, är den största av cisternerna och unik bland dessa genom sina kommunikationskanaler med ventriculus quartus (nedan). Två andra stora cisterner är CISTERNA PONTOCEREBELLARIS ventralt om inferiora pons och CISTERNA INTERPEDUNCULARIS mellan storhjärnans pedunculi (ovan). + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 3 SYSTEMA NERVOSUM 163 + +[En detaljerad ritning av hjärnans ventrikelsystem och omgivande strukturer. Ritningen visar olika delar av hjärnan och hur de relaterar till vätskefyllda rum. + +Överst och till vänster finns **corpus callosum**, en stor nervfiberbunt som förbinder hjärnhalvorna. Nedanför den visas **ventriculus tertius**, tredje ventrikeln, som är ett centralt vätskefyllt utrymme. Till höger om dessa ser man **fornix**, en C-formad struktur som är en del av limbiska systemet. + +I den nedre delen av bilden, till vänster, visas **cerebellum** (lillhjärnan). Nedanför lillhjärnan finns **cisterna cerebello-medullaris posterior**, en av de större cisternerna i subaraknoidalrummet. + +Centralt i bilden, något till höger, löper hjärnstammen, med **pons** (hjärnbryggan) och **medulla oblongata** (förlängda märgen) tydligt markerade. Mellan dessa strukturer finns **cisterna pontocerebellaris**. Ovanför pons och medulla oblongata visas **chiasma opticum** (synnervskorsningen) och **cisterna interpeduncularis**. + +Texten bredvid bilden anger **Figur 3.46 Subaraknoidala cisterner, schematisk representation** vilket indikerar att bilden illustrerar dessa vätskefyllda utrymmen i hjärnan.] + +"Golvet" till spatium subarachnoideum utgörs av den innersta hjärnhinnan pia mater som ligger direkt an mot hjärna och ryggmärg. Pia mater är mycket tunn, genomskinlig och väl vaskulariserad. + +## LIKVORRUM + +Likvor (cerebrospinalvätskan) är en klar vätska som förser nervvävnad med näringsämnen, hjälper till att behålla rätt jonmiljö i extracellulärrummet och har en stötdämpande funktion. Dessutom gör likvorn att encephalon delvis flyter och därmed att dess vikt inte komprimerar kärl i skallbasen och kranialnervsrötter utmed hjärnstammen. Fyra likvorrum ("ventriklar”) producerar denna vätska som fyller såväl det ventrikulära systemet som spatium subarachnoideum vilka beskrivits ovan. + +Varje ventrikel har en struktur som benämns PLEXUS CHOROIDEUS. Cellerna här utsöndrar likvor genom att delvis filtrera bort beståndsdelar ur blod. + +Här beskrivs likvorsystemets komponenter (samtliga fyllda och utspända av vätskan) i likvorns huvudsakliga flödesriktning (figur 3.47). + +Två stora VENTRICULI LATERALES, en i varje hemisfär (figurer 3.48–3.49), dränerar genom varsin FORAMEN INTERVENTRICULARE (även kallad foramen Monroi) till den tredje ventriklen, VENTRICULUS TERTIUS, placerad mellan diencephalons halvor. Härifrån rinner likvor vidare genom AQUEDUCTUS CEREBRI i mesencephalon till VENTRICULUS QUARTUS posteriort om pons och rostrala medulla oblongata. Den fjärde ventrikeln har fyra öppningar genom vilka likvorn cirkulerar vidare. + +Inferiort smalnar ventrikeln av till CANALIS CENTRALIS som löper centralt i caudala medulla oblongata och medulla spinalis. De tre andra + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +**164 3 SYSTEMA NERVOSUM** + +En detaljerad beskrivning av en bild som illustrerar likvorcirkulationen och hjärnventriklarna. Bilden är uppdelad i två huvuddelar. + +**Övre delen:** +En schematisk sagittal vy av huvudet som visar hjärnan och dess omgivande strukturer för att illustrera likvorcirkulationen. Cerebrospinalvätskan (likvor) flödar genom ventrikelsystemet och ut i det subaraknoidala rummet för att sedan återupptas i vensystemet. Följande delar är märkta: + +* **sinus sagittalis superior:** En stor venös sinus längs hjärnans överdel. +* **pars centralis:** Centrala delen av lateralventrikeln. +* **plexus choroideus ventriculi lateralis:** Kärlnätverk som producerar likvor i lateralventrikeln. +* **cornu occipitale:** Bakre hornet av lateralventrikeln. +* **cornu temporale:** Nedre (temporala) hornet av lateralventrikeln. +* **plexus choroideus ventriculi tertii:** Kärlnätverk som producerar likvor i tredje ventrikeln. +* **v. magna cerebri:** Stor cerebral ven (Galenus ven). +* **sinus rectus:** Venös sinus som dränerar in i confluens sinuum. +* **confluens sinuum:** Mötespunkt för de stora venösa sinusarna. +* **plexus choroideus ventriculi quarti:** Kärlnätverk som producerar likvor i fjärde ventrikeln. +* **apertura mediana ventriculi quarti:** Medianöppningen av fjärde ventrikeln (foramen Magendie). +* **cisterna cerebellomedullaris posterior:** En stor cistern under lillhjärnan och hjärnstammen. + +Delar som visas på höger sida av huvudstrukturen: +* **granulationes arachnoidea:** Små utsprång av arachnoidea mater som skjuter in i venösa sinus för likvoråterupptag. +* **spatium subarachnoideum:** Utrymme mellan arachnoidea mater och pia mater där likvor cirkulerar. +* **cornu frontale:** Främre hornet av lateralventrikeln. +* **foramen interventriculare:** Öppning mellan lateralventrikeln och tredje ventrikeln (foramen Monro). +* **ventriculus tertius:** Tredje ventrikeln. +* **cisterna interpeduncularis:** Cistern belägen mellan hjärnstammen. +* **aqueductus mesencephali:** Förbindelse mellan tredje och fjärde ventrikeln (akvedukten). +* **ventriculus quartus:** Fjärde ventrikeln. +* **cisterna pontocerebellaris:** Cistern belägen runt pons och lillhjärnan. +* **apertura lateralis:** Lateralöppningen av fjärde ventrikeln (foramen Luschkae). + +**Figur 3.47 Likvorcirkulation, schematisk representation.** + +**Nedre delen:** +En schematisk lateral vy av hjärnans ventrikelsystem, vilket visar de olika delarna och deras förbindelser. +* **foramen interventriculare:** Öppning mellan lateralventrikeln och tredje ventrikeln. +* **commissura anterior:** Fibrerbana som förbinder de två hjärnhalvorna framtill. +* **adhesio interthalamica:** Massa av grå substans som förbinder talamus på var sida, löper genom tredje ventrikeln. +* **ventriculus lateralis, cornu frontale:** Främre hornet av lateralventrikeln. +* **chiasma opticum:** Korsning av synnerverna. +* **ventriculus laterialis, cornu temporale:** Nedre (temporala) hornet av lateralventrikeln. + +Delar som visas på höger sida av ventrikelsystemet: +* **ventriculus lateralis, pars centralis:** Centrala delen av lateralventrikeln. +* **ventriculus tertius:** Tredje ventrikeln. +* **ventriculus lateralis, cornu occipitale:** Bakre hornet av lateralventrikeln. +* **aqueductus mesencephali:** Förbindelse mellan tredje och fjärde ventrikeln. +* **ventriculus quartus:** Fjärde ventrikeln. +* **apertura lateralis ventriculi quarti:** Lateralöppningen av fjärde ventrikeln (foramen Luschkae). +* **canalis centralis:** Centralt lumen i ryggmärgen. +* **apertura mediana ventriculi quarti:** Medianöppningen av fjärde ventrikeln (foramen Magendie). + +**Figur 3.48 Ventriculi encephali, vy från vänster.** + +öppningarna låter likvor passera till spatium subarachnoideum. **APERTURA MEDIANA VENTRICULI QUARTI** (även kallad *foramen Magendie*) och de två **APERTURAE LATERALES VENTRICULI QUARTI** (även kallade *foramina Luschkae*) öppnar alla till cisterna cerebellomedullaris. Produktionen av likvor är konstant. Cirkulation sker genom att likvorn, som bildats från blod, också dräneras till kärlträdet. **GRANULATIONES ARACHNOIDEAE** är utvidningar av arachnoidea mater som sticker in i sinus sagittalis superior genom vilka likvor förs till det venösa systemet. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 165 + +Det finns en skiss av hjärnan från en posteriör vy. Bilden visar huvudsakligen ventrikelsystemet i hjärnan. +De olika delarna som pekas ut i skissen är: +På vänster sida av hjärnan: +* lobus frontalis +* sulcus lateralis +* lobus temporalis +* aqueductus mesenchephali +* pons +* cerebellum +* medulla oblongata + +På höger sida av hjärnan: +* cornu frontale +* pars centralis +* foramen interventriculare +* ventriculus tertius +* cornu temporale +* ventriculus quartus +* apertura lateralis +* canalis centralis + +Figur 3.49 Likvorrummens plats i cerebrum, posterior vy. + +CIRKUMVENTRIKULÄRA ORGAN +De cirkumventrikulära organen är rikligt vaskulariserade och saknar blodhjärnbarriär. De tjänar som en länk mellan nervsystemet och det perifera blodflödet. +Tre sensoriska cirkumventrikulära organ övervakar blodets komponenter och signalerar till det autonoma nervsystemet och det endokrina systemet när homeostatiska förändringar behöver ske. ORGANUM SUBFORNICALE ses som en utväxt till ventriculus tertius och bidrar till att reglera energiförbrukning, osmos och blodflöde (figur 3.50). AREA POSTREMA återfinns mellan medulla oblongata och ventriculus quartus. + +Det finns en schematisk representation av cirkumventrikulära organ. Bilder visar en sagittal delning av hjärnan med olika strukturer markerade, inklusive ventriklar och associerade organ. +De olika delarna som markeras i skissen är: +* plexus choroideus ventriculi tertii +* organum subcommissurale +* glandula pinealis +* organum subfornicale +* organum vasculosum laminae terminalis +* neurohypophysis +* plexus choroideus ventriculi quarti +* area postrema + +Figur 3.50 Cirkumventrikulära organ, schematisk representation. +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 166 3 SYSTEMA NERVOSUM + +En känd funktion för area postrema är att dess kemoreceptorer kan detektera toxiner och framkalla en kräkreflex. I ventriculus tertius anteriora vägg återfinns ORGANUM VASCULOSUM LAMINAE TERMINALIS som framför allt bidrar till att reglera kroppens vätskebalans. + +Tre sekretoriska cirkumventrikulära organ utgör en passage för hormoner och peptider från hjärnvävnad till blodflödet. ORGANUM SUB COMMISSURALE återfinns vid aqueductus cerebri. Dess celler utsöndrar glykoproteiner som bibehåller acqueductus cerebris integritet genom att se till att kanalen hålls öppen. Neurohypophysis och glandula pinealis beskrivs på s. 290-291. + +## Pars peripherica et divisio autonomica + +SYSTEMA NERVOSUM PARS PERIPHERICA (PNS, figur 3.51) har som funktion att länka CNS med kroppens organ. Från ryggmärgen utgår 31 par spinal-nerver (NN. SPINALES, figur 3.52). Deras främre och bakre grenar omtalas som rami ventrales respektive rami dorsales. De cervikala spinalnerverna C1-C7 går ut ovanför motsvarande kota i ryggraden medan spinalnerv C8 passerar ut under kota C7. Resterande passerar ut nedanför sin motsvarande kota. Som nämnts ovan slutar ryggmärgen omkring kota LII så nervrötter från segmenten L2-S5 löper nedåt i cauda equina för att vika av och ut under motsvarande kotor. Individuella spinalnerver beskrivs där de är relevanta i denna boks övriga kapitel. Figur 3.52 illustrerar fördelningen av hudsensorik i så kallade dermatom. + +Det autonoma nervsystemet (DIVISIO AUTONOMICA, figur 3.53) reglerar hjärtmuskulatur, glatt muskulatur och körtlar. Det sympatiska autonoma nervsystemet gör av med energi, exempelvis genom att öka hjärtrytmen, medan det parasympatiska minskar energiförbrukningen och ökar energiupptaget (sänker hjärtrytmen och främjar digestion). + +På var sida columna vertebralis ligger TRUNCUS SYMPATHICUS, en kedja av kommunicerande sympatiska ganglier där presynaptiska fibrer från neuron i ryggmärgens intermediolateralkolumn (T1-L2) kontaktar postsynaptiska neuron vars axoner sedan innerverar många av kroppens organ. + +GANGLION CERVICALE SUPERIUS, MEDIUM OCH INFERIORIS följs av tolv GANGLIA THORACICA. Det nedre halsgangliet är sammanvuxet med det översta eller de två översta torakalganglierna till GANGLION CERVICOTHORACICUM (kallas även GANGLION STELLATUM). På lumbal och sakralnivå benämns ganglierna GANGLIA LUMBALIA OCH GANGLIA SACRALES. Truncus sympathicus dx och sin möts anteriort om coccyx i GANGLION IMPAR. + +--- +©FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 167 + +**Image Description:** En detaljerad schematisk representation av det mänskliga nervsystemet, med fokus på somatiska och viscerala nervplexor. Bilden visar en central kolumn bestående av ryggmärgssegment från halskotpelaren (C1) ner till sakrala kotor (S5), med nerver som förgrenar sig ut från varje segment. Till vänster om kolumnen finns beskrivningar av olika plexor och nervgrupper kopplade till dessa segment. Till höger illustreras det sympatiska och parasympatiska nervsystemets kopplingar till organ som hjärta, lungor och mag-tarmkanalen. Linjer och punkter används för att indikera innervation och nervbanor, med distinktion mellan olika nervfibergrupper. Textetiketter förklarar specifika nervstrukturer och deras funktionella relationer. + +* **plexus cervicalis** + rr. anteriores C1-C4 +* **plexus brachialis** + rr. anteriores C5-T1 + +* **nn. splanchnici** + * major- + * minor- + * - minimus. + +* **parasympathicus (n. vagus (X))** + * rr. cardiaci + * r. pulmonalis + * **plexus cardiacus** + rr. pulmonales + +* **plexus oesophageus** +* **plexus aorticus** + thoracicus +* **trunci vagales** + +* **plexus lumbalis** + rr. anteriores L1-L4 + +* **(plexus prevertebralis)** +* **nn. splanchinici pelvici** +* **nn. splanchinici sacrales** +* **nn. splanchnici pelvici S2-S4** + **(parasympathicus)** + **ganglion impar** + +* **plexus sacralis** + rr. anteriores + L4 eller L5-S4 + +**Figur 3.51** Somatiska +och viscerala nervplexa, +schematisk representation. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +168 3 SYSTEMA NERVOSUM + +*(En bild som visar en schematisk illustration av det perifera nervsystemet hos en människa. Personen är avbildad framifrån (anterior vy) och en sektion visar även från baksidan (posterior vy). Flertalet nerver är namngivna och kopplade till respektive del av kroppen de innerverar. Nervsystemet är markerat i gult mot en ljus bakgrund. Kroppens segment är också numrerade (t.ex. C4, T1, L1, S2).)* + +Figur 3.52 Perifera nerver, a) anterior vy, b) posterior vy. + +©FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 169 + +**Bildbeskrivning:** Bilden visar en anatomisk illustration av det mänskliga nervsystemet från baksidan (ryggen). Kroppen är avbildad schematiskt med nerverna utritade som linjer. De olika nervgrenarna är märkta med sina latinska namn och kopplade till motsvarande nervrötter i ryggraden. Nerverna som visas täcker nacke, axlar, armar, bål, höfter och ben. En lista med nervnamn och tillhörande ryggradsområden (som C2,3 för halsryggen, T1,2 för bröstryggen och S1,2,3 för sakralryggen) är placerad till vänster om kroppen. + +* n. occipitalis major (stora nacknerven) +* n. occipitalis minor (lilla nacknerven) +* nn. supraclaviculares (nyckelbensnerverna) +* n. cutaneus brachii lateralis superior (övre yttre hudnerven på armen) +* n. cutaneus brachii medialis (medianhudnerven på armen) +* nn. intercostobrachiales (interkostala nervgrenar till armen) +* n. cutaneus brachii posterior (bakre hudnerven på armen) +* n. cutaneus antebrachii posterior (bakre hudnerven på underarmen) +* n. cutaneus antebrachii lateralis (yttre hudnerven på underarmen) +* ramus cutaneus lateralis abdominalis (yttre hudgrenen från buken), nervi intercostalis (mellankostala nerver) +* n. cutaneus medialis antebrachii (medianhudnerven på underarmen) +* rr. cutanei posteriores, nn. lumbales (bakre hudgrenar, ländryggsnerver) +* n. radialis (strålbenenerven) +* n. ulnaris (armbågsnerven) +* n. cutaneus femoris lateralis (yttre hudnerven på låret) +* n. cutaneus femoris posterior (bakre hudnerven på låret) +* n. femoralis, rr. cutanei anteriores (lårbensnerven, främre hudgrenar) +* n. cutaneus surae lateralis (yttre hudnerven på vaden) +* rr. cutanei cruris mediales, n. saphenus (mediala hudgrenar på benet, stora saphena-nerven) +* n. fibularis superficialis (ytliga vadbensnerven) +* n. suralis (vadenerven) +* n. tibialis (skenbensnerven) +* n. plantaris lateralis (yttre fotsulenerven) +* n. plantaris medialis (inre fotsulenerven) + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 170 3 SYSTEMA NERVOSUM + +Här återfinns en detaljerad schematisk illustration av det autonoma nervsystemet, som visar dess uppdelning i sympatiska och parasympatiska delar och hur de innerverar olika organ i kroppen. Illustrationen är centrerad kring en stiliserad representation av en mänsklig kropp med fokus på hjärnan, ryggraden, och inre organ. + +* **Hjärnan och Kranialnerver**: Överst till vänster visas hjärnan, från vilken flera kranialnerver utgår. + * En nerv, märkt **n. oculomotorius (nc. III)**, sträcker sig mot ett **ganglion ciliare** som i sin tur projicerar mot en stiliserad ögonglobsformad struktur i övre högra hörnet, benämnd **glandula lacrimalis** (tårkörteln). + * En annan nervbunt med tre grenar, märkta **n. facialis (nc. VII)**, **n. glossopharyngeus (nc. IX)** och **n. vagus (nc. X)**, har sina ursprung nära hjärnstammen. + * **n. facialis** och **n. glossopharyngeus** är kopplade till **ganglion pterygopalatinum** och **ganglion submandibulare**. Dessa ganglia är i sin tur kopplade till **glandulae oris** (munhålans körtlar), vilka visas som två små rektangulära strukturer med utgående kanaler. + * **n. vagus (nc. X)** följer ryggraden och dess förgreningar sträcker sig nedåt mot bröstkorgen och buken för att innervera flera organ som hjärtat, lungorna, tunntarmen och njurarna (alla är illustrerade). + +* **Ryggrad och Ganglia**: I mitten av bilden dominerar en långsträckt ryggradsstruktur med segmenterade nervutgångar. Denna ryggrad är markerad med två huvudavsnitt: + * **sympathicus T1-L3**: Övre delen av ryggraden, från segment T1 till L3, representerar det sympatiska nervsystemet. Från denna del utgår nervtrådar som löper till ett **ganglion (cervico-thoracicum stellatum)**, beläget högt upp nära cervicala ryggraden. Ytterligare sympatiska nerver utgår från ryggraden och sträcker sig mot flera inre organ. + * Särskilt framträdande är nerver som förbinder sig med **cor** (hjärtat), **pulmo** (lungorna), och som fortsätter nedåt för att bilda **ganglion coeliacum** (celiaki-gangliet). + * Från **ganglion coeliacum** utgår ytterligare förgreningar som innerverar **intesitinum tenue** (tunntarmen) och **glandula suprarenalis** (binjuren), som representeras som en triangulär struktur ovanför njuren. + * Några nervtrådar från den sympatiska delen är också kopplade till **ganglion mesentericum superius** och **ganglion mesentericum inferius**. + +* **Parasympathicus S2-S4**: Den nedre delen av ryggraden, från segment S2 till S4, representerar det parasympatiska nervsystemet. Från denna del utgår nervtrådar som huvudsakligen innerverar de nedre bukoragnen. + * Nervtrådar från S2-S4 bildar **plexus hypogastricus superior** och **plexus hypogastricus inferior**. + * Dessa plexa projicerar mot organ som **rectum** (ändtarmen), **organa genitalia** (könsorganen), och **vesica urinaria** (urinblåsan). Dessa organ representeras schematiskt till vänster och höger om ryggradens nedre del. + +* **Organrepresentationer**: + * **Glandula lacrimalis** (tårkörteln) är en liten cirkulär/oval struktur i övre högra hörnet. + * **Glandulae oris** (munhålans körtlar) är två små oregelbundna strukturer kopplade till kranialnerver. + * **Pulmo** (lungorna) är representerade som två lober till höger om hjärtat. + * **Cor** (hjärtat) är centralt placerad till höger om ryggraden. + * **Intesitinum tenue** (tunntarmen) är en virkad struktur i nedre mitten. + * **Glandula suprarenalis** (binjuren) är en triangulär struktur ovanför rektum. + * **Rectum** (ändtarmen) är en böjd rörformad struktur. + * **Organa genitalia** och **vesica urinaria** är stiliserade. + +* **Färgscheman**: + * Nerveryxorna och ganglier associerade med det sympatiska nervsystemet är övervägande markerade med röd färg. + * De som är associerade med det parasympatiska nervsystemet är övervägande markerade med blå eller grön färg. + +**Figur 3.53 Divisio autonomica, schematisk representation.** + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +3 SYSTEMA NERVOSUM 171 + +För den sympatiska innervationen av vissa organ, fram för allt av magtarmkanalen, sker ingen omkoppling mellan pre- och postsynaptiska neuron i truncus sympaticus. Där fortsätter de presynaptiska neuronens axoner från truncus sympaticus som specialiserade sympatiska nerver (nn. splanchnici) till så kallade prevertebrala ganglier (GANGLIA COELIACA, GANGLION MESENTERICUM SUPERIUS, GANGLION MESENTERICUM INFE-RIUS) belägna på bukaorta i anslutning till dess stora avgångar. + +Presynaptiska parasympatiska neuron återfinns dels i hjärnstammen (kranialparasympaticus) och dels i ryggmärgen på sakralnivå (sacralparasympaticus). Från hjärnstammen svarar nervi craniales III (pupillreflexer), VII (tår- och salivproduktion), IX (salivproduktion), och X för parasympatisk innervering. Gränsen mellan de områden som innerveras av kranial- respektive sacralparasympaticus är belägen ungefär vid den vänstra kolonflexuren. + +I det sympatiska nervsystemet använder de presynaptiska neuronen acetylkolin som neurotransmittor medan de flesta postsynaptiska neuronen frisätter noradrenalin (undantag finns). I det parasympatiska systemet är nästan all synaptisk transmission, pre- såväl som postsynaptisk, kolinerg. Det autonoma nervsystemets huvudsakliga regulator är hypothalamus (s. 129). + +Relevanta enskilda nerver och nervflätor beskrivs i motsvarande kapitel. + +*En bild av en kvadratisk ikon med en inåtriktad pil upptill till höger, som pekar på texten "Övningar Kapitel 3".* + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR diff --git a/content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/4 - Organa sensum.md b/content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/4 - Organa sensum.md new file mode 100644 index 0000000..02e9b01 --- /dev/null +++ b/content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/4 - Organa sensum.md @@ -0,0 +1,398 @@ +Organa sensum: Auris et oculus + +Detta kapitel beskriver endast syn- och hörselsinnen. Smak, lukt och sensorisk innervering för känsel beskrivs i Systema nervosum. + +### Auris + +AURIS (örat) delas in i auris externa, media och interna (ytter-, mellan- och inneröra). + +AURIS EXTERNA (figur 4.1) består av den yttre hörselgången MEATUS ACUSTICUS EXTERNUS samt öronmusslan AURICULA som beskrivs efter dess utmärkande konturer. Den fria kanten benämns HELIX och broskåsen, som ligger framför den, kallas ANTIHELIX. Med utgångspunkten framför PORUS ACUSTICUS EXTERNUS (öppningen till den yttre hörselgången) finns broskfliken TRAGUS, som delvis överlappar öppningen. ANTITRAGUS är en upphöjd flik där antihelix slutar nedåt. CONCHA AURICULAE är musslans hålighet som avgränsas av tragus, antitragus och antihelix. Den nedre djupa halvan av concha auriculae kallas CAVITAS CONCHAE. Örsnibben, den broskfria nedre delen av ytterörat, benämns LOBULUS AURICULAE. + +**Bildbeskrivning (Figur 4.1):** En detaljerad anatomisk bild av människoörat, sedd framifrån från höger sida, med fokus på ytterörat, mellanörat och innerörat. Benämningarna för de olika delarna är tydligt markerade. + +* **Ytterörat:** + * m. temporalis + * auricula (öronmusslan) + * helix (öronmusslans yttre kant) + * meatus acusticus externus (yttre hörselgången) + * crus helicis + * antihelix (broskåsen innanför helix) + * tragus (broskfliken framför hörselgången) + * porus acusticus externus (öppningen till yttre hörselgången) + * cavitas conchae (musslans hålighet) + * antitragus (broskfliken mittemot tragus) + * lobulus auriculae (örsnibben) + * nodi lymphoidei parotidei + * gl. parotidea + +* **Mellanörat:** + * malleus (hammaren, ett av hörselbenen) + * incus (städet, ett av hörselbenen) + * stapes (stigbygeln, ett av hörselbenen) + * cavitas tympani (trumhålan) + * membrana tympanica (trumhinnan) + * tuba auditiva (örontrumpeten, förbinder mellanörat med svalget) + +* **Innerörat:** + * canales semicirculares (båggångarna, del av balansorganet) + * n. vestibularis (vestibularisnerven, del av balansnerven) + * n. facialis (ansiktsnerven) + * n. vestibulocochlearis (balans- och hörselnerven) + * n. cochlearis (cochleanerven, del av hörselnerven) + * cochlea (snäckan, hörselorganet) + +*FORFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR* +174 4 ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS + +huvudsakliga funktion är att fånga upp ljudvågor och rikta dem mot hörselgången. + +Meatus acusticus externus är drygt två centimeter lång och slutar vid bindvävshinnan MEMBRANA TYMPANICA (trumhinnan, figur 4.2) som utgör gränsen till auris media. Membrana tympanica omges av en fibrös ring, ANULUS FIBROCARTILAGINEUS, och består av en superior, liten och slapp del, PARS FLACCIDA, samt en inferior, större, spänd och ljudförmedlande del, PARS TENSA. UMBO MEMBRANAE TYMPANICAE är en konliknande inbuktning centralt i hinnan. Där bendelen manubrium mallei ("hammarens handtag") lyser igenom membrana tympanica syns en strimma som kallas STRIA MALLEARIS. Luftvibrationer (ljudvågor) som fokuseras av auricula och leds genom meatus acusticus externus sätter membrana tympanica i vibrerande rörelse. + +AURIS MEDIA tar vid medialt om membrana tympanica som samtidigt utgör den laterala väggen till CAVITAS TYMPANI (figur 4.3), ett luftfyllt utrymme beläget i pars petrosa som utgör utrymmets övriga begräns- + +**[Bildbeskrivning av Figur 4.2: En stiliserad lateral vy av höger trumhinna (membrana tympanica). Trumhinnan är avlång och oval med en central inbuktning. Den övre, mindre delen är benämnd "pars flaccida", medan den större, nedre delen har en långsträckt sträcka benämnd "stria mallearis". I den centrala inbuktningen finns "umbo membranae tympanicae" som markerar naveln på trumhinnan. En stråle linje utgår från denna punkt som pekar mot "ljusreflektion vid undersökning", vilket indikerar hur ljus reflekteras under en otoskopisk undersökning. Bilden illustrerar trumhinnans anatomiska struktur och viktiga landmärken.]** + +Figur 4.2 Membrana tympanica, höger öra. + +**[Bildbeskrivning av Figur 4.3: En medial vy av mellanörat (cavitas tympani) med dess omgivande strukturer. Från vänster ses "canalis caroticus" längst ner och ovanför den "membrana tympanica" (trumhinnan) med "manubrium mallei" (hammarskaftet) som går genom den. Vidare uppåt finns "tuba auditiva" (örontrumpeten) och "m. tensor tympani" (trumhinnans spännarmuskel). Mellanörat innehåller också hörselbenen: "incus" med anslutningen "m. tensor tympani, tendo" och "chorda tympani" till mallei, och ”caput mallei” som sticker upp i "recessus epitympanicus". Längst bort till höger, under mellanörat, finns "n. facialis (nc. VII)" (ansiktsnerven).]** + +Figur 4.3 Cavitas tympani, medial vy. + +©FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +## 4 ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS + +ningar (s. 108). Det tunna bensegmentet tegmen tympani separerar utrymmet från direkt överliggande dura mater i fossa cranii media. + +Cavitas tympani innehåller de tre hörselbenen MALLEUS (hammaren), INCUS (städet) och STAPES (stigbygeln). MANUBRIUM MALLEI, hammarens "handtag" fäster vid trumhinnan medan stapes fäster vid FENESTRA VESTIBULI (ibland även kallad *fenestra ovalis*, +Image: A detailed description in Swedish of a diagram showing fenestra ovalis, a key part of the ear anatomy. This image would illustrate the oval window, an opening in the bone that houses the inner ear, and how it relates to the stapes. +, figur 4.5), den membrantäckta öppning som leder in till AURIS INTERNA (innerörat). Ljudvågor fortplantas +Image: A detailed description in Swedish of a diagram illustrating sound wave propagation through the ear. This image would show how sound waves travel from the tympanic membrane to the ossicles (malleus, incus, stapes) and then into the inner ear via the oval window, eventually exiting through the round window. The diagram would emphasize the vibrational transfer. +(figur 4.7) från membrana tympanica över hörselbenen, in i innerörat genom fenestra vestibuli och tillbaka ut genom FENESTRA COCHLEAE (även kallad *fenestra rotunda*, +Image: A detailed description in Swedish of a diagram showing fenestra rotunda. This image would illustrate the round window, another opening in the bone of the inner ear, playing a crucial role in pressure equalization during sound transmission. It would be shown in relation to the cochlea. +, figur 4.4). Konstruktionen gör att vibrationskraften multipliceras flerfaldigt samtidigt som amplituden på svängningarna minskar från membrana tympanica till stapes bas. + +I cavitas tympani återfinns även M. TENSOR TYMPANI som spänner membrana tympanica och M. STAPEDIUS som drar ut stapes från fenestra vestibuli. Effekten av bådas kontraktioner blir att amplituden på svängningarna minskar. M. tensor tympani aktiveras kraftigast för att stänga ute starka ljud som annars kan orsaka skada. M. stapedius är kroppens minsta skelettmuskel (kring 1 mm) och löper från en urgröpning i cavitas tympanis posteriora vägg till stapes (inte illustrerad). + +Anteriort och medialt i cavitas tympani ansluter TUBA AUDITIVA ("örontrumpeten") som förbinder trumhålan med pharynx. Tuba auditiva utjämnar lufttrycket på båda sidor om membrana tympanica vilket tillåter att denna får vibrera fritt. Muskulatur i palatum molle (m. levator veli palatini och m. tensor veli palatini) kontraherar aktivt för att öppna tuba auditiva vars väggar annars ligger an mot varandra. Nervgrenen chorda tympani (s. 146) passerar genom auris media längs med den övre kanten av membrana tympanica. + +Den del av cavitas tympani som är belägen superiort om membrana tympanica benämns RECESSUS EPITYMPANICUS och är genom *antrum mastoideum* i kontakt med CELLULAE MASTOIDEAE (små hålrum i processus mastoideus), vilket är en kliniskt relevant spridningsväg för infektioner. + +Auris interna innehåller ORGANUM VESTIBULOCOCHLEARE vars sinnesceller ger upphov till hörselintryck och bidrar till balansen. En membranös labyrint, LABYRINTHUS MEMBRANACEUS, som innehåller sinnescellerna och endolymfatisk vätska, är upphängd i och omsluten av den beniga labyrinten LABYRINTHUS OSSEUS +Image: A detailed description in Swedish of a diagram of the osseous labyrinth. This image would show a cross-section or 3D rendering of the bony labyrinth of the inner ear, including the cochlea, vestibule, and semicircular canals, highlighting its intricate structure and how it encases the membranous labyrinth. +(figur 4.5-4.6) som innehåller perilymfatisk vätska. Labyrinterna består av tre sektioner: cochlea (hörsel), vestibulum (balans) och canales semicirculares (balans). + +COCHLEA är det snäckformade segmentet av labyrinten och utgörs av tre gångsystem. DUCTUS COCHLEARIS (även kallad scala media) med dess ORGANUM SPIRALE (som innehåller hörselreceptorer) ligger mellan SCALA + +FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR + +176 4 ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS + +Figur 4.4 Labyrinthus osseus, vy från sned posterior vinkel, höger sida. +*Bildbeskrivning: En detaljerad bild av det mänskliga benlabyrinten, sedd från en snett posterior vinkel. Olika delar är märkta med linjer och etiketter, inklusive "canalis semicircularis anterior", "canalis semicircularis posterior", "canalis semicircularis lateralis", "ampulla ossea anterior", "ampulla ossea posterior", "vestibulum", "cochlea", och "fenestra cochleae".* + +Figur 4.5 Labyrinthus osseus med urholkade håligheter, anterolateral vy, höger sida. +*Bildbeskrivning: En detaljerad bild av det mänskliga benlabyrinten, sedd från en anterolateral vinkel. Olika delar är märkta med linjer och etiketter: "fenestra vestibuli", "ampulla ossea posterior", "crista fenestrae cochleae", "scala vestibuli", och "scala tympani".* + +Figur 4.6 Canalis spiralis cochleae, genomskärning. +*Bildbeskrivning: En detaljerad genomskärning av Canalis spiralis cochleae. Olika delar är märkta med linjer och etiketter: "helicotrema", "scala vestibuli", "ductus cochlearis", "scala tympani", och "n. cochlearis".* + +VESTIBULI OCH SCALA TYMPANI som båda innehåller perilymfatisk vätska. Scala vestibuli och scala tympani förbinds av HELICOTREMA. De tre gångarna benämns tillsammans som CANALIS SPIRALIS COCHLEAE (figur 4.6). +Stapes vibrationer skapar tryckvågor i den perilymfatiska vätskan i scala vestibuli och fortplantas genom helicotrema till och genom scala tympani (figur 4.7). Sinnescellerna i ORGANUM SPIRALE COCHLEAE (figur + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +**4 ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS** 177 + +4.8) vilar på ductus cochlearis golv, LAMINA BASILARIS, och reagerar på att ductus cochlearis deformeras av hydrauliska tryckvågor i den perilymfatiska vätskan. Sinnescellerna har cilier som projicerar in i det ovanliggande geléliknande MEMBRANA TECTORIA. +Ductus cochlearis tak benämns MEMBRANA VESTIBULARIS. Hörselcellerna innerveras av bipolära ganglieceller i GANGLION SPIRALE COCHLEAE vars axon bildar n. cochlearis som löper samman med n. vestibularis och då utgör n. vestibulocochlearis (nc. VIII, s. 140). + +VESTIBULUM är en oval kammare som innehåller de två otolitorganen SACCULUS OCH UTRICULUS vilka detekterar linjär acceleration och är viktiga för balansen. Deras förtjockningar med sinnesceller kallas MACULA SACCULI respektive MACULA UTRICULI. +Posteriort övergår vestibulum i CANALES SEMICIRCULARES (anterior, posterior och lateralis). + +*Bildbeskrivning 1: Ett diagram över örats anatomi som visar hur ljudvågor fortleds. På vänster sida finns yttre och mellanörat detaljerat: + * **fenestra vestibuli** (ovali fönstret) + * **stapes** (stigbygeln) + * **malleus** (hammaren) + * **incus** (städet) + * **meatus acusticus externus** (yttre hörselgången) med en pil som indikerar inåtgående ljudvågor. + * **membrana tympanica** (trumhinnan) + * **fenestra cochleae** (runda fönstret) + Från mellanörat leder strukturer in i innerörat, som avbildas som en snigelliknande cochlea. Inuti cochlean markeras: + * **scala vestibuli** + * **n. vestibulo-cochlearis (nc. VIII)** (vestibulocochlearisnerven) + * **ductus cochlearis** (snäckgången) + * **organum spirale** (spirorganet) + * **scala tympani** + Pilar visar vägen för ljudvågorna genom innerörat. Under diagrammet står: **"Figur 4.7 Fortledning av ljudvågor."*** + +*Bildbeskrivning 2: Ett detaljerat diagram som visar en sektion av spirorganet (Organum Spirale) från innerörat. Diagrammet inkluderar: + * **membrana tectoria** (tektorialmembranet), som ligger ovanpå. + * **sinnesceller** (hårceller), arrangerade i rader med cilier som sticker upp mot membrantektorian. + * **membrana basilaris** (basilarmembranet), som sinnescellerna vilar på. + * **lamina basilaris** (basilarplattan), som stöder membranbasilaris. + Under diagrammet står: **"Figur 4.8 Organum spirale."*** + +FORFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +178 +4 ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS + +Dessa semicirkulära kanaler (delar av labyrinthus osseus) innehåller, precis som cochlea, två separerade utrymmen för endolymfatisk och perilymfatisk vätska. DUCTUS SEMICIRCULARIS ANTERIOR, POSTERIOR och LATERALIS (labyrinthus membranaceus, figur 4.9) innehåller endolymfatisk vätska medan det externa utrymmet innehåller perilymfatisk vätska. Gångarna är placerade i räta vinklar mot varandra och leder ut till vestibulum. + +Sinnescellerna reagerar på rotatorisk acceleration genom att detekera relativa förflyttningar av endolymfatisk vätska och återfinns i en förtjockning av varje benig canalis semicircularis och avspeglande utvidgning av ductus semicircularis. Dessa förtjockningar benämns AMPULLA OSSEA - respektive AMPULLA MEMBRANACEA - ANTERIOR, POSTERIOR, och LATERALIS. Den struktur inuti ampulla där receptorerna sitter kallas CRISTA AMPULLARIS (figur 4.10). Sinnescellernas cilier projicerar in i en + +**Bildbeskrivning (Figur 4.9 Labyrinthus membranaceus, dorsal vy):** + +En illustration visar en detaljerad anatomisk vy av innerörat, specifikt det membrantiga labyrinten, från en dorsal vy. + +Till vänster syns: +* **utriculus** +* **ductus cochlearis** (snäckgången) +* **n. cochlearis** (hörselnerven) +* **n. vestibularis** (balansnerven) +* **sacculus** + +Från cochleat och sacculus sträcker sig en serie halvcirculära bågar uppåt och bakåt, som är de semicirkulära kanalerna och deras ampullae. Noterbara etiketter till höger om de halvcirculära bågarna är: +* **ductus semicircularis anterior** (främre semicirkulära gången) +* **ampulla membranacea anterior** (främre membrantiga ampullan) +* **ampulla membranacea lateralis** (laterala membrantiga ampullan) +* **ductus semicircularis posterior** (bakre semicirkulära gången) +* **ductus endolymphaticus** (endolymfatiska gången) +* **ductus semicircularis lateralis** (laterala semicirkulära gången) +* **ampulla membranacea posterior** (bakre membrantiga ampullan) + +**Bildbeskrivning (Figur 4.10 Crista ampullaris):** + +En illustration visar en tvärsnittsvy av en crista ampullaris, en receptorstruktur som finns i ampullan av de semicirkulära kanalerna. + +Överst i bilden finns en stor kupolformad struktur märkt **cupula ampullaris**. Under cupulan finns ett lager av celler som kallas **sinnesceller**, vilka är utrustade med cilier som sträcker sig in i cupulan. Under sinnescellerna finns en samling nervfibrer, märkta **nerv**. + +Till vänster om denna struktur finns etiketter som pekar på olika vätskerum och strukturer: +* **perilymfatisk vätska** (ytterst) +* **endolymfatisk vätska** (närmast sinnescellerna, inuti cupulan) +* **cupula ampullaris** (kupolformen) +* **sinnesceller** +* **nerv** +* **ampulla** (en referens till den större strukturen som cristan är en del av) + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +Här är texten från sidan i Markdown-format, där tabeller och listor har bibehållits. Bilder har ersatts med detaljerade svenska beskrivningar: + +4 ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS 179 + +**[Bildbeskrivning: En detaljerad schematisk illustration av örats inre strukturer. Bilden visar hörselgången och innerörat med halvcirkelformade kanaler, hörselsnäckan (cochlea) och anslutande nerver. Olika delar är märkta med linjer och etiketter, som t.ex. "canales semicirculares" och "cochlea". Nervbanor med "n. facialis" och "n. vestibulocochlearis" är också tydligt markerade. Figurtexten under bilden anger "Auris interna", vilket indikerar att det är en illustration av örats inre del.]** +* canales semicirculares +* ductus semicircularis +* vestibulum +* membrana tympanica +* tuba auditiva +* n. acusticus +* meatus acusticus internus +* n. facialis (nc. VII) +* n. vestibulocochlearis (nc. VIII) +* n. cochlearis +* n. facialis (nc. VII) +* cochlea +* ductus cochlearis + +gelatinös substans, CUPULA AMPULLARIS, som svänger med den endolymfatiska vätskans rörelser. + +**Figur 4.11** Auris internas innervering. + +MEATUS ACUSTICUS INTERNUS (den inre hörselgången) är en cirka 10 mm lång benkanal i pars petrosa vari n. vestibulocochlearis (nc. VIII), n. facialis (nc. VII), se figur 4.11, samt a. och v. labyrinthi löper. + +## Oculus et regio orbitalis + +Ögat (OCULUS) och ögonhålans region (regio orbitalis) innehåller förutom sinnesorganet även ögonlock, tårapparat, muskulatur, nerver och kärl (se figur 4.12). Orbitas ben beskrivs på s. 110. + +**Figur 4.12** Oculus et regio orbitalis, sagittalsnitt. + +**[Bildbeskrivning: En sagittalsnittsbild (sidosnitt) av ögat och dess omgivande strukturer inom ögonhålan. Bilden visar ögat (oculus) med dess lins, iris och näthinna, samt de muskler som styr ögats rörelse, t.ex. "m. rectus superior" och "m. obliquus inferior". Även skyddande strukturer som "sclera", "cornea" och ögonlockets delar ("tarsus superior", "fissura palpebrae") är markerade. En nerv, "n. opticus", syns också. Textetiketter leder från olika strukturer till deras namn.]** +* m. levator palpebrae superioris +* m. rectus superior +* n. opticus +* dura mater +* m. rectus inferior +* fascia +* m. obliquus inferior +* m. orbicularis oculi +* sclera +* conjunctiva +* tarsus superior +* fissura palpebrae +* cornea +* oculus + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 4. ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS + +PALPEBRAE (ögonlocken, figur 4.13) skyddar ögat mot skada och för starkt ljus. Genom att sprida ut tårvätska hjälper palpebrae även till att fukta cornea. Utsidan täcks av hud medan insidan täcks av slemhinnan TUNICA CONJUNCTIVA PALPEBRARUM. Öppningen mellan ögonlocken benämns RIMA PALPEBRARUM. Palpebra superior och inferior förstärks av de täta bindvävsbanden TARSUS SUPERIOR respektive INFERIOR. Inblandade mellan bindvävsstråken i tarsus ligger GLANDULAE TARSALES som utsöndrar en lipidrik vätska vilken förhindrar att palpebrae fastnar i varandra och att tårvätska inte rinner ut (vid normal tårproduktion). CILIA (ögonfransar) och vätska från GLANDULAE CILIARES skyddar ögat mot skräp. + +APPARATUS LACRIMALIS (tårapparaten, figur 4.14) huvudkomponent GLANDULA LACRIMALIS är belägen superiort och lateralt om ögat och producerar en vattnig vätska som innehåller salter, bakterienedbrytande enzymer, näring och syre (absorberas från luften). Vätskan fuktar cornea, spolar bort skräp och samlas sedan upp i LACUS LACRIMALIS ("tårsjön") i den mediala ögonvrån. Två stycken CANALICULI LACRIMALES + +**Figur 4.13 Palpebra, posterior vy.** +En detaljerad anatomisk bild av ögonlocksstrukturen, sedd bakifrån (posterior vy). Bilden visar tjocka horisontella plåtar (tarsi) som utgör ögonlockens stomme. Ögonlocksöppningen där ögonfransarna normalt är placerade ses som en horisontell linje som löper mellan en övre och en undre tarsus. Bakom och inbäddat i dessa tarsi visas ett nätverk av små vertikala strukturer, som representerar de sekretoriska körtlarna som producerar oljiga ämnen för tårfilmen. Det övre ögonlocket (tarsus superior) och det undre ögonlocket (tarsus inferior) är tydligt markerade. Mellan dessa syns körtlar benämnda "glandulae tarsales" som är ordnade i rader. + +**Figur 4.14 Orbita, apparatus lacrimalis, höger sida, anterior vy.** +En illustrerad anatomisk bild av höger öga och dess omgivande strukturer samt tårapparaten, sedd framifrån (anterior vy). Bilden visar ögat centralt med pupill och iris, omgivet av slemhinnan (conjunctiva). Runt ögat syns flera viktiga muskler, såsom m. rectus lateralis, m. rectus inferior med sin sena, m. obliquus inferior och m. obliquus superior. Skelettstrukturer som os frontale och os zygomaticum är också markerade, vilka bildar ögonhålan (orbita). Tårapparaten illustreras med glandula lacrimalis (tårkörteln) belägen superiort och lateralt om ögat. Från tårkörteln sträcker sig kanaler som leder tårvätskan över ögats yta. Vid ögats mediala sida visas tårgångarna, inklusive canaliculi lacrimales, saccus lacrimalis och ductus nasolacrimalis som mynnar i näskaviteten (anges som maxilla). Nervbanor som n. supraorbitalis, n. supratrochlearis (båda från nc. V₁) och n. infraorbitale (från nc. V₂) är också inritade. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 4 ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS 181 + +![Bild: Detta är en schematisk horisontalvy av ett öga, sedd från höger sida, med titeln "Figur 4.15 Bulbus oculi, horisontalsnitt, höger sida.". Bilden visar en detaljerad sektionsvy av ögat med olika strukturer och deras namn markerade med linjer. Linsen är centralt placerad och omges av iris och strålkroppen. På ögats framsida, mot vänster i bilden, syns hornhinnan (cornea), den främre ögonkammaren (camera anterior) och strålkroppen (corpus ciliare) med dess utskott (orbiculus ciliaris och zonula ciliaris). Tunica conjunctiva bulbi och reticulum trabeculare är också markerade i detta område. På ögats baksida, mot höger, syns glaskroppen (corpus vitreum), näthinnan (retina), åderhinnan (choroidea) och gula fläcken (macula lutea, fovea centralis) samt synnerven (discus nervi optici) som går ut från ögat. Musklerna m. sphincter pupillae och m. dilatator pupillae är också synliga. Delar av ögats yttre lager såsom scleran och limbus corneae är utritade och namngivna. Polus posterior och polus posterior bulbi är markerade i ögats bakkant. Sammantaget ger bilden en omfattande översikt av ögats inre anatomi.](Image: Detta är en schematisk horisontalvy av ett öga, sedd från höger sida, med titeln "Figur 4.15 Bulbus oculi, horisontalsnitt, höger sida.". Bilden visar en detaljerad sektionsvy av ögat med olika strukturer och deras namn markerade med linjer. Linsen är centralt placerad och omges av iris och strålkroppen. På ögats framsida, mot vänster i bilden, syns hornhinnan (cornea), den främre ögonkammaren (camera anterior) och strålkroppen (corpus ciliare) med dess utskott (orbiculus ciliaris och zonula ciliaris). Tunica conjunctiva bulbi och reticulum trabeculare är också markerade i detta område. På ögats baksida, mot höger, syns glaskroppen (corpus vitreum), näthinnan (retina), åderhinnan (choroidea) och gula fläcken (macula lutea, fovea centralis) samt synnerven (discus nervi optici) som går ut från ögat. Musklerna m. sphincter pupillae och m. dilatator pupillae är också synliga. Delar av ögats yttre lager såsom scleran och limbus corneae är utritade och namngivna. Polus posterior och polus posterior bulbi är markerade i ögats bakkant. Sammantaget ger bilden en omfattande översikt av ögats inre anatomi.) + +dränerar tårvätskan till SACCUS LACRIMALIS som i sin tur dräneras till DUCTUS NASOLACRIMALIS som för vätskan till cavitas nasi (meatus nasi inferior). Vid överproduktion bildas tårar som rinner ut ur ögonhålan och ner längs kinderna. Tårproduktion stimuleras av parasympatiskt inflöde från n. facialis (nc. VII) genom n. petrosus major (figur 3.34). + +BULBUS OCULI (ögongloben, figur 4.15) hänger i orbita, buren av de muskler som styr dess rörelser, samt av fascia. Bulbus vägg består av tre stycken lager. Det yttersta fibrösa lagret består av sclera och cornea. Det mellersta vaskulära lagret utgörs av choroidea, corpus ciliare och iris. Retina utgör det innersta lagret. + +SCLERA är den yttersta vita senhinnan som utgör fäste för ögats muskulatur. Hinnan täcks framtill på utsidan av TUNICA CONJUNCTIVA BULBI. CORNEA (hornhinnan) är den centrala, genomskinliga, främre delen av det yttre lagret. LIMBUS CORNEAE beskriver den vinkel som bildas där scleras och corneas krökningar möts. + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +182 4 ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS + +Den kärlrika choroidea (åderhinnan) ligger djupt om sclera. Choroidea slutar anteriort i CORPUS CILIARE – muskulära och vaskulära förtjockningar som innehåller M. CILIARIS OCH PROCESSUS CILIARES. De sistnämnda producerar den vätska som fyller camera posterior med näringsrik vätska till de avaskulära cornea och lens. Vätskan dräneras i RETICULUM TRABECULARE. Området som innehåller processus ciliares kallas ZONULA CILIARIS medan de kanter av corpus ciliare som utskotten har sitt ursprung i benämns ORBICULUS CILIARIS. + +IRIS (regnbågshinnan, figur 4.16) ligger vid lens anteriora yta och dess utbredning avgör hur stor dess öppning, PUPILLA, är och därmed hur mycket ljus som släpps in. Iris anteriora respektive posteriora yta benämns FACIES ANTERIOR respektive POSTERIOR. Parasympatiskt inducerad kontraktion av cirkulärt ordnade muskelfibrer i M. SPHINCTER PUPILLAE minskar pupillas diameter, och sympatiskt inducerad kontraktion av radiärt liggande muskelfibrer i M. DILATATOR PUPILLAE ökar diametern. +Håligheten mellan cornea och iris benämns CAMERA ANTERIOR OCH håligheten mellan iris och corpus ciliare benämns CAMERA POSTERIOR. CORPUS VITREUM är den vattniga och geléliknande transparenta kula som fyller merparten av ögongloben. + +LENS är upphängd mellan pupilla och corpus vitreum och dess form ändrar ljusbrytningsförmågan. Utan nervöst inflöde är FIBRAE ZONULARES spända så att de drar ut lens, vilken blir mindre convex och objekt på långa avstånd hamnar i fokus. När m. ciliaris kontraherar genom parasympatisk aktivering från n. oculomotorius (nc. III) minskar spänningen i fibrae zonulares, vilket relaxerar lens och gör den mer konvex. Objekt på nära håll hamnar i fokus. Processen att ändra lens form kallas ackomodering. Lens båda poler benämns POLUS ANTERIOR respektive POSTERIOR (figur 4.15). + +Visas är en detaljerad illustration av ögats inre struktur, specifikt iris och corpus ciliare, sedd från en posterior vy. Bilden visar en cirkulär struktur, där den yttre delen är en mörkare, räfflad ring som representerar **corpus ciliare**. Innanför denna ring, mot mitten, finns en ljusare, mer komplex struktur märkt **procc. ciliares**, som är utskott från ciliarkroppen. Tunna trådar, **fibrae zonulares**, sträcker sig från de ciliariska processerna mot mitten av ögat, där de fäster vid linsen (som dock inte är synlig i detalj här). I mitten av bilden finns en stor cirkulär öppning som representerar pupillen, och inramande denna är **iris**, med en vikad yta som beskrivs som **plicae iridis**. Till höger om mitten finns också mörkare, mer utpräglade veck som utgör den bakre ytan av iris, benämnd **iris, facies posterior**. Överst på bilden, i den övre delen av ciliarkroppen, finns en sektion som visar **cornea, facies posterior**, alltså baksidan av hornhinnan, vilket ger en anatomisk orientering till strukturen. Överlag ger bilden en tydlig visualisering av hur de olika delarna av ögat samverkar rent anatomiskt runt linsen och pupillen. + +FORFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +# 4 ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS 183 +ora serrata +macula lutea + +**Figur 4.17 Oculus bakvägg, anterior vy** +En bild över ögats bakvägg, sedd framifrån. Den visar de inre delarna av ögat. En stor cirkulär röd yta representerar näthinnan. Den är omgiven av en smalare vit kant, vilket är *ora serrata*. I mitten av den röda näthinnan finns en ovalformad gulaktig fläck, *macula lutea*. Från macula lutea löper nervfibrer som samlas i ett område som leder till en struktur märkt *n. opticus* (nervus opticus, synnerven), vilken lämnar ögat mot rött. + +Oculus innersta lager utgörs av RETINA (näthinnan) som delvis består av fotoreceptorer i PARS OPTICA RETINAE (figur 4.15). Denna ljuskänsliga del består av ett lager pigmentepitel (STRATUM PIGMENTOSUM) som ökar choroideas förmåga att absorbera ljus (förhindrar att ljuset sprids för mycket i oculus) samt STRATUM NERVOSUM som framför allt utgörs av sinnes- och nervceller. Därför kallas stratum nervosum ibland för retina propria. Den mest ljuskänsliga delen av retina (högst densitet av känsliga fotoreceptorer) ser gulaktig ut vid betraktelse genom oftalmoskop och kallas därför MACULA LUTEA (”gula fläcken”). Den centrala gropen i macula lutea som är allra mest ljuskänslig benämns FOVEA CENTRALIS. + +ORA SERRATA (figur 4.15, figur 4.17) beskriver gränsen mellan den ljuskänsliga delen av retina och dess okänsliga del samt corpus ciliare. Där sensoriska fibrer i n. opticus (nc. II) och kärl kommer in i oculus medialt om macula lutea bildas DISCUS NERVI OPTICI. Då detta område inte är känsligt för ljus omtalas det som ”blinda fläcken”. + +## Musculi externi bulbi oculi +Ögats sju yttre muskler, figur 4.18, bestämmer storleken på rima palpebrabrams öppning och styr ögats riktning. M. LEVATOR PALPEBRAE SUPERIORIS höjer palpebra superior och dess antagonister är gravitationskraften samt m.orbicularis oculi (s. 114). De övriga sex musklerna är de fyra ”raka” M. RECTUS SUPERIOR, INFERIOR, MEDIALIS, och LATERALIS som fäster på ögat i enlighet med sina namn, samt de ”sneda” M. OBLIQUUS SUPERIOR respektive INFERIOR som fäster lateralt och superiort respektive lateralt och inferiort på ögats posteriora sida. De fyra raka musklerna omsluts av en gemensam sena, ANULUS TENDINEUS COMMUNIS. + +Ögats rörelser kan ske kring tre axlar: höjning och sänkning relativt en transversell axel, adduktion och abduktion kring en vertikal axel, och + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR +184 4 ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS + +**Bildbeskrivning A** +Bild A visar en lateral vy av ögats yttre muskler med den laterala väggen av ögonhålan borttagen, från höger sida. Flera anatomiska strukturer är markerade: +- Blå pil pekar på **m. rectus lateralis**: Musculus rectus lateralis, en av ögats yttre muskler. +- Orange pil pekar på **anulus tendineus communis**: Den gemensamma senskidan som omger synnerven och de flesta ögonmusklerna. +- Ljusblå pil pekar på **n. opticus (nc. II)**: Synnerven (kranialnerv II). +- Grön pil pekar på **m. rectus inferior**: Musculus rectus inferior, en annan av ögats yttre muskler. +- Grå pil pekar på **os sphenoidale, ala major**: Stora vingen av kilbenet. +- Svart pil pekar på **fissura orbitalis inferior**: Den nedre ögonhålefissuren. +- Lila pil pekar på **m. levator palpebrae superioris periorbita**: Musculus levator palpebrae superioris och dess omgivande periost. +- Gul pil pekar på **m. rectus superior**: Musculus rectus superior, återigen en av ögats yttre muskler. +- Brun pil pekar på **m. obliquus inferior**: Musculus obliquus inferior, ytterligare en ögonmuskel. +- Mörkblå pil pekar på **sinus maxillaris**: Käkhålan. + +**Bildbeskrivning B** +Bild B visar en superior vy av ögats yttre muskler, med taket av ögonhålan borttaget (M. levator palpebrae superioris borttagen på höger sida). Flera anatomiska strukturer är markerade: +- Svart pil pekar på **chiasma opticum**: Synnervskorsningen. +- Blå pil pekar på **m. obliquus superior, tendo**: Musculus obliquus superior och dess sena. +- Orange pil pekar på **glandula lacrimalis**: Tårkörteln. +- Ljusblå pil på bilden pekar på **os sphenoidale, ala major**: Stora vingen av kilbenet. +- Grön pil pekar på **m. levator palpebrae superioris**: Musculus levator palpebrae superioris. +- Grå pil pekar på **m. obliquus superior**: Musculus obliquus superior (utan sena). +- Mörkblå pil pekar på **m. rectus lateralis**: Musculus rectus lateralis. +- Gul pil pekar på **m. rectus superior**: Musculus rectus superior. +- Brun pil pekar på **m. obliquus superior**: Musculus obliquus superior (en annan del/synvinkel). +- Lila pil pekar på **m. levator palpebrae superioris**: Musculus levator palpebrae superioris (igen). +- Rosa pil pekar på **bulbus oculi**: Ögongloben. +- Ljusgrön pil pekar på **m. obliquus superior, tendo**: Musculus obliquus superior senan (igen). +- Röd pil pekar på **m. rectus medialis**: Musculus rectus medialis. +- Mörkröd pil pekar på **m. obliquus superior**: Musculus obliquus superior (ännu en del/synvinkel). +- Ljusbrun pil pekar på **m. rectus lateralis**: Musculus rectus lateralis (igen). +- Gulbrun pil pekar på **m. rectus superior**: Musculus rectus superior (igen). +- Ljuslila pil pekar på **m. levator palpebrae superioris**: Musculus levator palpebrae superioris (igen). +- Grågrön pil pekar på **n. opticus (nc. II)**: Synnerven (kranialnerv II). + + +Figur 4.18 Musculi externi bulbi oculi. a) Lateral vy efter avlägsnande av orbitas laterala vägg, höger sida. b) Superior vy efter borttagande av orbitas tak (m. levator palpebrae superioris borttagen på höger sida). + +medial samt lateral rotation kring en anteroposterior axel. Medial och lateral rotation roterar ögats superiora pol. +Den primära funktionen för m. rectus superior respektive inferior är att höja respektive sänka pupilla. Men eftersom ögats apex befinner sig något medialt om ögat som helhet och musklerna närmar sig ögat från medialsidan kan de även vrida pupilla medialt (adduktion). Då deras fästen även sträcker sig superiort respektive inferiort om den anterioposteriora axeln svarar de för medial respektive lateral rotation. +För att enbart rikta blicken strikt uppåt eller neråt från ett utgångsläge med blicken riktad framåt måste samverkan med andra muskler. + +©FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR + +4 Orga Sensum Auris Et Oculus +185 + +ske. M. rectus superior och m. obliquus inferior riktar pupilla rakt uppåt medan m. rectus inferior och m. obliquus superior riktar pupilla neråt. För att isolera m. rectus superior eller m. rectus inferior som ensam bidragare till höjning eller sänkning av pupilla måste abduktorn m. rectus lateralis först föra pupilla till abducerat läge. Därför ska klinisk undersökning av m. rectus superior och m. rectus inferior genomföras i abducerat läge. + +M. obliquus inferior och m. obliquus superior passerar till lateral- sidan av ögat superiort respektive inferiort om den anteroposteriora axeln. M. obliquus inferior blir därför den primära laterala rotatorn och m. obliquus superior den primära mediala rotatorn. + +Då båda passerar posteriort om den transversella axeln och posteri- ort om den vertikala axeln fungerar båda som abduktorer, m. obliquus superior sänker blicken och m. obliquus inferior höjer den. I adduce- rat läge ansvarar de ensamma för höjning och sänkning (precis som m. rectus superior och inferior gör det i abducerat läge). Dessa effekter i adducerat läge är de sneda musklernas viktigaste funktion. + +Alla ögonrörelser kräver synergistisk och antagonistisk verkan av flera muskler. Detta kan exemplifieras genom höjning av pupilla i utgångsläge med blicken riktad framåt. M. rectus superior och m. obliquus inferior verkar synergistiskt som höjare samtidigt som deras effekter är motsatta kring den anterioposteriora och den vertikala axeln och antagonistiskt tar ut varandra. Rörelserna summeras is figur 4.19 och dess figurtext. + +I utgångsläge med blicken riktad framåt +- Höjning: m. rectus superior och m. obliquus inferior +- Sänkning: m. rectus inferior och m. obliquus superior +- Abduktion: m. rectus lateralis, m. obliquus inferior och m. obliquus superior + +**Bildbeskrivning (svenska):** +Bilden visar en schematisk representation av ögonrörelser och de muskler som styr dem. Den är uppdelad i tre segment. + +**Översta högra segmentet:** +* **Figur 4.19 Ögonrörelser, schematisk representation.** + * Ol = m. obliquus inferior + * OS = m. obliquus superior + * RI = m. rectus inferior + * RS = m. rectus superior + * RL = m. rectus lateralis + * RM = m. rectus medialis + +**Nedre vänstra segmentet:** +* Rubrik: **Höger Öga** +* En central cirkulär figur som representerar ett öga, med flera pilar som indikerar musklerna och deras rörelser. + * Ögonbrynspositioner med beteckningar som: + * Ol (m. obliquus inferior) + * OS (m. obliquus superior) + * RI (m. rectus inferior) + * RS (m. rectus superior) + * RL (m. rectus lateralis) + * RM (m. rectus medialis) + * Textetiketter för rotationsriktningar: "lateral rotation", "medial rotation". + +**Nedre högra segmentet:** +* Två centrala cirkulära figurer som representerar ögon, med en linje mellan dem. De är liknande men med skillnad i rörelser. +* **Vänstra ögat:** + * Rubriker: "abduktion" och "adduktion". + * Pilar som indikerar muskelverkan: Ol, OS, RI, RS, RM, RL. + * Till vänster om ögat finns en vertikal linje med texten "sänkning" (nedåt) och "höjning" (uppåt). +* Högra ögat: + * Rubriker: "abduktion" och "adduktion". + * Pilar som indikerar muskelverkan: Ol, OS, RI, RS, RM, RL. + * Till höger om ögat finns en vertikal linje med texten "höjning" (uppåt) och "sänkning" (nedåt). + * Båda ögonen har pilar runt om som anger "adduktion" och "abduktion". + +Författaren och studentlitteratur. +186 4 ORGANA SENSUM: AURIS ET OCULUS + +- Adduktion: m. rectus medialis, m. rectus superior och m. rectus inferior +- Lateral rotation: m. obliquus inferior och m. rectus inferior +- Medial rotation: m. obliquus superior och m. rectus superior + +I ADDUCERAT LÄGE +- M. obliquus inferior höjer pupilla. M. obliquus superior sänker pupilla. + +I ABDUCERAT LÄGE +- M. rectus superior höjer pupilla. M. rectus inferior sänker pupilla. + +Innervering (se även s. 141–142) +- Nervus oculomotorius (nc. III): m. levator palpebrae superioris, m. obliquus inferior, m. rectus superior, m. rectus inferior, m. rectus medialis +- Nervus trochlearis (nc. IV): m. obliquus superior +- Nervus abducens (nc. VI): m. rectus lateralis + +Övningar +Kapitel 4 + +En liten svart kvadratisk ikon med en vit spiral inuti, placerad till vänster om texten "Övningar Kapitel 4". + +© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR diff --git a/content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/Målbeskrivning.md b/content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/Målbeskrivning.md new file mode 100644 index 0000000..235f568 --- /dev/null +++ b/content/Anatomi & Histologi 2/IRprep/Målbeskrivning.md @@ -0,0 +1,28 @@ +--- +url: https://canvas.gu.se/courses/91586/files/10070039?wrap=1 +--- + +| **Moment Öga/öra** | **Nyckelord** | **Mål** | +| -------------------------------------------------- | ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- | ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- | +| **Ögat**

**MR anatomi**
**AU histologi** | **Övergripande:** Palpebrae och conjunctiva. ==Sclera==, ==choroidea== och ==retina==. ==Corpus vitreum==.
**Yttersta lagret:** ==Sclera och cornea==.
**Mellersta lagret:** ==Choroidea==, corpus ciliare, proc ciliare, lens, iris, ==pupilla==, ==corpus vitreum==, ==retina==.
**Innersta lagret:** Retina med papilla/discus opticus, ==macula lutea== och ==fovea centralis==. Histologiska lager och dess celler. Koppling till N. Opticus.
**Synens koppling till CNS:** Nervus Opticus, chiasma opticum, tractus opticus, radiatio optica, synkortex. | - Beskriv uppbyggnad och funktion för ögats yttre och mellersta delar samt för linsen.
- Beskriv uppbyggnad och funktion för retina
- Beskriv kopplingen till CNS. | +| **Örat**

**MR anatomi**
**AU histologi** | **Ytteröra:** ==Auricula, meatus acusticus externus==.
**Mellanöra:** ==Membrana tympani med malleus, incus, och stapes==. ==Fenestra ovalis (vestibularis) och fenestra rotunda (cochlearis).== ==Tuba auditiva==.
**Inneröra översikt:** ==Ben- och hinnlabyrint==. Canalis semicircularis vestibulum och cochlea.
**Inneröra balans:** ==Ductus semicircularis==, ampulla, crista ampullaris samt utriculus och sacculus med macula. Ganglion Scarpa, N Vestibularis, centrala banor, balanscentrum och cerebellum.
**Inneröra hörsel:** Ductus cochlearis, scala vestibuli, scala media, scala tympani, lamina basilaris, striae vascularis. Cortiska organet och membrana tectoria. Ganglion spirale, N Cochlearis, centrala banor och hörselcentrum. | - Beskriv uppbyggnad och funktion för ytter- och mellanörat.
- Beskriv uppbyggnad och funktion för innerörat.
- Beskriv uppbyggnad och funktion för balans- apparaten.
- Beskriv uppbyggnad och funktion för hörsel- apparaten. | + +| | **Nyckelord** | **Mål** | +| -------------------------------------------------------------------------------- | ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ | ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- | +| **Översikt och celler**

**MR anatomi**
**HC histologi** | **Övergripande:** CNS, PNS. Afferens, efferens och integration. Somatisk, visceral och ANS.
**Neuronets uppbyggnad**: Soma, nucleus, nucleol och Nissl-substans. Dendrit och dendritic spine. Axon, axonkägla, axonterminal, synaps och myelin. Retro- och anterograd transport.
**Typer av neuron**: Multipolära-, bipolära- och pseudounipolära neuron. Motoriska-, sensoriska- och interneuron.
**Synaps:** Pre- och postsynaptiskt neuron, synaptisk klyfta, vesikel, transmittorsubstans och receptor.
**Gliaceller:**  Schwannceller och Satellitceller. Oligodendrocyter, Astrocyter, Microglia, Ependymceller. | - Beskriv nervsystemets övergripande uppbyggnad.
- Beskriva uppbyggnad, funktion och utseende i ljusmikroskopet för neuron
 - Beskriv uppbyggnad, funktion och utseende i ljusmikroskopet för glia. | +| **Telencephalon**

**MR anatomi**
**HC histologi** | **Allmän anatomi:** Hemispherium cerebri, fissura longitudinalis/transversa cerebri, ventriculi I-II.
**Cortex cerebri:** ==Gyri et sucli==, med gyrus pre- och postcentralis, ==sulcus centralis== och ==sulcus lateralis==. Lober med l. ==frontalis==, l. ==parietalis== med uncus, l. ==temporalis==, l. ==occipitalis== samt ==insula==.
**Funktionella centra:** Motorik, somatosensorik, hörsel, lukt, smak, balans, syn, högre kognitiva funktioner samt limbiska funktioner.

**Histologi: Cortex cerebri lamina (l):**  l. molecularis, II- l. granularis ext, III- l. pyramidalis ext., IV- l. granularis int., V- l. pyramidalis int., VI- l. multiformis
**Substantia alba:** Associationsbanor med fasciculi. Commisurbanor med corpus callosum. Projektionsbanor med capsula interna, pyramid-, baksträngs- och spinothalamiska banan.
**Nuclei basales:** Ncl. Caudatus, ncl. Lentiformis (putamen och globus pallidus). Striatum (ncl. Caudatus och putamen). | - Beskriv uppbyggnad och funktion av cortex cerebri, makroanatomiskt.
- Beskriv uppbyggnad och funktion av cortex cerebri, funktionellt.
- Beskriv hur de olika lagren i cortex cerebri ser ut samt särskiljs i ljusmikroskop.
- Beskriv uppbyggnad och funktion för substantia alba.
- Beskriv uppbyggnad och funktion för nuclei basales och “basala ganglierna”. | +| **Diencephalon och Limbiska systemet**

**MR anatomi**
**HC histologi** | **Thalamus:** Multipla kärnor, afferenta- och efferenta banor. Metathalamus.  3:e ventrikeln.
**Hypothalamus:** Multipla kärnor. Corpora mammillaria. Hypophysis. 3:e ventrikeln.
**Epithalamus:** Corpus pineale (tallkottkörteln).
**Subthalamus:** Nucleus subthalamicus.
**Limbiska systemet:** Hippocampus, ncl. amygdaloideum (amygdala), gyrus cinguli, fornix, corpora mammillaria. | - Beskriv uppbyggnad och funktion för diencephalons olika delar
- Beskriv uppbyggnad och funktion för limbiska systemet | + + +| | **Nyckelord** | **Mål** | +| --------------------------------------------------------------------- | ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- | ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- | +| **Truncus encephali**

**MR anatomi**
**HC histologi** | **Allmän anatomi:** Vit substans med banor. Grå substans med kranialnervskärnor, formatio reticularis och övriga kärnor.
**Mesencephalon:** Crus- et pedunculus cerebri, substantia nigra, ncl. ruber, aqueductus med periaqueductal grey, colliculus superior och inferior.
**Pons:** Nuclei pontis, cerebellära banor.
**Medulla oblongata:** Ncl. Olivaris med Oliva, decussatio pyramidales med pyramis. Autonoma centra för andning, BT och hjärtfrekvens.
**Neuromodulatoriska bansystem:** Locus coeruleus (NA), nucleus raphe (5HT), ventral tegmental area VTA  och substantia nigra (DA), ponto-mesencephala komplexet med nuclei -septi/-basales (Ach.). | - Beskriv uppbyggnad och funktion för truncus encephali.
- Beskriv horisontalsnitt för hjärnstammens 3 delar
- Kunna särskilja kärnor och banor i ljusmikroskopet
- Översiktligt beskriva formatio reticularis och neuromodulatoriska bansystem. | +| **Cerebellum**

**MR anatomi**
**HC histologi** | **Allmän anatomi:** Hemispherium cerebelli med vermis. Nuclei cerebelli
**Cortex cerebelli:** Folia/fissura,lobi. Laminae (l.molecularis, Purkinjecellslagret,, l.granularis).
Celler (stjärnceller, korgceller, purkinjeceller, golgiceller, kornceller och Bergmannglia).
**Substantia Albai:** Arbor vitae. Pedunculi cerebellares.
**Nuclei cerebelli:** Nucleus Dentatus et al.
**Afferens- och Efferens:** Balans, Proprioception, syn. Motoriska centra i storhjärna/hjärnstam. | - Beskriv uppbyggnaden och funktion för cerebellum
- Beskriv cerebellums afferens och efferens.
- Beskriv hur de olika lagren i cortex cerebelli ser ut samt särskiljs i ljusmikroskop. | +| **Medulla spinalis**

**MR anatomi**
**HC histologi** | **Allmän anatomi:**  Segment, koppling till n.spinalis med radix ant. et post, conus medullaris, cauda equina, canalis centralis.
Meninges och subarachnoidala rummet.
**Motoriska banor:** Tr. corticospinalis lateralis/anterius, extrapyramidala banor.
**Sensoriska banor:** Fasciculus cuneatus/gracilis (baksträngsbanan). Tr. spinothalamicus ant-/lat. **Segment:** Cornu anterius, lateralis och posterius. Funiculus anterius, lateralis och posterius. Canalis centralis.  Motoriska- sensoriska och autonoma neuron.
**Segment koppling PNS:** N spinalis, radix ant./post, ggl spinalis. Myotom & motorisk enhet. Dermatom. | - Beskriv uppbyggnad och funktion för medulla spinalis makroanatomiskt.
- Beskriv uppbyggnad och funktion för de tre stora bansystemen.
- Beskriv relation till PNS
- Beskriv uppbyggnad av segmentet, hur dess olika celler ser ut och hur de kan särskiljas i ljusmikroskopet. | +| **Hinnor, hålrum och kärl**

**MR anatomi**
**HC histologi** | **Meninges:** Dura mater med dess två blad samt epi- och subduralrummet.  Arachnoidea mater med subarachnoidalrummet. Pia mater med plexus choroideus.
**Systema ventriculi:** Ventriculus I-IV med aqueductus cerebri.  Plexus choroideus med liquor cerebrospinalis (CSF).
**Blodkärl:** Artärer och blod-hjärn-barriären (BBB). Vener och sinus durae matris. Glymfatiska systemet. | - Beskriv uppbyggnad och funktion av meninges
- Beskriv uppbyggnad och funktion av systema ventriculi med CSF.
- Beskriv uppbyggnad och funktion av kärl och BBB. | + + +| | **Nyckelord** | **Mål** | +| ------------------------------------------------- | ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- | ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- | +| **PNS**

**MR anatomi**
**HC histologi** | **Övergripande:**. Grå- och vit substans med nerver och ganglier. Visceral- och somatisk afferens och efferens.
**Nervi spinales:** N spinalis med radix anterior, radix posterior och ganglion spinalis (ggl dorsalis). Plexa. Perifer nerv. (samma neuron hela vägen)
**Nervi craniales:** N. I-XII (samma neuron hela vägen).
**Nervens histologi:** Epi-, peri- och endoneurium. Neurilemma. Blod-nerv-barriären (BNB) med tight junctions, schwannceller och ranvierska noder/kors.
**Sensoriska ganglion, histologi:** Neuron, glia, bindväv. Skillnad mot autonoma ganglion. | - Beskriv uppbyggnad och funktion för PNS och dess olika delar.
- Beskriv kopplingen segment, spinalnerv. plexa, perifer nerv och målorgan.
- Beskriv uppbyggnad och utseende i ljusmikroskopet för nerver, BNB och sensoriska ganglion. | +| **ANS**

**MR anatomi**
**HC histologi** | **Övergripande:** Pre- och postganglionära neuron. Autonoma ganglier.
**Sympaticus:** Thorako-lumbalt ursprung.
Cornu lateralis, nervus spinalis, ganglion paravertebralis med truncus sympaticus, ganglion prevertebralis, perifer nerv (eller via kärl).
**Parasympaticus:** Kraniosakralt ursprung.
Kraniella delen: Truncus encephali, nervi craniales.
Sakrala delen: Cornu lateralis S2-S4, n. spinalis, perifera nerve,  ganglion intramuralis.
**Autonoma ganglion, histologi:** Neuron, glia, bindväv. Skillnad mot sensoriska ganglion. | - Beskriv uppbyggnad och funktion för sympaticus och parasympaticus.
- Beskriv kopplingen ANS - PNS - CNS.
- Beskriv uppbyggnad, och utseende i ljusmikroskopet för autonoma ganglion. |